Många människor uppfattar innebörden av ”ekonomi” som oproblema-tisk. Det handlar om marknader, priser och pengar; om individens eller familjens inkomster räcker till för att klara alla utgifter; om företag kla-rar att gå med vinst i monetära termer; hur hela den nationella ekonomin utvecklas i BNP-termer eller finansministerns överväganden när det gäller olika verksamhetsområden. Det handlar då om skatter och budget i monetära termer.
Ingen förnekar att ekonomi har med pengar och det monetära att göra. Men också det icke-monetära är en del av hushållning och det
”ekonomiska” som kan göras till föremål för t ex budgetmässiga över-väganden. Vi har lärt oss att utsläpp av CO2 till atmosfären bör elimi-neras eller hållas inom budgetmässiga gränser.
Hållbar utveckling med de av FN sanktionerade 17 hållbarhetsmålen (Sustainable Development Goals) kan ses som en uppmaning till oss att överge den ”monetära reduktionismen” i dess värsta former och ge andra dimensioner och effekter av utvecklingen ökad uppmärksamhet.
På den icke-monetära sidan finns lokala och globala ekosystem som bör tas på allvar och skyddas inför människans framfart. Vi håller på att lära oss att långväga resor och handel internationellt och globalt kan för-värra hot mot hälsa och mänsklighetens överlevnad. Bör vi tilldelas en (icke-monetär) budget för vårt resande eller vår import av varor från andra länder där naturresurser och miljö kanske dessutom skadas vid tillverkningen?
Vi ställer till det för oss själva och andra varelser genom att kräva utrymme. I min hemstad Uppsala pekar ledande politiker och andra ak-törer på ”behov” av bostäder i form av lägenheter i ett naturområde Lunsen för cirka 50 000 nytillkommande personer. Dessa behov måste skyndsamt tillgodoses och urbaniseringen rulla vidare med en stor an-del åttavåningshus. Ett konsultföretag har anlitats för att utföra en håll-barhetsbedömning där man ingalunda påstår att satsningarna totalt sett är hållbara men där man pekar på en del förbättringar jämfört med tidi-gare expansion av bostadsområden.
Den neoklassiska monetära analysen är en ”kvittningsfilosofi” där olika effekter kan ta ut eller kvittas mot varandra i penningmässiga ter-mer. Finansiella effekter kan kvittas mot miljöeffekter eller effekter på människors hälsa, t ex i ”samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler”
med CBA. Man tappar bort – eller bortser från – att många effekter på den icke-monetära sidan är irreversibla eller föremål för tröghet av olika slag. När man planerar för expansion av Uppsalas befolkning exploate-ras åkermark och ekosystem i vissa områden på ett oåterkalleligt sätt.
Återgång till jordbruksmark är inte möjlig inom överskådlig tid. Detta inser förhoppningsvis ledande aktörer i kommunen men deras behov att dirigera en kraftigt växande stad förefaller så mycket viktigare.
Här kommer vi in på ideologier och ideologisk orientering. Är poli-tikerna fångna i en ”tillväxtideologi” eller har de öppnat sig för att ta hållbar utveckling på allvar? Hur uppfattar de begreppet ”hållbar ut-veckling”? Handlar det om hållbar tillväxt i BNP-termer och hållbar vinst i företag eller något annat? Dessa frågor är viktiga men vi behöver inte fördjupa oss i Uppsalas utvecklingsproblem. På en ytlig nivå kan vi dock använda Uppsala som exempel när vi diskuterar alternativa sätt att se på ekonomi.
Den läsare som ögnat igenom titlarna på tidigare omnämnda artiklar eller bokkapitel har kanske noterat att orden ”demokrati” och ”ideologi”
eller ”ideologisk orientering” är ofta återkommande. Enligt neoklassisk teori och metod gäller det motsatta. Den som utgår från neoklassisk te-ori och metod antas vara värdeneutral i sitt utredande och genomför sin utredning på ett opartiskt och korrekt sätt. Att neoklassisk CBA har ett specifikt ideologiskt innehåll med de aktuella respektive hypotetiska marknadspriser som föreskrivs glömmer man bort eller förtränger.
Den alternativa begreppsapparat eller det alternativa ”ekonomiska språk” som föreslås här börjar med en alternativ definition av ekonomi:
”Ekonomi är flerdimensionell hushållning med begränsade resurser i ett demokratiskt samhälle” (Söderbaum, 2017c, s. 22, 2018, s. 13,) Det ”flerdimensionella” anknyter till den tidigare diskussionen om FNs 17 hållbarhetsmål medan ”demokrati” står för förhållandet att flera va-rianter av ideologisk orientering bör beaktas i ekonomisk analys på samhällsnivå eller när man bedömer vad som är ”ekonomiskt ration-ellt”. Det räcker alltså inte att utredaren pekar ut ett alternativ som ”op-timalt”. Vad som är optimalt, om vi skall använda det uttryckssättet, beror på ideologisk orientering.
I Uppsalafallet skulle man mot bakgrund av den debatt som förekom-mit, inklusive remissyttranden, artikulera alternativa ideologiska orien-teringar (i stället för en ideologisk orientering) för att efter genomförd analys komma fram till olika rangordning av övervägda alternativ be-roende på ideologisk orientering.
Även sättet att se på människan påverkas givetvis av den demokra-tiska infallsvinkeln. Enligt neoklassisk teori är individer och företag re-laterade till marknader på ett mekanistiskt sätt. Olika styrmedel kan
användas av staten för att påverka individer och företag i deras mekan-istiska beteenden. Såväl individer som företag antas fokusera på egen-intressen i sitt beslutsfattande.
Enligt det alternativa synsätt som här betonas, en form av institution-ell ekologisk ekonomi, ses människan som aktör och samhällsmedbor-gare. Hon är en politisk varelse och leds av sin ideologiska orientering i ett samhälle där demokrati eftersträvas. Neoklassiska ”Economic Man” ersätts av en ”political economic person” som förstås inom ramen för en socialpsykologisk referensram (med roller, relationer, attityder, inlärningsteori etc.). På likartat sätt ersätts vinstmaximerande företag enligt neoklassisk teori av ”political economic organisation”, dvs. en organisation som leds av en verksamhetsidé (eng ”mission”) som inne-bär öppningar till ett flerdimensionellt tänkande och öppningar till ett vidgat samhällsansvar.
När detta skrivs pågår debatten om hur Corona pandemin skall han-teras. Vilken är statens roll och vilket ansvar har vi som individer?
Självklart har staten en central roll t ex genom att sätta gränser. Men enskilda samhällsmedborgare kan också ses som viktiga politiska aktö-rer vilka påverkar det sammanlagda resultatet i form av folkhälsa och på andra sätt. Sverige förefaller satsa något mer än andra länder på en sådan involverande modell jämfört med att förlita sig på ett centraliserat
”lock-down” tänkande.
Det finns fler ord som kan plockas fram genom att syna rubrikerna till artiklar och bokkapitel i det föregående. Ett sådant ord är ”komplex-itet”, ett annat ”positionsanalys”.
Inom forskningen görs normalt antaganden som innebär långtgående förenklingar i förhållande till den verklighet som studeras. Neoklas-siska ekonomer tenderar att betona det som kan kvantifieras i matema-tiska modeller. Organisationsteoretikern Gareth Morgan uttrycker följande varning:
”We live in a world that is becoming increasingly complex. Unfortunately our styles of thinking rarely match this complexity. We often end up persuading ourselves that everything is more simple than it actually is, dealing with com-plexity by presuming that it does not really exist.” (Morgan, 1986, p. 18)
Rekommendationen är alltså att vi i vår vetenskap och analys bör öppna för komplexitet i olika avseenden. Förenklingar kommer även fortsätt-ningsvis att ske men fler aspekter av komplexitet tas på allvar i ana-lysen.
Positionsanalysen kan ses som ett försök att beakta komplexitet i olika avseenden (Söderbaum, 2020c). Förhållandet att vi lever i ett de-mokratiskt samhälle bör tas på allvar och inte negligeras. Att nuvarande samhällsutveckling är ohållbar i väsentliga avseenden bör på samma
sätt tas på allvar. Om vi tror att individer och organisationer genom sina ideologiska visioner och verksamhetsidéer kan bidra konstruktivt till ett önskvärt samhälle så bör vi utveckla teorier och metoder som kan bidra till detta.
Ideologisk konflikt eller konflikt mellan olika varianter av ideologisk orientering (inom och utanför vetenskapen) känns ofta besvärande.
Men konflikter och olika uppfattningar är något som finns och kommer alltid att finnas. Syftet med den nämnda positionsanalysen är inte att leverera en entydig optimal lösning. I stället är ambitionen att allsidigt belysa en valsituation med avseende på förekommande ideologiska in-fallsvinklar, relevanta handlingsalternativ och förväntade effekter. Ide-aliskt skall beslutsfattaren veta vad han eller hon gör genom att välja ett handlingsalternativ framför ett annat. Ett aktörsperspektiv tillämpas vid positionsanalys där utredare, politiker och samhällsmedborgare får andra roller än vid tillämpning av neoklassisk CBA.
Begreppen ”position” och ”positionstänkande” spelar uppenbart en viktig roll inom positionsanalys (PA). När det gäller effekter vid val av speciella handlingsalternativ görs – som tidigare framgått – en distinkt-ion mellan monetärt och icke-monetärt och vidare en distinktdistinkt-ion mellan
”flöden” som uttrycker effekter per tidsperiod och ”positioner” (eller tillstånd) som beskriver effekter i form av situationer vid bestämda tid-punkter. Detta ger oss fyra typer av effekter:
• Monetära flöden
• Monetära positioner
• Icke-monetära flöden
• Icke-monetära positioner
Alla dessa varianter av effekter kan vara relevanta i en beslutssituation men medan CBA betonar monetära flöden får icke-monetära positioner en framskjuten roll enligt positionsanalysen. Den monetära kvittnings-filosofin vid CBA har i alltför många fall inneburit att man tappat bort irreversibla eller svårvändbara effekter vid genomförande av specifika handlingsalternativ. I det ovan antydda Uppsalafallet har exploatering av jordbruksmark ett pris i monetära termer i den meningen att exploa-tören förvärvar marken till ett visst pris. Men det räcker inte att baka in detta pris i en monetär kalkyl. Förhållandet att övergången från jord-bruksmark till vägar och bebyggelse är irreversibel eller svårvändbar bör belysas med beslutsträd av speciellt slag eller på annat sätt. Det vik-tiga är att beslutsfattarna förstår och tänker igenom vad de gör.
Den klimatkris vi idag upplever kanske till en del beror på att vi levt i en illusion att oönskade effekter alltid kan fixas i efterhand, t ex genom ny teknik eller tillförande av mer pengar. Miljöeffekter bör beskrivas i miljötermer och i termer av hur framtida beslutssituationer förändras.
Ofta utesluts framtida handlingsalternativ ungefär som när en schack-spelare genom sina drag (positionsförflyttningar) utesluter och möjlig-gör framtida handlingsalternativ.
Hur föreställer man sig att det då går till att fatta beslut enligt PA?
Svaret är att beslutsfattaren eller beslutsfattarna prövar förenligheten mellan egen ideologisk orientering och förväntad (flerdimensionell) ef-fektprofil vid val av varje övervägt handlingsalternativ. Det handlar om
”matchning” eller igenkännande av mönster (”pattern recognition”).
Detta synsätt skiljer sig avsevärt från begränsningar till monetär kalkyl.
Men monetär kalkyl kan givetvis förekomma inom ramen för PA och då betraktas som ett partiellt beslutsunderlag