Elevassistentens beskrivning av de olika relationerna

Elevassistentens många roller och skiftande arbetsuppgifter leder till en komplex verklighet med ett antal relationer på både individ, grupp och or- ganisationsnivå. I första hand kommer givetvis relationen till den egne ele- ven men arbetet medför också ett antal andra relationer. Övriga relationer som framträder i undersökningen är relationen till arbetslag, föräldrar, öv- riga elever, rektor, specialpedagoger och andra professionella både innan- för och utanför den egna verksamheten.

För att öka överskådligheten, har vi valt att redovisa elevassistentens relationer fördelade på individ, grupp och organisationsnivå. På individnivå beskriver vi relationen mellan elevassistenten och den egne eleven samt relationen mellan elevassistenten och klassläraren/mentorn. Vi är inför- stådda med att relationen till klassläraren också finns på gruppnivå då klassläraren är en av deltagarna i arbetslaget. Elevassistenterna valde själva i diskussionerna att särskilja relationen till klassläraren från det övriga ar- betslaget. På gruppnivå beskriver vi relationen till arbetslaget, de övriga eleverna i klassen samt relationen till föräldrarna. På organisationsnivå pla- cerar vi relationerna till rektor samt relationen till specialpedagogen. Vi har valt att se specialpedagogen som en stödfunktion på organisationsnivå då flertalet av specialpedagogerna har haft sin tjänstgöring förlagd till den centrala resursenheten i kommunen. I de undantagsfall då elevassistenten haft kontakt med skolans specialpedagog har vi valt att se detta som en ar- betslagsrelation.

6.5.1 Individnivå

URelationen till den enskilde eleven

Majoriteten av assistenterna anser att eleverna var medvetna om varför as- sistenterna fanns där, men det var i flera fall mycket otydligt huruvida nå- gon egentligen hade informerat eleven rakt ut. Istället baserar assistenterna sina antaganden på att eleverna brukar fråga efter dem om de inte finns där och att eleverna saknar det stöd som de är vana att få från assistenten. I nå- got fall brukar eleven själv presentera sin assistent som assistent.

I vår studie finns både assistenter som har ansvaret för en elev och assi- stenter som har ansvaret för några elever, samt assistenter som ansvarar för en särskild undervisningsgrupp representerade. Ingen av våra assistenter har fungerat som resurs i klassen. Elevassistenternas syn på elevrelationen visar att denna påverkas bland annat av hur många elever assistenten har ansvar för, under hur lång tid elev och assistent har samverkat, samt vilka svårigheter eleverna har. Elevassistenternas beskrivningar av sina relationer till eleven är färgade av ett starkt personligt engagemang och nästan samt-

liga anser att det är en mycket positiv relation där assistent och elev står varandra mycket nära:

Jag trivs jättebra, jag tycker att det är jätteroligt. Man kommer ju väldigt nära en person så det är väldigt lätt att individualisera, att göra det så bra som möjligt för den eleven. Man kan verkligen lära känna barnet, att verkligen komma nära. Sedan är det påfrestande också att komma nära, men det är ändå det bästa. (M11)

Jag har en bra relation till eleven. För att få det hela att fungera måste jag släppa in eleven i mitt liv och inte ha för mycket distans. Idag har de stort förtroende för mig. De kan prata med mig. (M10)

Det finns flera faktorer som är kopplade direkt till samspelet med eleven som assistenterna anser ger positiv förstärkning. Närheten till eleven och möjligheterna att kunna individualisera nämns. Eleverna ger mycket tillba- ka och möjligheterna att få hjälpa en medmänniska upplevs av många som de faktorer som ger upphov till många positiva känslor. Ibland är arbets- glädjen förknippad med de framsteg som den enskilde eleven gör:

Sen kunde jag också bli oerhört glad när de kom till mig och berättade för mig att nu hade han gjort det här och han har lekt där alldeles själv. Vi hade ett stjärnsy- stem på skolan och han hade önskat att följa med en etta. Så vi gick dit med rygg- säcken på ryggen och så vinkade han till mig att ”nä du får inte följa med in” och jag fick sitta utanför ifall det skulle hända något. Och det här med stoltheten och glädjen när han och läraren kom ut och han kunde få börja ettan /…/ ja då blev man lycklig för det har man jobbat för. (K5)

Några assistenter påpekar att assistenten måste vara medveten om vilka nackdelar det nära samarbetet kan leda till:

Han blir ganska lätt bekväm i och med att jag är där så vill han att jag ska göra allt, hämta pennan och så. Man blir väldigt noga att nu gör du det och det. (K4)

En relation som flera av assistenterna beskriver är mamma-barn. Denna beskrivning återfinns hos flera av de kvinnliga assistenterna när de berättar om sina relationer till eleven och en av assistenterna ser att den kan utgöra ett hinder i yrkesrollen. Det är ingen av de manliga assistenterna som drar några paralleller med papparollen. Det framgår en viss kluvenhet inför mammarelationen:

Den förra assistenten och eleven hade kommit varandra för nära. Dom hade blivit som mamma och son. Vilket kan hända om man har jobbat för länge med ett barn och om man inte vet var man har sin gräns som assistent. (K8)

Arbetet med samma elev under långa tidsperioder kan medföra att elevassi- stent och elev kommer varandra så nära att en känsla av symbios uppstår:

Det kändes när man var assistent åt honom, att det var väldigt roligt att vara nära någon, men om han har en dålig dag så har jag också en dålig dag. Har han en bra dag, så kan jag skina som en sol och jobba som bara den. Men har han spottats och slagits, då är inte jag så trevlig på eftermiddagstimmen på fritids. (K5)

Elevernas neuropsykiatriska svårigheter kan, enligt de elevassistenter vi intervjuade, medföra koncentrationssvårigheter, nedsatt social kompetens och/eller bristande impulskontroll. Stor del av dagen arbetar elevassisten- terna individuellt med eleverna utanför klassrummet. Att ständigt arbeta riktigt nära, och ofta ganska ensam, med eleverna väcker en mångfald av känslor hos elevassistenterna. Vid något tillfälle har situationen känts ohållbar och assistenten har valt att sluta sitt arbete. Mer än en assistent be- skriver känslor av utbrändhet. De mest laddade känslobeskrivningarna är förknippade med de elever som lider av bristande impulskontroll:

/…/ibland kände man sig nästan som en barnmisshandlare. (M12)

I lilla gruppen var de så destruktiva att var dag var en kamp. Man var ledsen. Jag kunde vara rent förstörd. Det var ”jävla kärring” och ”hora” en hel dag. Då mår man inte bra. Eller när man hade fått sig en lusing. /…/ När jag fick en lusing gick jag och hämtade rektorn för att jag kände att jag var så förbannad att jag kunde göra vad som helst. Då var det bäst att bara gå. Sedan höll jag på att bli utbränd. Det var inte klokt att jag skulle var ensam med dem. (K2)

En assistent reflekterar kring hur svårt det kan vara att ständigt stötta och uppmuntra en elev som på grund av bristande social förmåga väcker irrita- tion hos både vuxna och elever. Att bygga upp en relation till elever med dessa svårigheter kan ta lång tid:

Det har tagit lång tid att få en relation till den här eleven. När jag kommer och sät- ter mig slappnar hela han av. Eftersom vi inte känner varandra så bra kan jag ändå känna att han får lugnet av mig. Han ritar teckningar till mig och det tror jag inte att han gör till någon annan på skolan. Han kan mitt namn. (K3)

Vår relation är jättebra. Det är också väldigt svårt, man kan inte bara klampa in och begära att man ska få en bra relation med eleven. Det handlar mycket om att vänta ut, så eleven kommer till mig. (M11)

Relationerna mellan eleven och assistenten är inte permanenta utan kan komma att påverkas av olika faktorer. Det kan bero på ändrade yttre förhål- landen som när en assistent beskriver hur turbulent situationen har blivit mellan henne och eleven i samband med förändring av elevens medicine- ring. Men relationen kan också komma att ändras av helt naturliga orsaker eftersom några assistenter följer sina elever under en lång tidsperiod. En assistent som följt sin elevgrupp till högstadiet fick uppleva hur relationen tog andra former då eleverna kom i puberteten:

Jag har också bra relationer till alla tre, men nu går de i åttan och är i puberteten. Innan sa de nästan mamma till en, men jag känner att nu vill de ha mig lite längre bort och det är ju naturligt, men svårt att balansera detta. Det sker så mycket saker och ting och det är svårt att veta vad som är kopplat till puberteten och vad alla andra (de övriga eleverna) gör. Jag kan ju inte kräva att de ska vara perfekta heller. Men relationen är bra! (K1)

Efter många år av nära och intensivt arbete är det dags för elevassistenten att avveckla sin egen roll. Denna process upplevs positiv när assistenterna känner att eleverna är redo att klara sig själva. Medan andra elevassistenter känner vånda inför avslutet:

Det var jättejobbigt när jag tvingades sluta för jag visste att han inte kommer att klara sig själv. (K3)

URelationen till klasslärare/mentor

Nästan samtliga elevassistenter beskriver relationen till klassläraren i mycket positiva ordalag:

Den tycker jag fungerar jättebra. De har förstått att jag kan bita ifrån mig ”Tänk nu på att det kan bli en reaktion (hos eleven) på detta hemma”. Jag kan säga ”Stopp nu blir det för bra”. Efter det att jag har blivit arg tre gånger så förstår dom att hon ger sig inte så lätt och att det kanske inte är så dumt det hon säger. (K8)

En tydlig gemensam faktor som framträder för att samarbetet skall upple- vas som särskilt positivt är när både pedagog och assistent känner ett delat ansvar för eleven:

Klassläraren och jag har en jättebra relation. /…/ Det kan vara någon dag klasslära- ren ser på mig och då säger hon bara vi byter (elev) en stund. Jag tar egna initiativ.

Jag har hört att vissa tittar ner på en för att man inte har den utbildningen, men sen när det strular till sig är det bara att kalla på en. Sen är det ju det här med erfaren- het, jag är 35 år och det är ingen som sätter sig på mig nu längre. När man kom ut körde dom med en. Det här rummet, dom är på mig och vill ha det, men gå och pra- ta med rektor säger jag, och rektors fulla stöd har jag. (M12)

Samma assistent har erfarenheter av elever med bristande impulskontroll och upplever att det är särskilt positivt med manliga klasslärare:

Jag upplevde det som fördelaktigt att jobba med en manlig klasslärare för jag vet inte om en kvinnig hade orkat med det. Jag kom hem och hade 150 knipmärken på armarna, och höll jag inte honom, så visste jag att datorn åkte ner i golvet, eller att han sprang och slog på någon. Där var kvinnliga lärare som sa att de inte hade vå- gat gå på honom på det viset som vi fick göra. (M12)

6.5.2 Gruppnivå

URelationen till elevens föräldrar

I assistenternas beskrivning av sina relationer med föräldrarna framkommer att detta är en omfattande och krävande relation och att mycket av assisten- tens tid går till att på olika sätt ha kontakt med föräldrarna. Ibland beskriver assistenten relationen till elevens båda föräldrar, men påfallande ofta är det relationen till elevens mamma som omnämns. Inte vid något tillfälle be- skrivs relationen enbart till elevens pappa. Oftast beskrivs relationen som positiv och av informerande karaktär:

Mamman frågar mig varje dag hur det har gått, men bara kort. Man skulle kanske haft möte två gånger i månaden där man pratade om hur det varit. Det är ju skönt att veta om det hänt något hemma, för då kan man förstå det som varit i skolan. (K3)

Relationerna till elevens föräldrar växer fram under arbetets gång och i några fall var relationerna inledningsvis kärva, mycket beroende på att för- äldrar och elevassistent inte var överens om hur eleven skulle bemötas. Ef- terhand kom flera av dessa relationer att förändras i en positiv riktning:

I början fick jag inte dela mig med något annat barn utan jag skulle fokusera på ho- nom. Föräldrarna har alltid varit rädda att han inte skulle få tillräckligt mycket. Jag har försökt lyssna, men det är inte alltid de varit så ärliga och det har jag tyckt varit kämpigt. Annars har det fungerat väldigt bra. /…/ Men jag ville inte bli någon hjälpreda till mamman. (K6)

I flera fall sköts större delen av kontakten via en kontaktbok, där syftet är att både elevassistent och föräldrar skall dela med sig av det som händer

runt eleven. Flera av eleverna har svårt att själva redogöra för både skoltid och fritid. Ibland fungerar detta samarbete mellan hem och elevassistent mycket bra:

Jag tycker att jag har bra kontakt med föräldrarna. Jag skriver i en kontaktbok varje dag. Där skriver jag om vad vi gör här. Mamma skriver också lite varje dag om vad de gör, så att jag ska kunna ha samtalsämne med pojken, för han pratar inte mycket själv. De är väldigt omtänksamma och de gör väldigt mycket för honom. Det känns väldigt bra. (K1)

Många assistenter uppger att de har en tät telefonkontakt med elevens för- äldrar. Ofta är dessa samtal av informativ karaktär vid bestämda tillfällen, till exempel veckovis, eller också för att informera föräldrarna om olika situationer eller problem som uppstår. De sistnämnda telefonsamtalen upp- levs av flera assistenter som påfrestande:

Jag tycker att det har varit en jobbig period nu med den ene pojken. Det har varit så mycket samtal. Mamman har ringt mycket till mig hemma och det tycker jag har varit bra att vi har haft den kontakten. Samtidigt så har man inte kunnat koppla av på riktigt. (K1)

I ett fall finns det ytterligare relationer som komplicerar situationen:

Och mormor som också fanns med i den här familjebilden var med på utvecklings- samtalen. Vi kom aldrig underfund med om hon var den klokaste eller om hon spe- lade ett spel. Ja hon var alltid den som ringde och gormade. När jag ringde upp var det ibland hon som svarade, så då fick jag säga att ”ja, nu är det här ditt barnbarn så jag måste prata med mamman, jag får inte prata med dig”. Så det var många sådana bitar som jag kände att det hade inte jag koll på. (K5)

Under några intervjuer framkommer det att relationen ibland är mycket an- strängd mellan elevassistent och föräldrar. Det finns flera orsaker till detta, bland annat upplevs det som tungt att vara den som informerar när elevens uppförande brister men det kan också vara så att föräldrar och assistent har olika syn på eleven:

Föräldrarna ser barnet ur en personlig synvinkel. Vi försöker att se barnet mera ob- jektivt. Det är jättesvårt, men man måste försöka att göra det, så att man ser barnet på olika sätt och då är det inte alltid som det stämmer överens. Så då blev det så att föräldrarna inte riktigt förstod vad vi tog upp. De hade inte den synen på sitt barn. (M11)

Jag tror att mamman lider av samma som sonen lider av, så det kan vara rädslan för att sonen en gång får en stämpel, eller ett besked /…/ Varför har han koncentra- tionsstörningar och hur vi ska kunna hjälpa honom? Jag tror det är hennes stora rädsla. (K5)

Elevassistenternas syn på föräldrarnas situation är varierad. Några beskri- ver föräldrarna i superlativ och andra beskrivningar vittnar om empati och insikt kring föräldrarnas situation:

Kanske att man får lite mer förståelse för att de här barnen finns. När det händer saker i ens egna barns klasser kanske man är lite mera öppen, och kan tänka lite längre än de föräldrarna som bara tänker ”vad är det för en jobbig elev, vad är det för föräldrar som inte ser efter sina barn”. Då kan det kännas som att man har lite mer förståelse. (K4)

Det förekommer också att mentor och assistent har kommit överens om att mentorn skall sköta föräldrakontakten. I dessa fall uttrycker assistenterna att de är mycket nöjda med den fördelningen:

Jag vill att mentorn ska ha den främsta kontakten med föräldrarna eftersom jag vill att de här eleverna ska normaliseras. (M10)

URelationen till arbetslaget

Inom ett arbetslag möts olika personalkategorier med olika erfarenheter och olika arbetsuppgifter. Under våra samtal med assistenterna framskymtar att många arbetslag inte står på en gemensam värdegrund. Dessa bakgrunds- faktorer leder till att arbetslagsrelationen i många fall blir en energikrävan- de relation.

I några fall beskriver assistenterna sina relationer som odelat positiva och stärkande, med en välfungerande kommunikation och att samsyn råder inom arbetslaget:

Jag hade ett jättebra samarbete med arbetslaget. Vi pratade jättemycket och försök- te växla så att det inte bara var jag som tog de negativa plikterna. Men oftast var det jag som tog det, men jag hade dem bakom mig. Det bestämdes i diskussioner och då kom de med det förslaget (att vi skulle byta elev) så det kom inte rakt från mig utan det kom ifrån dem också. (M11)

Några av assistenterna hade tidigare tjänstgjort som förskollärare eller fri- tidspedagog på samma arbetsplats. Hur deras nya roll förändrade relatio- nerna till arbetskamraterna beskriver en assistent:

Första året som assistent blev tufft. Då ångrade jag mig. Det blev en helt annan re- lation till föräldrarna och vissa kollegor behandlade mig inte direkt nedlåtande men hälsade inte på samma sätt. (K7)

De elevassistenter som har erfarenhet av att tjänstgöra under de senare skolåren upplever en större osäkerhet i sin arbetsroll. Några har sett stadie- övergången som en lämplig tidpunkt att bryta relationen och andra har trots stor tveksamhet valt att fortsätta samarbetet med eleven på det nya stadiet. Det ökande antalet lärare kan vara en försvårande faktor. Så här beskriver en assistent stadieövergången:

På måndag morgon samlas vi alla i arbetslaget. Alla tycker att det är naturligt att jag finns med. Men det är inte alls samma som på mellanstadiet, där visste jag ju vad alla höll på med./…/ Detta med mentorerna kändes jobbigt. De har svårt att veta min roll. Detta kanske skulle ha förklarats från början. Då kanske det inte hade behövt ta så lång tid innan allt satt på plats. Jag kände mig nästan utanför. I sjuan var det inte alls lika mycket kontakt med mentorerna som nu. ”Vilken roll har vi och vilken roll har hon?” Jag tror att det var en osäkerhet. De var rädda att jag skul- le klampa in på deras. Nu funkar det jättebra. De (lärarna på högstadiet) är inte vana att jobba med någon mer i klassrummet. Jag har märkt att det var en väldigt stor oro i början. Jag har arbetat mig långsamt in. Nu säger de ”Vad händer efter nian? Du måste vara hos oss!” (K1)

De elevassistenter som har erfarenheter av att tjänstgöra under de senare skolåren instämmer med föregående assistent om att efterhand som lärarna blir trygga med assistenten så förbättras relationerna.

Under intervjuerna vittnar nästan samtliga assistenter om tidigare eller nuvarande slitningar inom arbetslagen. En faktor som ständigt ger upphov till samarbetssvårigheter är synen på elevens behov:

Ofta blir det stopp med resten av personalen. Det blir konflikter mellan de olika personalgrupperna. Ofta går det jättebra med barnet, man förstår och de (klasslära- re/mentor) har förstått problematiken. Men med arbetslaget och ledningen är det svårare. En del förstår det medan andra inte förstår när jag säger stopp eller ställer en massa frågor. Och jag ställer aldrig frågorna för att jag är nyfiken utan för att jag