Effektiva- & Adaptiva Marknadshypotesen i studiens kontext

Den effektiva marknadshypotesen har varit en central teori för denna uppsats. Om investerare kan tillgodogöra sig mervärde genom aktierekommendationer kommer det att allt annat lika strida mot effektiva marknadshypotesen (EMH). Utifrån resultaten som genererats av denna studie kan vi dra slutsatsen att marknaden är effektiv av den medelstarka graden i de flesta av fallen, då det inte går att finna något mervärde i att följa rekommendationerna. Undantaget gäller för säljportföljen där marknaden inte kan antas vara effektiv av den medelstarka graden då riskjusterad överavkastning är möjlig att generera. Dock kan vi inte uttala oss om huruvida den starka graden av marknadseffektivitet råder eftersom underlagen för studien inte innefattar privat information som i sin tur kan leda till informationsasymmetri.

I tidigare studier har det varit möjligt att tillgodogöra sig riskjusterad överavkastning med aktierekommendationer som investeringsstrategi, med både portföljen för köp, behåll och sälj. I denna studie är det dock endast möjligt med säljportföljen. Tidsperioden och

förutsättningarna för tidigare studier har dock varit annorlunda i jämförelse med denna. Detta skulle kunna förklaras av den adaptiva marknadshypotesen (AMH), som menar att marknadseffektiviteten är cyklisk, och kan vara mer eller mindre effektiv under olika tidsperioder. I artikeln av Lo (2004) nämns att den huvudsakliga anledningen till detta faktum, är att investerare tenderar att anpassa sig till rådande förutsättningar och händelser på den finansiella marknaden. Detta leder till att vissa perioder uppvisar högre grad av marknadseffektivitet än andra. I artikeln av Barber et al. (2003) studeras avkastningen genom att använda sig av denna investeringsstrategi under mätperioden 1996–2001, där de valde att dela upp tidsperioden i två delar. Slutsatsen från denna studie var att rekommendationerna huvudsakligen var goda råd mellan 1996–1999, men inte mellan 2000–2001. Värt att notera är att under perioden 2000–2001 rådde det sämre finansiella förutsättningar på marknaden, jämfört med perioden 1996–1999. Detta resultat är i paritet med vad den adaptiva marknadshypotesen säger, vilket är att investerare anpassar sig efter händelser och förutsättningar på den finansiella marknaden. Under den senare tidsperioden har investerare valt ett mer försiktigt förhållningssätt till den finansiella marknaden, som ett resultat av IT-kraschen som skedde under den senare tidsperioden.

Studien av Womack (1996) använder sig av en likvärdig metod till den som används i denna studie såväl som i artikeln av Barber et al. (2003). Studien av Womack baseras på mätperioden 1989–1991, där samtliga portföljer uppvisar en positiv riskjusterad överavkastning. Eftersom metoden är likvärdig så är den mest påtagliga skillnaden mellan dessa studier valet av tidsperiod. Utifrån teorin om den adaptiva marknadshypotesen skulle valet av tidsperiod möjligen kunna vara en förklaring till skillnaden i resultat, då teorin om den adaptiva marknadshypotesen säger att olika grader av marknadseffektivitet kan råda under olika tidsperioder. En förklaring till att våra resultat skiljer sig från tidigare studier är alltså att graden av effektivitet skiljer sig från tidsperioderna som dessa studier baseras på.

Sammantaget kan vi dra slutsatsen att det råder en medelstark grad av marknadseffektivitet, givet metoden och förutsättningarna för denna studie. En möjlig faktor till att vi får olika resultat jämfört med studien av Barber et al. (2003) och Womack (1996), skulle kunna förklaras av den adaptiva marknadshypotesen. Den huvudsakliga förklaringen skulle kunna vara att det råder högre grad av marknadseffektivitet under den valda mätperioden för vår studie, jämfört med perioden som de övriga studierna tillämpar. En annan möjlig faktor till att värdet av rekommendationerna skiljer sig så pass mycket i nutid jämfört med tidigare studier skulle kunna vara att aktierekommendationer är mer lättillgängliga än tidigare för den breda allmänheten. Mervärdet är troligtvis högre under förutsättningen att rekommendationer kommer få individer till hands (lägre marknadseffektivitet), i jämförelse med ett motsatt scenario.

8 Slutsats

Det huvudsakliga syftet med denna studie var att undersöka om det är möjligt att genom publikt tillgängliga aktierekommendationer från analytiker generera riskjusterad överavkastning på Stockholmsbörsen. Studien undersöker även den effektiva marknadshypotesen som säger att det aktuella aktiepriset återspeglar all tillgänglig information, och motsäger att en investerare kan uppnå riskjusterad överavkastning. Om inte ens insynspersoner i bolag kan tillgodogöra sig riskjusterad överavkastning innebär det att det råder en marknadseffektivitet av den starka graden. För att ta reda på detta har denna studie undersökt möjligheten för en investerare att tillgodogöra sig riskjusterad överavkastning genom att använda sig av aktierekommendationer som investeringsstrategi. Inför denna studie har vi använt oss av och undersökt omfattande mängder litteratur, vetenskapliga artiklar och analyserat resultat från tidigare studier. Detta har gjorts för att kunna bedöma vilket underlag och strategi som är av relevans för att kunna uppnå så tillförlitliga resultat som möjligt.

Studien använder sig av Refinitiv Eikon för att inhämta utfärdade aktierekommendationer under tidsperioden 2015-01-01 till 2019-12-01, för att sedan skapa portföljer som är baserade på detta underlag. Portföljerna har balanserats månatligen och deras avkastning (riskjusterad) har därefter jämförts med den riskjusterade marknadsavkastningen, som huvudsakligen baseras på det breda indexet Stockholm All-Share GI. Genom att analysera regressionerna som genomfördes i Stata går det att konstatera att säljportföljen genererade den överlägset bästa avkastningen. Denna portfölj hade även flest antal signifikanta variabler vid utförda regressioner där signifikansen beror på t-värdena som vi erhöll. Avkastningen i denna portfölj kunde förklaras av både Fama French-faktorerna HML och SMB. Portföljen för behåll presterade sämst. Den hade inga signifikanta variabler utöver marknadsindex. Köpportföljen presterade näst bäst, dock utan signifikanta resultat utöver Fama French-faktorn HML.

Slutsatsen som kan dras från denna studie är att det inte finns något signifikant underlag för att det skapas något mervärde för en investerare genom att följa utfärdade aktierekommendationer, givet den tidsperiod, portföljstruktur och andra förutsättningar som denna studie använder sig av. Däremot påvisades att det fanns en möjlighet att uppnå riskjusterad överavkastning genom att agera i motsats till utfärdade säljrekommendationer, ett resultat som var signifikant. Därmed har forskningsfrågan besvarats och nollhypotesen kan förkastas när det gäller säljportföljen med 95% säkerhet. Genom att köpa aktier som analytiker rekommenderar att sälja, kunde denna studie uppvisa en signifikant överavkastning. Detta resultat visade sig vara signifikant oavsett om Fama French-modellen eller CAPM användes som värderingsmodell. Även vid användning av det alternativa index uppnåddes ett likvärdigt resultat. Utöver det kunde denna studie inte bevisa att det finns något signifikant mervärde för en investerare att använda sig av aktierekommendationer som investeringsstrategi.

indikeras att det råder marknadseffektivitet av den medelstarka graden på den svenska aktiemarknaden. Detta gäller i fallet för samtliga portföljer, med undantag för säljportföljen vars resultat strider mot denna grad av marknadseffektivitet inom teorin för den effektiva marknadshypotesen. Studien finner även att antalet utfärdade rekommendationer för bolagen i vårt urval ökar kraftigt under turbulens på aktiemarknaden för vår mätperiod.