Avsnittet nedan är ett exempel på när en process mellan två parter blockeras, men att det visar sig att ena partens argument för sin sak varit falska. Avslöjandet av motpartens argument som falska häver blockeringen och ger ett avslut men samförstånd skapas inte mellan parterna (se figuren i kapitel 1).
I verket The Return of Cultural Treasures av Jeanette Greenfield presenteras ett intressant exempel som implicit illustrerar olika relationer mellan enskilda, grupper och institutioner med anspråk på kulturföremål. Greenfields exempel handlar om ett fossiliserat kranium efter en Proconsul africanus vilket antropologen och arkeologen Mary Leakey hittade. Leakey är känd för flera viktiga arkeologiska fynd som möjliggjort ny kunskap om människans och förmänniskans tidigaste historia. Tillsammans med sin man Louis Leakey genomförde hon flertal expeditioner, vilket även hennes son Richard Leakey har gjort.157
Jeanette Greenfield ger läsaren ett längre citat hämtat från en av Mary Leakeys böcker, Disclosing the Past (London, 1984).158 Vad som framkommer av citatet tjänar väl ett syfte som ett exempel på hur
157 Morell, Virginia, Ancestral passions: the Leakey family and the quest for humankind's
beginnings, Simon & Schuster, New York, 1995.
158 Greenfield, Jeanette, The return of cultural treasures, 3. ed., Cambridge University Press, Cambridge, 2007, s. 380 f; enligt Greenfield citat hämtat ur (not 17, s. 466): Leakey, Mary, Disclosing the past, Weidenfeld and Nicolson, London, 1984, s. 100 f.
två parter kan hävda äganderätt, till den punkt något tillförs processen som klargör förhållandena, i detta fall ett brev vilket bevisade var kraniet rimligen borde vara ur ett rättviseperspektiv. Det är ett exempel på avslut där parterna inte når samförstånd men att föremålet förs tillbaka. Avsnittet är så talande och svarar mot föreliggande avhandlings syfte varför det är motiverat att åter citeras här. Avsikten är inte att diskutera om fallet stämmer. Utgångspunkten är att framställningen har giltighet och fungerar som illustration av de kriterier som kan ställas upp i ljuset av det:
it was decided that it should be placed on long-term loan in the British Museum of Natural History in Kensington, and a very popular exhibit it proved when it eventually went on public display there in 1949. When this loan to the British Museum was arranged, the Chief Secretary of the Kenya Government wrote to confirm it, stipulating, however, that the loan was temporary and that the skull remained the property of Kenya and could be recalled at any time in the future. There was a sequel to this. When my son Richard became Director of the National Museums of Kenya many years later, he requested the return of the skull now that the National Museum in Nairobi was properly equipped to receive it and house it safely among the many other Kenyan finds of international importance. The British Museum claimed that Proconsul had been not a loan but a gift, and they refused to return the skull, which they said they had accessioned. All Richard’s vigorous efforts during the 1970s failed to achieve the skull’s return. But in 1982 my own secretary, Hazel Potgieter, found in the National Archives a copy of the Chief Secretary’s letter of 1948, of which the British Museum had denied all knowledge. When I was in London I had a frosty telephone conversation on the subject with the keeper of the relevant department. Even then, Kenya had to wait several more months before a meeting of the Trustees of the British Museum took place at which the skull could be ‘deaccessioned’, something which the Trustees alone had power to do. One might have hoped that a special meeting could have been arranged a little more rapidly. I am delighted to say that the Proconsul africanus skull is now safely back in Kenya, where it quite certainly belongs.159
Att döma av informationen i citatet förvaltades kraniet på British Museum of Natural History i decennier, innan en begäran om återförande framfördes från kenyanskt håll. Det står klart att museet
i Storbritannien inte ville lämna det ifrån sig och hävdade att det var en gåva. Tidsperioden gör gällande att nyckelpersoner från det initiala skedet kanske inte längre var kvar i tjänst på museet, men det är rimligt att anta att arkiverade officiella dokument från Kenyas regering bör ha funnits tillgängliga för museet att ta del av när fallet aktualiserades.
Tvisten kring återförandet står mellan två museiinstitutioner och i detta uppstår en relation som är intressant att diskutera utifrån rättvisa. Kraniet tycks ha förts till Storbritannien av bevarandeskäl. Föremålets världsunika betydelse kan genast konstateras, vilket per automatik innebär hög status som museiföremål. Citatet antyder att tillräckliga faciliteter behövde arrangeras på Kenyas nationalmuseum för ett säkert bevarande av kraniet. En viktig faktor att betona är hur ansvarig inom Kenyas regering noggrant förvissade sig om att det hela rörde sig om ett lån.
De fordrandes perspektiv - Kenyas nationalmuseum
Åter kan det göras en illustrerande översikt genom att formulera olika kriterier med relevans för fallet.
1) Någon annan hade kulturföremålet (British Museum of Natural History)
2) Kenyas nationalmuseum önskade ha kulturföremålet
3) Kenyas nationalmuseum kände sig berättigad till kulturföremålet
4) Kenyas nationalmuseum ansåg att det är möjligt att ha kulturföremålet
5) Kenyas nationalmuseum kände inte eget ansvar för avsaknad av kulturföremålet
Även om ovanstående kriterier var uppfyllda, genererade det inga förutsättningar för ett återförande av kraniet. En förklaring var att föremålet förvarades på British Museum of Natural History där det hade status som inregistrerat objekt (accessioned). Det fanns ingen konsensus mellan parterna om den rådande situationen. Detta blockerade förhandlingsläge kan formuleras relativt enkelt. Oavsett
om en av parterna hade en klar uppfattning om läget, skedde ingen lösning så länge motparten, i detta exempel förvaltaren och besittaren, gjorde en annan bedömning.
Exemplet om kraniet efter en Proconsul africanus kretsar mycket kring ägande. Kenyas nationalmuseum som ena parten drev en förhandlingslinje som tog avstamp i ett faktiskt ägande av Proconsul
africanus–kraniet. Kenyas nationalmuseum kunde även ha drivit ett
argument om fyndplatsens placering inom sitt aktuella territorium. En bakomliggande faktor som sannolikt hade stor påverkan på fallet med Proconsul africanus–kraniet var föremålets världsunika karaktär. För vilket museum som helst skulle det sannolikt vara ett prestigeladdat föremål att ha i sina samlingar och kunna visa i utställningar.
En aspekt värd att nämna är avsaknaden av religiösa argument i förhandlingen kring Proconsul africanus-kraniet, vilket kan antyda skillnader mellan kvarlevor efter homo sapiens sapiens och kvarlevor efter vad som betecknas förmänniskor. Som jämförelse kan argument med religiösa förtecken ibland framföras i samband med föremål som formats av naturen, men som fått kulturell betydelse och laddats med helighet.160 Exemplet med kraniet indikerar hur en förvaltare, här British Museum of Natural History, kan ställa sig oberörd inför alla typer av argument, tills ovedersägliga fakta kommer fram. I detta exempel var det ett dokument som slog fast en kenyansk äganderätt. Ett sådant oresonligt förhållningssätt av en innehavare (förvaltare) innebär att alla tänkbara argument för återförande tillbakavisas och situationen förblir oförändrad. Relationen förändrades till favör för den äskande när brevet hittades, och British Museum of Natural History motvilligt fick associera till realiteter. Motvilligheten kan spåras när British Museum of Natural History ansåg sig villigt att avskriva föremålet (deaccessioned) efter en utdragen process.
Konfliktens lösning kan åskådliggöras genom nedanstående uppställning av vad som kännetecknar processen:
160 Graham, Martha & Murphy, Nell, ’NAGPRA at 20, Museum Collections and Reconnections’, i: Museum Anthropology, vol 33, nr. 2, s. 105-124, 2010, s. 111.
1) Kenyas nationalmuseum vill ha tillbaka kraniet 2) Kenyas nationalmuseum hävdar en äganderätt
3) British Museum of Natural History (motparten) ser sig också som ägare av kraniet…
4) …British Museum of Natural History anser det därför inte nödvändigt att förhandla om kraniet
5) Kenyas nationalmuseum kan bevisa en äganderätt och motpartens argumentation faller