Anneli Björk och Ingela Lorin
Abstrakt
Syftet med undersökningen har varit att ta reda på hur pedagoger kan förebygga stress i barns dagliga rutiner. Vi har undersökt vilka rutinsituationer som pedagogerna anser stressar barn mest och hur stress kan förebyggas. Vidare har vi undersökt hur stress påverkar barn i behov av särskilt stöd och om pedagogerna anser att stress är ett problem i deras verksamhet. I litteraturen fann vi att problematiska relationer är en stor stressfaktor för barn. Enkätundersökningen visade att de situationer som pedagogerna anser stressar barnen mest är matsituationen och tambur- eller korridorsituationen. De föreslår organisatoriska förändringar som att barnen skall få mer tid att äta och att man bör se över den fysiska miljön för att minska trängseln i tamburer och korridorer. Många pedagoger bedömer att barn i behov av särskilt stöd påverkas mer än andra barn av stress. Undersökningen visar att många pedagoger inte tycker att stress är ett problem i verksamheten.
Nyckelord: Barn, pedagoger, rutinsituationer, stress, särskilt stöd.
Anneli Björk Examinator: Lotta Anderson
Ingela Lorin Handledare: Annette Byström
Förord
När två personer skall skriva en uppsats tillsammans så rekommenderar Stukát (2005) att man gärna får vara olika varandra för att ge större möjligheter till utveckling. När vi först bestämde att skriva tillsammans kände vi varandra inte så väl men under arbetets gång har vi funnit att vi kompletterar varandra mycket väl. Det mesta av arbetets delar har vi båda bidragit till och där har våra olika erfarenheter, Ingela från förskolan och Anneli från grundskolan, kunnat sammanlänkas. En del avsnitt har vi valt efter eget intresse. Anneli har fördjupat sig i litteraturen om barn i behov av särskilt stöd och Ingela har gjort en fördjupning i Peter Währborgs kartläggning av stress. I arbetet med undersökningen har vi tillsammans samlat in enkäter från båda verksamheterna och sen har vi sammanställt svaren inom vår egen verksamhet. Det har varit många intressanta diskussioner där någon kommit med en tanke som vi sedan utvecklat tillsammans. Under de år vi arbetat med barn i förskola och grundskola har vi kommit i kontakt med stress hos barn. Våra inledande diskussioner ledde till tankar om den stress som barn möter i alla dagliga rutinsituationer. Vi ville titta närmare på vilka pedagogiska möten som leder till stress och om dessa istället kan utvecklas till goda möten.
Inledning
Ett möte mellan två människor kan upplevas på många olika sätt. I vissa möten kan man känna att man blir sedd och bekräftad, i andra möten blir man överkörd och nonchalerad. Den här känslan sätter mer eller mindre starka avtryck i kropp och själ. Stress kan orsakas av ett pressat tidsschema eller högt ställda prestationskrav men uppkommer ofta i relationer med andra människor. Barn hamnar ofta i relationer som de själva inte valt. De har inte valt sin förskola eller vilka barn och pedagoger de skall tillbringa dagarna tillsammans med där. De väljer inte lärare eller klasskamrater och har inte så stor möjlighet att påverka hur de skall tillbringa vardagen. Dessutom har barnen ingen möjlighet att välja hur länge de ska vistas på förskolan och i grundskolan. Ändå ställs krav på att de skall vara goda kamrater och göra sitt bästa i alla situationer. De väljer inte om föräldrarna skall bo tillsammans eller separera. De har bara att anpassa sig till att bo på de platser och tillsammans med de människor som de vuxna valt. Barn väljer sällan sina möten och har därför svårt att välja bort dåliga möten till förmån för goda. För att den stress detta kan leda till inte skall få allvarliga konsekvenser, på lång eller kort sikt, måste de få hjälp av vuxna att hantera den och få goda möjligheter till återhämtning.
Vad är stress?
På 1940-talet började en kanadensisk läkare och forskare vid namn Hans Seyle använda begreppet stress i ett, för den tiden, nytt sammanhang (Ellneby, 1999). Begreppet kommer ursprungligen från naturvetenskapen där det beskriver påfrestningar hos olika material. Om ett material utsätts för stress, en påfrestning som överskrider dess elasticitetsfaktor, uppstår en deformation. Till exempel om man backar in i en stolpe med sin bil får man en buckla i plåten. Överfört till människor står begreppet stress för de reaktioner som uppstår psykiskt och fysiskt när man är med om en stark upplevelse eller upplever påfrestning. Om situationen innebär en påfrestning som överstiger individens stresstålighet kan det leda till ohälsa. I det sammanhanget har begreppet en negativ betydelse, men stress i lägre omfattning kan vara något som bidrar till individens utveckling i en positiv bemärkelse. Detta kan jämföras med ett material som med hjälp av mekanisk stress kan formas till ett föremål; ett stycke järn kan med hjälp av värme och en slägga formas till en hästsko. På senare tid har begreppet stress kommit att få en huvudsakligen negativ innebörd kopplad till ohälsa. Detta beror kanske på att man genom forskningen fått en större inblick hur den påverkar oss rent fysiskt. Denna påverkan är en naturlig kroppslig reaktion som dock inte har samma nytta för människor idag. Den reaktion som sker i våra kroppar när vi utsätts för stress är, enligt Terjestam (2010), att det utsöndras hormoner och andra neurokemiska substanser som skall hjälpa oss att i en krissituation klara en fysisk ansträngning. Den moderna stressen är dock snarare psykisk än fysisk och vi har då svårt att få utlopp för den extra energi som alstrats. Den uråldriga stressreaktionen brukar beskrivas att vara avsedd för attack eller flykt. Detta härrör sig till samhällen där man lever under hot från till exempel översvämningar eller vilda djur. I vårt samhälle är denna reaktion oftare
till skada än till nytta. Dessutom är den inte alltid accepterad. Rodhe och Österberg (1974) lyfter fram detta dilemma:
De oroliga, okoncentrerade, aggressiva och underpresterande eleverna upplever många gånger situationer som liknar den som framkallar den fysiologiska stressen: De känner sig genom sin otillräcklighet hotade på ett primitivt sätt. I den situationen skulle de egentligen attackera eller fly. Men i skolan får man inte göra någotdera. (s. 58)
När vuxna skall definiera stress blir svaren varierande. När barn beskriver stress blir svaret ofta att det handlar om tidspress, att ha svårt att hinna med (Währborg, 2009).
Läroplanerna och andra styrdokument
Varken i Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet [Lpo 94] eller i Läroplanen för förskolan [Lpfö 98] förekommer begreppet stress. De riktlinjer som ges till pedagogerna är istället mer allmänt skrivna. I Lpo 94 ger Skolverket direktiv om att ”Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten.” (s. 3). I Lpfö 98 står samma sak med en lite annorlunda ordalydelse: ”Verksamheten skall präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling” (s. 3). Vidare står det i Lpo 94 att alla som arbetar i skolan skall ”...samverka för att göra skolan till en god miljö för utveckling och lärande” (s. 12). Det är då viktigt att ta till sig signalerna om att många barn och ungdomar ser skolan som den största stresskällan. I Lpfö 98 beskrivs hur pedagogerna skall bemöta barnen: ”Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande skall prägla arbetet i förskolan. Hänsyn skall tas till barnets olika förutsättningar och behov.” (s. 4).
I handledningen för att upprätta likabehandlingsplaner i förskolan står att "Syftet med planarbetet ska vara att främja barns lika rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder samt förebygga och förhindra diskriminering, trakasserier och kränkande behandling i." (Diskrimineringsombudsmannen, Barn- och elevombudsmannen & Skolinspektionen, 2009, s. 2) Arbetsmiljöverket (2010) ger konkreta riktlinjer om hur grundskolan ska motverka barns stress. "Skolan ska planera och organisera verksamheten så att personal och elever får en så jämn arbetsbelastning som möjligt. Skrivningar och hemuppgifter bör planeras så att det finns tid för återhämtning kvällstid och under helger."
Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger kan förebygga stress i barns dagliga rutiner. För att nå detta syfte ställer vi följande frågor:
• Vilka dagliga rutinsituationer anser pedagoger leder till stress hos barn? och • Vad tycker de att man kan göra för att förebygga att stress uppkommer?
stress och hur yttrar den sig hos dessa barn?
• Upplever pedagoger i förskola och grundskola att stress är ett problem i verksamheten?
Orsaker till stress
I litteraturen kan man hitta många olika orsaker till att barn upplever stress. En grundläggande orsak är barnens svårighet att påverka sin tillvaro. Währborg (2009) skriver att barn som inte kan kontrollera eller påverka sin situation riskerar att drabbas av vanmakt vilket leder till stress. Han får stöd från Arbetsmiljöverket (2010) som skriver att krav i kombination med att en arbetstagare inte känner att han har inflytande över sin arbetssituation blir ett riskmoment för ohälsa. De syftar på de vuxnas situation men det finns all anledning att tro att detta även gäller för barn. Ellneby (1999) skriver vidare att vi vuxna själva kan välja vad vi vill arbeta med men att barnen inte har samma möjlighet att välja om de vill gå i grundskola eller inte. Därtill kommer de krav som i grundskolan ställs på dem att uppfylla olika mål. Dessa kan leda till kronisk stress. Währborg (2009) skriver att till och med barnens oro inför, eller föreställning om hur någonting är eller ska bli, kan leda till stress såväl som den faktiska situationen.
Gruppstorlek och personaltäthet
Såväl gruppstorlek som personaltäthet påverkar arbetsmiljön för både barn och personal. Gruppstorleken påverkar bland annat ljudnivån och antalet relationer som barnet skall samspela med. Efter en flerårig period av minskning har barngrupperna åter igen ökat. 2009 var det genomsnittliga antalet barn per grupp i den kommunala förskolan 17,1, vilket kan jämföras med 2006 då genomsnittet låg på 16,7 (Skolverket, 2010). Detta visar att forskningen inte får genomslag när politiska beslut fattas. Barns sårbarhet i relationer gör att de mår bäst om grupperna inte är för stora och när det finns kontinuitet under dagen. (Währborg, 2009) För barn med ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) kan de stora barngrupperna medföra problem eftersom de får fler barn att relatera till och att ljudnivån ökar. (Ellneby, 2005)
Ellneby (1999) beskriver en undersökning som sammanställdes redan 1980 av Regionsjukhuset i Linköping. Där såg man genom mätningar att ”utsöndring av stresshormoner i urinen är betydligt högre hos barn som vistas i grupper med lägre personaltäthet” (s. 177). Trots detta kan man idag se att ekonomiska faktorer gör att personaltätheten minskar. Enligt Skolverket (2010) har personaltätheten minskat och barnantalet ökat sedan 2007, då det extra stadsbidraget till förskolorna kommunerna upphörde. 2009 gick det 5,4 barn per årsarbetare jämfört med 5,1 år 2006.
Separationer och avsaknad av socialt stöd
Många forskare beskriver hur separationer påverkar barns stress. Många barn placeras i förskola i den ålder när de är som mest känsliga för skilsmässa från föräldrarna. De psykiskt känsliga barnen
drabbas hårdast och kan lätt bli ängsliga och oroliga. De är beroende av att omgivningen är trygg (Cullberg, 2003).
Barnen påverkas när det blir problem i relationerna till kamrater och personal. Till exempel mobbing leder till stress. I BRIS-rapporten 2010 finns en artikel som redogör för barns tankar kring mobbing men även för det bristfälliga stöd de känner från de vuxna. "-Det är svårt att hitta kraft att gå till skolan och veta att man kommer att bli knuffad eller att man kommer få stå där ensam." (s. 31). Denna känsla av att inte vara accepterad av andra följer med upp i åldrarna och påverkar den sociala självbilden (Cullberg, 2003). Förutom de psykologiska effekter detta kan få så finns det även rent fysiska följder. Mobbing tycks vara orsak till allvarliga och kraftfulla stressreaktioner (Währborg, 2009).
Währborg (2009) skriver att de viktigaste stressfaktorerna hos barn är separationer som är känslomässigt betydelsefulla. Det kan vara föräldrars skilsmässa men också att byta lärare eller klasskamrater. Även Ellneby (2005) menar att frekvent byte av personal är stressande både för barn i förskola och grundskola.
Barn som har föräldrar med psykisk ohälsa är enligt Hagström (2010) en eftersatt grupp i samhället. En avhandling som hon gjort visar på hur förskolan kan minska stressen och utveckla ett långvarigt stöd för dessa barn genom låta en speciell pedagog agera som anknytningsperson. Hon skriver att ungefär 10-15 procent av barnen i förskolegrupperna har anknytningsproblem. Währborg (2009) understryker vikten av socialt stöd som en motvikt till vuxnas och barns ohälsa. På fritiden och i grundskolan bygger vi upp sociala nätverk. När stora förändringar sker i barnens liv, till exempel när klasser splittras, slås ihop eller delas, finns en risk att stress utvecklas. Han menar att socialt stöd kan vara skillnaden mellan hälsa och ohälsa. Under uppväxten är vanligtvis familjen det viktigaste sociala stödet. Det är där barnen bör kunna få stöd och återhämtning. Det sociala stödet kan vara en skyddsfaktor mot stressens skadeverkningar och en resurs att klara besvärliga situationer.
Grundskolan
I en undersökning, Barn och unga berättar om stress, som Barnombudsmannen gjort 2003 bland skolelever svarar 77 procent av barnen att det är skolan som ger upphov till stress. Bland barn upp till 12 år är det bristen på lugn och ro och för mycket läxor som är de största stressfaktorerna. Denna undersökning anses inte statistiskt fastställd men ger ändå vägledande information om hur barn ser på sin egen situation. Även BRIS anger i sin statistik för 2009 att kontakter som gäller skolan kommer på tredje plats (för pojkarna på första plats). Währborg (2009) beskriver att de lite äldre barnen upplever stor påfrestning i att kombinera läxläsning med sina fritidsintressen. Eftersom grundskolans verksamhet bygger på olika slags prestationer och mål som skall uppnås är pressen stor på barnen. Om vuxnas situation skriver Arbetsmiljöverket (2010) att när man inte har tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att klara av de uppgifter man ställs inför så föreligger risk att man drabbas av ohälsa. Det här är något som säkert många barn känner igen sig i, inte minst barn i behov
av särskilt stöd. Om barn utsätts för stor stress påverkas dessutom inlärningen. Stress påverkar tanken och barnen blir distraherade (Terjestam, 2010).
Buller
Währborg (2009) beskriver att buller stressar barnen och kan orsaka förhöjt blodtryck. Stora barngrupper ökar ljudnivån medan närvaro av vuxna gör att den minskar. I grundskolan utsätts barnen för ljudnivåer mellan 70 och 90 decibel. Detta påverkar bland annat deras koncentration, uppmärksamhet och språkutveckling. Speciellt barn med funktionshinder, men även de som av olika orsaker har inlärningssvårigheter, är känsliga för buller. Därför är det viktigt att minska ljudnivåerna i grundskolan (Währborg, 2009). Buller frisätter kortisol* och är genom detta en ren stressfaktor (Ellneby, 2005).
Symtom på stress
Olika undersökningar visar att många barn uppvisar negativa symtom av stress. Dessa symptom kan enligt Woxberg (2005) vara till exempel huvudvärk, magont, aggression, aptitstörningar och sömnproblem. Det finns ett flertal forskningsrapporter som talar om att långvarig stress hos barn kan övergå till fysiska och psykiska sjukdomar som t ex depression, ätstörningar, åderförkalkning och diabetes. Om ett barn utsätts för svår stress i barndomen är risken dessutom större för att utveckla stressrelaterade sjukdomar i vuxen ålder (Währborg, 2009). Forskare vid Linköpings universitet gör en longitudinell forskningsstudie (Alla barn i sydöstra Sverige[ABIS]) där man har sett att typ 1- diabetes ökar bland barn. Hos dem som insjuknat finns en överrepresentation av stressade barn. Peter Friberg, professor i klinisk fysiologi, berättar i en intervju i TV4 att vissa 14-åriga pojkar har förändringar i blodkärlen. Dessa kan härledas till stress och kan på lång sikt leda till hjärt- och kärlsjukdomar.
Något som ofta diskuteras i media är det faktum att fler och fler barn lider av övervikt. Woxberg (2005) beskriver att insulinomsättningen i kroppen påverkas när halterna av stresshormoner blir hög. Även ämnesomsättningen rubbas på ett sådant sätt som gör att kroppen lagrar mer fett än nödvändigt. Ellneby (2005) menar att ännu en bidragande orsak är att stress sätter aptitregleringen ur spel.
Det finns en del stressymtom som sammanfaller med symtom på olika funktionshinder. Till exempel så förekommer koncentrationssvårigheter både hos barn med ADHD och för människor som utsätts för stress.
Statistiska centralbyrån utförde under 2004 och 2005 en undersökning om barns levnads- förhållanden, Barns hälsa. Undersökningen visar att 27 procent av flickorna och 14 procent av pojkarna kände sig stressade flera gånger i veckan. Dessutom framkom att 15 procent av flickorna
* Ett stresshormon
och 7 procent av pojkarna hade psykosomatiska besvär varje dag. Währborg (2009) skriver att mycket talar för att den psykiska hälsan har försämrats. Han menar att den psykiska hälsan påverkas av den sociala och kulturella miljön där man vistas. Den psykiska ohälsan i samhället ligger idag på en mycket hög nivå. I BRIS statistik kan man dock se en nedgång i kontakterna kring psykisk ohälsa sedan 2007 (BRIS-rapporten 2010).
Hultén (2010) redogör för en modell som skall förklara varför olika barn reagerar så olika på olika stressfaktorer. Den kallas Stress-sårbarhetsmodellen. Hon menar att alla människor är olika sårbara för stress på grund av faktorer i arv och miljö. Arvet ger en genetisk benägenhet att vara mer eller mindre stresstålig. Detta i kombination med att leva i en miljö tillsammans med föräldrar som är mer eller mindre stresståliga påverkar hur barnen reagerar. Även Währborg (2009) talar om att hur barn påverkas av stress är mycket olika från individ till individ och beroende på situationen. "Det är inte bara hur man har det som spelar en roll utan också hur man tar det." (s. 410) För barnet kan även förväntningarna på hur något ska bli leda till stress såväl som situationen i sig.
Barn i behov av särskilt stöd
I läroplanerna finns tydliga direktiv för vilket ansvar förskolan och grundskolan har gentemot elever i behov av särskilt stöd. I Lpfö står det att ”Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra skall få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar.” (s. 5) I Lpo 94 står att ”Alla som arbetar i skolan skall uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd”, ”Läraren skall stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter,”(s. 12) Det ges dock ingen klar beskrivning av vilka kriterier som skall uppfyllas för att ha rätt till särskilt stöd. Skolverket (2010) ger följande definition: "De som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd för sin utveckling skall få detta."
Stress hos barn i behov av särskilt stöd
Vilka stressreaktioner som uppkommer hos barn i behov av särskilt stöd beror mycket på individuella skillnader. Rodhe och Österberg (1974) skriver om stress hos barn med olika funktionsnedsättningar. De beskriver hur omgivningens reaktioner på fysiska nedsättningar kan leda till stress hos alla inblandade. En utomstående kan uppleva stress av att inte veta hur man skall reagera eller bete sig inför något som är annorlunda. Den funktionshindrade upplever stress av att bli bemött på ett osäkert eller negativt sätt. Omgivningen och dess syn på individen har alltså stor betydelse för om stress skall uppkomma. Många barn i behov av särskilt stöd har låg självkänsla (Ellneby, 2005). Den som upplever att omgivningen ser ner på en riskerar att uppleva stress."Att tillhöra en grupp med låg status skapar stress! På samma sätt är det stressframkallande att inom en grupp vara den som har låg status." (Rodhe & Österberg, 1974, s. 58)
Britt-Inger och Kurt Olsson (2007) speglar olika aspekter av koncentrationssvårigheter. På ett överskådligt sätt beskriver de olika svårigheter och lyfter fram pedagogiska förhållningssätt för att avhjälpa dessa. De beskriver också hur olika barn kan reagera i till exempel stressituationer. De
skriver att barn med Tourettes syndrom kan få kraftfullare tics i en stressituation. Barn med Aspergers syndrom tenderar att reagera starkt på småsaker när de upplever stress.
Att hjälpa barn att förebygga och hantera stress
Det bästa sättet att förebygga stressymtom är givetvis att undvika att utsätta barnen för stress. Man måste så långt det är möjligt försöka ta reda på vilka faktorer som påverkar det enskilda barnet. Det