Dokumentation, granskning och förstöring

I ett ärende vid Södertörns åklagarkammare, som SIN granskade i samband med granskningen av ärenden om hemlig rumsavlyssning från år 2016, dnr 99-2017, hade beslut om förstöring av material fattats drygt tre månader efter lagakraftvunnen dom i målet. Enligt åklagarkammaren berodde det sena beslutet på att bevaknings-rutinen brustit. I övriga ärenden hade beslut och intyg om förstöring hanterats på ett godtagbart sätt. Det var också överlag bra ordning i såväl tvångsmedelsdiariet som i akterna.

Vid en inspektion vid Åklagarkammaren i Kalmar, 2017-11-15 dnr 82-2017, granskade SIN samtliga tvångsmedelsärenden som inletts under åren 2015 och 2016. Vid inspektionen framkom att beslut om förstöring i en fjärdedel av ärendena hade fattats mellan två och fjorton månader efter att förundersökningen lagts ned eller avslutats. I flera av ärendena saknades det intyg om att beslut om förstöring hade verkställts och i två ärenden fanns det två olika intyg avseende samma material. Av vad nämnden kunde utläsa föranledde det inte att åklagarkammaren hade tagit någon kontakt med Polis-myndigheten. Nämnden anmärkte även på att beslut om att häva tvångsmedelsåtgärder i förtid och underrättelse till tingsrätten om att hävning skett inte dokumenterats i enlighet med Åklagarmyn-dighetens föreskrifter. I några ärenden saknades det också infor-mation om när förundersökningen avslutades eller motsvarande uppgift. Kammarchefen uppgav bl.a. att kammaren bytt diariesystem för hemliga tvångsmedel och att tjänsteföreskrifterna därmed upp-daterats i maj 2017. De nya föreskrifterna innehåller bl.a. skärpta rutiner för kontroll och påminnelse av att förstörelsebeslut verk-ställs.

SIN har i september 2017 anmärkt mot Ekobrottsmyndigheten att ett beslut om förstöring har fattats sent, sju veckor efter laga-kraftvunnen dom, 2017-09-13 dnr 66-2017. Vice chefsåklagaren på kammaren påpekade att det inte fanns bestämmelser i rättegångs-balken och inte heller några riktlinjer från Ekobrottsmyndigheten om tid för förstöring samt ansåg att beslutet därför fattats så skynd-samt som kunde krävas. SIN framhöll att beslut om förstöring ska verkställas så snart det kan ske. Nämnden ansåg inte att erforderlig skyndsamhet hade iakttagits. Av samma uttalande framgår att Ekobrottsmyndigheten vid ett tillfälle hade överfört överskotts-information från ett tvångsmedelsärende till en annan förunder-sökning utan att den mottagande förunderförunder-sökningsledaren erinrats om att ansvaret för förstöring av det överförda materialet övergått till honom eller henne. Nämnden noterade att Ekobrottsmyndig-hetens egna rekommendationer i syfte att undvika oklarheter kring vem som bär ansvaret för förstöring av överskottsmaterialet inte hade följts.

SIN har vid en granskning av vissa tvångsmedelsärenden hos Ekobrottsmyndigheten under åren 2015 och 2016, 2017-09-13 dnr 66-2017, bedömt att det överlag är god ordning i såväl tvångs-medelsakter som bevakningsärenden och att handläggningen gene-rellt sett varit lätt att följa. I drygt hälften av de granskade ärendena saknades emellertid dokumentation om när förundersökningen av-slutats, när den enskilde avförts från utredningen eller när målet avgjorts slutligt.

Vid en granskning av samtliga tvångsmedelsärenden i vilka åklagare vid Åklagarkammaren i Uppsala under år 2016 meddelat nämnden att underrättelse om användning av hemligt tvångsmedel underlåtits, 2017-09-13 dnr 67-2017, kunde SIN konstatera att i en tredjedel av ärendena hade beslut om förstöring av material från hemlig tvångsmedelsanvändning fattats mellan två och fyra månader efter det att förundersökningen hade lagts ned eller avslutats eller, om åtal väckts, målet avgjorts slutligt. Vid samma granskning framkom att det i hälften av ärendena saknades dokumentation om när förundersökningen avslutats eller motsvarande uppgift. Överlag var det däremot god ordning i akterna och handläggningen var generellt sett lätt att följa. Som förklaring till de sena besluten angav kammarchefen att ett flertal sjukskrivningar lett till att bevakningen

inte fungerat tillfredsställande. I samtliga ärenden som nämnden granskade hade verkställighet skett i enlighet med tillstånden.

Vid en granskning av Polismyndighetens (region Syd och Väst) verkställighet av åklagares beslut om förstöring av material från hemliga tvångsmedel, 2017-05-04 dnr 145-2016 och 147-2016, gav SIN allvarlig kritik mot myndigheten. Nämnden konstaterade att Polismyndigheten på ett flagrant sätt åsidosatt sina skyldigheter och att detta inneburit att grundläggande rättssäkerhetsgarantier till skydd för enskildas personliga integritet satts ur spel. Det som framkom vid granskningen var bl.a. följande. Intyg om förstöring hade i regel upprättats lång tid efter besluten om förstöring och först efter upprepade påminnelser från ansvariga åklagare. När det gällde den faktiska förstöringen hade det i åtta ärenden tagit mellan två och fem månader och i sexton ärenden mellan sex och elva månader, från beslutsdatum till dess att materialet förstörts. I sju ärenden tog det ännu längre tid och som längst två år. Endast i två ärenden hade verkställighet skett inom ett par veckor från beslutsdatum. I sex ärenden gick det inte att klarlägga när förstöringen skett. I flera fall kunde Polismyndigheten inte förklara missförhållandena och i andra fall hänvisades till sjukskrivningar, hur materialet förvarats, att besluten inte nått ansvarig utredare eller att utredaren bortsett från beslutet.

SIN har gett kritik mot hur en åklagare skött diarieföringen i ett ärende, 2017-03-29 dnr 211-2016. Det gick inte att utläsa varför en person fanns med i tvångsmedelsdiariet eftersom kopplingen mellan personen och ett avlyssnat nummer inte antecknats.

Vid en granskning av Åklagarkammaren i Västerås samtliga tvångsmedelsärenden under år 2015 i vilka åklagare meddelat SIN att underrättelse underlåtits, 2017-02-16 dnr 44-2016, kunde nämnden konstatera allvarliga fel och brister. Beslut om förstörande hade inte i något fall fattats i anslutning till att förundersökning nedlagts eller avslutats eller målet avgjorts slutligt. I ett ärende hade det tagit över tre år innan åklagaren tog beslut. I ett annat ärende, där beslut hade fattats, hade det tagit drygt två år innan materialet förstördes. SIN påtalade att det generellt rådde en påtaglig oreda i kammarens ärenden; det fanns flera fel och brister i diarieföringen och det var uppenbart att ansvariga åklagare saknat kontroll över vilka beslut som fattats. Andra brister som SIN påtalade var bl.a. att det endast i

ett fåtal ärenden fanns noterat när förundersökning avslutats eller motsvarande uppgift.

Under en inspektion vid Åklagarkammaren i Linköping, 2017-01-25 dnr 112-2016, granskade SIN i stort sett samtliga tvångs-medelsärenden som inletts under åren 2012–2015. Nämnden kunde konstatera allvarliga fel och brister i handläggningen. I tre fjärde-delar av de ärenden där förstöringstidpunkten inträtt hade beslut om förstöring fattats mellan cirka sex månader och fem år efter det att förundersökningen lagts ned eller avslutats eller målet avgjorts slutligt.

Anställda vid Polismyndigheten (region Väst) hade i två fall under år 2014 och 2015 intygat att beslut om förstöring av material från hemlig tvångsmedelsanvändning verkställts, trots att så inte varit fallet, 2016-03-16 dnr 215-2015 och 2016-11-16 dnr 146-2016.

Den förklaring som uppgavs var att befattningshavarna saknade erforderliga kunskaper om vilka åtgärder som måste vidtas med anledning av ett beslut om förstöring. SIN noterade att nämnden tidigare samma år hade påtalat motsvarande fel vid samma myndighet. Det uttalandet avsåg ett intyg som verkade ha utfärdats av förbiseende i maj 2015.

I mars 2016 utförde SIN en inspektion vid Göteborgs åklagar-kammare, 2016-06-14 dnr 43-2016. Inspektionen omfattade tvångs-medelsärenden som inletts åren 2013–2015. I ett fåtal ärenden hade besluten om förstöring fattats mellan två och tio månader för sent och i ett ärende hade förstörelsebeslutet av förbiseende expedierats till Polismyndigheten närmare två månader efter att det fattades.

I flera tvångsmedelsärenden saknades det intyg om att förstöringen hade verkställts. Nämnden ansåg att kammaren i övrigt överlag hade god ordning i såväl tvångsmedelsakter som bevakningsärenden.

SIN utförde en inspektion vid Malmö åklagarkammare, 2016-04-27 dnr 152-2015. Inspektionen omfattade tvångsmedelsärenden som inletts under åren 2012–2014. I samtliga fall fanns tillstånd för de hemliga tvångsåtgärderna och verkställigheten hade skett i enlighet med tillstånden. I drygt två tredjedelar av ärendena hade beslut om förstöring av förbiseende fattats 2–15 månader för sent. I två ärenden diariefördes och expedierades besluten om förstöring till Polismyndigheten nio respektive tio månader efter beslutet. I många ärenden saknades det intyg på att förstöring av material hade verkställts. I flera fall hade inte heller förstöringen verkställts hos

Polismyndigheten, utan materialet hade bevarats mellan fyra och tolv månader efter åklagarens beslut. I de flesta ärendena saknades det dokumentation om när förundersökningen avslutats eller mot-svarande uppgift. Överlag hade kammaren emellertid god ordning i tvångsmedelsakterna och bevakningsärendena.

Vid en granskning av Åklagarkammaren i Skövdes tvångsmedels-användning, 2016-03-16 dnr 86-2015, framkom att det i något ärende saknades anteckningar om att ett tillstånd hävts i förtid.

Vidare framkom att beslut om förstörande fattats för sent i omkring hälften av ärendena. I något fall fanns två beslut avseende samma material. I två ärenden hade en anställd vid Polismyndigheten fattat beslut om förstörande, utan föregående kontakt med ansvarig för-undersökningsledare. Nämnden konstaterade även att det fanns brister i dokumentationen vid kammaren. Det var t.ex. bara i ett fåtal ärenden som det hade antecknats när förundersökningen avslutats eller motsvarande uppgift. I något ärende hade flera tillstånd diarie-förts på fel personer. Ett beslut hade diariediarie-förts ett drygt år efter att det fattats. I flera ärenden saknades det noteringar om att förunder-sökningen övergått till Polismyndigheten, efter att tvångsmedels-användningen avslutats.

När SIN utförde en granskning av ärenden i vilka åklagare vid Åklagarkammaren i Uddevalla under år 2014 meddelat SIN att underrättelse underlåtits, 2015-12-15 dnr 111-2015, framkom bl.a.

brister i dokumentationen. Vid något tillfälle hade åklagarens beslut att upphäva tillstånd till avlyssning inte antecknats och den efter-följande underrättelsen till domstol gjordes först tre veckor efter påstådd beslutstidpunkt. Enligt underrättelsen hade dessutom ett tillstånd som redan tidigare löpt ut hävts. Endast i ett fåtal ärenden fanns dokumentation om när förundersökningen avslutats eller motsvarande uppgift. Vidare framkom av granskningen att beslut om förstöring i flera fall fattats mellan nio månader och två år för sent. Kammarchefen hänvisade till bristande rutiner.

Vid en granskning av motsvarande ärenden vid Åklagarkammaren i Östersund, 2015-11-18 dnr 2144-2014, framkom bl.a. följande.

I ett par ärenden hade material från hemlig tvångsmedelsanvändning bevarats trots att det borde ha förstörts. I ett av dessa ärenden hade åklagaren, enligt nämnden, uppenbarligen inte haft kontroll över materialet. Även en del andra brister i dokumentationen påpekades.

Åklagarkammaren i Luleå fick allvarlig kritik av SIN efter en inspektion av ärenden som avslutats under åren 2011–2013, 2015-03-25 dnr 137-2014. Granskningen visade att det i flera ärenden hade bevarats material från hemlig tvångsmedelsanvändning trots att det borde ha förstörts. I många ärenden saknades skriftliga beslut om förstöring och uppgifter om när förundersökningen avslutats. I de fall där den misstänkte hade informerats om tvångsmedelsanvänd-ningen i samband med slutdelgivning var dokumentationen brist-fällig. Åklagarkammaren i Karlstad fick liknande kritik för sin han-tering av tvångsmedelsärenden under åren 2009–2014, 2015-03-25 dnr 2088-2014. Även Åklagarkammaren i Falun har fått kritik för att material bevarats trots att det borde förstörts samt för till viss del bristfällig dokumentation, 2015-02-18 dnr 325-2014. Granskningen avsåg ärenden som avslutats under åren 2011–2013.

Åklagarkammaren i Jönköping bedömdes ha god ordning i sina akter men det saknades intyg på att förstöring av material utförts, 2014-11-06 dnr 288-2014. Granskningen omfattade ärenden där åklagare under år 2013 hade meddelat SIN att underrättelse till en-skild underlåtits. Vid en granskning av motsvarande ärenden vid Åklagarkammaren i Växjö, 2014-11-06 dnr 287-2014, ansåg SIN att kammaren hade god ordning i sina akter. Men i samtliga granskade fall hade beslut om förstöring fattats för sent.

SIN har granskat samtliga ärenden i vilka Säkerhetspolisen använt hemliga tvångsmedel med stöd av preventivlagen och där beslut om förstöring av material fattats under år 2013, 2014-05-22 dnr 562-2013. Granskningen var en uppföljning av en motsvarande gransk-ning av ärenden år 2011, i vilken Säkerhetspolisen fick kritik för att i vissa fall dröjt med att verkställa beslut om förstöring. Säkerhets-polisen införde därefter nya rutiner. Nämnden konstaterade vid den senare granskningen att det i förhållande till tidigare granskning hade skett en påtaglig förkortning av tiden från beslut om förstöring till dess att allt material var förstört. Förstöring verkställdes i de allra flesta fallen inom en vecka från beslutet.

Vid en granskning hos Ekobrottsmyndigheten under år 2013, 2013-06-18 dnr 16-2013, framkom att myndigheten i de allra flesta fall hanterade hemliga tvångsmedel på ett tillfredsställande sätt men att material ibland förstörts flera månader efter det att målet mot den misstänkte avgjorts. SIN föreslog att Ekobrottsmyndigheten skulle utarbeta tydliga rutiner för att säkerställa förstöring i rätt tid.

I början av år 2013 gjorde SIN en granskning av flera åklagar-kammare, 2013-05-22 dnr 5-2012 m.fl. Granskningen omfattade ett urval av ärenden där åklagare under år 2012 meddelat SIN att underrättelse till enskild underlåtits. Nämnden gjorde bl.a. följande iakttagelser. I samtliga fall fanns det tillstånd från domstol och verk-ställigheten skedde, i den mån det gick att bedöma, i enlighet med tillstånden. I några av de ärenden där hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning hade använts var det emellertid inte möjligt att kontrollera verkställigheten av besluten, eftersom det varken hos åklagarkammaren eller hos Polismyndigheten fanns någon dokumentation. I ett antal ärenden hade det inte fattats några beslut om förstöring förrän lång tid efter att förstörandetidpunkten inträtt och ibland först efter påpekande från nämnden. SIN på-pekade vikten av att tydliga förstöringsrutiner finns vid åklagar-kamrarna. I nästan hälften av de granskade ärendena framgick det varken av tvångsmedelsakten, bevakningsärendet eller tillhörande diarier när förundersökningen lagts ned eller avslutats. I ett hållandevis stort antal ärenden saknades det skriftliga beslut om för-störing och dokumentation kring när besluten verkställts. Iakttagel-serna var i stora delar liknande dem som gjorts vid tidigare gransk-ningar. Nämnden ställde sig positiv till RättsPM 2012:8, som vid tiden togs fram av Åklagarmyndigheten.