Eleverna och grit?

med sina svårigheter, att läsa och skriva, för att de vet att någon gång kommer det att bli bättre. De har svårt att släppa sina misslyckande och tänker ofta att de måste arbeta ännu hårdare inför nästa svåra uppgift, bara för att visa för sig själva att ”det går”. Dweck (2017) påpekar att den person som har en positiv inställning till utmaningar är uthålligare vid motgångar. Den personen stoppas inte av kritik utan tänker snarare att det är något bra för utvecklingen och hon kallar det att personen har ett dynamiskt mindset. För att ändra sitt tankesätt och skapa framgång, menar Dweck (2017) att man måste se att man har viktiga egenskaper som går att utvecklas. Personer med dynamiskt mindset, är uthållig och tar itu med hinder och anstränger sig till det yttersta för att utvecklas. Eleverna i den här studien uttrycker att de vet att det går att påverka sina resultat. De ser inte dyslexin som ett hinder utan om något är svårt att lära sig, försöker eleverna hitta alternativa vägar till att få in kunskap. De utnyttjar alla kanaler, inte bara de undervisande lärarnas kunskap utan de väljer att lyssna på texter, söka fakta på internet och också se alternativ på undervisningar på Youtube.

Eleverna har en plan för framtiden. Även om de inte börjar direkt efter gymnasiet så uttrycker eleverna att de vill läsa högre studier. Eleverna ger uttryck för en hoppfull framtid när de ska kombinera sina intressen och studier. Bilden de ger av vad framgångsrikedom är att man får arbeta med det man tycker är intressant och att man trivs på sitt arbete. Eleverna uttrycker att utmaningar är viktiga då man utvecklas och för att göra det måste man våga mer och helt enkelt gå utanför sin ”Comfort zone”, som en elev uttryckte det.

5.4 Eleverna och grit?

Duckworth (2016) forskning visar att det finns fyra psykologiska resurser som gritförebilder har gemensamt. Ett genuint intresse för det man gör, den dagliga disciplinen att öva fokuserat, för att kunna bemästra något. Man måste också ha ett syfte och en övertygelse att

ansträngningen spelar roll, samt att det måste finnas hopp, så att man lyckas göra det som situationen begär. Eleverna i den här studien visar, genom den sammanställningen som gjorts, att de har relativt höga gritpoäng. I en jämförelse med Duckworths (2016) studie visar de att de är mycket ihärdiga. Elever uttrycker ett stort intresse för både sin sociala situation, exempelvis, den fritidssysselsättning de utövar, samt engagemanget i skolan. De tränar mycket för att bli bättre på något. De vet att de kan lyckas med det som de företar sig med, genom att resultaten, både i skolan och inom sociala situationen, visar på framgång.

45

Duckworth (2016) poängterar vidare att man kan gå djupare i skalan och separera

uthållighetsfrågorna från passionsfrågorna. Enligt tidigare undersökningar av gritpoäng blir uthållighetspoängen oftast högre än passionspoängen. Detta är en anvisning om att passion och uthållighet inte riktigt är samma sak, påpekar Duckworth (2016). Också i den här enkäten visar eleverna att de har högre uthållighetspoäng än passionspoäng. Eleverna i den här studien har också uttryckt att de vill anstränga sig till det yttersta för att de vet att det kan ge resultat. Fler av dem säger att de aldrig kommer att sluta med sin fritidsaktivitet för att de får dem att må bra. Eleverna har också tagit upp sin passion för problemlösningar av matematik och naturorienterande ämnen just för att de gillar att lösa problem. De har talang för detta och känner också viljan att anstränga sig, vilket gör dem skickliga. I slutändan gör allt detta att de också presterar bra. Duckworths (2016) formel för att nå framgång var att talang och

ansträngning skapar skicklighet, medan skicklighet och ansträngning gör att en person också i slutändan kan prestera bra. Hon (2016) påpekar också vidare att hur uthållig du är, spelar mest roll då det gäller framgång att fullfölja det man påbörjat. I enkäten visar svaren att de som var mest ihärdiga, i exempelvis studier, också hade höga gritpoäng medan en elev som haft sviktande självförtroende under gymnasietiden har lägre gritpoäng. Elevens uthållighetspoäng är högre än passionspoängen, som kan ge en anvisning om att även om man tappat sin passion för något så kan man till viss del ändå fortsätta att anstränga sig.

5.5 Metoddiskussion

Avsikten med denna studie var att föra fram tankar om motivation och självbild, från gymnasieelever med dyslexi. Den metod som jag ansåg mest lämplig var den kvalitativa metoden med intervjuer. Kvale och Brinkmann (2014) anser att använda intervju som metod gör att man förstår bättre den levda vardagsvärlden ur den intervjuades egna perspektiv. Då sex intervjuade elever i denna studie kan anses som en liten skala så har studien ändå kunnat urskilja likheter och uppfattningar kopplat till den litteratur som lästs. Att genomföra

intervjuer med fler personer hade troligtvis gett mig en större variation men jag anser att alla sex intervjuerna gav mig grund för analys, tematisering och diskussion. Det subjektiva

urvalet, valet att inrikta sig enbart på studiemotiverade elever med dyslexi var ett medvetet val då jag kan utveckla min profession som speciallärare. Den kunskap jag får genom den här studien innebär att jag kan arbeta mer konkret med att stärka många typer av elever som tvivlar på sin egen självbild och motivation. Att bredda studien och utveckla den hade varit att

46

intervjua fler elever från exempelvis yrkesprogram på gymnasiet. Därav kunnat urskilja på ett djupare plan om elevers motivation och självbild ter sig annorlunda hos elever med dyslexi som går ett yrkesprogram mot ett högskoleförberedande gymnasieprogram.

Kvale och Brinkmann (2014) anser vidare att det krävs både kunskap och praktisk erfarenhet för att bli en skicklig intervjuare. Det är inte bara teknik som ska fungera utan också frågorna måste vara väl genomtänkta och ha en tydlig ordning. Mitt utarbetande av intervjuguiden var en mödosam uppgift men det kändes nödvändig för att få ett djup i min studie. Eftersom jag var intresserad av att få eleverna att berätta så fritt som möjligt hur de upplever sin vardag valde jag att genomföra semistrukturerade intervjuer. Därmed kan de intervjuade också delge information som de anser viktig för dem som jag inte tänkt på. Jag har genom mitt arbete som speciallärare kommit i kontakt, via kurser, med hur personliga samtal går till, därmed anser jag att intervju som hantverk är en färdighet som måste hanteras med varsamhet.

Då jag också kommit i kontakt med ”grit” samt tillhörande forskning av Angela Duckworth (2016) fann jag en svarsenkät (bilaga 3) som kunde kopplas till min studie och jag valde att använda den som ett komplement till min intervju. En svårighet som jag anser är att den forskning som hittills bedrivits om grit fortfarande är i utvecklingsstadiet och jag är medveten om att min studie är på en liten skala. Därför anser jag att den informationen som framkom i gritenkäten inte på egen hand kan beskriva eleverna på ett rättvist sätt, därför är den endast ett komplement till min studie.

Datasamlingsmetoden med enbart enkäter hade inte varit en rimlig väg eftersom jag anser att enkäter inte ger en möjlighet att utveckla svaren på ett tillfredsställande sätt kopplat till min studie. Deltagande observation av elever kan också vara ett komplement till intervjuerna Men av etiska skäl valdes det bort, dels för att eleverna inte skulle vara bekväma med min närvaro i klassrummet, samtidigt som jag inte skulle få de svar jag eftersökte genom att bara observera i skolan. Tillvägagångssättet som eleverna har vid studier kan också vara utanför skoltid, därav blir behovet av att observera väldigt stort, vilket inte skulle rymmas inom den tidsramen för denna studie.

I metodansatsen i att tolka data inspirerades jag av hermeneutik, då inom beskrivningen av ett hermeneutiks tillvägagångssätt passar tolkning av text. Intervjuutskrifter är en forma av utökad text som ingår i det här empiriska datamaterialet. Hermeneutik är en bra metod då

47

syftet är att låta de man intervjuar förmedla sina upplevelser kring ett fenomen, i detta fall hur de känner angående sin dyslexi och att de går på ett högskoleförberedande program. Genom intervjun ska man, enligt det hermeneutiska tillvägagångssättet, ge sina informanter stort utrymme så att de också kan välja själv vad de vill tala om. Jag ansåg dock att inom tidsramen för mitt arbete, trots allt välja semistrukturerade intervjuer, då detta enligt mig blir lättare att tolka. Kritik mot hermeneutik är att beroende på vem som tolkar texten så får också resultatet olika innebörd. Jag upplevde att min förförståelse nog spelade roll i hur jag sedan valde att tolka mitt material. Westlund (Fejes och Thornberg (red), (2017) beskriver att det

tolkningsarbete som krävs inom hermeneutik är att den som forskar måste läsa sitt material många gånger och ge sin berättelse en chans att utveckla sig. Likt en spiral blir de olika delarna en helhet. Språket ska vara tydligt och enkelt så att textens budskap kommer fram. Genom min inläsning av tidigare forskning innan intervjuerna hade jag skapat någon form av mönster som jag såg. När sedan intervjuerna var transkriberade och tolkade noterade jag ytterligare fenomen som kom fram och fick därmed söka ny litteratur som jag sedan kompletterade i min empiri. Larsson (2011) påpekar att alla delar är viktiga inom hermeneutik, för att förstå helheten är man beroende av alla delarna.

Ett annat angreppssätt i den här studien skulle kunna vara fenomenografi som metod. Larsson (2011) påpekar att gränsen mellan hermeneutik och fenomenografi kan vara svår att se då båda teorierna har liknande tillvägagångssätt. Hade min studie istället varit inspirerad av fenomenografi hade mitt angreppssätt istället kunnat utgå ifrån vad som är essensen inom det insamlade materialet. Jag hade därmed utgått ifrån hur fenomen och företeelser uppfattas av de informanterna jag intervjuat. Att beskriva vad de säger samt hur de säger något.

Att jag sedan använde hermeneutik som metod passade mig bra, då jag läst in mig på ämnet, sedan gjort intervjuer, revidera min kunskap och sökt ny kunskap. När det gällde intervjuerna av eleverna samt det tolkningsarbete som gjordes passade den här typen av angreppsätt mig bra. Mitt mål med min studie har hela tiden varit att föra fram elevernas tankar, eftersom jag anser det viktigt för min profession som speciallärare.

5.6 Slutsatser

Studiens syfte var att få ökad kunskap i hur studiemotiverade elever med dyslexi som går ett högskoleförberedande program gör för att motivera sig, samt vad de har för självbild kopplat

48

till att de har dyslexi. Studien valdes då jag som speciallärare många gånger mött dyslexielever som har svårt att motivera sig till att anstränga sig till det yttersta. Det är

dyslexielever som saknar ett självförtroende och de har en negativ självbild som innebär att de inte tror att de har kapaciteten till att studera. Vid ett fåtal tillfällen har jag också mött elever med dyslexi som inte låter sig stoppas av sina svårigheter utan arbetar ihärdigt varje

lektionspass varje dag. Vad som skiljer deras tankesätt mot de andra kändes som en relevant fråga.

Deltagarna i den här studien är alla väldigt motiverade när det gäller fritidssysselsättning samt studiemotiverade i skolarbeten. Eleverna vet att det går att träna upp sig på att bli bra i något och igenom hela uppväxttiden har de ihärdigt tränat på att bli bättre inom många områden. Samtliga elever upptäckte tidigt att de har haft lätt för problemlösningar i matematik och genom resultat och omgivningens reaktioner kände de att självkänslan också växte inom det området. När fler av eleverna sedan fick en dyslexidiagnos tappade de inte självkänslan eftersom de fortfarande var bra på matematik och problemlösningar.

Enligt tidigare studier av bland annat Humphrey och Mullins (2002), Swalander (2006), Ingesson (2007) och Glazzard (2010) börjar elever att jämföra sig med varandra nästan direkt då skoltiden börjar. Elever med hög självbild klarar uppgifter i skolan bättre än en elev med låg självbild. Genom att exempelvis vara bra på något som matematik kan det kompensera den låga självkänslan som den lägre läsförmågan ger. Resultatet i den här studien kan härledas till att man både kan ha ett bra akademiskt självförtroende i vissa ämnen och lägre i andra. Eftersom eleverna i den här studien hade svårt att släppa om de misslyckades blev det som en sporre att visa att man var bättre när de skulle prestera något nästa gång, därför lät de inte det sämre självförtroendet vara ett hinder utan gjorde att de utmanades till att försöka igen.

I en jämförelse enligt Duckworths (2016) forskning, har dessa sex elever höga gritpoäng. De arbetar också enligt de fyra psykologiska tillgångarna som gritförebilder har gemensamt. Genom sitt skolval av gymnasieprogram valde de efter intresse och många av dem har den dagliga disciplinen i att öva fokuserat för att de ska kunna bemästra något. Detta gällde också inom deras sociala aktivitet, där samtliga var mycket aktiva och varit det under en lång tid. Många uttryckte fortfarande stor glädje i att hålla på med den sociala aktivitet som de gjort sedan de var små. De talade engagerat och varmt om hur de övat fokuserat för att bli bättre. Detta gäller också när de måste öva upp sitt läsflyt eller stavning. Eleverna har också ett syfte

49

med att gå på det gymnasieprogram som de valt, då de har en plan med livet. De vet att genom att anstränga sig kommer de nå sitt mål och lyckas. Även om de här eleverna är mycket prestationsorienterade och ser betygen som ett kvitto på att något är bra, går de inte enbart på betygen som värdemätare. Eleverna säger att det är den egna lyckokänslan som betyder något och en del av dem kan leva på den lyckokänslan länge. Personlighetsdraget ”grit” kan kopplas till både self-efficacy, självförmågan samt locus of control, den inre kontrollen, vilket deltagarna i den här studien också visat. Bandura (1997) påpekar att

personer med hög självförmåga alltid tänker vidare och försöker utmana sig själva tills målet är uppnått. Elever vet hur man ska gå tillväga för att utvecklas framåt.