Egenanställda eller liknande

Egenanställning och andra företeelser som liknar egenanställning aktualiserar vissa skatterättsliga frågor. Främst har dock risken för att egenanställda hamnar i en juridisk gråzon mellan arbetstagare och egenföretagare diskuterats.

Egenanställning är en relativt ny företeelse på den svenska arbets-marknaden och egenanställningsföretagens affärsidé uppges vara att skapa möjligheter för personer att ta uppdrag, oftast tillfälliga, utan att de behöver vara godkända för F-skatt och sköta den administra-tion som är förenad med egenföretagande. Egenanställningen, så som utredningen definierat den, bygger som ovan nämnts på att det är uppdragstagaren själv som tar initiativet och inkommer med upp-draget.

Under senare tid har företeelsen kommit att diskuteras allt mer i den allmänna debatten. Såväl kritik som dess fördelar har förts fram.³¹ När det gäller egenanställningen som ett nytt sätt att arbeta har det framförts att företeelsen kan leda till fler företag och fler vägar in i yrkeslivet. Framför allt brukar fördelarna med egenanställ-ning för unga som samlar på sig yrkeserfarenhet eller för personer med utländsk bakgrund som har kunskaper och erfarenheter som är efterfrågade, men som har svårt att få anställning, lyftas fram.

Egenanställningen anses av många vara ett sätt att förverkliga idéer

30 Se också Skatteverket, Rapport om effekterna av den ändrade ordalydelsen i 13 kap. 1 § in-komstskattelagen (1999:1229), den 7 oktober 2013, (dnr 131-165148-13/113) s. 14.

31 Se t.ex. motion 2015/16:263 Främja egenanställningsformen, 2015/16:1373 Egensanställning som ett verktyg mot arbetslöshet, 2016:17:1186 Egenanställning och 2017/18:244 Egenanställning samt Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2016/17:AU4 s. 36 och 2017/18:AU4 s. 11.

och tillvarata möjligheter som dyker upp utan att man behöver lägga tid och energi på administration och lagar och regler som måste beaktas när man bedriver näringsverksamhet. Även framväxten av en delningsekonomi där människor gör mindre tjänster åt varandra mot betalning har lyfts fram som en utveckling där egenanställnings-företagen kan spela en viktig roll eftersom det finns en utmaning kring hur dessa tjänster ska beskattas. Förespråkarna anser att egen-anställningsföretagen då kan utgöra en seriös aktör som tar ansvar för skatter och avgifter och därmed ser till att delningsekonomin fungerar i enlighet med rådande lagar och regler och att staten får in rätt skatt. Vidare anses svarta jobb kunna bli vita då personer som redan har en anställning kan dra sig för att redovisa inkomster från enstaka arbeten utanför det ordinarie arbetet om den administrativa bördan blir för stor.

Den kritik som har riktats mot företeelsen avser främst risken för att man kringgår anställningsskyddet eller arbetsgivarens ansvar i olika situationer.³² Eftersom avtalet mellan egenanställningsföretaget och uppdragsgivaren är ett kommersiellt avtal, och inget kollektiv-avtal som reglerar den lön som egenanställningsföretaget betalar till den egenanställde, finns det ingen spärr mot att konstruktionen an-vänds för underbudskonkurrens. Egenanställda anses inte heller om-fattas av samma trygghet som andra anställda har i samband med sjukdom och arbetslöshet. Konstruktionen kan vidare skapa oklar-heter t.ex. vad gäller ansvaret för arbetsmiljön. Andra principiella frågor som förts fram handlar om vilka övriga konsekvenser egen-anställning som en slags mellanform av företagande och traditionell anställning kan få och att gränsdragningsproblemen snarare skulle kunna öka än minska.

I en rapport från Arbetsmarknadsekonomiska rådet anges att skiljelinjen i debatten verkar gå mellan om egenanställda ska ses som regelrätta företagare som vill driva egen verksamhet eller som arbets-tagare med en svag förhandlingsposition, vilka tvingas till dåliga villkor därför att uppdragsgivaren inte ger dem en regelrätt anställning.³³

När det gäller företeelsens betydelse ur ett arbetsrättsligt per-spektiv kan utredningen konstatera att det inte är självklart i vilken

32 Se bl.a. Bjerke, L., och Pettersson, L. (2013), Egenanställning – en väg in i arbetsmarknaden s. 19–20 och Engblom, S., Möjlighetsbaserat företagande bättre än rättsliga hybrider, debattinlägg på utredarna.nu (2012-01-23).

33 Calmfors, L., m.fl. (2018), Arbetsmarknadsekonomisk rapport – Olika vägar till jobb, Arbets-marknadsekonomiska rådet s. 13.

utsträckning en person som anser sig anställd i ett egenanställnings-företag också betraktas som arbetstagare. Som exempel kan nämnas frågan i vilken utsträckning som t.ex. arbetsmiljölagen (1977:1160) är tillämplig på relationen mellan egenanställningsföretaget och den egenanställde. I SOU 2017:24 (s. 173 f.) lyfter utredningen fram ett antal utmaningar. Utredningen anför bl.a. att det mot bakgrund av hur egenanställning är upplagd är svårt att se att den egenanställde ska betraktas som arbetstagare hos egenanställningsföretaget. Den egenanställde arbetar inte för egenanställningsföretagets räkning och det företaget utövar inga arbetsgivarbefogenheter såsom arbets-ledning gentemot den egenanställde. Att egenanställningsföretaget inom ramen för faktureringstjänsten kan ha gjort vissa sociala åta-ganden som att betala sjuklön och teckna försäkringar innebär inte, enligt utredningen, att det har etablerats ett arbetsgivar-/arbetstagar-förhållande.

Andra frågor som aktualiseras rör egenanställdas rätt till ersätt-ning från arbetslöshetsförsäkringen där det också får anses oklart i vilken utsträckning den egenanställde ska betraktas som arbetstagare hos egenanställningsföretaget.³⁴ Här kan dock nämnas att det finns fall där en egenanställd, som inte bedömdes som arbetstagare hos egenanställningsföretaget, i stället ansågs vara arbetstagare i arbets-löshetsförsäkringens mening i förhållande till sin uppdragsgivare.³⁵ I dessa fall kan således problem uppstå, motsvarande sådana som aktualiseras vid falskt egenföretagande, t.ex. då en person som egent-ligen borde vara anställd av sin uppdragsgivare i stället anlitas genom ett egenanställningsföretag.

Av ovanstående redogörelse framgår att det finns en viss proble-matik kopplat till egenanställning eller liknande inom arbetslöshets-försäkringen och arbetsrätten. Utredningen har emellertid att under-söka om det finns några skatterättsliga problem som kan kopplas till nämnda företeelser och om nuvarande bestämmelser i 9 kap. skatte-förfarandelagen därmed möjliggör att F-skattesystemet kan miss-brukas för att undgå skatter eller avgifter. Som nämns inledningsvis

34 Se SOU 2017:24 s. 169 där utredningen anger att praxis synes vara att den egenanställde inte betraktas som arbetstagare hos egenanställningsföretaget. Se Kammarrätten i Göteborgs dom den 11 maj 2010 i mål nr 3059–09, Kammarrätten i Stockholms dom den 12 december 2011 i mål nr 3157–11 och den 6 februari 2015 i mål nr 3054–14, Kammarrätten i Göteborgs dom den 30 september 2015 i mål nr 911–15 och Kammarrätten i Jönköpings dom den 10 oktober 2016 i mål nr 3006–15.

35 Kammarrätten i Jönköpings dom den 10 oktober 2016 i mål nr 3006-15.

har det inte lyfts fram särskilt i direktivet på vilket sätt egenanställ-ning eller liknande är att betrakta som problematiska ur ett skatte-fusk och skatteundandragande perspektiv. Olika konstruktioner med fristående uppdragstagare – underentreprenörer, bemanningsföretag och mellanmän i flera led – kan dock i olika sammanhang användas i syfte att försvåra för Skatteverket att upptäcka och utreda skatte-undandragande.³⁶

Utredningen har uppmärksammat några rättsliga utmaningar som kommer att analyseras i delbetänkandet. En sådan är den betydelse som ordningen på avtalens ingående får för bedömningen av vilket inkomstslag en inkomst ska hänföras. Även om den normala ordningen för egenanställning är att arbetet för uppdragsgivarens räkning på-börjas efter att avtalsrelationen mellan kunden och egenanställnings-företaget har etablerats förekommer det att företag kontaktas först när arbetet redan är utfört och utföraren vill ha hjälp med fakture-ringen.³⁷ Det finns också andra konstruktioner liknande egenanställ-ning där personer anlitas och utför arbete men där uppdragen tas in och förmedlas genom företaget och inte på den enskilde uppdrags-tagarens eget initiativ. Utredningen kommer i analysen att utgå från på vilket sätt företeelsen är konstruerad och inte i vilken utsträck-ning som en fysisk person anser sig egenanställd eller om ett företag anser sig utgöra ett egenanställningsföretag.

36 Se bl.a. propositionen Omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt inom byggsektorn (prop. 2005/06:130) och Brottsförebyggande rådets rapport 2011:7 Storskaliga skattebrott – en kartläggning av skattebrottslingens kostnader samt rapport 2007:27 Organiserat svartarbete i byggbranschen.

37 SOU 2017:24 s. 166.