Empiri genom enkäter

När väl dagen kom och vi skulle hämta in våra enkäter, åkte vi runt till skolorna på nytt och fulla av förväntan hoppades vi på att få tillbaka de flesta. Då vi delade ut vars 12 enkäter på 5 slumpvis valda skolor, väljer vi här att presentera likheter i enkätsvaren och därmed

intressanta mönster. Svarsfrekvensen uppgick till 27 besvarade enkäter av 60 möjliga, dvs. 45

%. För att se hela enkäten, se bilaga. Vi väljer att inte profilera skolorna och gå närmare in på antal anställda eller var skolorna är belägna, då vi i så fall inte kan garantera anonymitet. Här nedan lyfter vi fram svaren och kommentarerna kring det vi fick genom enkätsvaren. Vi väljer att inte personligen kommentera enkätsvaren och koppla till tidigare forskning här nedan, utan gör detta i vår analysdel längre fram i arbetet.

Utifrån svaren på enkäterna ser vi att knappt 2/3 av dem som svarat menar att de trivs med sitt val av yrke. Några har valt att kommentera sitt ställningstagande och beskriver att de trivs med yrket och aldrig ångrat detta val och att det inte finns något mer givande än att arbeta med barn och unga: ”Ångrar absolut inte mitt val av yrke. Finns inget mer givande arbete än det arbete man gör med barnen. Man lär av varandra” (lärare, skolår tre). Samtidigt som många uttrycker sin glädje över yrkesvalet, påtalar också en del att tillvaron upplevs som hektisk: ”Jag trivs med mitt yrkesval och med kollegor och barn. Jag känner dock att tillvaron är mycket stressig. Många snabba beslut, som inte är genomtänkta” (lärare, skolår fem).

Vidare kan vi se utifrån enkätsvaren att 1/3 upplever att arbetsbelastningen inte är optimal vare sig fysiskt eller psykiskt. Respondenterna kommenterar att arbetsbelastningen i perioder är för hög. En respondent skriver: ”Arbetsbelastningen psykiskt är inte optimal. Vi arbetar i en omöjlig situation och upplever varje dag att vi inte räcker till. Skulle behöva mer resurser och en förändring i klassen där jag arbetar. Det fungerar ej” (lärare, skolår fyra). Samtidigt menar andra respondenter att arbetsbelastningen är anpassad efter egen förmåga och att det handlar om att prioritera arbetsuppgifter och åtaganden: ”Utvecklingen beror mycket på en själv. Är du öppen och deltagande och vill lära inom ditt arbetsområde utvecklas du”

(förskollärare).

1/4 av dem som har svarat upplever att de är delaktiga i och kan påverka beslut som rör deras arbete. Knappt hälften menar, att de delvis kan påverka beslut som rör deras arbete. Samtliga som valt att kommentera sitt ställningstagande, beskriver att de kan påverka och styra vad de gör i klassrummet, men samtidigt menar de att de inte kan påverka stora förändringar som styrs ”från ovan”: ”Kan styra det egna arbetet, men sådant som åläggs uppifrån styr vi inte det minsta över, känns det som” (lärare, skolår 1). Drygt 1/ 3 av lärarna upplever att de själva kan styra arbetstakten och sättet att utföra det egna arbetet. Några lärare skriver att det dagliga arbetet innefattar samtal och dokumentation som inte kan minskas ner och likaså mötet ang.

elever. Samtidigt skriver en respondent att: ”Tillvaron är uppstressad” (lärare, skolår sex).

Samt att ”Lärare åläggs nya arbetsuppgifter, utan att annat tas bort”. Trots att lärarna har små möjligheter att påverka beslut från skolledning och rektor, har de ändå stor frihet att utforma och utföra det egna arbetet på ett sätt som passar den enskilde läraren.

2/3 av lärarna anser att den psykosociala arbetsmiljön påverkar deras arbete. Respondenterna menar att stämningen på skolan, bland både barn och kollegor påverkar deras arbete, både positivt och negativt. Många framhäver också hur mycket kollegor betyder för trivseln och lusten att gå till arbetsplatsen: ”Tack vare mina kollegor, kan jag orka med mitt arbete med min klass. Har en tuff klass, men stöttas upp helt av kollegor” (lärare, skolår fem). Lika många upplever att kollegorna har stor inverkan på deras psykiska välmående. Flera uttrycker hur beroende de är av kollegorna och att det är tack vare dessa som de går till arbetet varje dag: ”Goda kollegor är jätteviktiga! Att kunna stödja varandra är viktigt. Hade man inte haft dem så hade man inte orkat alls” (lärare, skolår fyra). Även då svarande upplever att arbetet med elever är tufft, framhäver respondenterna vilken betydelse det har att kunna skratta och vara öppen med arbetskamraterna.

1/3 lärare upplever att de har ett bra arbetsklimat på arbetsplatsen samtidigt som flera beskriver att allt kan bli bättre och att det är av stor betydelse att kollegorna är rädda om varandra och bryr sig om varandra. Samtidigt framhäver några att det finns negativa

uppattningar i kollegiet, då man alltför ofta fokuserar på hur de inte hinner med eller hur de ska få tiden att räcka till. Lärarna upplever att kollegorna är mycket viktiga i yrket och att arbetet inte genomförs lika bra vid osämja.

2/3 av lärarna upplever att rektorns sätt att leda verksamheten påverkar hur de mår psykiskt på arbetsplatsen. Respondenterna menar att rektorns skyldighet är att se till att arbetssituationen

är hanterbar och att kollegorna mår bra. Flera menar att rektorn utför vad denne blir ålagd av sina chefer och eftersaknaden av ”stoppknapp” är stor: ”Rektorn utför vad hon blir ålagd av sina chefer. De har ingen stoppknapp. Därav inte rektorn heller” (lärare, skolår två). Lärarna anser att det är av stor vikt att ha en rektor som lyssnar på och förstår sina medarbetare samt att de vill ha en rektor som backar upp och står bakom sina anställda. En av respondenterna uttrycker: ”Äntligen har vi fått en rektor som är perfekt både som organisatör och

medmänniska!” (lärare, skolår tre).

Slutligen i vår enkät fick respondenterna skriva fritt om det finns något de vill förändra på arbetsplatsen som påverkar den psykosociala arbetsmiljön? Många tar här tillfället i akt att uttrycka sina önskemål och åsikter. Lärarna som svarat, efterlyser mer stöttning från skolledning och politiker, samtidigt som några önskar att rektorn ska ta dem på allvar:

Det är absolut så att rektorns ansvar är att arbetsbelastningen är hanterbar.

Att denne tar ansvar för att sätta in de resurser eller förändringar som behövs. Största ansvaret ligger ju på rektorn. (lärare, skolår tre)

De eftersöker också mer stöd och fler resurser när det handlar om ”struliga” elever i form av t.ex. elevvårdsteam och resursskola. De flesta uttrycker också ett stort behov av mer personal till skolan och en undrar var männen är någonstans inom läraryrket och varför de inte finns där i större utsträckning?

Några påtalar bristerna i den fysiska miljön och menar att lokalernas utformning inte är i harmoni med ändamålen i skolan och att detta i sin tur påverkar den psykosociala

arbetsmiljön mycket, när frustrationen över bristerna gör sig synliga varje dag:

Jag önskar att lokalerna vore mer utformade efter ändamålet. Skolornas utformning har inte följt utvecklingen och elevernas behov, den ser likadan ut som när skolan byggdes för 30 år sedan. (lärare, skolår 4-6)

Många av respondenterna önskar att arbetsbelastningen minskas. Det går inte att bara öka på belastningen och arbetsbördan, utan att ta bort något annat: ”Vi blir oftast ålagda att göra vissa saker trots att vi är alldeles överhopade av jobb” (lärare, skolår sex). Några upplever också att för många snabba beslut som inte är genomtänkta inte är bra och syftar på de förändringar och den ökade arbetsbelastning som införandet av projektet ”Spjutspetsskolan”

innebär: ”Arbetsbelastningen måste minskas. Det går inte att bara öka på belastningen och arbetsbördan, utan att ta bort något. Snabba beslut som inte är riktigt genomtänkta är inte bra” (lärare, skolår fem). Lärarna eftersöker också större självbestämmande i kontakten med föräldrar och inte som nu, att ha bokade tider – antingen det behövs eller ej.

Respondenterna uttrycker också att de trots att de överlag upplever att de har en bra psykosocial arbetsmiljö, framhäver att det som kan bli bättre är en större delaktighet i projektet ”Spjutspetsskolans” utveckling. Lärarna anser att de inte har fått utvärdera vad de anser om projektet och därmed samtalen med elever, föräldrar och processledare. Flertalet lärare förklarar också att organisationen och ansvarsfördelningen måste göras tydligare. En respondent uttrycker: ”Skrota toppstyrning och en massa mellanchefer. Ta vara på

Spjutspetsskolans godbitar. Låt inte prestigen besegra förnuftet”! (lärare, skolår tre). Lärarna upplever också för mycket ”Vi och Dom” och syftar på skollednings beslut och

processledarnas roll som resultat av förändringsarbetet. Flera efterlyser större generositet kollegor emellan i det dagliga arbetet och att kollegiet ska ställa upp bättre för varandra i det viktiga uppdrag de axlat – som lärare.