Utredningen om regeländringar för vissa

Utredningen om hemlig dataavläsning fick tilläggsdirektiv att analy-sera och ta ställning till om tillstånd till hemlig avlyssning av elek-tronisk kommunikation och hemlig övervakning av elekelek-tronisk kommunikation kan knytas enbart till den person som åtgärden avser, i stället för till ett telefonnummer, annan adress eller en viss elek-tronisk kommunikationsutrustning.

Uppdraget föranledde utredningen att byta namn till Utred-ningen om regeländringar för vissa hemliga tvångsmedel. Slutbe-tänkandet Förenklat förfarande vid vissa beslut om hemlig avlyssning (SOU 2018:30) lämnades i april 2018.

I betänkandet anger utredningen att det i vissa kriminella miljöer förekommer kommunikation via t.ex. flera telefoner med enda syfte att omöjliggöra eller försvåra för de brottsbekämpande myndig-heterna att avlyssna och övervaka kommunikationen. Pågår t.ex. en telefonavlyssning innebär ett telefonbyte dels en risk för glapp i den tid då avlyssning kan ske, dels att åklagaren måste ansöka om nya tillstånd, vilket innebär extra arbete för såväl de brottsbekämpande myndigheterna som för domstolarna.

Frågan om tillståndet kan knytas till person har flera gånger tidigare övervägts i lagstiftningsarbetet. De skäl som då angetts för att domstolen ska pröva även kopplingen mellan den misstänkte och den adress eller utrustning som ska avlyssnas har utredningen be-dömt fortfarande vara starka. Om tillståndet i stället kopplas till en person, kan dessutom rätten inte vid sin proportionalitetsbedöm-ning ta hänsyn till den konkreta avlyssproportionalitetsbedöm-nings- eller övervakproportionalitetsbedöm-nings- övervaknings-åtgärden. Det blir t.ex. inte möjligt för rätten att bedöma om det är proportionerligt att avlyssna nummer som den misstänkte kan kom-ma att kontakta eller telefoner och datorer som används gemensamt av flera personer, t.ex. på ett internetkafé. Ytterligare ett problem med att knyta tillstånden till en person är enligt utredningen att om det vid verkställighet visar sig att numret inte är kopplat till den misstänkte har verkställighet skett utanför tillståndet, vilket skulle kunna innebära att avlyssningen varit olaglig.

Varken bristen på kontinuitet i avlyssningen eller de effektivitets-vinster som kan vinnas av att knyta tillståndet till person bedömde

utredningen överväga de försvagningar av rättssäkerheten och integ-ritetsskyddet som en sådan förändring skulle innebära. Utredningen påpekade vidare att de eventuella glapp som kan ske i avlyssningen, när den misstänkte byter t.ex. telefon, kan undvikas genom interi-mistiska åklagarbeslut. Det var en uttrycklig anledning till varför de interimistiska besluten infördes.

Sådana förhållandevis enkla motåtgärder från kriminella som att t.ex. använda flera telefoner utgör enligt utredningen likväl ett reellt problem i den brottsbekämpande verksamheten, ur ett effektivitets-perspektiv. Detta eftersom rättsväsendets resurser får användas till domstolssammanträden, där utfallet många gånger knappast kan bli annat än att tillåta avlyssning även mot den nya adressen eller utrust-ningen. Utredningen föreslog därför att det ska införas ett förenklat förfarande för sådana ansökningar om tillstånd till hemlig avlyssning.

Förslaget innebär att det inte alltid ska ställas krav på sammanträ-de när ytterligare tillstånd begärs mot samma person och med stöd av samma omständigheter som den tidigare ansökan (eller anmälan).

Bedömer domstolen att det är utan betydelse med ett sammanträde behöver ett sådant inte hållas, utan domstolen kan fatta sitt beslut på handlingarna. Kravet på att ett offentligt ombud ska utses när en ansökan eller anmälan kommit in till rätten gäller då inte. Ett offent-ligt ombud ska i stället utses när rätten meddelat sitt beslut. På så vis kommer en granskning av rättens beslut till stånd och det blir möj-ligt för det offentliga ombudet att överklaga beslutet. Ett beslut som fattats med tillämpning av det förenklade förfarandet får inte avse annan tid än det tidigare meddelade tillståndet. Det förenklade förfarandet blir således aldrig aktuellt vid en förlängning.

Förslaget utgörs av en ny bestämmelse i rättegångsbalken. Be-stämmelsen får även verkningar för tvångsmedelsanvändning enligt preventivlagen och LSU, som hänvisar till rättegångsbalkens bestäm-melser i detta avseende.

7 Våra överväganden när det gäller rättssäkerhetsgarantier och

kontrollmekanismer för den personliga integriteten

Av våra direktiv (dir. 2017:16) framgår följande. De hemliga tvångs-medlen inskränker de rättigheter som var och en har enligt reger-ingsformen och Europakonventionen. Varje befogenhet för staten att i hemlighet bereda sig tillgång till personlig information, och varje utnyttjande av denna befogenhet, leder till ingrepp i den personliga integriteten. Det är samtidigt av grundläggande betydelse i en rättsstat att rätten till skydd för privat- och familjelivet respek-teras. Regleringen om hemliga tvångsmedel bygger på en avvägning mellan å ena sidan samhällets behov av en effektiv brottsbekämpning till skydd för medborgarna och å andra sidan enskildas rätt till integritet och rättssäkerhet i förhållande till staten. Avvägningen har resulterat i att regleringen omgärdas av ett antal rättssäkerhets-garantier och mekanismer för att säkerställa att reglerna och deras tillämpning lever upp till högt ställda krav på rättssäkerhet och att intrånget i den personliga integriteten minimeras. De har tillkommit bl.a. för att möta de krav som regeringsformen och Europakonven-tionen ställer i dessa avseenden.

För att systemet med hemliga tvångsmedel ska vara rättssäkert och den personliga integriteten i möjligaste mån ska respekteras behövs det enligt Europakonventionen precisa och begränsade regler, oberoende förhands- och efterhandskontroll samt bestäm-melser som gör sådan kontroll möjlig, t.ex. genom krav på dokumen-tation av beslut och åtgärder samt underrättelser till dem som berörts av tvångsåtgärden. Det behöver också finnas bestämmelser om hur den information som inhämtas får behandlas och för vilka

ändamål. En brist i något avseende, t.ex. en mycket vid tillämp-ningsbestämmelse, kan uppvägas av andra delar av systemet, t.ex.

domstolsprövning och en obligatorisk proportionalitetsprövning.

Systemet måste därför bedömas utifrån ett helhetsperspektiv.

Vårt uppdrag är begränsat till en utvärdering av befintliga rätts-säkerhetsgarantier och mekanismer till skydd för den personliga integriteten. Det är enligt direktiven särskilt angeläget att bedöma effekterna avseende skyddet för enskildas personliga integritet med anledningen av permanentningen den 1 januari 2015 av bestämmel-serna i utredningslagen, preventivlagen och lagen om hemlig rums-avlyssning. Den analys som vi ska göra ska endast syfta till att be-döma om regelverket är förenligt med kraven i regeringsformen och Europakonventionen.¹ Detta avsnitt är anpassat därefter och utgör således inte någon uttömmande översyn av tvångsmedelslagstift-ningen. Som framgår i avsnitt 7.1.2, kan det emellertid finnas anled-ning att framöver göra en sådan större översyn.