Elevers perspektiv på psykisk ohälsa

Eleverna ansåg i hög utsträckning att psykisk ohälsa var vanligt. Även om inte alla intervjuade elever hade personliga erfarenheter av psykisk ohälsa var det ett ämne alla kunde relatera till och erbjuda perspektiv om. Min första fråga bad jag alltid eleverna ge sin

20

definition av psykisk hälsa och ohälsa. Många gjorde då en skillnad mellan ”att må dåligt”

eller att vara ”nedstämd” och psykisk ohälsa. Tidsaspekten var något eleverna la stor vikt på vid definitionen av psykisk ohälsa. Den största faktorn som skiljde dessa åt var att eleverna beskrev hur:

”Psykisk ohälsa är ju mer, kanske under längre tid” (Sara).

”Om man mår ständigt dåligt då är det ju självklart att då har man en psykisk ohälsa. Annars om en dag är bra en dag är dålig, det är ju vanligt för alla har ju bra och dåliga dagar”

(Josef).

När det kommer till ett genusperspektiv på ungdomars psykiska hälsa så kan mitt resultat i viss mån reflektera vad tidigare studier har tytt på, att flickor i högre grad erfar psykisk ohälsa än pojkar. Vissa av de manliga eleverna jag intervjuade hade en ytligare bild av vad psykisk hälsa kan innebära, men även de kunde reflektera om vad det innebar att ha psykisk ohälsa och vad det kan bero på. Flickorna var däremot i högre grad benägna att dela med sig av egna erfarenheter, och gav ofta mer nyanserade diskussioner än pojkarna gjorde.

Oavsett könet på eleverna så sa de flesta att de ibland pratar om saker som berör psykisk ohälsa, med vänner, familj eller i skolsammanhang. De manliga eleverna sa i högre grad att diskussionerna då oftast var relativt ytliga:

”oftast […] när det tas upp, så kan man prata lite om det men inte så djupt och sen så skämtar man bort det typ” (Erik)

”det är mycket mer vanligt än man tror, det är bara att man inte pratar om det. Att liksom med killar, att man inte… det är normer” (Amin)

Kvinnliga elever sa att de ibland förde djupare diskussioner kring dessa fenomen:

”Vi pratar mer om det nu, och sen är vi ganska öppna ändå. Så här, med våra kompisar”

(Hanna).

”mycket i familjen också. Det är väldigt många som har blivit utbrända och deprimerade, så det pratar vi väldigt mycket om. Sen har jag själv gått mycket i terapi och fått hjälp och så”

(Sara).

21

Ett mönster jag fann i mitt data som går att återfinna i citaten ovan är en språklig skillnad i hur de manliga och kvinnliga eleverna talade om erfarenheter kring psykisk hälsa. Rent språkligt tog de manliga eleverna ofta avstånd från personliga ställningstaganden, genom att använda ”man”, medan de kvinnliga eleverna oftare använde ”jag” eller ”vi” som pronomen.

En möjlig tolkning av detta är att de kvinnliga eleverna har ett öppnare förhållningssätt och reflekterar mer över egna erfarenheter, medan de manliga eleverna tar avstånd från psykisk hälsa genom att använda ”man”, och därmed göra ett mer generaliserat ställningstagande. En analys som kan göras är därför att de manliga eleverna distanserar sig från psykisk ohälsa genom att tala om det på ett generellt plan, medan de kvinnliga eleverna hade lättare att tala om egna erfarenheter i ett ”jag” perspektiv.

Upplevelser av psykisk ohälsa återfanns dock hos både de manliga och kvinnliga eleverna.

Även om de talade olika om fenomenet så hade båda könen perspektiv och upplevelser av det.

Vid kodning av data så fann jag ingen märkbar skillnad i utsträckningen av psykisk ohälsa, bara olikheter i hur könen talade om fenomenet.

Bland dem som närmare beskrev att de själva haft eller har psykisk ohälsa så var orsakerna varierande. De flesta intervjuade elever uppgav att de i någon utsträckning ”mått dåligt” eller varit ”nedstämd” under någon eller några perioder. I princip alla elever gjorde dock en stark åtskillnad mellan ”att bara må dåligt” och att ha psykisk ohälsa. Några punkter som eleverna la vikt vid för att särskilja psykisk ohälsa och ”att bara må dåligt” var bland annat: hur länge man mådde dåligt, grad av nedstämdhet samt om man uppvisade symptom för psykisk ohälsa, såsom ångest eller ”var deprimerad”.

Den punkt som lyftes av flest elever var att psykisk ohälsa är något som pågår en längre period, som kan summeras med ett citat från Josef:

”Alla kan må dåligt ibland, men mår man konstant dåligt har man psykisk ohälsa” (Josef.)

Stress var också en punkt där elevernas uppfattningar skiljde sig åt på olika vis. Som tidigare forskning tytt på (Bergnéhr & Enell, 2018) (Folkhälsomyndigheten, 2018) så tycks de kvinnliga elever jag talat med i högre grad uppleva högre grad av prestationsångest över skoluppgifter och betyg, än de manliga eleverna, även om båda könen i hög grad tyckte sig själva vara stressade. Den gemensamma stressfaktorn tycks vara tankarna om framtiden, efter gymnasieutbildningen.

22

Gustafssons et al. (2010) beskrivningar av skolan som en miljö fylld med både risker och möjligheter återfinns även hos eleverna jag intervjuat. Riskerna och möjligheterna var både av social karaktär, återfunna i både relationsskapandet med andra elever och lärare, och av bedömningskaraktär, där eleverna både kunde bli motiverade av lärare och av sina

prestationer i skolan, men även drabbas av oro, ångest och stress. Jag var intresserad att se hur de ansåg att skolan påverkade de, i relation till deras uppskattade psykiska hälsa. På frågan om skolan kan påverka psykisk hälsa så tolkade de flesta av eleverna att jag var ute efter enbart negativa effekter, när jag egentligen sökte både positiva och negativa effekter.

Eleverna tycktes ha lättare att finna negativa effekter på hälsan från skolan, än positiva, även när jag ställde följdfrågor. Det eleverna lyfte som negativt och positivt samställs i en tabell nedan.

Negativa effekter Positiva effekter

Stress över betyg, uppgifter, framtida konsekvenser av skolgången

Skolan är viktig, givande och stimulerande

Tidsbrist: Skolan tar upp mycket tid som annars hade kunnat spenderas på fritiden

Skolan kan skapa goda framtidsutsikter

Att behöva möta och leva upp till normer och ideal

Gemenskapen med vänner och att vara en klass är viktig

Skolan har brister i bemötandet och omhändertagandet av psykisk ohälsa

Läraren kan vara en god vuxen förebild

Stress har diskuterats i sektion 4.1, men vi kan här börja med en närmare granskning av tidsbrist. Tidsbristen tedde sig på olika vis. Vissa elever upplevde att skolan tog mycket tid från saker som de ansåg roligt eller givande, att skolan kom i vägen för aktiviteter de föredrar att spendera sin tid på:

”det kan bli väldigt stressigt […] man får inte mycket tid över till det, man vill göra något rolig […] man kan bli av med lite av sin fritid” (Frank).

[vad ger dig ångest] ”Just nu är det mest skolan, för det tar upp högst upp tid.” (Amin).

23

En annan elev beskriver också hur tiden var en faktor som påverkade hur hennes skoldag fungerade. För att hinna in till lektionerna som började 8.15 de flesta dagar var hon tvungen att gå upp vid klockan sex, och direkt göra sig i ordning och gå till bussen. Tiden var för denna elev ett hinder, som påverkade hur väl hon kunde prestera en given dag. Oftast hann hon inte äta frukost, utan fick direkt åka iväg till skolan, och de dagarna påverkade eleven negativt, medan de dagar som hon hade tid på morgonen gjorde skoldagen mer lätthanterlig.

Hon beskriver hur:

”De morgnar när jag liksom ätit frukost i lugn och ro, kommit till skolan i tid, då är jag mer aktiv i lektioner också. Så jag lyssnar bättre, jag är aktiv, jag antecknar. Annars kommer jag

dit och däckar på bänken.” (Lina)

En annan tidsfaktor som spelade roll var tiden lärare gav eleverna, i form av

inlämningsdatum, tid till uppgifter, och planerande för att anpassa sin kurs till hur eleverna hade det i andra kurser. Detta hade också en stark koppling till stress hos eleverna, de gånger lärarna inte tog elevernas tid eller övriga kurser i beaktande när de gav ut uppgifter. Citaten under illustrerar hur en elev upplever en god lärare, och en annan elev beskriver hur det känns när det är för mycket att göra.

[Bra lärare]”Inte matar på med uppgifter hela tiden, utan som ger stora uppgifter, liksom. Och som ger tid till uppgifterna och som är tydlig med liksom vad krävs” (Dima)

”Jag har fett mycket läxor, så samtidigt när jag har stress jag kan inte ta tag i någon av dem.”

(Burhan)

Elevernas beskrivning av tidsrelaterade problem med skolan är saker som förekommit i tidigare intervju- och policystudier. Elever i Gustafsson et al. (2010) och Warne et al. (2013) sa att lärare som inte fokuserade på betyg ofta ledde till mindre stress, och en mer förståelig skolmiljö. Det är dock inte enbart på grund av lärarna som eleverna känner en brist av tid.

Skolans utformning, i form av schemaläggning påverkar också, som eleven Lina beskriver ovan. Beroende på avstånd till skolan kan vissa elever sova en timme extra och hinna äta frukost, medan andra måste gå upp en timme tidigare och skynda sig till bussen för att hinna till skolan.

24

Normer och ideal var något som diskuterades på flera sätt. Dels berörde eleverna normer kring en ”idealisk elev”, som lämnade in uppgifter i tid, var aktiv på lektionerna och fick goda resultat. Det fanns även en social karaktär när eleverna diskuterade ideal och normer, där de ställde sig i förhållande till sina klasskamrater och andra elever på skolan, och här spelade både ”idealeleven” in, men också sociala medier och skönhetsideal. Även om många elever uttryckte att klasskamrater och elevgruppen för det mesta var en god gemenskap, fanns spår av interna jämförelser med andra elever i gemenskapen. Den tematik som uppkom i

intervjuerna påminde starkt om de kategorier Gustafsson m.fl. illustrerade (2010), att skolan kan vara både riskfylld och skyddande miljö. Eleverna illustrerade både skolan som en givande miljö, men fylld av risker av både social och bedömningskaraktär.

Ett tema som eleverna återkom till var sociala mediers och mobilanvändningens relation till stress och psykisk ohälsa. När eleverna diskuterade social media som en påverkansfaktor i psykisk ohälsa var detta relaterat till normer, skönhetsideal och att ”hänga med”. Genom att delta i sociala medier kände eleverna samhörighet till andra ungdomar, även dem de inte kände personligen, vilket kunde skapa en känsla av samhörighet, men även känslor av att vara utanför, otillräcklighet och att inte nå upp till de ideal de genom social media upplevde

ställdes på dem. Vi kan låta några elevcitat illustrera detta:

På frågan ”Varför tror du psykisk ohälsa ökar bland ungdomar?”:

”Psykisk ohälsa ökar jättemycket pga va heter, social media pga alla trender som sker om man inte följer trenderna som man, man vill inte bli utpekad från gänget om alla går runt med

till exempel hardjumper eller en iphone 11 så måste man alltid ha dem sakerna för att känna sig en del av samhället. Annars blir man påpekad, utpekad för man inte har det. Det kan ju leda till en psykisk ohälsa för man känner sig sämre än de andra. Att man inte klarar av en

viss nivå som de andra gör” (Lana)

”Alltså mycket sociala medier, bilden unga får därifrån, hur man ska vara hur man ska se ut.”

(Sara)

”Oftast när man kollar på sociala medier, folk visar oftast bara bra sidor, roliga sidor som, de visar ju oftast det de gör bra, att de är ute på semester och så. Och man tänker åh vad bra

de har det. De visar ju aldrig såhära en trist dag, eller en dålig bild av sig själv. På det viset så, kanske man får en inbl- man inbillar sig att man har inte, måste göra något roligt, ah man

tänker åh vad roligt de har, varför har inte jag sådär roligt” (Frank)

25

”Sociala medier är ju såklart, det är ju jättestor påverkan. Så är det såklart också att det också kan påverka till psykisk ohälsa. I och med det är ju så mycket, eh, ideal man ska följa.

Så det är såklart att sociala medier nog har en jättestor roll i det” (Dima)

Det som återkommer i citaten är att alla elever som diskuterar social media nämner det som en påverkansfaktor i psykisk ohälsa. De allra flesta eleverna tog upp detta tema på frågan

”Varför tror du den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar?”, och nämnde då saker så som ideal, normer och hur social media kan vara inkluderande, men också exkluderande om man inte ”hängde med”. I ”Ungar och medier 2019” (Statens medieråd, 2019) diskuteras även aspekter av hot och trakasserier i social media, men detta var inget någon av

intervjupersonerna i min studie tog upp. Däremot, så kan det sägas att ungdomars användning av social media, precis som skolan, kan vara en riskfylld miljö.