Lag och ordning

Moderaterna argumenterar i 1984 års handlingsprogram upprepade gånger för att lagarna som finns i Sverige måste vara begripliga för medborgarna. Partiet anser att förhållandet mellan den enskilda medborgaren och det offentliga aldrig får regleras genom allmänt hållna lagar eller

generalklausuler, utan all lagstiftning måste vara tydlig och specifik (Moderaterna 1984: 5, 8). Den viktigaste brottsförebyggande rollen i samhället har familjen och skolan:

Föräldrarna har huvudansvaret för att barnen fostras till att respektera normer och lagar. I familjen skall barnen få den trygga miljö och uppfostran till fria harmoniska medborgare som motverkar missbruk av alkohol och narkotika och förebygger brottslighet. Skolan skall förmedla fasta normer och värderingar.

Moderaternas handlingsprogram 1984 (1984: 8) Partiet argumenterar för att ordningsmakten bör tillförsäkras mer resurser, då den anses ha en viktig roll att spela när det kommer till att både förhindra och bekämpa brott. Kvarterspoliser anses vara något positivt och Moderaterna menar också att ökade resurser till polisen behövs för det brottsförebyggande arbetet (Moderaterna 1984: 9).

Stort fokus läggs i 1984 års handlingsprogram på att förklara sammanhanget mellan brottslighet och narkotikaanvändning. Om samhället lyckas få bukt med narkotikans spridning anser partiet att brottsligheten också borde minska. Som ett led i detta anges att ”Straffsatserna skall avspegla narkotikabrottens allvarliga karaktär. Permissionsreglerna skall vara ytterligt restriktiva för personer som dömts för grova narkotikabrott.”(Moderaterna 1984: 9).

Rehabilitering anses vara en viktig åtgärd för narkotikamissbrukare, men också för andra straffade interner på landets fängelser. Dock är partiet tydligt med att ”Strafflagstiftningen skall

bygga på den enskildes ansvar för sina handlingar och på rättvisa och konsekvens i påföljderna. Brottspåföljden skall bl.a. syfta till att avskräcka från brott.” (Moderaterna 1984: 9).

Moderaterna argumenterar för att villkorlig frigivning skall förekomma, men att denna möjlighet måste tillämpas mer restriktivt. Dels skall det aldrig ske innan merparten av straffet är avtjänat och dels skall det endast ske som belöning för gott uppförande i fall där återanpassning anses möjlig (Moderaterna 1984: 9).

Handlingsprogrammet 1993

Också i 1993 års handlingsprogram betonar Moderaterna att det är familjen och skolan som har det övergripande ansvaret att förmedla normer till den unga generationen som förhindrar att dessa hemfaller åt brottslighet (Moderaterna 1993: 57).

Partiet diskuterar också problemet med ungdomsbrottslighet, en företeelse som de anser inte får tillåtas att gå obemärkt förbi. Samhället måste reagera också när det är barn eller ungdomar som begår brott. Som ett led i detta bör ungdoms- och jourdomstolar införas (Moderaterna 1993: 57).

Upptäcktsrisken för den som begår brott skall vara hög. Andelen uppklarade brott skall också vara hög. Straffen skall ha en förebyggande verkan och minimera riskerna för

återfallsförbrytelser.

Moderaternas handlingsprogram 1993 (1993: 57) Moderaterna argumenterar för att straff framförallt skall ha en förebyggande verkan och minimera risken för att dömda brottslingar skall begå nya brott. Vidare menar de att normalfallet alltid skall vara att ett brott avtjänas i sin helhet, villkorlig frigivning och andra liknande åtgärder skall inte vara normen.

Kriminalvårdens arbete skall syfta till att återanpassa brottslingar till ett normalt, laglydigt liv. Strafftiden bör därför kunna avslutas med en särskild återanpassningsfas.

Moderaternas handlingsprogram 1993 (1993: 57) Huvudfokus för kriminalvårdens arbete skall, enligt citatet ovan, vara rehabiliterande i den

meningen att det verkar för att återanpassa brottslingarna till ett laglydigt liv. Dock är partiet tydligt med att de anser att det finns fall där återanpassning inte är möjligt. I sådana fall skall alltid

allmänhetens skyddsbehov prioriteras framför internens intressen och som en följd av detta kan ”mycket långa frihetsberövanden” vara nödvändiga för att skydda människor ifrån ”oförbätterliga eller extremt farliga brottslingar” (Moderaterna 1993: 58).

Partiet menar att polisen skall ges ”goda resurser” för att förhindra och utreda brott, men specificerar inte närmare vad detta skulle kunna tänkas innebära. Dock argumenteras i

handlingsprogrammet för vikten av kvarterspoliser samt patrullerande poliser, då dessa anses skapa trygghet och verka avskräckande (Moderaterna 1993: 58).

Handlingsprogrammet 2013

Moderaternas handlingsprogram ifrån 2013 härstammar ifrån en tid när partiet befunnit sig i

regeringsställning sedan 2006 och som en del av detta varit ansvarigt för bl.a. justitiedepartementet. Som en hänvisning till vad som gjorts under dessa år skriver partiet:

Polis, åklagare, domstolar och kriminalvård har de senaste åren fått kraftiga resurstillskott.

Antalet poliser har blivit fler, straffen har skärpts för många av de allvarligare våldsbrotten och brottsofferperspektivet har stärkts i hela rättsväsendet. Vi konstaterar dock att mer måste göras. Vi måste fortsätta effektivisera de rättsvårdande myndigheterna och samtidigt skärpa lagar och påföljder.

Moderaternas handlingsprogram 2013 (2013a: 27) Partiet argumenterar vidare för att hela straffskalorna måste användas när straff skall utdömas samt att straffskärpningar skall införas för upprepad och återkommande brottslighet (Moderaterna 2013: 27f).

Moderaterna efterlyser:

ett samhälle där de som begår brott blir straffade och brottsoffer blir sedda, där rättvisa straff utdöms så att brottsoffret får upprättelse, men också så att brottslingen ska kunna sona sitt brott och få möjlighet till en ny chans.

Moderaternas handlingsprogram 2013 (2013a: 28) I en diskussion kring brottsförebyggande åtgärder menar partiet, precis som i de två övriga handlingsprogrammen, att ungdomar är en viktig grupp att fokusera på. Även om termen ”normer” inte längre används, så argumenterar partiet för att framförallt skolan har en viktig roll att spela när det kommer till att fostra laglydiga medborgare. Familjen betonas inte lika starkt som tidigare, men det förekommer dock en skrivning om att i fall där föräldrar misslyckas med att ”axla

föräldrarollen” så skall samhället rycka in och stötta såväl ungdomen som familjen, som ett led i förhindrandet av framtida brottslighet (Moderaterna 2013: 28).

Den organiserade brottsligheten, sexualbrott samt hedersrelaterat våld lyfts fram som områden där ökade åtgärder anses behövas. Detta skall ske dels genom en hårdare tolkning av lagen, men också genom ökade resurser (Moderaterna 2013: 27-29).

Analys

Den konservativa idealtypen när det kommer till det politiska området lag och ordning fokuserar på vikten av strikt tolkade lagar, hårda straff samt ökade resurser till ordningsmakten. Straffets roll skall i första hand vara avskräckande och förebyggande och det är familjen som har det främsta ansvaret i att förmedla normer till den yngre generationen. Den liberala idealtypen fokuserar på rehabilitering av förövarna med fokus på återanpassning till samhället. All form av godtycklig bestraffning fördöms och lagar måste ibland kunna tolkas mindre strikt beroende på situationen, då det inte finns något egenvärde med straffet i sig självt.

Det är tydligt att det finns inslag av såväl konservativ som liberal argumentation i 1984 års handlingsprogram. Partiet vill ge polisen ökade resurser och betonar att straff skall ha en

avskräckande karaktär, något som följs av krav på mer restriktiva permissionsåtgärder såväl som strängare straff för narkotikabrott. Det övergripande ansvaret för att ungdomar skall lära sig att respektera de normer och lagar som råder i Sverige anses framförallt familjen, men också skolan ha. Tas detta ansvaret anser partiet att antalet brott kommer att minska.

Än så länge är det uppenbart att Moderaternas argumentation är konservativt präglad. Det finns dock också liberala inslag i partiets argumentation, bl.a. när det gäller resonemanget kring att straff också skall ha ett rehabiliterande syfte med mål att återanpassa förövaren till ett laglydigt liv. Det faktum att Moderaterna direkt efter detta resonemang återkommer till vikten av konsekvens vid straffutdömning förringar dock udden av den liberala retoriken. Efter att ha analyserat 1984 års handlingsprogram gentemot de uppställda idealtyperna i analysschemat är det rimligt att slå fast att så mycket av partiets argumentation hämtats ifrån den konservativa ideologin att argumentationen i stort är att betrakta som konservativ.

I 1993 års handlingsprogram menar Moderaterna att ordningsmakten skall ges ”goda resurser”. De specificerar dock inte vad denna formulering skulle kunna betyda realpolitiskt. Kvarterspoliser bör införas och partiet argumenterar också för att det är skolan som har det övergripande ansvaret att förmedla normer till den unga generationen. I programmet finns ingen tydlig skrivning om att straffen i samhället skall skärpas. Fokus läggs på att straff i förlängningen skall ha en

lyser dock igenom då Moderaterna i en passus tillägger att det finns fall med oförbätterliga brottslingar och att samhället bör skyddas ifrån dessa genom t.ex. ”mycket långa

frihetsberövanden”.

Moderaternas argumentation i 1993 års handlingsprogram innehåller tydliga inslag av både konservativ och liberal argumentation. Konservativa tankar kring familjens roll och den

pessimistiska människosynen blandas med liberala tankar såsom tal om rehabilitering och vikten av att förövaren skall återanpassas till samhället. Utifrån detta resonemang blir det omöjligt att placera in Moderaternas argumentation under någon av de två uppställda idealtyperna.

I 2013 års handlingsprogram listar partiet de åtgärder som gjorts under deras regeringstid för en ökad trygghet och brottsbekämpning. De ökade resurserna som har givits ordningsmakten har lett till fler poliser på gatorna. Straffen har visserligen redan skärpts, men detta är en process som partiet anser måste fortsätta med strängare straff och skärpta lagar. Straffen skall framförallt ha en

bestraffande karaktär, men också ge förövaren en chans att återanpassa sig till samhället. Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet betonas inte lika tydligt som i de två övriga programmen, utan det är istället skolan som lyfts fram. Dock nämns att också föräldrarna har ett ansvar för att

säkerställa att ungdomar inte begår brott.

Även om det finns drag av också liberalismen i 2013 års handlingsprogram är det uppenbart att den konservativa argumentationen dominerar starkt. Partiet belyser vilken positiv roll de anser att fler poliser, hårdare straff och skärpta lagar spelar för samhället. Dessa argument återkommer vid upprepade tillfällen, framförallt det om hårdare straff. Även om rehabilitering nämns är detta inget som partiet understryker eller utvecklar sitt resonemang kring. Den dominans som de konservativa argumenten har leder till att Moderaternas ståndpunkt kring det politiska området lag och ordning 2013 är att betrakta som konservativ.