Familjepolitik

Handlingsprogrammet 1984

I 1984 års handlingsprogram argumenterar Moderaterna för familjens viktiga roll i samhället. Initialt lyfter de fram familjens uppfostrande roll:

Familjen ger trygghet i livets olika skeden. Det är i första hand genom familjens försorg som de unga lär sig grundläggande värderingar och normer samt att ta ansvar och visa hänsyn.

Partiet menar vidare att familjen skall erbjuda alla barn kärlek och fasthet, något som kommer bidra till fostrandet av ”fria och harmoniska medborgare” (Moderaterna 1984: 33). Föräldrarna skall alltid ges det yttersta ansvaret för uppfostran av deras barn, detta ses som såväl en rättighet som en skyldighet. Endast om sociala problem förekommer skall kommunerna ingripa för att skydda barnen och familjerna.

Moderaterna argumenterar för att äktenskapet är ”den mest förpliktande och tryggaste

samlevnadsformen” utformad dels för barnens skydd och dels för makarnas stöd. Dock förekommer det andra samlevnadsformer, vilket partiet betecknar som ”fria samlevnadsformer” som också anses kunna ge en stark sammanhållning. Det är inte endast den traditionella kärnfamiljen som är att betrakta som en familj enligt partiet, utan också ensamstående människor kan vara en del av en familj. Det är dock viktigt att det traditionella äktenskapet aldrig missgynnas av t.ex. bidrags- eller skattesystemet, då det garanterar ett visst skydd till parterna (Moderaterna 1984: 33).

Vidare argumenterar partiet för att det är upp till föräldrarna att själva avgöra hur barnomsorgen skall utformas. Vill föräldrarna vara hemma hel- eller deltid skall denna möjlighet ges genom t.ex. rätt till förkortad arbetsdag. Andra åtgärder som vårdnadsersättning och ett skatteavdrag för barn nämns också som en del av förenklandet för familjerna. Den kommunala barnomsorgen skall vara av god kvalité, men den skall också alltid vara frivillig. Föräldrarna skall ha rätt att välja hur deras barns vardag skall se ut (Moderaterna 1984: 19, 33). Även om skolan är viktig, är det, som redan betonats tidigare i handlingsprogrammet, alltid föräldrarna som anses ha det yttersta ansvaret för barnens fostran (Moderaterna 1984: 39).

I handlingsprogrammet nämns ingenting om alternativa äktenskapsformer och inte heller något om abortlagstiftningen.

Handlingsprogrammet 1993

1993 års handlingsprogram influeras mycket av partiets vurm för valfrihet, något som också präglar de avsnitt som berör familjepolitiken. Stort fokus läggs på vikten av att föräldrarna skall kunna välja t.ex. vilken typ av barnomsorg eller skola som de vill placera sina barn i.

Inledningsvis slås det fast att ”Föräldrar har ansvar för sina barn och för deras uppfostran”. Vidare menar partiet att detta ansvar består av den dagliga omsorgen, valet av skolgång samt av försörjningen. Kring alla dessa områden måste det därmed råda en stor frihet att själva välja vad som passar den enskilda familjen bäst. Ansvaret för ett barn skall heller aldrig kunna brytas p.g.a. en separation, utan det är något som alltid skall finnas med.

Moderaterna argumenterar för att politiker har velat styra familjerna och deras sätt att leva genom höga skatter och minskad frihet. Detta menar partiet vara felaktigt och säger sig vilja bidra

till att familjer som också väljer att ha sina barn utanför den offentliga barnomsorgen skall premieras. Varken de som väljer att själva ta hand om sina barn eller de som väljer att förvärvsarbeta skall missgynnas på något sätt (Moderaterna 1993: 55).

Partiet menar att föräldraförsäkringen skall gälla under barnets första år, när det finns stora behov för barnet att vara i närheten av sina föräldrar. Efter det året skall systemet ersättas med vårdnadsersättning eller en avdragsrätt för barntillsynskostnader, allt för att garantera föräldrarna rätten att välja vilken barnomsorg deras barn skall ha.

Moderaterna kopplar också ihop familjepolitiken med brottsförebyggande åtgärder, genom följande formulering:

Det är av stor vikt att barn redan från mycket unga år möter tydliga reaktioner när de gör någonting som är fel. Alla vuxna måste känna ett ansvar för att reagera och sätta gränser när det krävs. Det grundläggande ansvaret är naturligtvis föräldrarnas, men även skola,

socialtjänst, polis och rättsväsende är viktiga.

Moderaterna 1993 (1993: 55) Partiet nämner i sitt handlingsprogram ingenting om äktenskapet, varken mellan man och kvinna eller mellan två samkönade parter. Dock nämns i en passus att abortlagstiftningen bör vila på ”humanistiska värden och etiska grundprinciper” så att den inte behöver ändras varje gång vetenskapen tar ett steg framåt (Moderaterna 1993: 52). Hur dessa värden kommer till konkret uttryck nämns dock inte.

Handlingsprogrammet 2013

Precis som fallet var med 1993 års handlingsprogram fokuserar också programmet ifrån 2013 mycket på valfrihet när det kommer till det familjepolitiska området. Moderaterna slår tidigt fast att alla familjer är olika och har skilda förutsättningar och behov, något som anses ligga till grund för behovet av en stor grad av valfrihet för föräldrarna.

I programmet nämns ingenting om att familjen har en uppfostrande roll, dock betonar partiet att ”det är föräldrarna som i första hand ansvarar för sina barn men vi har under lång tid byggt upp gemensamma strukturer för att höja levnadsnivån för alla barn” (Moderaterna 2013a: 24f).

Vidare argumenterar partiet för att män skall värderas lika högt som kvinnor när det kommer till föräldrarollen. Som ett led i detta är det något positivt att verka för ett jämnare uttag av

föräldraförsäkringen, något som kan ske t.ex. genom jämställdhetsbonusen. Något tvång skall dock inte förekomma utan det skall alltid vara upp till föräldrarna att fatta besluten (Moderaterna 2013a: 23).

En modern familjepolitik ställer krav på en lagstiftning som utgår från att familjens behov

blir tillgodosedda oavsett hur familjen ser ut. Hetero-, homo-, bisexuella och transpersoner ska ha samma juridiska förutsättningar att skaffa barn och ingå äktenskap.

Moderaternas handlingsprogram 2013 (2013a: 23) Ovanstående citat belyser partiets ståndpunkter när det kommer till äktenskapet och den

traditionella kärnfamiljens roll. Moderaterna argumenterar för att staten inte genom lagstiftning skall särbehandla någon grupp, varken när det kommer till äktenskapslagstiftning eller kring förutsättningarna att skaffa barn. Oavsett vilken typ av förhållande det rör sig om, skall samma juridiska förutsättningar garanteras parterna (Moderaterna 2013a: 23).

I 2007 års handlingsprogram nämner partiet explicit att lesbiska par skall garanteras rätten till inseminering och att homosexuella par skall kunna prövas som adoptivföräldrar (Moderaterna 2007: 36), rättigheter som med fog kan tolkas in i citatet ovan.

I programmet nämns ingenting om abortlagstiftningen.

Analys

Den konservativa idealtypen när det kommer till familjepolitik fokuserar på kärnfamiljen och hetero-äktenskapet. Familjen ses som den viktigaste instansen i samhället och anses ha den primära rollen i uppfostran av den yngre generationen. Även om andra samlevnadsformer accepteras, är det kärnfamiljen som skall uppmuntras av staten. Den liberala idealtypen fokuserar på alla individers rätt att själva välja samlevnadsform. Staten skall inte genom lagstiftning premiera något specifikt sätt att leva utan samma rättigheter skall ges alla. Valfriheten när det gäller barnomsorg och skolgång är något som både den konservativa och den liberala ideologin kämpar för, dock utifrån olika premisser. Liberaler gör det främst ur ett frihetsperspektiv medan konservativa gärna använder sig av valfriheten för att kunna säkerställa rätten att t.ex. välja en religiös friskola eller att en kvinna väljer att bli hemmafru (Olsson 2011). Hänsyn till ställningstagande angående valfrihet har därmed endast gjorts i fall där de tydligt går att tillskriva endera ideologin.

I 1984 års handlingsprogram ger Moderaterna uttryck för en konservativt präglad familjepolitik. Familjen lyfts fram som en viktig instans i samhället och dess uppfostrande roll betonas upprepade gånger. Vidare presenteras äktenskapet som en samlevnadsform framför andra. Även om andra samlevnadsformer finns och inte aktivt skall motarbetas, menar partiet att äktenskapet innehar en rad fördelar och därmed ses som något positivt. Äktenskapet i detta sammanhang måste betraktas

som ett hetero-äktenskap, då inget tyder på att andra former av äktenskap skulle åsyftas. Den konservativa idealtypen nås med andra ord nästan fullständigt i Moderaternas argumentation kring familjepolitiken. Argumentationen kring valfrihet är inte att betrakta som entydigt liberal då den minst lika mycket knyter an till det konservativa perspektivet i frågan, som handlar om att garantera familjernas rätt till självbestämmande. Moderaternas argumentation i 1984 års handlingsprogram kring familjepolitik är därmed att betrakta som konservativ.

Handlingsprogrammet ifrån 1993 är inte lika tydligt när det kommer till det familjepolitiska området. Familjen lyfts fram som en viktig instans i samhället och anses ha en uppfostrande roll, dock inte alls i lika tydliga ordalag som fallet var 1984. Programmets fokus på valfrihet gör att familjens roll i samhället inte diskuteras vidare ingående. Inget resonemang förs heller kring äktenskapet, varken ur ett traditionellt eller ett mer liberalt perspektiv. Skrivningen kring att abortlagstiftningen bör vila på humanistiska och etiska värden, ger inte heller någon omedelbar klarhet kring hur partiet resonerar i frågan. Här uppstår alltså en tolkningsfråga kring hur Moderaternas familjepolitik utifrån 1993 års handlingsprogram skall betraktas. Utifrån den

information som ges i programmet går det inte att placera in argumentationen under någon av de två idealtyperna. Familjens viktiga roll i samhället är inte tillräcklig för att hävda att argumentationen är konservativ. Avsaknaden kring ett resonemang om äktenskapet talar inte heller så tydligt för den liberala idealtypen att denna skulle bli aktuell. Sammanfattningsvis kan argumentationen alltså inte efter en analys betraktas som varken konservativt eller liberalt präglad.

En stor förändring kan skönjas i Moderaternas handlingsprogram 2013 jämfört med tidigare program. Moderaterna konstaterar visserligen att familjen har det yttersta ansvaret för sina barn, men använder inte begrepp såsom t.ex. ”uppfostran”. Partiet argumenterar för ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen, även om detta inte bör ske utifrån tvång. Vidare argumenterar partiet för att äktenskapslagstiftningen skall vara helt könsneutral samt att staten skall ge alla människor samma förutsättningar när det kommer till att skaffa barn. Hetero-äktenskapet är således inte längre normen utan partiet lyfter fram bi-, homo- och transpersoners rättigheter till att åtnjuta samma lagstiftning som övriga när det kommer till äktenskapet och förutsättningar att skaffa barn. Denna

argumentation passar väl in under den liberala idealtypen kring familjepolitik. Detta understryks av att familjens uppfostrande roll inte betonas samt alla skrivningar om individers rätt att själv

bestämma över sina livssituationer utan att staten skall lägga sig i. Argumentationen kring familjepolitik i 2013 års handlingsprogram är alltså att betrakta som liberal.

Det faktum att abortlagstiftningen inte nämns ingående i något av de tre programmen har tagits i beaktande, då det traditionellt sett är en viktig fråga för såväl den konservativa som den liberala

ideologin. Antagandet har därför gjorts att partiet i sitt manifesta material inte finner denna frågan viktig att driva, varpå den har förbisetts i analysen ovan.