Eftervårdens betydelse

Blomqvist (2001) skriver att det kan vara viktigt med återkommande stödinsatser under hela processen (Blomqvist 2001:169–171) Blomqvist och Christophs (2005) diskuterar betydelsen av AA och andra kompletterande insatser som har visat sig vara en fördel för att bibehålla nykterhet (Blomqvist & Christophs 2005:13). Detta är någonting som bekräftas av de intervjupersoner som genom behandling har blivit fria från sitt missbruk, d.v.s. alla utom Nisse. Dock har alla olika erfarenhet av AA:s och andra stödinsatsers betydelse och olika behov av dessa och detta tror vi kan bero på att processen att bli nykter och acceptera sin nya roll tar olika lång tid. Tiden det tar menar vi beror på hur missbruket har sett ut, hur det sociala nätverket med familj, vänner och kontakter ser ut samt hur individen tänker och känner inför att bli nykter. Evert som har varit nykter i sex år och Susanne som har varit nykter sedan fem år tillbaka går på AA-möten varje vecka och de framhäver båda betydelsen av detta. För Everts del är det någonting han har gjort flitigt sedan han kom hem från behandlingshemmet. Evert menar att han varit bra på att ta emot hjälp. Han säger.

” ... det finns någonting där som hjälper och det finns ingen som kan förklara vad det är och nu har jag varit så länge så nu säger jag det att nu skiter jag i vad det är som hjälper för hjälper det så gör det och det har tydligen hjälpt mig eftersom jag sitter här nykter och det trodde jag aldrig att jag skulle klara alltså.”

(Evert)

Även för Helenas del är dessa AA-möten oerhört viktiga.

”Jag känner det när jag kommer dit jag känner ett lugn när jag kommer ner för trappan, när jag kommer bara och går i korridoren så blir jag helt, ja jag mår alltså jättebra. Det är jätteskönt är det, en kan öppna sig och prata och vi är ja vi är samma och då kan vi öppna oss och prata om vad vi känner.”

(Helena)

Helena åkte efter sin avslutade behandling även på efterbehandling en gång i månaden. Hon säger att det var väldigt nyttigt för henne. Hon hade också en samtalskontakt inom

40

socialtjänsten en tid efter behandlingen men det är ingenting hon har kvar idag. Även Allan talade om återvändardagar som han åkte på till behandlingshemmet

Då får man ju sitta alla som varit där då har kommit tillbaka och sitta i en ring och tala om hur det har varit och sen månaderna som har gått. Det är ganska många. En del har ju tagit återfall men de flesta går det ju bra för så att.”

(Allan)

Allan har även han efter behandlingen haft stöd genom samtalskontakter samt gått på några AA-möten. Han tycker dock inte att dessa AA-möten har gett honom så mycket utan han träffar hellre sin kontaktperson som han upplever sig ha det bästa stödet från. Allan uppger att det på AA-mötena var många som hade varit nyktra i väldigt många år och att han först då insåg att det är en livslång process att bli och vara nykter. Däremot åker han på möten till frivården en gång i veckan. Detta gör han helt av fri vilja då han tror att det är bra för honom.

Nisse pratar inte om någon eftervård och han gick inte heller på AA-möten. Nisse hade istället en arbetsträning som var viktigt för honom. Han trivdes med att ha något att göra och något att gå till om dagarna. Något som Nisse även hade och som hjälpte honom var hans mål som han satte upp för sig själv.

”Tandläkaren, lägenhet, eventuellt något körkort som jag gick och tog prover för i två år varje dag. Och så eventuellt någon flickvän med. / Jag hade ingenting men idag har jag en hel del.”

(Nisse)

För Henry är det 22 år sedan han blev nykter. Han hade eftervård i ett år efter behandlingshemmet samt gick på AA-möten på flera olika orter under tre års tid, vilket han fortfarande gör ibland men bara sporadiskt.

Susanne var på behandling i fyra månader som följdes av ett utslussningsår med återvändardagar.

”Jag återvände till behandlingshemmet med jämna mellanrum för att friska upp minnet liksom och träffa och få kontakt med det här liksom att jag är ju alkoholist egentligen och varför jag va där och få mer kunskaper och man träffar ju terapeuter och andra.”

41

Susanne hade efter behandlingen en samtalskontakt inom socialtjänsten ett par gånger i veckan. Hon går för tillfället inte på AA-möten men har gjort det tidigare. Susanne menar ändå att AA har haft en stor betydelse för henne och hon vet att hon kan vända sig dit igen om hon känner behov av det. Susanne började efter sin behandling att arbetsträna. Där har hon idag en anställning. Hon menar att det är hennes väg tillbaka från ett alkoholmissbruk. Susanne menar att miljön runtomkring och att hon trivs hemma har varit viktigt för henne.

Även om vändpunkten och hjälpen intervjupersonerna får och har fått att bryta med alkoholmissbruket har sett olika ut så går det att utläsa av deras berättelser att det som händer efter behandlingen i form av olika stödinsatser, är av väldigt stor vikt för att de ska kunna bibehålla sin nykterhet. Att träffa andra som befunnit sig i samma situation genom AA-möten samt att fortsätta med olika stödinsatser har varit viktigt för de flesta. Att få prata om sitt tidigare alkoholmissbruk ser vi som en viktig del i deras process att bibehålla sin nykterhet och hitta sin nya roll.

Hur kan vi utifrån symbolisk interaktionism förklara vikten av att prata med andra som befunnit sig i samma situation? Repstad (2005) menar att människan handlar utifrån interaktionen med andra människor, utifrån vad de anser meningsfullt. Trost och Levin (1999) skriver att det är viktigt att kunna sätta sig in i hur andra människor tänker och känner. Detta menar vi kan vara en förklaring till att flera av våra intervjupersoner framhåller AA-möten som mycket betydelsefulla. De anser det meningsfullt att träffa andra som befunnit sig i samma situation och inte dömer utifrån det tidigare livet, vilket Fuchs Ebaugh (1988) beskriver som ett problem när en ny roll skapas. Den sociala interaktionen med övriga i gruppen får en viktig betydelse och påverkar vilka beslut som tas, i detta fall att fortsätta avstå alkohol. Att gå på AA-möten, ha olika samtalskontakter, prata med människor i omgivningen o.s.v. bidrar till en ständig förändringsprocess vilket påverkar identitetsutvecklingen.

Kristansen (2000) skriver att vilka relationer som skapas i omgivningen har betydelse för vilket liv människan väljer att leva. Vi menar att de relationer som skapas i olika typer av eftervård, och även genom interaktion med andra i omgivningen är av stor vikt för att nykterheten ska bestå. Att vissa känner större behöv än andra att exempelvis gå på AA-möten menar vi kan bero på att de har kommit olika långt i sin förändringsprocess exempelvis på grund av att det är olika lång tid sedan de blev fria från sitt missbruk. Vi menar också att det

42

kan bero på relationer till andra i personens omgivning, vilka relationer som finns och hur de ser ut. Behovet av att prata med andra som befunnit sig i samma situation kan bero på hur det behovet kan bli tillgodosett med andra personer i ens omgivning, exempelvis vilken relation som finns till andra familjemedlemmar, anhöriga eller arbetskamrater samt vilken förståelse, vilka uppfattningar och föreställningar den före detta missbrukaren upplever att dessa personer har. Trost och Levin (1999) skriver att för att få ett helt jag är det viktigt hur andra människor uppfattar individen, att inhämta och tolka andras roller. Det tolkar vi som att det blir lättare att identifiera sig med andra som också haft ett alkoholmissbruk eller prata med professionella som arbetar med missbrukare, då det finns en annan förståelse, insikt och kunskap. Detta tolkar vi som att hur de uppfattar sig själva i sin tillvaro har betydelse för hur förändringsprocessen ska fortlöpa samt vilka val de kommer att göra framöver, d.v.s. om de kommer att stärka sin självkänsla och låta nykterheten bestå eller om de kommer falla tillbaka i missbruket.

Trost och Levin (1999) diskuterar även spegeljaget, vilket innebär tolkningen av andra människors upplevelser av den enskilda individen. Genom detta formas det egna jaget. För att ett helt jag ska kunna formas måste ska andra människors tankar och känslor intas och tolkas. Vi menar att genom att det finns förväntningar från andra, exempelvis en samtalskontakt, familj och vänner, får betydelse för hur personen kommer att handla och att det är viktigt för att inte falla tillbaka i missbruket.