Stress och stressfaktorer

Av de tolv elever som intervjuats diskuterade alla stress i någon utsträckning, då alla hade erfarenhet av egen eller andras stress, och detta tycks högst relaterat till både deras utbildning och psykiska hälsa. I många fall använde de begreppet ”press”, både istället för eller

tillsammans med ”stress” för att beskriva känslor av prestationsångest, stress eller oro. Ett exempel som tydliggör detta är Amin som beskriver:

”Jag känner pressen av, mina föräldrar vill bara att det ska gå bra, men jag känner också av den och sen det här utvecklas till ångest och sånt.” (Amin)

I detta fall diskuterade eleven sin föräldrars syn på sin skolgång. Stressen, eller ”pressen”, som eleverna talade om hade flera dimensioner, varav den som uttrycks här är den av föräldrar som vill att deras barn ska göra bra ifrån sig i skolan. Av de tolv elever som intervjuades var det fyra som uttryckte att de upplevde prestationsångest på grund av föräldrarnas höga förväntningar på dem:

17

”Om man får dåligt betyg eller sämre än förväntat, då kommer stressen upp till exempel hur man ska prata om det med sina föräldrar som också har högre förväntningar än det man

fått.” (Josef)

Föräldrars förväntningar relaterades ofta till chanser att lyckas i livet, såsom att studera vidare på universitetet eller att:

”ha det där högbetalda jobbet som du [syftandes på förälder] önskar att jag ska ha” (Lina)

Elevernas tankar om framtiden kan ses som en faktor som skapar både stress och oro, men också förväntningar. Oavsett elevernas diskussioner om sina föräldrar talade majoriteten av eleverna om hur deras tankar om framtiden skapade stress, oro, och ibland ångest i nutid.

Detta var starkt bundet till betyg och prestationer i skolan: Dima, på frågan om hur det känns om man inte får det resultat man hoppats på:

”Dels är det ju stress, men också ångest […] över framtiden, det blir ju lätt att, när man får ett slutbetyg som man inte vill ha, då kan man ju tänka liksom att hela framtiden är förstörd”

(Dima).

Lana uttryckte tankar om hur skolan är förknippad till chanser i framtiden:

”Så länge jag klarar mig i skolan, för det kan ju leda till att jag får ett jobb efter, efter examen i universitetet eller nåt eller gå in i universitetet.” (Lana).

Som tidigare forskning stärkt, bl.a. Folkhälsomyndigheten (2016), Gustafsson et.al (2010) och Bergnéhr & Enell (2018), har utbildning en tydlig påverkan på livsförhållanden i vuxen ålder. Eleverna resonerade ofta om relationen mellan deras prestationer i skolan och hur det kunde tänkas påverka deras framtidsutsikter. Den koppling som finns mellan en väl utförd utbildning och livskvalitet senare i livet tycks alltså vara känd av eleverna (Bergnéhr & Enell, 2018) (Folkhälsomyndigheten, 2018). Detta tycks dock alltså skapa mer prestationsångest hos eleverna att lyckas, något de upplever från både skolan, sina föräldrar och samhälleliga normer.

Likt tidigare studier, där fokus varit på relationen mellan skolan och psykisk hälsa så beskrev även eleverna jag intervjuat relationen mellan elev och lärare, och vad som var önskvärt och inte i den. På frågan ”Vad är en bra lärare för dig” fick jag svar där eleverna

18

lyfte olika fokus, mellan relationsskapande och bedömning. Den gode läraren kan vara mer än enbart en undervisare eller person som lär ut. Enligt dessa elever är en lärare något mer, någon som:

”Verkligen bryr sig om sina elever och stöttar dem” (Sara)

”En bra lärare behöver inte vara den som ger ut bra betyg. En bra lärare är den som kan förstå sina elever och kunna se från deras perspektiv” (Kalle)

”en bra lärare är en lärare som alltid finns där för dig […] som man har tillit till och kan prata om allting.” (Josef)

Andra elever la mer fokus på god undervisning och tydlighet gällande uppgifter och resultat, och ansåg att läraren:

”Ska vara personlig men inte privat liksom” (Hanna).

”Inte stressar sådär mycket, att man förklarar […] är noggrann och att man får tid.” (Frank)

”Ger tid till uppgifterna och som är tydlig med liksom vad som krävs.” (Dima)

Alla lärare arbetar både som relationsskapare och bedömare, så även om de distinktioner eleverna gör inte innebär att de ser läraren som det ena eller andra, kan denna skillnad vara god att uppmärksamma i ljuset av de konsekvenser eleverna lyfter. När eleverna talar om läraren som relationsskaparen, så lyfts värdeord som ”bry sig om”, ”finns där för dig” ”förstår elevers perspektiv” och som ”man kan prata med”. När eleverna talar om läraren som

bedömaren lyfts aspekter som ”inte stressar”, ”ger tid”, ”personlig men inte privat”

”tydlighet”. I ljuset av relationen mellan psykisk hälsa och skolan så bör dessa båda aspekter av läraryrket lyftas som både positiva och riskfyllda. Den lärare som förstår, lyssnar till och kan se ur sina elevers perspektiv tycks ha lättare att skapa anknytning till eleverna. Den lärare som har en god planering, är tydlig med vilka krav som ställs på eleverna, minskar elevers stress och prestationsångest. De dimensioner som Warne et al. (2013) illustrerar i sin studie blir här tydliga, när eleverna talar om både vikten att bli sedd, att få stöd och även tid till återhämtning (ger tid, inte stressar).

19

Även om den individuelle läraren är otroligt viktig så uttrycker dock eleverna, som kan ses i tidigare citat, att stressen kommer från andra saker än enbart skolan, och dessa kan skolan som institution eller läraren som individ ha svårt att påverka. Oavsett om läraren är den idealiske läraren som har en god planering, stöttar och ser alla elever, (Warne et al, 2013), tar hänsyn till allas olika förutsättningar (Bergnéhr & Enell, 2018) samt tar elevens andra ämnen i åtanke, så är det svårt att påverka hemförhållanden, föräldrars olika inställning till utbildning och samhälleliga normer som sätter spår i elevers upplevda stress.

På frågorna om psykosomatiska besvär var det varierande hur förekommande det var. De vanligaste kopplingarna eleverna gjorde mellan stress och psykosomatiska besvär var magont och sömnbesvär. Sömnbesvären tydde sig olika hos eleverna. Några elever uttryckte att de sov annorlunda när de mådde dåligt eller hade ångest, medan fler svarade att deras sömn

påverkades av stress. En elev beskriver hur:

”Jag har haft problem att sova, det har vart under perioder när jag mått dåligt. Under perioder det har varit stressad över saker och ting som jag inte kunnat få bort ur huvudet.”

(Kalle)

Andra elever beskrev hur de sov mer när de mådde dåligt eller var stressade, och sa att det var som en flykt från den stress man upplevde när man var vaken.

Det som kan sägas tydligt är att det fanns en koppling mellan upplevd stress, och sömnbesvär. När eleverna som hade sömnbesvär resonerade kring varför tog de upp både skolarbete, att hinna med både fritid och skola, samt tankar om framtiden. Eleverna var i hög grad stressade av att tänka på sina framtidsutsikter.

Generellt kan sägas att alla i deltagargruppen i studien hade upplevt psykosomatiska besvär, och då främst sömnbesvär, huvudvärk, och magont. De flesta intervjuade elever hade dock svårt att knyta dessa besvär till något särskilt fenomen. Däremot uppgav två att de vid bedömningstillfällen såsom presentationer kunde uppleva magont, och åtta av eleverna uppgav att de ofta hade svårt att sova.