3.4
Även om Coyne (1999) inte gjort diskursanalyser av ”informationssamhället” så har han ändå undersökt språkliga berättelser och historier kring detta. Coyne (1999) hör till dem som inte reservationslöst anammar berättelserna om ”in-formationssamhället”. Han kallar dessa berättelser för ”digital narratives” och menar att de till stor del är ”digital utopias”. Det vill säga att många av de visio-ner och förhoppningar som uttrycks kring IT till stor del är just framtidsför-hoppningar och till viss del ren science fiction som inte är realistiska beskriv-ningar av vad som ligger inom möjligheternas ram. Trots detta menar han att det inom genren är många som agerar som om dessa utopiska tillstånd redan var faktum. Ett exempel på sådan teknoromantik är talet om att gränserna mel-lan vad som är påtagligt och vad som är virtuellt börjar luckras upp.
Coyne (1999) tycker sig se hur historien upprepar sig och drar paralleller till upplysningstiden och romantiken. Han menar att upplysningstiden karaktärise-rades av föreställningar om individens frihet och förnuft och att romantiken handlade om en betoning av individens känsla och kreativitet. ”Som motvikt till upplysningens bejakande av individualitet och fragmentering ställer romantiken tanken om att förena själen med naturen och om att överskrida den individuella världen i riktning mot en större helhet” (Sundén, 2000). Detta avspeglar det
paradoxala förhållandet som under romantiken, i likhet med informationssam-hället, förenar sådana ytterligheter som individualitet och kollektiv samhörighet och mer generellt pendlingen mellan ental och flertal; mellan enhetlighet och mångfald; mellan delar och helhet.
Vidare menar Coyne (1999) att många av dessa teknoromantiska historier är influerade av grundantaganden som vilar på logikens grunder. Han finner ett samband som kan uttryckas som: från det specifika till det generella och åter till det specifika. Han exemplifierar detta med en logisk operation tagen från Hegel:
i det specifika fallet är Gaius en man, det generella är att alla män är dödliga och ur detta kan man deducera fram den specifika informationen att Gaius är död-lig. På liknande sätt menar Coyne att de virtuella världarna är uppbyggda. Dato-rerna processar specifika indata utifrån sina generella algoritmer och kan utifrån detta skapa nya specifika utdata.
The transformation operates on the human user of a virtual reality sys-tem. He or she proceeds from the physical world of particulars to the virtual world of universals, and back to the world transformed, renewed, informed, and enlightened. In certain variations of the story the new subject is the cybernaut, the cyborg, the human-machine, a new particu-lar object (Coyne, 1999, s. 267).
Coyne (1999) konstaterar att om övergången till en IT terminologi går så lätt som den gjort i många ”digital narratives” visar det att distinktionen mellan själ och kropp, dröm och verklighet, det permanenta och det flyktiga är svag.
Problemprecisering
3.5
Enligt Webster (1995) är det oklart vilka kriterier som ska uppfyllas för att vi ska kunna säga att vi lever i ett ”informationssamhälle”. Coyne (1999) hävdar å andra sidan att det finns en rad teknoromantiska berättelser eller så kallade ”di-gital narratives” som uttrycker ett ”informationssamhälle”. Dessa berättelser hävdar att ”informationssamhället” existerar redan idag och att informations-teknikens logik styr vårt sätt att tänka och framkallar nya typer av identiteter.
Lankshear, Peters & Knobel (2000) menar att informationstekniken även på-verkat synen på kunskap.
Börjesson (2003) säger att samhällsvetenskaperna i det postmoderna tidevarvet har vidgat synen på vilka typer av material som ”duger” att forska kring. Även om det traditionellt förväntas att ”den offentliga utredningen” ska ”vara mer korrekt, mera sann och ligga närmare verkligheten än artikeln i veckopressen”
så menar man idag att ”såväl ’skvallerartikeln’ som ’utredningstexten’ är i själva verket (delar av) verkligheten” (s. 16). Om man då tar som utgångspunkt att vi lever i ett ”informationssamhälle” så torde sådana texter om IT, eller ”digital narratives”, som är offentliga och vars syfte är politiskt eller på annat sätt opini-onsbildande och dessutom har en visionär inriktning vara mycket lämpliga som undersökningsmaterial.
Syftet med denna undersökning kan sägas vara tvådelat. Dels vill jag beskriva hur den diskursordning ser ut som kommer till uttryck i offentliga texter om
”informationssamhället”, dels vill jag beskriva hur några centrala begrepp i den-na diskursordning konstrueras. Miden-na frågeställningar är således:
1. Hur konstrueras ”informationssamhället” i de offentliga texter som valts för denna undersökning?
2. Hur konstruerar den diskursordning, som avses i fråga 1, begreppen kunskap, lärande, identitet och IT som verktyg?
KAPITEL 4 – Metodologi
Analysredskapet
4.1
Eftersom avhandlingens syfte bland annat är att studera hur ”informationssam- hället” konstrueras medför det att man hamnar på en ”hög” nivå. Det vill säga, det handlar om att beskriva övergripande diskursiva och sociokulturella struktu-rer. För att genomföra detta krävs en analysmetod som kan tolka texter just utifrån detta kriterium. Samtidigt är mitt intresse riktat mot hur mer konkreta begrepp, som till exempel kunskap och lärande, konstrueras och för att analyse-ra det krävs en analysmetod som är avstämd för just detta ändamål. Diskursana-lys är en ”metod” som kan tillämpas på en textnära och detaljerad nivå samti-digt som man väger in de mer övergripande strukturerna. Ett syfte som kan uppnås med hjälp av diskursanalys på den mer övergripande nivån är att identi-fiera och beskriva diskurser. På hög ”abstraktionsnivå kan man tala om en diskurs som typisk för en hel kultur, ett samhälle eller en epok” (Sahlin, 1999, s.
87). Vanligtvis använder man då begreppet ”diskursordning”. Den av Fairc-lough (2000) beskrivna tredimensionella modellen som relaterar text, diskursiv praktik och social praktik till varandra framstår då som ändamålsenlig i denna undersökning.
När det gäller den detaljerade textnära delen kan man analysera enskilda ord, skiljetecken och grammatiska former. Genomförs analysen på denna mer detal-jerade nivå blir den väldigt arbetskrävande och man kan inte analysera så stora textmängder. På en mer övergripande analysnivån klarar man att bearbeta större textmängder. Man måste därför i varje fall göra en avvägning av vilken nivå som är mest givande i förhållande till den aktuella undersökningsfrågan med avseende på textmängder och analysnivåer (Fairclough, 2003). Denna under-sökning utgår från en relativt textnära och detaljerad analysnivå för att identifie-ra och beskriva konkreta begrepp och den diskursordning som finns på en mer övergripande nivå. Detta gör att mängden analyserade texter blir förhållandevis begränsad. Det som blir viktigt i detta fall är att analysera specifika val av ord och metaforer eftersom utgångspunkten är att studera hur undersökningstex-terna diskursivt konstruerar tidsepoken, samhället och de olika fenomen som ska undersökas.
Fairclough (2001) säger att utgångspunkten för den kritiska diskursanalysen är att ”identifying a social problem in its semiotic aspect” (s. 251) eller ”CDA be-gins from some perception of a discourse-related problem in some part of soci-al life” (s. 236). Som jag förstår den kritiska diskursansoci-alysen innebär ”problem”
i detta sammanhang att man upptäckt någon form av ”ojämlika maktförhållan-den” i samhället som man vill undersöka och kanske dessutom förändra. Min utgångspunkt är snarast att man har en forskningsfråga som man vill belysa och förstå där ett tänkbart resultat bland flera andra möjliga skulle kunna visa sig vara maktrelaterat. Med andra ord problemställningen skulle kunna förklaras utifrån ett flertal andra perspektiv likaväl som från ett maktperspektiv. Jag me-nar att detta är två ingångar till processen ifråga. Denna avhandlings frågor handlar, på en nivå, om hur samhällen kan förändras eller gå över från ett stadi-um till ett annat och hur man i dessa olika stadier av ett samhälle, i detta fall informationssamhället, konstruerar olika begrepp och förståelsegrunder. Med sociokulturella, socialkonstruktionistiska och etnografiska perspektiv kan man beskriva kulturella förändringar och exempelvis kan praktiker, kommunikation och interaktion blir viktiga inslag att studera både med och utan maktperspek-tiv. Jag menar därför att den kritiska diskursanalysen kan användas i bredare mening än att endast undersöka ”ojämlika maktförhållanden”.
Efter att ha fastställt sin undran eller identifierat sitt problem måste man be-stämma hur själva analysarbetet ska inledas. Fairclough (2000) säger att en lämplig ordning att genomföra diskursanalysen med hjälp av hans tredimensio-nella modell är:
1. Analys av den diskursiva praktiken 2. Textanalys
3. Analys av den sociala praktiken
Jag vill dock betona att det är en hermeneutisk process där man hela tiden be-höver pendla mellan de olika nivåerna. Det är endast i förhållande till varandra som de får sin betydelse (se figur 6). Nedan redogör jag för vad dessa tre steg i analysen innehåller med utgångspunkt från den minsta enheten (text) upp till den största (social praktik) via mellanledet (diskursiv praktik).