Lankshear, Peters & Knobel (2000) är utbildningsfilosofer och har i en artikel i
3.3
Journal of Philosopy of Education beskrivit ett arbete som de gjort kring synen på lärande, kunskap, information, undervisning och epistemologi i den digitala tidsåldern vilket kan ge ytterligare perspektiv på det som är syftet med denna avhandling. Man menar att införandet av informationsteknologi dramatiskt har förändrat villkoren i samhället och därmed också de underliggande epistemolo-giska antagandena. De menar vidare att det är av största vikt att pedagoger tar
sig an dessa nya frågor annars kommer istället politiker, tekniker och kommer-siella krafter att svara för de nya definitionerna och visionerna inom området.
Bland annat redogör de för synen på kunskap i det efterindustriella och post-moderna samhället där de i sin tur refererar mycket till Lyotards bok The Post-modern Condition från 1984. Lyotard menar att andra hälften av 1900-talet har karaktäriserats av en ”transformation” som innebär att ny teknik påverkat synen på kunskap. Framför allt är det två funktioner av kunskap som påverkats, näm-ligen forskning och utbildning. Han menar vidare att utvecklingen av de mest framstående vetenskaperna och teknologierna är språkligt och kommersiellt grundade. Det är till exempel teorier inom lingvistik, cybernetik, informatik och dataspråk som leder utvecklingen. I denna kontext är kunskap en handelsvara som produceras för att säljas och konsumeras. Kunskapen har förlorat sitt an-vändarvärde och blir istället en valuta. Den förändrade synen på kunskap får bland annat följande konsekvenser:
• I den globala ekonomin blir kunskap en handelsvara och en tillgång för dem som besitter den.
• Den kunskap som inte kan översättas till information kommer att över-ges.
• Kunskap frigörs från individen. Lärare och elever/studenter får en rela-tion som handelspartners, det vill säga som leverantörer och användare.
Forskning och utbildning i institutionaliserad form som bedrivs av stater och stora företag legitimeras av principen ”performativity”, vilket jag översätter som prestationsinriktning. Sociala institutioner ska bli så effektiva som möjligt och optimera alla parametrar som finns i verksamheten. Detta för med sig att ut-bildning blivit och kommer att bli mer och mer inriktad på sådant som kallas professionell kunskap, det vill säga sådan kunskap som kan hjälpa de sociala institutionerna att direkt optimera sin effektivitet. Utbildningssystemet får rollen att förse systemet med sådana medarbetare som institutionerna kräver för att vara effektiva. Den tidigare idealistiska synen på kunskap som något som har ett värde i sig och som något som man tillägnade sig för personlig utveckling och självförverkligande tonas ned. Mycket av den befintliga kunskapsmassan över-sätts till dataspråk och lärarna eröver-sätts av databaser. Didaktiken överlåts till mer eller mindre intelligenta datorer som har tillgång till bibliotek och andra databa-ser och ställs till studenternas förfogande. Lärarens roll övergår mer och mer till att undervisa studenterna om hur man använder datorerna och hur man
effek-tivt använder dess sökfunktioner. En viktig kompetens i det prestationsinrikta-de samhället blir kreativitet och fantasi (imagination) som gör prestationsinrikta-det möjligt för individen att arrangera information på ett nytt sätt.
Efter att Lankshear, Peters & Knobel (2000) har gjort denna genomgång som till stor del baserats på Lyotards tänkande frågar man sig i vilken grad utbildning i framtiden kommer att handla om kunskap och i så fall vilken sorts kunskap?
De menar att man på ett djupgående sätt måste fundera på hur man ska förhålla sig till utbildning, kunskap, sanning och information. Finns det någon sanning eller kunskap bakom det som kallas information? De föreslår tre områden som man bör beakta speciellt. För det första måste vi, med utgångspunkt i de nya förhållanden som råder, fundera på vad som ska räknas som kunskap och san-ning. För det andra måste vi fundera på i vilken utsträckning dagens praktiker, inklusive de som handlar om Internet, verkligen handlar om kunskap och san-ning. De kanske egentligen spelar på helt andra arenor. För det tredje måste vi fundera på i vilken utsträckning utbildning ska förbereda människor att fram-gångsrikt kunna agera på dessa nya arenor.
Ett område som blir viktigt i den nya informationsåldern är förmågan att ”sätta samman kunskap”. Det kommer i framtiden inte att handla så mycket om att spegla eller fånga verkligheten utan vi sätter ihop våra egna perspektiv och hi-storier av all den information som finns. Detta kräver nya förmågor att hantera information, ett slags informationskompetens.
Ett annat område som måste beaktas är det som handlar om hur vi får tag på all denna information som vi sedan använder i olika sammanhang. Det finns idag en oöverskådlig mängd information och för att vi över huvudtaget ska kunna få ut något av denna måste vi söka utifrån vissa kriterier. En viktig förmåga blir därför att finna relevanta sökord och därmed begränsa sökningarna så att vi verkligen får fram det som är relevant. De flesta databaser inklusive Internet har olika former av sökmotorer som i sig har sin inbyggda logik, bland annat det som kallas Boolean. I takt med att detta blir allt vanligare blir det också vanliga-re att människor använder dessa sökmotovanliga-rer vilket får till följd att den logik som finns inbyggd i dem kommer att påverka vårt sätt att tänka.
Vidare menar Lankshear, Peters & Knobel (2000) att det som kommer att efter-träda, eller snarare komplettera, den informationsbaserade ekonomi vi nu har är en ”attention economy”. Att väcka uppmärksamhet och att synas kommer att
bli allt viktigare för dem som har möjligheterna: ”Within an attention economy, individuals seek stages – performing spaces – from which they can perform for the widest/largest possible audiences” (s. 33). Det som kommer att bli avgö-rande för framgång i en sådan ekonomi blir originalitet. För att kunna sticka ut i det stora informationsflödet måste man avvika från allt det andra.
Man ser också hur den traditionella epistemologin, som konstruerar kunskap som något som är textbaserat, övergår till en epistemologi där IKT och multi-media bryter ner de lingvistiska formerna av sanning. Kunskap byggs nu upp av bilder och ljud vilket, menar man, skulle vara en mer ursprunglig form av kun-skapsbildning som vilar på den logik som fanns innan textualiteten styrde vår perception och vårt tänkande. Det är med utgångspunkt i denna epistemologi som de virtuella världarna kan uppstå och i dessa finns ”the new mode of truth” (Lankshear et al, 2000, s. 36).