Lärares perspektiv

De två lärare jag intervjuat arbetade båda på samma skola som elevgruppen, och bedrev undervisning med dem. Av denna anledning, kunde jag lyfta de perspektiv som eleverna tagit upp, för att få en tydligare bild av denna specifika skolas arbete och lärarnas upplevelse av stress och psykisk ohälsa. Då lärarintervjuerna tog plats efter

elevintervjuerna, använde jag mig av berättelser eleverna delat med sig av, för att få ytterligare perspektiv på det som beskrevs av elevgruppen. Detta avsnitt kommer

disponeras lite annorlunda än föregående. Avsnittet kommer fokusera på lärarnas likheter och skillnader i synsätt och arbete med eleverna, för att illustrera tydligare hur situationen på denna specifika skola kan tolkas, samt undersöka spänningsfältet mellan deras sätt att se på eleverna och sin syn på lärarrollen.

Båda lärarna var väldigt måna om sina elevers välmående och en lyckad skolgång, däremot skildes synen på vad detta innebar i praktiken. Vid kodningsarbetet kunde jag belysa två distinktioner mellan lärarna, och även om de båda var överens om flera saker, så kan dessa illustreras som skillnad mellan läraren som utbildaren och läraren som mentorn. Den ena läraren, Tord, vid frågor på lärarrollen och elevsynen talade oftast om utbildningens roll och mål, och la stor vikt vid att elevernas syfte i utbildningen var att tillhämta sig kunskap. Den andre läraren, Ulf, även om han också talade om kunskapens

26

roll, fokuserade mer på hälsa, relationsskapande samt en mer utvidgad lärarroll, som ofta fick ta ansvarsområden utanför undervisningen.

”Jag ser ju inte mig som en psykolog, det kan man ju säga för det första, jag ser mig ju som en lärare, det innebär ju att jag, om jag identifierar att en elev har behov av stöd av en psykolog eller en kurator kanske i första hand, då är det ju oftast att jag försöker lotsa eleven dit, istället för att jag själv ska prata med eleven. Det kanske i ett samtal upptäcker att eleven behöver samtala med någon som är utbildad inom samtalsterapi. Och i vårat

fall att eleven oftast möter en kurator först som i sin tur kan lotsa till psykolog om den behöver, mer hjälp, behov av annan typ av hjälp. Så. Nej, jag har inte så svårt med det där om jag ska vara ärlig (skratt) varför ska jag göra det. Då skulle jag ju jobba som

psykolog.” (Tord, på frågan om lärarrollen och gränsdragning)

”Men du tänker om du träffar eleven, om du har de i två ämnen, så träffar du de 5 timmar i veckan, småpratar med de på raster, så kommer den till dig och säger att den mår dåligt så säger du ja men då får du gå till kuratorn och prata, då är det inte så konstigt om den säger ja men jag pratar hellre med dig. Och det får man vara beredd på. Och värdera det

på nåt sätt. Och jag har ju gått över gränsen några gånger.” (Ulf)

De ovanstående citaten illustrerar väl de skilda synsätten lärarna hade gällande

lärarrollens utsträckning med hänsyn till omhändertagande av elever med psykisk ohälsa.

Ulf talade om hur han ansåg att samtalsstöd, handledning och att lyssna på elever som behövde prata om annat än skolan, skulle ha möjlighet att göra det med honom. Tord var också mån om sina elever, men var tydligare med gränsdragningen i lärarrollen, och talade om sig själv som en undervisare mer än en mentor, där hans huvudsakliga fokus var att hjälpa eleverna lyckas med utbildningen. Tord diskuterade dock att psykisk ohälsa hos elever är något man måste vara uppmärksam på, men till skillnad från Ulf ansåg han att det fanns annan personal på skolan bättre lämpad att ta itu med det, oavsett vilken relation han hade till eleven.

Som Ulf sa i citatet, menar han att han själv ”gått över gränsen” vid bemötande av elever med psykisk ohälsa. På min följdfråga beskrev han hur han hjälpt en elev i en

”särskilt utsatt ställning”, och att trots att det fick konsekvenser på hans yrkesliv, säger han att han skulle göra det igen och att han inte vill ”blunda” för sina elever.

27

I relation till de perspektiv som lyfts i tidigare forskning går att säga att båda lärarna arbetar aktivt för att belysa och följa upp på elevers hälsa utifrån skolans hälsofrämjande uppdrag (SFS: 2010:800). Ulf var om något mer inkluderande och skyddande (Gustafsson et al., 2010) i sin relation till eleverna, sett till att han i intervjuerna uttryckte en aktiv vilja att ta emot dem i samtalsstöd. Båda lärarna uttryckte dock tankar som kan härröras till ett aktivt individperspektiv på undervisning och elever, något som diskuterats som positivt av Warne et al. (2013), där elever som ansåg sig sedda och mötta av lärare mådde bättre och hade högre motivation.

Det som blir tydligt illustrerat i citaten är en skild syn både på eleven och rollen som lärare, där Tord kan ses som en restriktiv utbildare, och Ulf kan ses som en mottagande mentor.

En sak som var gemensam för Ulf och Tord var upplevelsen av elevers stress gällande betyg och skolprestationer, där båda talade om vikten att arbeta för att minska elevers stress. Både Ulf och Tord upplevde att många av eleverna hade en hög grad av stress, något som också överensstämmer väl med berättelserna från elevintervjuerna.

”Vi har ju den där enkäten som görs varje år, det är ju, där kan man se att vi sticker ut när det gäller stress, enormt mycket, speciellt bland tjejer. Hög grad av upplevd stress.”

(Ulf)

Sättet Ulf och Tord arbetade med elevers stress, och även vad de ansåg det beror på skilde sig delvis åt. Båda två var måna om att sänka stressen, och var tydliga med att stress var ett allmänt problem på deras skola. Den distinktionen som kan göras mellan lärarna här är att Ulf var mer öppen, medan Tord var mer tydlig, i sina förväntningar på eleverna.

Tord refererade oftare till kursplanen och kunskapskraven, medan Ulf la ett större fokus på att möta eleverna. Båda lärarna uttryckte dock att ett individperspektiv på lärande var gott för eleverna.

Tord och Ulf om strategier för att minska elevers stress:

”En del vill ju veta exakt. Ah men hur mycket ska jag skriva, jaa, skriv vad du tycker själv, jag har liksom inget sånt där nåt mått, en del skriver mycket andra lite, det viktiga är ju

vad du lär dig under tiden. Och för en del elever, det är så frustrerande, de vill veta att det ska vara 1240 tecken. Och där skapar ju eleverna själva en stress. Jag tror att, jag ska

28

inte skuldbelägga dem, men, de skapar nog mer stress än vad vi skapar, genom att de har förväntningar på sig själva också.” (Ulf)

”Det är ju så som lärare, kurslärare, då försöker alltid jag att anpassa mina inlämningar och redovisningar så att det passar så att eleverna det inte blir så mycket samtidigt. Jaa jag försöker alltid anpassa mig i relation till de andra ämnena. Sen vet jag inte om det är, att det är många saker man ska lämna in saker samma vecka som gör att det blir stressigt egentligen, det kanske är andra faktorer, att man, tror att man ska få så bra resultat, eller känner att man måste få bra resultat så därför blir man stressad. Och det tror jag är svårt

för eleverna att sätta fingret på, också, vad det är som gör att man blir stressad. Men, visst, vi försöker avhjälpa det här i undervisningen hela tiden, jag försöker det kan jag

säga.” (Tord)

Det som kan sägas om ovanstående citat är att både Tord och Ulf planerar och bedriver sin undervisning med elevers stress i åtanke. Skillnaden är att Ulf inte har lika tydliga och formella ramar som Tord. Båda lärarna tar även upp perspektiv som lyfts av eleverna, där vissa elever föredrog tydlighet, och andra var mer måna om förståelse och dialog med lärarna gällande uppgifter.

Tord lyfte att han uppfattar att elever är mer stressade nu, än när han började sin karriär som lärare för 15 år sedan:

”Man kan ju säga att samhället blivit lite tuffare, man har ju ändrat skolan sen 2011 och det gör, har gjort så att man kan inte läsa upp betyg på komvux, man kan inte läsa om en kurs man läst. Vilket gör att betygen är på riktigt viktigare för de nu, än vad dem var för

femton år sen. Kraven har ökat redan i gymnasieåldern.” (Tord)

Det finns flera aspekter i detta citat som kan lyftas. För det första pekar Tord på aspekter av stress och psykisk hälsa som ligger utanför läraren och skolans praktiska omfång. För det andra innebär detta att skolan medför större risker för elever idag, än de som läste innan LGY 11. Detta eftersom kursbetygen kan skapa en ökad stress, eller press, på att eleverna känner sig tvungna att prestera bättre i högre utsträckning, eftersom de inte kan ändra ett redan satt kursbetyg. För det tredje kan detta relateras till elevernas framtidstankar, att ”pressen” att lyckas i skolan är ett måste för en lyckad framtid.

29

Sammanfattande kan lärarna beskrivas som medvetna om elevers stress och psykiska hälsa på den egna skolan. Båda lärarna arbetade aktivt med att bemöta stress i undervisningen, och planerade (på olika vis) för att underlätta elevers stress i deras egen undervisning. Båda lärarna var också tydliga och konkreta med hur de själva bemöter elever drabbade av psykisk ohälsa.