Egna reflektioner, tidigare forskning och förslag till framtida forskning

I inledningen av denna studie presenterades en rad forskningsprojekt om Moderaterna och deras ideologiska utveckling. Kontinuitetslinjen, framförallt företrädd av Ljunggren (1992), hävdar att Moderaterna är ett parti som präglats av såväl den konservativa som den liberala ideologin och fortsatt gjorde så vid studiens slut. Förändringslinjens företrädare Hylén (1991) menar dock efter sin analys att Moderaterna övergivit konservatismen till förmån för liberalismen. Till vilken av dessa två linjer ställer sig då den analys som har genomförts i denna studie? Det finns inget entydigt svar på den frågan. Även om den analys som genomförts visar att Moderaterna fortfarande i vissa frågor för en konservativ argumentation är förskjutningen mot liberalismen så tydlig att den inte går att blunda för. Som redan nämnts blir det en fråga om gränsdragningar för hur ett partis ideologiska hemvist skall klassificeras. Med detta sagt är det ändå rimligt att argumentera för att denna analys knyter an till förändringslinjen. Förskjutningen i de konservativa kärnfrågor som har analyserats är så tydlig att det blir svårt att definiera partiet som konservativt. Hyléns (1991) och Nilssons (2004) antaganden om att Moderaterna till stor del har övergivit konservatismen till förmån för

liberalismen, vidimeras således av denna analys. Tilläggas bör dock den passus att detta endast är belagt utifrån de sex studerade politiska områdena. En betydligt mer omfattande analys hade behövt genomföras för att kunna generalisera kring partiets politik i sin helhet.

I inledningen presenteras statsvetaren Sören Holmberg (2008) och hans tes om att det politiska parti som önskar vinna ett val i Sverige idag måste vinna vad han benämner som ”slaget om

mitten”. Holmberg argumenterar för att ideologin i de politiska partierna visserligen inte är på utdöende, men att partierna inte längre har samma intresse av att förknippas med en specifik ideologi. De väljare som själva är ideologiskt övertygade kommer att rösta på de partier som traditionellt sett företrätt den ideologi som väljaren sympatiserar med. Det stora slaget står därför om de ca 25-30 procent av den svenska väljarkåren som inte identifierar sig som varken vänster eller höger. Holmberg menar att partierna kommer att dra sig närmare mitten för att vinna dessa väljare, varpå den mest ideologiskt präglade politiken som återfinns på ytterkanten av vänster-högerskalan kommer att försvinna (Holmberg & Oscarsson 2008: 127-153). Ideologin är således inte död, men satt på undantag till förmån för den mittenpolitik som kan erbjuda en valvinst (Holmberg 2002: 75-82). Konservatismen har traditionellt sett betraktas som en tydlig

högerideologi långt ut på högerkanten på den klassiska vänster-högerskalan. Liberalismen betraktas också den som en högerideologi, men mer mittenorienterad. Måhända kan Holmbergs resonemang om kampen om mittenväljarna vara en förklaringsmodell till varför Moderaterna har valt att åtminstone delvis överge konservatismen. Detta torde vara ett intressant uppslag för framtida forskning.

Moueffes (2008) teori om att ideologisk konvergens bland de etablerade partierna riskerar att leda till en slags rotlöshet bland väljarna vilken i sin tur banar vägen för högerpopulistiska partier väcker en rad frågor kring Moderaternas utveckling. Förespråkarna av förändringslinjen såväl som denna uppsats presenterar belägg för att Moderaterna tagit tydliga steg bort ifrån konservatismen mot liberalismen. Då liberalismen, som den rådande hegemoniska politiska ideologin i västvärlden (jmf. Boréus 1994, Moueffe 2008), i denna kontext är att betrakta som en mittenideologi, är det således rimligt att anta att den ideologiska utvecklingen inom Moderaterna kommer att få och måhända kanske redan har fått följder. Det borde vara av stort intresse för framtida forskning att jämföra den ideologiska förskjutningen inom Moderaterna med framväxten av

Sverigedemokraterna. Olsson (2011) argumenterar för att om Moderaterna har övergivit konservatismen så vore detta ett unikt fenomen för nationen Sverige. Inte för att ett parti som överger en politisk ideologi vore unikt utan för det faktum att konservatismen i så fall inte skulle företrädas av något riksdagsparti - ”Sverige skulle i så fall vara den enda moderna demokrati där konservatismen dött ut” (2011: 8). Olsson skriver dock detta i en kontext då Sverigedemokraterna ännu inte officiellt har börjat benämna sig som socialkonservativa. Utan att göra en allt för ingående analys, då en sådan inte hör hemma i denna uppsats, torde det inte vara ett allt för radikalt

antagande att Sverigedemokraterna har gynnats av Moderaternas och andra politiska partiers ideologiska konvergens. Detta vidimeras av den stora väljarflykten ifrån Moderaterna till Sverigedemokraterna vid valet 2014 (Valu 2014). Det faktum att hela 40 procent av dessa

partibytare själva definierar sig som konservativa (Cwejman & Santesson 2014), väcker onekligen uppslag kring framtida forskning om konservatismens roll för Sverigedemokraternas framgångar och om en fortsatt väljarflykt är att förvänta då den största andelen av Moderaternas väljare faktiskt fortsatt betraktar sig som konservativa (Demoskop 2013).

Ytterligare en aspekt som är värd att forskas vidare på är hur teori och praktik är kopplat till ideologibegreppet. I denna studie har en analys av Moderaternas argumentation i det manifesta materialet genomförts, vilket ger möjlighet att göra uttalanden om vart partiet står ideologiskt ur ett teoretiskt och argumentationsmässigt perspektiv. Detta säger dock mycket lite om partiets förda politik och vilken ideologi som präglar denna. Genom en studie av t.ex. Moderaternas latenta material skulle det vara möjligt att se vilken ideologi som dominerar i partiets förda politik,

måhända finns det som somliga menar (jmf. Etzler 2013) en diskrepans mellan teorin och praktiken.

Referensförteckning

Aronsson, T. (1993). Gösta Bagges politiska tänkande. En studie i 1900-talets svenska konservatism. Stockholm: Nordstedts juridik.

Aronson, T. (1990). Konservatism och demokrati. En rekonstruktion av fem svenska högerledares styrelsedoktriner. Stockholm: Norstedts.

Bagge, G. (1944). Frihet eller socialism. Stockholm: Högerns riksorganisation.

Ball, T. & Dagger, R. (2009). Political Ideologies and the Democratic Ideal. New York: Pearson Education.

Beckman, L. (2005). Grundbok i idéanalys. Stockholm: Santérus förlag.

Bergström, G. & Boréus, K. (red.) (2012). Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur. Boréus, K. (1994). Högervåg. Stockholm: Tiden.

Burke, E. (1982). Reflektioner om franska revolutionen. Stockholm: Contra förlag.

Cwejman, A. & Santesson, P. (2014). Tidigare moderater är basen i SD:s nya väljarkår. Dagens nyheter. 18 november.

Dahl, A. (2002). Baltikum – moderaternas väg till Nato. I Nilsson, T. (red.) Anfall eller försvar. Högern i svensk politik under 1900-talet. Stockholm: Santerus förlag. s. 201-236.

David, J.S. & Trounstine, J. (2009). Urban Politics and the New Institutionalism. I Clarke, S., John, P. & Mossberger, K. (red.), The Oxford Handbook of Urban Politic. Oxford: Oxford University Press. s. 51-70.

Demoskop (2013). Vänster-höger och ideologi. Väljaranalys. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.demoskop.se/wp-content/uploads/2013/05/V%C3%A4nster-h%C3%B6ger-och-ideologi.pdf [2014-09-21].

Eriksson, G. (2014). Är det dags för M och S att plocka fram de ideologiska boxhandskarna?. Svenska dagbladet. 27 maj.

Eriksson, F. (2002). Högern och jordbruket som livsform. I Nilsson, T. (red.) Anfall eller försvar. Högern i svensk politik under 1900-talet. Stockholm: Santerus förlag. s. 115-139.

Esaiasson, P., Giljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L. (2012). Metodpraktikan. Stockholm: Nordstedts Juridik.

Etzler, A. (2013). Reinfeldteffekten. Stockholm: Karneval förlag.

Gray, J. (1995). Liberalism. Minneapolis: University of Minnesota Press. Gray, J. & Smith, G.W. (red.) (1991). J.S. Mill On Liberty. London: Routledge. Hadenius, S. (2008). Sveriges politiska historia. Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Halldenius, L. (2003). Liberalism. Stockholm: Bilda Förlag.

Helenius, R. (1969). The Profile of Party Ideologies. Helsingfors: Svenska bokförlaget. Heywood, A. (1998). Political ideologies. An introduction. New York: Palgrave.

Holmberg, S. (2002). Kampen om mitten. I Holmberg, S. & Weibull, L. (red.) Det våras för politiken. Trettiotvå artiklar om politik, medier och samhälle. Göteborg: SOM-institutet. s. 75-83. Holmberg, S. & Oscarsson, H. (2008). Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Nordstedts Juridik.

Honderich, T. (2005). Conservatism. Burke, Nozick, Bush, Blair? London: Pluto press.

Huntington, S.P. (1957). Conservatism as an Ideology. The American Political Science Review, 51 (2), 454-473.

Hylén, J. (1991). Fosterlandet främst? Konservatism och liberalism inom högerpartiet 1904-1985. Stockholm: Nordstedts Juridikförlag.

Krauthammer, C. (2003). Self service - Liberalism v. national interest. New Republic, 228 (8), 14-16.

Larsson, R. (2006). Politiska ideologier i vår tid. Lund: Studentlitteratur.

Lewin, L. (2002). ”Bråka inte!” – Om vår tids demokratisyn. Stockholm: SNS-förlag. Ljunggren, S.-B. (1992). Folkhemskapitalismen. Uppsala: Tiden.

Ljunggren, S.-B. (2008). Ideologier. Stockholm: Hjalmarson & Högberg.

Lindström, M. (2000). The Ideology of the Swedish Conservative (Moderate) Party: An

Interpretation of the Political Science Debate of the Early 1990s. Statsvetenskaplig Tidskrift, 103 (4), 329-342.

Muller, J.Z. (red.) (1997). Conservatism. Princeton: Princeton University Press. Moderaterna (1956). Principprogram. Stockholm: Moderaterna.

Moderaterna (1978). Idéprogram. Stockholm: Moderaterna. Moderaterna (1984). Handlingsprogam. Stockholm: Moderaterna. Moderaterna (2007). Handlingsprogram. Stockholm: Moderaterna.

Moderaterna (2013a). Ett modernt arbetarparti för hela Sverige. Stockholm: Moderaterna. Moderaterna (2013b). Ansvar för hela Sverige. Stockholm: Moderaterna.

Moueffe, C. (2008). Om det politiska. Hägersten: Tankekraft förlag. Montin, S. (2007). Moderna kommuner. Malmö: Liber.

Müller, J.-W. (2006). Comprehending conservatism: A new framwork for analysis. Journal of Political Ideologies, 11 (3), 359-365.

Nilsson, T. (red.) (2002). Anfall eller försvar. Högern i svensk politik under 1900-talet. Stockholm: Santerus förlag.

Nilsson, T. (2003). Moderaterna, marknaden och makten. Svensk högerpolitik under avregleringens tid, 1976-1991. Huddinge: Samtidshistoriska institutet.

Nilsson, T. (2004). Mellan arv och utopi. Moderata vägval under hundra år, 1904-2004. Stockholm: Santerus förlag.

Oakeshott, M. (1995). Rationalism in Politics and other Essays. London: Liberty Fund. Olsson, S. (2011). Handbok i konservatism. Stockholm: Atlantis.

Plazek, D.J. (2012). Ideology Spotting: An Exercise in Teaching Conservatism and Liberalism. Journal of Political Science, 8 (2), 168-188.

Schlingmann, P. (2013). Stå aldrig still!. Stockholm: Bokförlaget Forum. Scruton, R. (2001). The Meaning of Conservatism. Hampshire: Palgrave.

Socialdemokraterna (2013). Ett program för förändring. Stockholm: Socialdemokraterna. Stenberg, E. (2014). Moderaterna tjänar på att stanna kvar i mitten. Dagens nyheter. 3 juni.

Svenska akademins ordlista (2014).[Elektronisk]. Tillgänglig: http://sok.saol.se/pages/P577_M.jpg [2014-11-03].

Sverigedemokraterna (2011). Principprogram. Göteborg: Sverigedemokraterna. Tännsjö, T. (2001). Konservatism. Stockholm: Bilda förlag.

Valu (2014). Vart gick Moderaternas väljare? [Elektronisk]. Tillgänglig: http://pejl.svt.se/val2014/valu-riksdag/valjarstrommar#m2010 [2014-09-25].