Psykisk hälsa och utbildning

2.2 Psykisk hälsa och utbildning

Skolan har som mål att vara hälsofrämjande, och enligt skollagen ska den ”uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar” (SFS 2010:800, kap 1 4 §). Det finns forskning som tyder på att skolan både lyckas, och misslyckas, i detta uppdrag. Även om ungdomar rör sig i andra rum än skolan, och har olika förutsättningar även utanför skolan, så kan skolan i bästa fall vara den plats som jämnar ut dessa skillnader. Då skolan ska vara likvärdig är detta också ett relevant mål. Som kommer att beröras senare finns det aspekter utanför skolan som påverkar elevers hälsa, men skolan bör ses som en extra central aktör i ungdomars hälsa, då de flesta av Sveriges ungdomar väljer att gå i gymnasiet.

Bergnéhr & Enell (2018) lyfter centrala aspekter för skolans roll för ungdomars psykiska hälsa. Deras slutsatser är tydliga, att ”Skolgången är av mycket stor betydelse för ungdomars hälsa” och att ”godkända betyg och trivsel i skolan minskar risken för allvarlig ohälsa, oavsett familjeförhållanden” (Bergnéhr & Enell, 2018, p. 87). Detta styrks även av

Folkhälsomyndighetens årliga granskning av folkhälsan, som skriver att längre utbildning

”tycks skydda mot ohälsa”, även om ”det direkta sambandet mellan inkomst och hälsa är tydligare” (Folkhälsomyndigheten, 2016). Den senaste tillgängliga upplagan av den årliga folkhälsorapporten tycks fortfarande styrka sambandet mellan utbildning och psykisk hälsa,

5

som beskriver att ”andelen som går ut årskurs 9 med gymnasiebehörighet är skillnaderna stora beroende på föräldrarnas utbildningsnivå”, samt att detta ”riskerar på sikt att öka skillnaderna i hälsa hos befolkningen” (Folkhälsomyndigheten, 2019, s.20-21).

I ljuset av dessa rapporter tycks skolans mål med att skapa lust för ett livslångt lärande extra centralt, då detta kan stärka hälsa både hos de elever som går i skolan nu, men i längden även kommande generationers hälsa. Även om Folkhälsomyndighetens rapporter tyder på att inkomst och hälsa har ett tydligare samband, går det inte att förneka växelverkan mellan utbildning och inkomst, vilken i sin tur skapar konsekvenser för den psykiska hälsan. Skolans roll är därför ur ett ekonomiskt jämlikhetsperspektiv central för att skapa goda förutsättningar för både ekonomiska- såväl som hälsorelaterade levnadsvillkor. Det som framkommer vid läsning av Bergnéhr & Enell är att skolan inte enbart har möjligheten att stärka ungdomars hälsa vid skolgången, utan att skolgången kan ha positiv betydelse för elevers framtid.

En studie där gymnasieungdomar intervjuades fann centrala drag i vad ungdomar fann viktigt för att skolan skulle främja hälsa och jämlikhet, uppdelat i tre kategorier: ”longing to be seen by teachers”, ”longing for support” och ”longing for recuperation” (Warne et.al. 2013, s. 1359). Att bli sedd av lärare stärkte motivation i klassrummet. Längtan efter stöd innebar att skolan, både i praktiken och i utformningen såg till att möta elevers behov. Återhämtning handlade om lärare som var lyhörda för elevers energi, samt att de hade möjlighet till

återhämtning både i och utanför skolan. Här syns lärarens roll tydligare, och detta pekar alltså på att både skolans praktiska utformning, samt hur läraren interagerar och arbetar med sina elever är centralt för elevers hälsa. Det finns även ett samband mellan längre utbildning och hälsa, som togs upp i föregående stycke (Folkhälsomyndigheten, 2016). Skolans påverkan sträcker sig därför längre än enbart omhändertagande och undervisning för elever; skolan sätter spår hos de individer som går där längre fram i livet. I ljuset av både skolans

styrdokument, Folkhälsomyndighetens rapporter och de studier som gjorts, blir därför lärarens roll något mer än enbart en undervisare; läraren ska också bidra till, och främja god hälsa.

Skolan kan alltså vara en samhällsinstans som skapar goda förutsättningar för livet där, och i fortsättningen av elevers liv. Däremot kan skolan även vara en riskfylld miljö för eleverna, som påverkar deras mående negativt, både i nutid och framtid.

Ytterligare en systematisk forskningsöversikt är ”School, Learning and Mental Health: A systematic review” (Gustafsson, et al., 2010) som bland annat behandlar relationen mellan psykisk ohälsa och skolgången, i en omfattande, svensk litteraturöversikt. Denna översikt har till större del än Bergnéhr & Enell (2018) studerat kvalitativ forskning, där majoriteten varit intervjustudier av elever.

6

Gustafsson et al. fann fyra övergripande teman (2010, s.121):

1. Generella erfarenheter av psykisk hälsa och utbildningssituationer 2. Skyddande erfarenheter för psykisk hälsa av elever i skolmiljöer

3. Riskfyllda situationer för elever i skolmiljöer med implikationer för psykisk hälsa och välmående

4. Individuella risker med implikationer för elevers psykiska hälsa och utbildningssituation

I den första kategorin fann de främst elevers egna upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa, genom de observations-, intervju- och enkätstudier de undersökt. En studie de lyfter var Johansson, Brunnberg och Eriksson (2007), som beskriver att generella uppfattningar som eleverna uppgav var att psykisk hälsa handlade om känslor och upplevelser, hur man tänker och känner. Många av de intervjuade eleverna berättade även att läraren var viktig, ”Teachers should be kind, patient, helpful and caring” (Johansson, Brunnberg & Eriksson, 2007, s. 195).

Studien återgav liknande resultat som Bergnéhr och Enell (2018), där både familj, vänner och skolan var en viktig aspekt för ungdomars psykiska hälsa. Skolan kunde både stärka eleverna, genom att vara en ”harmonisk miljö”, skapa motivation och öka självkänslan.

Däremot kunde skolan också vara en riskfylld miljö, på olika sätt. Flera studier som

Gustafsson m.fl. granskat lyfter skolan som en miljö med aspekter som riskerar att skapa både stress, psykisk ohälsa och obehag (Lövheim 2007, Westling Allodi 2002, Lundberg 2006, Cederborg 2004, Garpelin 2004 och Göransson 2007 i Gustafsson m.fl, 2010). Aspekter som lyfts är bedömning och betyg, motivation, socialt nätverk och vänner, inkludering och

exkludering (av både andra elever men också lärare). Dessa aspekter diskuteras närmare nedan.

Den första punkten, bedömning och betyg tycks vara en central stressfaktor, som också påverkar elevers motivation till studier. I många av de citerade intervjuerna uttrycker elever stress över lärare som de anser har ett för stort fokus på betyg, men att även andra elevers prestationer kan skapa stress över den egna insatsen (Cederborg, 2004). Till denna aspekt lyfte många elever att de önskade att lärarna fokuserade mer på innehållet och att skapa goda, givande uppgifter, än att tala om betyg. Många uttryckte att det då hade varit lättare och mer motiverande att studera. Intervjuade elever uttryckte även att ett betyg kan skapa ångest, obehag och stress, ”if you get IG, you believe that you are IG as a person” (Göransson, 2007).

Enligt Cederborgs studie, var flickor den grupp som upplevde mest stress över betyg och insatser i skolan (Cederborg, 2004).

7

Ett annat tema som lyfts av många elever är det sociala sammanhanget som skolan innebär samt den inkludering och exkludering skolans sociala nätverk kan innefatta. Många elever uttryckte i studierna att deras vänskapskrets och sociala nätverk var väldigt viktigt, både för deras välmående och för att det skapade motivation att göra bra ifrån sig i skolan. Däremot återfanns även elever som inte hade en stabil vänkrets i skolan eller en upplevd svag relation till sin lärare. Dessa elever uttryckte att de mådde dåligt, upplevde exkludering och i högre grad skattade sin psykiska hälsa som låg (Holmblom och Bokenstrand 2007, Westling Allodi 2002 i Gustafsson m.fl, 2010). De elever som beskriver sig ha en svag eller dålig relation till sina klasskamrater upplevde i stor utsträckning ångest över att befinna sig i skolan, vilket i vissa fall ledde till försvårande konsekvenser såsom depression, vilket i sin tur påverkade deras insatser och närvaro i skolan. Skolan och det sociala nätverk den utgör kan alltså både stärka, men också sänka elevers självförtroende, skolinsatser och psykiska hälsa (Gustafsson m.fl, 2010).

En annan avhandling av intresse är Karin Gunnarssons ”Med önskan om kontroll –

Figurationer av hälsa i skolors hälsofrämjande arbete” (2015). Gunnarsson gör en kvalitativ studie där hon granskar hur skolor i praktiken arbetar med att främja elevers hälsa, samt hur policydokument som styr skolans arbete gör uttryck om psykisk hälsa och det praktiska arbetet.

De två centrala aspekterna med hänsyn till mitt forskningsproblem är de två kategorier Gunnarsson benämner som ”hälsa som plats” och ”hälsa som könad kropp”. I det förstnämnda lyfter hon skolans roll och påverkan, både som fysisk plats och som diskursiv praktik, på elevers upplevda hälsa. Hennes resultat tyder på att skolan har en avsevärd påverkan, där elever som känner sig sedda och hörda, vågar ta plats, och upplever sina skolprestationer som goda, skattar sin psykiska hälsa högre. Å andra sidan, fanns även upplevelser som tydde på det motsatta; att elever som inte hade goda relationer till lärare och andra elever och ansåg sina skolprestationer undermåliga, mådde sämre. Gunnarsson lyfte att detta var ett

problemområde, trots policyns uttalade önskan om att skolan skall arbeta med att lyfta elevers hälsa.

Den andra aspekten, hälsa som könad kropp, beskrev skillnaderna som återfanns hos pojkars och flickors upplevda hälsa, och de olika påverkansfaktorerna som fanns. Likt de andra forskningsöversikter som diskuterats (Gustafsson et al. 2010 och Bergnéhr och Enell, 2018), tydde Gunnarssons resultat på att flickor upplevde mer stress och ohälsa vid låg prestation i skolan, medan pojkar var påverkade av andra faktorer, men inte lika brydda om

8

sitt skolresultat. Flickor pekas i båda studierna ut som den grupp som är högst sannolik att drabbas av psykisk ohälsa.

En aspekt som är verksam inom både psykisk ohälsa och utbildningen, är stress. Stress beskrivs i SOU 2006:77 som en påfrestning, som konsekvens av en negativ förändring eller hot om förändring (s.14). Samma utredning beskriver att skolan är den ”främsta

stressframkallande faktorn” för ungdomar (s.16). De andra studier jag tagit del av genom Gustafsson et al. samt Bergnéhr & Enell beskriver liknande företeelser.

Stressen som eleverna upplever kan komma från flera håll, även om de alla grundar sig i skolan eller utbildningen. För många kan det handla om det som allmänt kallas för

”betygsstress”, en typ av stress och ångest över att prestera för att nå så goda resultat som möjligt. Som tidigare nämnt är flickor i högre grad drabbade av psykisk ohälsa än pojkar, och detta stämmer även vad gäller stress. Flickor är i högre grad mer stressade över skolgången, resultat och betyg än pojkar är (Bergnéhr & Enell 2018, Gustafsson m.fl 2010). I en studie som intervjuat elever om psykisk hälsa och stress (Cederborg, 2004), beskriver eleverna hur både lärare som de anser har för stort fokus på betyg skapar stress, men också att andra elevers prestationer kan skapa stress hos dem själva. I en annan intervjustudie av Göransson (2007) så styrks detta, och att denna stress kan även leda till ångest och obehag.

Lärarens roll blir alltså central för utformning av en typ av undervisning som ser till att minska den stress elever känner runt prestationer och betyg, samtidigt som de även ska ha som mål att hjälpa eleverna nå så långt som möjligt, vilket kan vara en svår linje att gå.