5.11.1
Ett annat framträdande tema som förekommer i undersökningstexterna är för-hållandet mellan det lokala och det globala.
23
- Jag tror inte någon har träffats mindre för att telefonen finns. Snarare är det tvärtom. Telefonen upprätthåller kontakterna, människor känner större behov av att träffas när man talas vid på telefon /…/ Det är lika-dant med datorer, Internet, mobiltelefoner och 3-D-kommunikation.
Men vi får mer kontakter utan att belasta miljön eftersom IT ger oss chansen att träffas utan att fysiskt förflytta oss.
Xx drar paralleller med bondesamhällets bygemenskap och menar att IT ger oss en unik chans att ta oss tillbaka till "byn" (SOU 1997:31, s. 48-49, min fetstil).
- I det här scenariot måste staten hjälpa individen att hitta sin roll i det globala samhället. Vi får en immateriell frihet men för att det ska fungera måste vi också ha en fysiskt stabil bas. Därför måste samhället komma tillbaka till det sociala ansvar som fanns i det agrara samhäl-let (SOU 1997:31, s. 18, min fetstil).
I en inflytelserik bok skriver Robert Reich, f d arbetsmarknadsminister i USA, om en informationssamhällets överklass – ”symboliska analytiker”
– som kommer att kunna segla ifrån andra medborgare och bilda en elit utan fosterland och utan lokala förankringar (SOU 1997:31, s. 6, min fetstil1).
Idag sker en hel del arbete över tidszonerna där arbetet flyttar från team till team över dygnet och jordklotet (SOU 1997:31, s. 31).
Det lokala konstrueras som något idylliskt genom att sådana satser och korta meningar som ”bondesamhällets bygemenskap”, ”tillbaka till ’byn’” och ”det sociala ansvar som fanns i det agrara samhället” har valts. Dessa uttryck är på gränsen till metaforiska eftersom det idag knappast finns något ”bondesamhäl-le”, de är uttryck för behovet av en ”fysiskt stabil bas”. Parallellt med denna idylliska lokala förankring existerar också den andra sidan som handlar om det
”globala samhället” där man inte har någon ”lokal förankring” och saknar
”fos-terland”. Åtminstone ”eliten” jobbar tillsammans med andra ”över tidzonerna”
och i ”team över dygnet och jordklotet” ”oberoende av tid och rum”. Det är IT som ”ger oss en unik chans” att leva i båda dessa världar samtidig där vi bland annat får en ”immateriell frihet” och ”chansen att träffas utan att fysiskt förflytta oss”. Undersökningstexterna ger uttryck för en interdiskursivitet genom att konstruera en diskurs om det lokala och en om det globala.
24
Det förtjänar emellertid samtidigt att understrykas att allt inte förändras bara för att mycket gör det. Den kulturella identiteten blir viktigare både, för tryggheten och som redskap för att sortera de ökade informa-tionsmängderna (SOU 1994:118, s. 18-19, min fetstil).
För att klara av att orientera oss i det nya globala informationssamhället behö-ver vi ha en fast punkt, en ”trygghet”. Paradoxallt blir det lokala ännu viktigare som fast punkt i tillvaron i ett globalt samhälle. I dialektiken mellan det lokala och det globala upplöser det lokalas traditionella geografiska natur och kan istäl-let utgöras av en kulturellt välkänd miljö eller ”kulturella identiteter”.
25
Genom IT kan hela vårt land utvecklas i bättre balans. Med den mins-kade betydelsen av fysiska avstånd kan varje bygds rika förutsättning-ar bli till gemensam styrka. För den enskilde förbättras möjligheterna till studier, arbete och förkovran oberoende av tid och rum (SOU 1994:118, s. 5).
Genom IT kan kulturskapare och kulturinstitutioner lättare nå publiken.
/…/ Det finns emellertid också en risk för att den multinationella kulturindustrins dominans förstärks ytterligare genom uppbyggnaden av världsomspännande informationsnätverk (SOU 1994:118, s. 16, min fetstil).
Med hjälp av IT kan ”varje bygds rika förutsättningar” utvecklas och spridas. IT är alltså bra för att ta tillvara på det lokala och samtidigt göra det till en global tillgång. Men det finns alltid en baksida av myntet. Det som är bra för det lokala är också bra för det globala vilket innebär att ”den multinationella kulturindu-strin” också kommer att finnas tillgänglig parallellt med det provinsiella. Den
risk som SOU 1994:118 ser med detta är att vår lokala särart försvagas och kan-ske till och med går förlorad.
26
Om Europaprocessen fortsätter får också språkliga och kulturella fär-digheter en större tyngd. Det finns nu ett antal ungdomar som rör sig i Europa. Den som inte vänjer sig vid detta riskerar att bli framtidens landsbygdsbarn ungefär som för 50 år sedan när vi skiftade från landsbygdssamhälle till storstadssamhälle. (SOU 1997:31, s. 43-44, minfetstil)
De som inte ”vänjer sig vid” denna utveckling riskerar att bli betraktade som
”landsbygdsbarnen” under industrialismens och urbaniseringens dagar. Oftast var ”landsbygdsbarnen” barn i jordbrukarfamiljer och fick därför inte del av den utveckling som till stor del skedde i städerna och bland industriarbetarfamiljer-na.
Tolkning:
Med hjälp av IT kan individen sitta kvar lokalt, provinsiellt eller regionalt och ha tillgång till information från och kommunikation med hela världen på en nationell och global nivå även om hon anses vara ”utan lokal förankring” och
”utan fosterland”. På detta sätt uppstår en sorts gränslösa sammanslutningar där nationerna har förlorat sin betydelse och där det finns ”en elit utan fosterland”.
Det är inte längre nationen Sverige som är den sammanhållande enheten utan vi ska finna gränsöverskridande samarbetsformer på global basis samtidigt som vi hämtar kraft i det lokala samhället. Fosterlandet som enda plattform hör till det förgångna. Detta är det ”glokala samhället” (SOU 2002:25, s. 83), det vill säga ett samhälle som samtidigt är globalt och lokalt.
- Det lokala, fysiska och geografiskt indelade samhället - Det globala, virtuella och gränslösa samhället
Sammanhanget (cohesion) i SOU-rapporterna bygger upp en struktur som kan uttryckas enligt följande (figur 10):
Det glokala samhället
Figur 10. Strukturen eller sambandet mellan SOU-rapporternas rumsliga och materiella dimensioner.
På den horisontella nivån finns en paradoxal relation mellan motsatsparen som närmast kan beskrivas som dialektisk. Det vill säga i det ”informationssamhälle”
som beskrivs i SOU-rapporterna existerar parallellt både det lokala och globala, det fysiska och immateriella och det bundna eller begränsade och friheten. Des-sa relationer skapar tillDes-sammans något nytt och det är detta nya som är det glo-kala samhället. På den vertiglo-kala nivån känns sambanden mindre kontroversiella eller motsatta. Det finns en koppling mellan det lokala, fysiska och begränsa-de/bundna liksom det finns en koppling mellan det globala, immateriella och frihet. Det är den vänstra vertikala kedjan i figuren som utgör den trygga platt-form utifrån vilken vi kan agera i den högra vertikala kedjan, det vill säga i det glokala informationssamhället.
Det som blir svårt att förhålla sig till i skildringarna av det glokala samhället är att man befinner sig i två världar med olika ideal samtidigt. Dels ska vi vara
”utan fosterland och utan lokala förankringar” (SOU 1997:31, s. 61) samtidigt som vi ”med hjälp av IT kan vi tillåta människor att arbeta där man bor och trivs” (SOU 1997:31, s. 46). Det gamla lokala samhället, ”byn” och dess ”byge-menskap” framställs som ett ideal som man med hjälp av IT ska kunna återupp-rätta. Det är viktigt med ”en fysiskt stabil bas” vilket jag tolkar som en konkret geografiskt existerande plats som den som fanns i det ”agrara samhället”. Men samtidigt finns då en risk att vi blir som ”landsbyggdsbarnen”. Den institution som sägs ska ta ansvar för denna situation är ”staten” (se utdrag 23). Men efter-som vi idag rör oss ”över tidszonerna”, vi är ”utan fosterland” och ”utan lokal förankring” där vi lever i det ”gränsöverskridande samhället” så är frågan vart denna stat egentligen ligger och hur stor betydelse den har och kommer att få?
lokalt
fysisk
bundenhet
globalt
immateriell
frihet
En annan fråga är hur vi kan ”träffas utan att fysiskt förflytta oss”, i vilken fy-siskt lokaliserad värld finns vi då och vilken ”stat” är det då som tar ansvaret?
Dessa paradoxer där man kan befinna sig i flera dimensioner samtidigt konstru-erar postmodernistiska tankefigurer och diskurser. I postmoderna miljöer beto-nas just fria flöden, fragmentering, hetrogenitet och självets multipla egenska-per, uppdelning och förskjutning. Detta möjliggörs eller understöds av den ökade IT-användningen (Coyne, 1999). Förekomsten av interdiskursivitet sägs vara ett tecken på förändring. Genom undersökningstexternas blandning av diskurser om det lokala och det globala, indikeras en pågående förändring.