Jordbruk

Handlingsprogrammet 1984

I 1984 års handlingsprogram ges jordbruket stort utrymme. Inledningsvis diskuterar Moderaterna vikten av tydliga ägandeskapsförhållanden när det kommer till jordbruksmark. Partiet menar att ägande- och arvsrätten till mark och rätten att förfoga över denna måste stärkas. Detta motiveras genom att enskilt ägande anses ge ”trygghet och skapa[r]ansvarskänsla” (Moderaterna 1984: 26). Vidare argumenterar partiet för att jordförvärvslagen, en lag med syfte att reglera till vem och på vilket sätt försäljning av lantbruk får gå till, skall göras mindre restriktiv. Deltidsjordbruk och familjejordbruk är ofta de bästa sätten att driva ett lantbruk, något nämnda lag inte skall stå i vägen för.

Vidare skriver partiet:

Ingreppen i prisbildningen avskaffas. Statliga och kommunala innehav av jord- och

skogsmark skall i stor utsträckning överföras i privat ägo i första hand genom försäljning till enskilda fysiska personer.

Moderaternas handlingsprogram 1984 (1984: 26) I ovanstående citat beskriver Moderaterna alltså att de anser att inga ingrepp längre skall ske i prisbildningen. Samtidigt anses det finnas ett egenvärde med att överföra statligt ägd mark till enskilda fysiska personer som kan bruka densamma. Genom jordbruket förmedlas kulturtraditionen vidare och en god naturmiljö skapas (Moderaterna 1984: 26).

Moderaterna menar att jordbruket i Sverige i en internationell jämförelse är välskött och effektivt. Livsmedelssubventioner skall avvecklas, men endast i en takt som ger producenterna en rimlig omställningstid. Dessutom menar partiet att det krävs ett gränsskydd för att skydda det svenska jordbruket. Det är först utifrån dessa ramar som jordbrukspolitiken skall ”anpassas till marknadsekonomins krav” (Moderaterna 1984: 26).

Partiet argumenterar också för att Sverige skall ha en jordbruksproduktion med en omfattning och inriktning som kan ”säkra vårt lands livsmedelsförsörjning såväl under fredstid som vid krig eller avspärrning”. En viss överproduktion måste dessutom tillåtas då svenska livsmedel skall gå på export och Sverige dessutom anses ha ett globalt livsmedelsansvar (Moderaterna 1984: 26).

Handlingsprogrammet 1993

1993 års handlingsprogram är det första program som präglas av Sveriges närstående anslutning till EU. Då jordbrukspolitiken är en av unionens huvudfrågor och en strävan finns efter att harmonisera lagstiftningen i alla medlemsländer, argumenterar Moderaterna för att det svenska jordbruket bör anpassas efter EU:s gemensamma jordbrukspolitik:

Inom ramen för EU bör Sverige eftersträva frihandel också vad gäller jordbruk. Den europeiska jordbrukspolitiken bör präglas av minskande subventioner. Jordbrukets olika industrigrenar skall möta fri och öppen konkurrens.

Moderaternas handlingsprogram 1993 (1993: 35) EU:s jordbrukspolitik präglas i mångt och mycket av diverse subventioner för att säkerställa en inomeuropeisk jordbruksproduktion. Moderaterna vänder sig dock emot subventionspolitiken och menar att EU:s politik bör präglas av minskande subventioner. Frihandel skall råda och jordbruket skall behandlas som övriga näringsgrenar.

Dock lyfter partiet fram jordbruket som en viktig näring i Sverige med ”stor betydelse för vårt folkhushåll och vår landskapsmiljö” (Moderaterna 1993: 35), en betydelse som enligt partiet skall värnas (Moderaterna 1993: 67).

Handlingsprogrammet 2013

I 2013 års handlingsprogram finns det inte längre något eget kapitel som behandlar jordbruksfrågor. Dock argumenterar partiet för att jordbruket spelar stor roll för Sverige genom att ge ”oss livsmedel, öppna landskap, exportintäkter och en levande landsbygd”. Lantbrukare och andra småföretagare på landsbygden skall arbeta i ett attraktivt företagsklimat med förutsägbara regler och

myndighetsbeslut (Moderaterna 2013a: 12).

Moderaterna skriver i en bisats att för att uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning i framtiden så behöver Sverige ett uthålligt och effektivt jordbruk (Moderaterna 2013a: 12f). Dock går partiet inte närmare in på hur en sådan tryggad livsmedelsförsäljning skulle kunna se ut.

Partiet höjer krav på att EU:s jordbrukspolitik måste reformeras:

Omfattningen av olika typer av jordbruksstöd måste trappas ned. Den slår hårt mot redan fattiga länder, försvårar uppfyllelsen av millenniemålen, motverkar den europeiska ekonomins konkurrenskraft och upptar en orimligt stor del av EU:s budget.

Analys

Den konservativa idealtypen när det kommer till det politiska området jordbruk stipulerar att jordbruket bör inta en särställning bland näringarna då det bl.a. förmedlar tradition och kontinuitet samt en kärlek till marken. Som en följd av detta bör ägandeskapet framförallt ligga hos individer. En nationell livsmedelsförsörjning ses dessutom som en viktig aspekt av ett lands säkerhetspolitik. Inom liberalismen intar jordbruket ingen särställning alls. En liberal idealtyp innefattar således de grundläggande antagandena om frihandel samt att staten inte skall gynna någon specifik näring. I 1984 års handlingsprogram beskriver Moderaterna tydligt jordbruket som en speciell näring vilken anses förmedla kulturtraditioner till folket och dessutom skapar en god naturmiljö. Vidare lägger partiet ner mycket möda på att förklara vikten av att sunda ägandeskapsförhållanden skall råda när det kommer till lantbruk. Den enskilda lantbrukaren skall kunna förfoga över sin mark och jordförvärvslagen skall inte stå i vägen för nya generationer att ärva ett lantbruk. Moderaterna menar att det är viktigt att Sverige såväl under fred- som krigstid kan säkerställa produktionen av de livsmedel som landet behöver. När det kommer till den ekonomiska aspekten av jordbrukspolitiken ges en något splittrad bild. Även om Moderaterna menar att ingreppen i prisbildningen bör

avskaffas och att jordbruken bör anpassas till marknadsekonomins krav, drivs vid sidan av detta linjen att vissa livsmedelssubventioner skall få finnas kvar inom överskådlig tid samt att ett gränsskydd för den svenska jordbrukspolitiken behöver bevaras.

Sammanfattningsvis ger 1984 års Moderata argumentation kring jordbrukspolitiken uttryck för en tydligt konservativ argumentation. Jordbruket lyfts fram som ett särintresse och vikten av en nationell livsmedelsförsörjning betonas. Resonemanget kring ägandeskapsförhållandena är också tydligt konservativt, speciellt talet kring att arvsreglerna skall få en enklare utformning och att en relation till marken skapas genom enskilt ägande. Liberala strömningar finns t.ex. genom kravet på en ökad marknadsanpassning, men det faktum att partiet ändå menar att jordbruket bör åtnjuta ett gränsskydd visar på den konservativa argumentationens dominans.

I 1993 års handlingsprogram förklarar Moderaterna att de anser att jordbruket har en viktig roll att spela dels för Sveriges ”folkhushåll” och dels för landskapsmiljön. Dock driver partiet inte alls samma konservativa argumentation som i 1984 års handlingsprogram. Det stundande inträdet i EU innebär att partiet argumenterar för att svensk jordbrukspolitik skall harmoniseras med EU:s.

Frihandel bör gälla också när det gäller jordbruk och EU:s jordbrukspolitik bör präglas av minskade subventioner. Slutsatsen blir att jordbruket skall möta fri och öppen konkurrens, precis som alla andra näringar. Moderaternas argumentation har tydligt förändrats sedan 1984. Partiets fokus på att jordbruket bör behandlas som alla andra näringar är ett tydligt liberalt uttryck. Det faktum att de

också vill driva dessa frågor i ett framtida EU-medlemskap understryker vikten som partiet anser att frågorna har. Kvar finns inte längre några skrivningar om ägandeskapets roll inom lantbruken och inte heller om livsmedelsförsörjningen som en säkerhetsfråga. Argumentationen är med andra ord att betrakta som liberalt präglad.

Efter en analys av 2013 års handlingsprogram går det att konstatera Moderaterna inte på något sätt anser att jordbruket bör inta en särställning i förhållande till andra näringar. Även om

jordbrukets roll för landsbygden betonas görs detta inte utifrån en konservativ argumentation. Jordbrukets funktion anses främst vara ekonomisk och inga tankar kring varför

livsmedelsförsörjningen är viktig framförs. När det kommer till EU:s jordbrukspolitik förklarar partiet att omfattningen av jordbruksstödet måste trappas ner. Den anses vara dyr, men också slå hårt mot redan fattiga länder. Ett gränsskydd, också utifrån ett europeiskt perspektiv, anses alltså inte längre vara nödvändigt. Argumentationen i 2013 års handlingsprogram utifrån ovanstående resonemang att betrakta som tydligt liberalt präglad.