Presentation av intervjupersonerna

Allan är 62 år och har varit nykter i 1 år. Han har sambo och en son och har precis nyligen gått i pension. Hans missbruk började för ca sex år sedan då han blev arbetslös och befann sig i en svår situation ekonomiskt. Det lugnade ner sig under en tid när han åter fick arbete men alkoholkonsumtionen ökade på igen strax efter. Vänner och arbetskamrater påtalade aldrig att de märkte av hans alkoholproblem. Däremot så gjorde hans sambo och son det.

31

Nisse är 50 år och har varit nykter i 15 år utan några återfall. Han är sambo och en son och arbetar heltid. Alkoholmissbruk började när han var i 18-19 årsåldern och höll på till han var 35 år. Nisse uppger att han drack som alla andra på helgerna till en början, men att det efterhand ökade. Han har under sitt missbruk haft många arbeten men har enligt sig själv supit bort dem allihop. Under sin tid som missbrukare har han varit på många behandlingshem och avgiftningar, första gången när han var 19 år.

Henry är 60 år och har varit nykter i 22 år. Han har sambo och två barn. Han har haft ett alkoholmissbruk sedan han var i 20 årsåldern och det kom smygandes på. Henry drack alltid hemma och hans sambo skyddade honom om någon frågade efter honom. Han skötte sitt dåvarande jobb och var aldrig onykter på arbetstid. I perioder tog han antabus men kom på sätt att dricka ändå. Hans förnekelse var så stark att hans fru ibland trodde att det var henne det var fel på eller att det var hon som misstog sig. Vänner och arbetskamrater sa eller misstänkte aldrig något.

Evert är 60 år och lever ensam. Han har sjukersättning och har varit nykter i 6 år. I 40 årsåldern hade han ett problematiskt drickande som ökade i och med att han blev arbetslös. Det var psykiskt påfrestande och han kunde dricka vilken dag och vilken tid på dygnet som helst. Han isolerade sig fullständigt. Han är idag öppen med sitt tidigare missbruk.

Susanne är 37 år och har pojkvän. Hon har arbete med fast anställning och har varit helt nykter i cirka 2 år. Susanne började missbruka i 25 årsåldern då hon levde i ett trassligt förhållande och hade dålig självkänsla. Hon säger att hon drack för att våga saker och för att hävda sig. Arbetskamrater och vänner märkte att hon drack för mycket men sa aldrig något och hon åkte ibland till arbetet onykter. År 2001 blev Susanne sjukskriven för utbrändhet. Under denna period isolerade hon sig och drickandet ökade. Till slut drack hon dygnet runt. Susanne har varit öppen med sitt tidigare missbruk för arbetskamrater och vänner.

Helena är 55 år och gift och har två vuxna barn. Hon har ett arbete med fast anställning och har varit nykter i 5 år. Anledningen till att hon började dricka var att hon kunde känna sig stressad eller deprimerad. Helena säger att hon bedövade sin depression med alkohol istället för att be om hjälp. Hon gick aldrig onykter till arbetet utan sjukskrev sig i perioder. Hennes arbetskamrater och chef såg att hon hade alkoholproblem och påtalade även detta för Helena.

32

Perioderna då hon drack höll hon sig för sig själv och ville inte träffa någon. Helena är idag öppen med att hon är nykter alkoholist.

5.2 Vändpunkten

Flera av respondenterna uppger att de har gjort mer eller mindre seriösa försök att bli nyktra men inte klarat det någon längre tid. Enligt tidigare forskning sker oftast brytpunkten efter en tids negativa händelser, som till exempel en olyckshändelse, även om det också kan vara en positiv händelse som ligger till grund (Hasselgren 2008, Levälahti 2007). Många söker hjälp när följderna av missbruket har blivit mycket stora (Mattzon 2007). Respondenterna i denna studie har alla märkt av de negativa konsekvenserna på olika sätt och det var också negativa händelser som föregick uppbrottet även om det inte för alla var en specifik händelse. Hasselgren (2008) skriver att det inte behöver vara någon specifik händelse som är vändpunkten utan att det kan vara något som byggts upp under en längre tid. Vad som varit vändpunkten för våra respondenter kommer att presenteras nedan.

Allan var med om en incident som gjorde att han blev dömd till behandlingshem under 4 veckor. Sedan dess har han varit nykter. Hade inte incidenten inträffat så uppger Allan att han hade fortsatt dricka. Efter incidenten och efter samtal med en kontaktperson så erkände han för sig själv att han var alkoholist och hur mycket det var han egentligen drack.

”Det blev ju en väldig skam men sen blev man glad liksom ... /... för annars hade det ju säkert rullat på. /... man fick klarhet i huvudet liksom.”

(Allan)

Evert försökte under väldigt starkt rus att ta sitt liv och benämner händelsen som katastrofen. På grund av den händelsen blev han dömd till fängelse och han fick efter egen begäran plats på ett behandlingshem där han stannade i sex månader och han har sedan dess varit nykter.

”... men jag började ju må så jädra illa alltså så att då kom ju den stora katastrofen som blev vändningen i mitt liv och den är ju lite, den är inte jobbig att prata om men den är ju väldigt allvarlig alltså.” / ”... men alltså att jag mådde så dåligt att jag inte ville leva det hade jag nog tänkt på. Men alltså hur det skulle gå till att jag skulle ta livet det kan jag inte påstå att jag hade planerat utan det kom nog bara.”

33

En person inom socialtjänsten kontaktade Nisse och erbjöd honom hjälp och Nisse fick åka till Norge för att operera in antabus. Han har varit på behandlingshem tidigare men uppger att det var antabus som var den avgörande faktorn. Såhär beskriver han själv sin vändpunkt.

”... jag kunde inte supa det bara kom upp och jag drack vatten och det kom upp och jag drack 1½ liter läsk och det kom upp, det va bara det att det kom upp 3 liter. Så jag låg på intensiven, så jag höll på att dö. / Då va jag faktiskt nykter i 3 veckor. Och påt igen. Då orkade kroppen bara i 6 veckor sen samma resa en gång till och håller på att dö. / Men då när jag är där inne och piggnar till igen och har fått komma upp på medicinavdelningen så ringer ... ”

(Nisse)

Vändpunkten för Henry kom efter att hans fru börjat på Al-Anon. Frun ändrade i och med det sitt beteende gentemot honom då hon insåg att det var en sjukdom och slutade att kontrollera och vakta på honom. Det fick Henry att reagera. Han kom även i kontakt med en kvinna genom AA som väckte tanken kring behandling och detta ledde till att han åkte iväg och började en tolvstegsbehandling.

”Ja det va ju då alltså -88 va de ju och alltså det här tänker man ju på många gånger vad de va som gjorde att jag kunde ... / ... men i mitt fall va det nog tre faktorer som gjorde det tror jag. Dels så va jag nog jävligt trött påt sista sommaren där -88 då kunde jag sätta i mig en 75:a per dag alltså. / ... sen det här med Al-Anon och sen att jag gick behandlingen. Det va nog en kombination och att det va rätt tid.”

(Henry)

År 2004 hamnade Susanne på ett behandlingshem under fyra månader. Anledningen till detta var att hon hade haft en period av intensivt drickande och familjen tog henne till sjukhus där hon blev inlagd. Hon insåg då att hon behövde hjälp och tog själv kontakt med socialtjänsten i hemkommunen och blev där beviljad behandlingshem.

Vändpunkten för Helena kom när hon kom till ett behandlingshem och fick hjälp med att bli fri från alkoholmissbruket. Helenas arbetsgivare satte ultimatumet att hon skulle åka på behandling. Hon blev beviljad behandlingshem av kommunen men fram till dess hade hon en samtalskontakt en dag i veckan samt antabus. Helena hamnade i ”den svarta gropen” som hon själv kallar det, under tiden hon väntade på att få komma till behandlingshemmet. Hon fick läggas in för avgiftning och var även vid det tillfället spritförgiftad.

34

Med symbolisk interaktionism som analysredskap kan dessa incidenter ses som symboler eller tecken på att individerna vill ge uttryck för någonting d.v.s. ett rop på hjälp till att förändra sina liv. Angelöw och Jonsson (2003) skriver att beteenden och handlingar är symboliska och syftar till något som behöver uttryckas. Att dricka så pass mycket med livet som insats som Nisse, Susanne och Helena gjorde är ett destruktivt beteende och ett rop på hjälp att bryta sin situation. Personer handlar utifrån den situation de befinner sig i (Repstad 2005). Nisse, Susanne och Helena såg sin situation som hopplös och kunde inte se ett liv utan alkoholen eller hur de skulle kunna sluta samtidigt som de inte längre vill ha alkoholen. Att välja att komma till ett behandlingshem eller att ta antabus ser vi som ett uttryck att vilja förändra sin situation. Vår upplevelse är också att de i dessa situationer inte kunde se att det fanns någon hjälp som kunde vara så pass avgörande så att de kunde sluta dricka. Vi vill med detta inte säga att de inte fick stöttning och hjälp utan att det var hur de själva upplevde sin situation.

För Henry var det ingen given negativ händelse som blev vändpunkten. Däremot uppgav han att det var nog och att de negativa konsekvenserna var stora. Hans missbruk och hans förnekelse till detta påverkade hela familjen negativt. Vi menar att den insikten har framkommit i interaktion med honom själv och andra i omgivningen efter att ha sett de negativa konsekvenserna och det ändrade förhållningssättet från hans fru efter att ha börjat på Al-Anon.

Trost och Levin (1999) skriver att interaktionen som ständigt pågår inom individen är något som leder till de dagliga konsekvenserna och föregås av tankar, funderingar och beslut. Vändpunkterna är därmed inte någon tillfällighet att den sker utan har vuxit fram i informanternas tankar och inre. Som vi såg i citatet ovan säger Evert att han nog hade tänkt på tidigare att han inte ville leva. Det var något som växt fram i interaktion med honom själv och andra i omgivningen genom tankar och känslor och utifrån situationen Evert ansåg att han befann sig i då han var arbetslös.

”Jag började känna mig dålig, började känna mig utanför på något vis som en arbetslös ofta gör. Jag har ingenting, jag gör ingen nytta i samhället så känner mig mindre värd och såhär.”

(Evert)

Då Evert uppfattade sig som dålig eller mindre värd så blev det också hans verklighet och valen han gjorde samt konsekvenserna blev där efter. Valen som görs hänger samman med

35

uppfattningen om sig själv (Kristiansen 2000, Trost & Levin 1999). Valet att få till en förändring menar vi i detta fall handlar om upplevelsen respondenterna har av sig själva, hur de ser på sig själva i det sammanhang de befinner sig.

Då det ständigt sker en interaktion med både sig själv och andra som påverkar vilka beslut som tas är det just här processen att bli nykter startar, hos informanterna själva i interaktion med sig själva. Att ta steget och göra en förändring är någonting de själva måste bestämma. Att genomgå behandling eller att söka annan professionell hjälp skulle inte vara möjligt om inte personen själv vill göra det valet, inte själv vill få till stånd en förändring. Nisse har flera gånger varit på behandlingshem, Susanne och Helena hade tidigare provat antabus och haft samtalskontakter utan att bli fria från missbruket. Vi menar att det som skiljer dessa situationer från tidigare gånger när de försökt sluta dricka alkohol är att de definierar sin situation på ett annat sätt denna gång. Henry säger att en förutsättning att han lyckades sluta med sitt missbruk var att det var rätt tid, vilket vi menar att det på ett eller annat sätt har varit för samtliga. Detta visar även tidigare forskning på, att det bl.a. handlar om stöd och krav från omgivningen samt egna personliga och sociala resurser. Att de handlar både om reaktioner från betydelsefulla människor i omgivningen samt att definitionen av situationen som är beroende av de olika händelserna som föregått vändningen.