Den israeliske professorn Aron Antonovsky (1923-1994) intresserade sig för frågan om varför människor reagerar olika på svår stress. Han studerade ett antal judiska kvinnor som överlevt koncentrationslägren och upptäckte då att vissa kvinnor hade lyckats bevara sin psykiska hälsa trots tiden i lägren. Han ställde sig frågande till varför vissa klarade sin hälsa trots att de utsattes för svår stress. Detta arbete kom att leda till KASAM-modellen, vilken utgår från ett salutogent perspektiv. KASAM står för Känsla av sammanhang, och ett salutogent perspektiv är ett hälsofrämjande perspektiv (NE.se).
Utgångspunkten för modellen är att livet är fyllt av påfrestningar, så kallade stressorer. Dessa leder till ett spänningstillstånd som individen se- dan kan välja att hantera på olika sätt. Inverkan av stressorerna, och sättet som individen väljer för att hantera dem, påverkar individens KASAM. För att motverka stressorernas negativa påverkan på individen, samt för att bygga upp ett starkt KASAM krävs det enligt Antonovsky (1991) att indi- viden innehar ett antal generella motståndsresurser. Bland dessa nämns kul- turell stabilitet och socialt stöd, vilka ger individen livserfarenheter som kännetecknas av delaktighet i resultatet och en balans i under- och överbe- lastning. Avgörande för om individen upplever ett starkt eller svagt KA- SAM hänger samman med individens förmåga att hantera påfrestningar. Antonovsky menar att man kan se hälsa som ett kontinuum, där ytter- ligheterna är frisk och sjuk, och att fokus borde vara mer på det som orsa- kar hälsa (salutogenes) än vad som orsakar sjukdom (patogenes). Enligt författaren rör vi oss hela tiden mellan dessa båda poler. Känslan av sam- manhang (KASAM) är en viktig faktor för att upprätthålla sin position på kontinuumet hälsa/ohälsa. En individ med starkt KASAM har större förut- sättningar att klara påfrestningar vilket leder till en rörelse mot den friska polen till motsats från dem som har lågt KASAM.
För att uppnå ett starkt KASAM krävs att individen upplever en stark samverkan av tre olika komponenter:
Känslan av begriplighet syftar på i vilken utsträckning individen upp- fattar inre och yttre stimuli som begripliga och strukturerade. Informatio- nen uppfattas ordnad och sammanhängande snarare än kaotisk och oväntad. Individer med hög känsla för begriplighet förutsätter att de stimuli hon/han möter är förutbestämda eller att då de är överraskningar, går att förklara eller ordna.
Känslan av hanterbarhet innebär att individen upplever sig ha möjlig- het att disponera över resurser för att klara de påfrestningar som dyker upp. Den som upplever en stark känsla av hanterbarhet kommer inte att känna sig som ett offer för omständigheterna eller tycka sig orättvist behandlad.
Känslan av meningsfullhet är KASAM-modellens motivationskompo- nent. Individer med en stark känsla av meningsfullhet är engagerade inom områden som är betydelsefulla för dem. Komponenten syftar på i vilken utsträckning individen upplever att livet har en känslomässig innebörd och att kraven som ställs är värda att investera i. Utmaningar välkomnas snarare än att de ses som hinder.
De tre komponenterna är beroende av varandra på ett sätt som påverkar utfallet på KASAM-skalan. Känsla av meningsfullhet är den komponent som har störst betydelse för ett positivt utfall på KASAM-skalan. En indi- vid med en hög känsla av meningsfullhet engagerar sig på ett sådant sätt att det skapar möjlighet för både förståelse (begriplighet) och behövliga resur- ser (hanterbarhet). Därefter följer komponenten begriplighet vilket författa- ren motiverar med att hanterbarhet kräver förståelse. Samma författare ut- vecklade ett formulär som mäter graden av KASAM. Höga värden innebär att individen har en stark känsla av sammanhang och därmed hög förmåga att hantera utmaningar.
Antonovsky skriver bland annat om arbetsbetingad stress. Han menar att den arbetare som känner att han själv kan påverka arbetsordning, ar- betsuppgifter och arbetstakt också upplever arbetet som meningsfullt. För att uppleva känslan av att göra ett bra arbete krävs att vi upplever att de som vi är beroende av också fullgör ett gott arbete. Detta leder ibland till att de sociala relationerna får större betydelse än de resurser vi har till vårt eget förfogande. Känslan av att inte vara ensam och att kunna be om hjälp när det behövs är nödvändig för upplevelsen av hanterbarhet. Om det i arbets- gruppen finns en gemensam värdegrund, en känsla av grupptillhörighet och tydliga förväntningar kommer stämningen att präglas av förutsägbarhet. En förutsägbar arbetssituation skapar tilltro till arbetstryggheten och underlät- tar kommunikation och feedback i relationerna på arbetsplatsen.
viktigaste problemet angående hanterbarhet är kronisk eller akut överbe- lastning utan möjlighet till återhämtning. Om vi däremot sällan eller aldrig får möjlighet att utnyttja vår kapacitet, eller vårt arbete upplevs monotont, kan vi inte heller få tilltro till att världen är hanterbar. Här tolkar vi Anto- novsky som att det är känslan av de outnyttjade personliga resurserna som leder till stress för individen.
I en artikel från vårdfacket (2004) skriver Stefan Hult och Tommy Waad om sin syn på de salutogena principerna ur ett ledarskapsperspektiv. De menar att begreppet begriplighet är den kognitiva komponenten i KA- SAM. Grundläggande i all verksamhet är att skapa en förutsägbar organisa- tion med riktlinjer och mål som är klart dokumenterade. Vidare betonas att personalen bör få en tydlig och relevant information om vad som sker inom organisationen. Bristande information kan enligt författarna leda till miss- tänksamhet. Tydliga handlingsplaner skapar en förutsägbarhet som mot- verkar stress.
Individens kunskaper och färdigheter inom arbetet utvecklas genom förståelse. Detta förutsätter att ledningen genom diskussioner med medar- betarna skapar en förståelse för vad arbetet går ut på och hur det bör utfö- ras. Människor utvecklar sin förståelse i interaktion med andra. Ett sätt att få medarbetarna att växa är att ge varandra feedback. Artikelförfattarna be- tonar särskilt att uppmuntra alla att tala om det som gör att vi mår bra, det friska, samt att berömma den som gjort något bra, men samtidigt också uppmuntra alla att våga tala öppet om eventuella problem.
Begreppet hanterbarhet som beskriver upplevelsen av att ha tillräckligt med resurser för att hantera olika situationer i livet utvecklas genom upple- velsen av belastningsbalans. Genom att synliggöra medarbetarnas förmågor stärks samtidigt självkänsla, motivation och arbetsglädje. När individen upplever sig ha kontroll över sin arbetssituation har hon/han lättare att klara av perioder med hård arbetsbelastning. Om belastningsbalansen ska upple- vas rimlig måste också tid finnas för reflektion och ställtid. Ställtiden är olika för olika personer, och kräver tydliga överenskommelser mellan leda- re och medarbetare. Denna tid kan till exempel vara planeringsdagar eller tid att förbereda sig på något nytt som ska ske.
Meningsfullhet upplever de medarbetare som får möjlighet att styra och påverka sitt arbete. Detta leder till att alla känner sig delaktiga i organisa- tionens utveckling. Hult och Waad (2004) menar att goda relationer i ar- betsgruppen är av avgörande betydelse för upplevelsen av meningsfullhet. Det är också viktigt att ha roligt på sitt arbete, att uppleva en yrkesstolthet och att känna sig som en del i ett utvecklingsbefrämjande sammanhang. Att låta medarbetarna utveckla speciella intressen där de känner ett starkt en-
gagemang leder till att övriga medarbetare dras med av den positiva sinnes- stämningen.
Artikeln avslutas med det som författarna anser vara målet med det sa- lutogena ledarskapet och som vi ser som ett värdigt mål också för skolans ledare: ”Att få till stånd en god jordmån där personal har möjlighet att ut- veckla kompetens, motivation, lust och välbefinnande” (Hult & Waad, 2004, s 46).