En stor del av Sveriges museer är medlemmar i ICOM (International Council of Museums), en internationell samarbetsorganisation för museer. Dess medlemmar förväntas följa vissa etiska riktlinjer som arbetats fram till en överenskommelse med internationell förankring. Dessa riktlinjer är starkt präglade av en internationell ambition att betona museiarbetet som profession.
ICOM ger följande definition på vad ett museum är:
A museum is a non-profit, permanent institution in the service of society and its development, open to the public, which acquires, conserves, researches, communicates and exhibits the tangible and intangible heritage of humanity and its environment for the purposes of education, study and enjoyment.
This definition is a reference in the international community.98 Förvaltning
I svenska ICOM:s etiska regler behandlas hur kulturföremål ska hanteras. Exempelvis säger dokumentet:
96 United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, United Nations 2008. http://www.un.org/esa/socdev/unpfii/documents/DRIPS_en.pdf, nedladdad 2016-11-07. 97 http://www.wipo.int/amc/en/center/specific-sectors/art/icom/, nedladdad 2016-10-19. 98 http://icom.museum/the-vision/museum-definition/, nedladdad: 2017-01-11.
Museet bör upprätta och tillämpa riktlinjer som säkrar att samlingarnas föremål (både egna och tillfälligt inlånade eller deponerade) och den korrekt upptecknade information som rör dem är fortlöpande tillgängliga, och kommer att överlämnas till kommande generationer i så gott skick som möjligt med hänsyn till aktuella kunskaper och resurser.99
Formuleringen ger en signal om skydd av föremålen. Av ICOM:s etiska riktlinjer framgår överlag att museers övergripande funktion är att vara garant för natur- och kulturarvs fortsatta bevarande. Museernas uppgift innefattar också professionell hantering av kulturföremål baserat på vetenskap, tolerans och hänsyn. I regelverket finns även stycken som berör ursprung och religiös laddning, exempelvis när det kommer till exponering av känsligt material. ICOM:s etiska riktlinjer säger vidare att kulturföremål, vilka klassas som känsliga, kan visas i utställningar, men med stor respekt för dess ursprung, intressen och trosuppfattningar som knyts till dem.100 Men reglerna understryker att nationella lagar i första hand måste ligga till grund för medlemmars verksamhet:
Styrelse eller motsvarande ska se till att museet har en skriven och offentliggjord konstitution, stadgar eller annat offentligt dokument som överensstämmer med den nationella lagstiftningen. I detta ska tydligt framgå museets rättstatus, dess uppdrag och varaktighet samt dess icke vinstdrivande karaktär.101
Museer måste fullt ut anpassa sig till internationell, regional, nationell eller lokal lagstiftning och till fördragsåtaganden. Dessutom bör styrelsen uppfylla alla juridiskt bindande villkor eller förpliktelser som på något sätt har att göra med museet, dess samlingar och verksamhet.102
Viktigt att betona är att ICOM inte fungerar som en rättslig instans, utan är ett samarbetsorgan. Ifall en medlem bryter mot ICOMs etiska regler behöver det inte nödvändigtvis innebära några rättsliga efterspel. Rättsliga konsekvenser kan endast komma av den lagstiftning som gäller för respektive medlem. Men
99 ICOMs etiska regler, svenska ICOM, 2011, s. 13, 2.18.
100 Ibid., s. 18, 4.3.
101 Ibid., s. 8, 1.1.
överenskommelsen kring att samarbeta och förhålla sig till reglerna kan betraktas som ett försök till att skapa bättre förutsättningar för bevarande och förvaltning av museiföremål. Betydelsen av att förbinda sig till ICOMs etiska regler kan även få effekter för repatrieringsfall. Detta diskuteras vidare i kapitel 3.
Vad ICOM säger om återförande
Museiorganisationens ICOM:s etiska regler är ett dokument med flertal paragrafer som behandlar återförande av kulturföremål och minoriteters rättigheter. Med tanke på att museer ofta utgör en av parterna i förhandlingar kring återförande av kulturföremål, kan ICOM:s etiska regler också äga sin giltighet i förhandlingsprocesser. Ett stort antal museer i Sverige är anslutna till ICOM och har därmed accepterat de uppsatta etiska reglerna. Exempel är centralmuseer och länsmuseer. De etiska regler som arbetats fram av ICOM angående återförande av kulturföremål säger bland annat följande:
2.15 Avyttrande av föremål som avlägsnats ur samlingarna
Alla museer bör ha riktlinjer som definierar vedertagna metoder för hur ett föremål permanent avlägsnas ur samlingarna genom donation, överföring, utbyte, försäljning, återlämnande till ursprungslandet eller destruktion, riktlinjer som också medger att äganderätten överförs oinskränkt till mottagaren.103
6.2 Återföring av kulturföremål
Museerna bör vara beredda att påbörja samtal om återföring av kulturföremål till ett ursprungsland eller ursprungsfolk. Detta arbete bör företas på ett opartiskt sätt och baseras på vetenskapliga, professionella och humanitära principer liksom på relevant lokal, nationell och internationell lagstiftning. Detta är att föredra framför åtgärder på politisk eller regeringsnivå.104
6.3 Återlämnande av kulturföremål
När ett ursprungsland eller ursprungsfolk ansöker om återlämnande av ett föremål som bevisas ha blivit exporterat eller på annat vis överfört på ett sätt som strider mot principerna för internationella och nationella konventioner, och som kan visas vara del av det landets
103 Ibid., s. 13.
eller folkets kultur- eller naturarv, bör det berörda museet om det har juridisk möjlighet att göra det, snabbt ta ansvar för att åtgärder vidtas för att samarbeta om föremålets återlämnande.105
Internationella konventioner och ICOM är goda initiativ och värdefulla dokument ifall de tillåts verka. Det är emellertid motiverat att i någon mån diskutera deras praktiska innebörd. En bild som framträder är att de internationella överenskommelserna huvudsakligen inriktar sig på kulturföremål som förutsätts vara stulna, eller att det kan påvisas oegentligheter kring en parts förvärv. Problem kan uppstå ifall bortförandet ligger långt tillbaka i tiden, eller att den aktuella innehavaren anser att kulturföremålet förvärvats enligt gällande lagstiftning eller saknar signifikant betydelse för motparten. I en låst förhandlingssituation kan det istället vara andra faktorer som får en framträdande roll för att få en överenskommelse mellan parterna till stånd.
Ifall begäran om återförande av kulturföremål i statlig ägo inte är önskvärt, kan svenska staten med regeringen, om så önskas, vid behov både åberopa statlig egendom och vad kulturmiljölagen föreskriver. Såvida inte en äskande part kan visa på juridiska oegentligheter vid förvärvet efter att Sverige ratificerat Unidroit-konventionen och ärendet faller inom ramen för denna.
Avslutning
Detta kapitel har diskuterat hur mycket ”erkänt” kulturarv står under skydd av lagar och fördrag vilka kan aktiveras när krav på återförande reses. Människors perspektiv av vad kulturarv innebär skiftar, vilket också avspeglar sig i argumenten i en återförandeprocess. Fallstudierna i denna undersökning är delvis konsekvenser av en föränderlig syn på vad som bedöms vara kulturarv. De kulturföremål som diskuteras i denna undersökning omges av en kontext vilken är påverkad, eller till och med skapad genom konstitutionen av svensk museiverksamhet och framväxten av juridiskt lagrum gällande till exempel kyrkliga inventarier eller statlig egendom. Hur det än förhåller sig med premisserna kan det
betraktas som led i en kulturarvsprocess. Människors uppfattning om vad som är viktigt i en förhandling om återförande av kulturarv kan fungera som pådrivande kraft i kulturarvsprocesser. Exempel på olika sätt att eftersöka och beskriva vad som är viktigt som kulturarv och identitetsskapande avhandlas i kapitel 3.