Interimistiska beslut

Bedömning: Systemet med interimistiska beslut uppfyller kraven i regeringsformen och Europakonventionen.

Regleringen

I samband med permanentningen av tvångsmedelslagarna utvidgades åklagarnas möjligheter att fatta interimistiska beslut om hemliga tvångsåtgärder. Interimistiska beslut var dessförinnan endast möjli-ga för hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, vid beslut

med stöd av utredningslagen eller vid krig eller krigsfara. Den 1 januari 2015 infördes en generell möjlighet för åklagare att även meddela interimistiska beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och postkontroll. De nya bestämmelserna infördes både i rättegångsbalken och i preven-tivlagen. Interimistiska beslut om hemlig rumsavlyssning är fort-farande bara tillåtna vid krig eller krigsfara.

Åklagaren får meddela interimistiska beslut om det kan befaras att en prövning av rätten skulle medföra en fördröjning av väsentlig betydelse för utredningen eller för att förhindra den brottsliga verk-samheten. Rätten ska omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet och därefter skyndsamt pröva åtgärdens tillåtlighet. Läs mer i avsnitt 3.7.1.

Interimistiska beslut är avsedda att tillämpas i situationer när ändamålet med åtgärden riskerar att gå förlorat om rättens tillstånd avvaktas. De ska bara meddelas i undantagsfall och bör framför allt tillgripas utanför domstolarnas öppettider, i synnerhet i sådana fall när offentliga ombud annars ska medverka. Samma krav på beslutets innehåll gäller som för rättens beslut. Det finns även en skyldighet att föreskriva särskilda villkor, när det finns skäl till det. Se prop.

2013/14:237 s. 183.

Eftersom interimistiska beslut endast får användas vid mycket brådskande undantagsfall och efterföljs av en domstolsprövning är regleringen enligt vår mening förenlig med kraven på förhands-prövning i Europakonventionen.

Postkontroll

När det gäller interimistiska beslut om postkontroll enligt rätte-gångsbalken kan noteras att det inte följer någon domstolsprövning, om förordnandet redan upphört före rättens prövning. Det har motiverats med att tvångsmedlet inte ger tillgång till några uppgifter, utan är endast ägnat att ge möjlighet till att besluta om beslag, prop. 2013/14:237 s. 144.

Även om det i dessa fall måste röra sig om ett begränsat antal försändelser, eftersom rätten skyndsamt ska pröva ärendet, är det otillfredsställande att det helt saknas domstolsprövning. Förhands-prövningen vid postkontroll innebär en indirekt garanti för att det

finns förutsättningar för ett efterföljande beslag, som kan leda till att försändelsen granskas och som kan hemlighållas för mottagaren, så länge en underrättelse skulle vara till men för utredningen, jämför 27 kap. 11 § RB. Det argument som regeringen framförde för att underlåta domstolsprövning är därmed inte särskilt övertygande.

Även om inte själva postkontrollen innebär någon informations-inhämtning, till skillnad från postkontroll enligt preventivlagen, beror det främst på att lagstiftaren valt olika lagtekniska lösningar.

Det framstår därmed inte som rimligt att behandla situationerna annorlunda, i vart fall om postkontrollen lett till beslag.

Även om rätten gör en efterföljande prövning, t.ex. häver en pågående postkontroll för att det inte funnits förutsättningar för förordnandet, saknas begränsningar i hur redan erhållna uppgifter från beslag, som möjliggjorts genom postkontrollen, får användas.

I preventivlagen, där möjligheten till granskning utgör en del av tvångsmedlet, får de inhämtade uppgifterna inte användas i en brottsutredning till nackdel för den som har omfattats av åtgärden eller för någon annan som uppgifterna avser. Det kan diskuteras om en motsvarande bestämmelse inte borde finnas även för postkontroll (i kombination med beslag) enligt rättegångsbalken.

I sammanhanget ska emellertid två ytterligare faktorer beaktas.

För det fall postkontrollen har upphört innan rätten har prövat ärendet ska en anmälan göras till SIN. SIN får därmed en reell möj-lighet till efterhandskontroll. Regleringen får i detta avseende därför anses uppfylla de krav som Europakonventionen ställer. Vad gäller den efterföljande behandlingen av inhämtade uppgifter ställer varken Europakonventionen eller regeringsformen upp några bevisförbuds-krav. Vid bedömningen om en rättegång är rättvis, i Europakonven-tionens mening, ska i stället göras en helhetsbedömning i det enskil-da fallet. Även uppgifter som erhållits genom olaglig eller obefogad användning av hemliga tvångsmedel får därmed åberopas i en rätte-gång, se avsnitt 7.6.1. Bestämmelsen kan därför inte heller i detta avseende anses vara oförenlig med de krav som Europakonventionen (eller regeringsformen) ställer. Regleringen i sig utgör därmed inte någon anledning för oss att lämna förslag på författningsändringar eller andra åtgärder.

Tillämpningen

Under år 2015 fattade åklagare ett antal interimistiska beslut, varav 51 om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (1 upp-hävdes av domstol), 48 om hemlig avlyssning av elektronisk kom-munikation (2 upphävdes av domstol) och 3 om hemlig kameraöver-vakning (inget upphävdes av domstol). År 2016 var motsvarande siffror 60 för hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (2 upphävdes av domstol), 74 för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (inget upphävdes av domstol) och 2 för hemlig kameraövervakning (inget upphävdes av domstol). År 2017 ökade de interimistiska besluten kraftigt, vilket av Åklagarmyndigheten har förklarats med att medvetenheten om möjligheten att använda interimistiska beslut har ökat hos polis, tull och åklagare. Det meddelades då 121 beslut om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (1 upphävdes av domstol), 195 om hemlig avlyss-ning av elektronisk kommunikation (inget upphävdes av domstol) och 7 om hemlig kameraövervakning (2 upphävdes av domstol).

Se skr. 2017/18:69 samt Åklagarmyndighetens skrivelse till Justitie-departementet, Redovisning av användningen av vissa hemliga tvångsmedel under 2017, 2018-05-31 dnr ÅM2017-2170. Säkerhets-polisens tvångsmedelsanvändning omfattas inte av statistiken.

Av vad åklagare uppgett för oss är det främst aktuellt med interi-mistiska beslut utanför domstolens kontorstider. Det förekommer emellertid att det kan vara så bråttom att interimistiska beslut krävs även annars, t.ex. vid pågående människorov.

Enligt såväl domare som offentliga ombud, som vi intervjuat, håller de interimistiska besluten hög kvalitet. Även SIN:s gransk-ning har visat att åklagarväsendet hanterar besluten på ett tillfreds-ställande sätt. Vad som i övrigt har framkommit har inte heller gett oss någon anledning att föreslå några förändringar av lagtexten eller andra åtgärder, såvitt avser de interimistiska besluten. Tillämpningen bedöms vara förenlig med de krav som ställs.