F-skattereformen

Regler om F-skatt infördes genom proposition om F-skattebevis, m.m.

(prop. 1991/92:112). Förslaget hade föregåtts av ett omfattande ar-bete som syftade till att göra systemet för redovisning och betalning av inkomstskatt och socialavgifter enklare och smidigare. Eftersom de dåvarande reglerna om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter ansågs vara svåra att tillämpa var en viktig del i detta arbete att förenkla reglerna. Målet var att ingen skulle behöva sväva i ovisshet om vilka skyldigheter som förelåg.

Införandet av F-skatt byggde på förslag som lämnats av social-avgiftsutredningen (S 1981:04). Utredningen hade dessutom utarbe-tat ett förslag om företagarregistrering i departementspromemorian Företagarregistrering – klarare regler för socialavgifter (Ds S 1985:1).

Vid remissbehandlingen framhölls från flera håll att förslaget inte var

1 Proposition om F-skattebevis, m.m. (prop. 1991/92:112) s. 71–73.

tillräckligt långtgående. Kritik riktades bl.a. mot att reglerna om företagarregistrering inte skulle gälla juridiska personer. I samband med att utredningsförslaget sågs över inom regeringskansliet arbe-tades också regler om skatteavdrag på biinkomster in i förslaget.² Resultatet redovisades därefter i departementspromemorian, F-skatte-bevis – nya regler för skatteavdrag och socialavgifter (Ds 1988:59). De allmänna överväganden som redovisades i promemorian byggde i princip på samma grund som socialavgiftsutredningens förslag, näm-ligen att skyldigheten att betala socialavgifter skulle knytas till en särskild registrering. Utformningen av en sådan registrering kom dock att utformas efter delvis andra linjer än de som utredningen följt och möjligheterna till en registrering och rättsverkningarna av den vidgades i förhållande till utredningens förslag.³

De nya reglerna som trädde i kraft den 1 april 1993 innebar att en ny skattsedel på preliminär skatt för företagare – en F-skattsedel – infördes samtidigt som den tidigare B-skattsedeln slopades. F-skatt-sedeln fick utfärdas för den som bedrev näringsverksamhet eller som kunde antas komma att bedriva sådan verksamhet. Den som för ett arbete anlitade någon som hade en F-skattsedel skulle inte vara skyldig vare sig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Om den som utför arbetet däremot hade en A-skattsedel eller saknade skattsedel på preliminär skatt skulle den som betalade ut ersättningen för arbetet vara skyldig att både göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Den som fick en F-skattsedel skulle betala sin preliminära skatt i form av F-skatt efter särskild debitering och socialavgifter i form av egenavgifter.

De nya reglerna innebar vidare att det skulle ankomma på Skatte-verket att efter ansökan tilldela både fysiska och juridiska personer som bedrev näringsverksamhet en F-skattsedel. Skatteverket skulle härigenom ta över ansvaret från parterna genom att på förhand bedöma om det var fråga om näringsverksamhet eller inte.

Till F-skattsedeln skulle också fogas ett F-skattebevis. Av beviset skulle framgå att innehavaren själv ansvarade för den preliminära skatt och de socialavgifter som belöpte på ersättning för arbete som denna fått i uppdrag att utföra. På detta sätt skulle den som betalade ut ersättningen på ett enkelt sätt få information om vem som bar ansvaret för skatteavdrag och för betalning av de sociala avgifterna.

2 Förslaget byggde på Riksskatteverkets Rapport 1983:3, Skatteavdrag på biinkomster.

3 Prop. 1991/92:112 s. 69.

Skattsedeln skulle däremot inte avgöra till vilket inkomstslag en viss ersättning skulle hänföras vid beskattningen eller avgöra det arbets-rättsliga förhållandet.

Sedan systemet infördes år 1993 har ett flertal regler som rör F-skattesystemet ändrats.

I samband med att uppbördslagen ersattes med skattebetalnings-lagen år 1997 ändrades reglerna, så att F-skattsedel även kunde ut-färdas till den som inte var skattskyldig i Sverige.

En större ändring kom att genomföras år 1998. I budgetproposi-tionen (prop. 1997/98:1) aviserade regeringen att den avsåg att före-lägga riksdagen ett förslag som syftade till att det skulle bli lättare för den som startar näringsverksamhet att få F-skattsedel. Förslaget lades fram genom proposition Utfärdande av F-skattsedel m.m.

(prop. 1997/98:33).

Regeringen konstaterade att ordningen för utfärdande av F-skattsedlar hade fungerat mycket väl men att viss kritik hade riktats mot villkoren för att få en F-skattsedel. De som startade eget företag hade ibland alltför svårt att få F-skattsedel beroende på att bestämmelserna tolkades restriktivt och bl.a. krävde att företaget redan innan det startade skulle kunna uppge ett visst antal uppdrags-givare. Om inte tillräckligt många uppdragsgivare uppgivits bedöm-des verksamheten inte vara näringsverksamhet. Regeringen föreslog därför en ändring som innebar att bevisbördan kastades om så att den som bedrev eller hade för avsikt att bedriva näringsverksamhet skulle tilldelas F-skattsedel efter ansökan om det inte fanns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrevs eller skulle komma att bedrivas. Förslaget innebar inte någon ändring av be-greppet näringsverksamhet, men det skulle göra det lättare att få en F-skattsedel. Regeringen anförde att med den föreslagna utform-ningen av reglerna skulle det bli än viktigare att sökanden, i samband med utfärdandet av F-skattsedel, informerades om att bedömningen var preliminär och att en annan bedömning kunde göras senare t.ex.

vid beskattningen. Det ansågs också vara lämpligt att dåvarande skattemyndigheterna, liksom många av dessa redan gjorde, genom samtal eller besök följde upp de som fick F-skattsedel i syfte att kontrollera att den bedrivna verksamheten var näringsverksamhet.

Förslaget innebar som ovan nämns inte någon ändring av begrep-pet näringsverksamhet. Däremot lyftes Riksskatteverkets projekt (se

nedan) som syftade till att kartlägga dåvarande praxis, särskilt avse-ende självständighetskriteriet, fram som angeläget.

3.2.3 Riksskatteverkets rapport 1998:4, F-skatt åt flera