Utvärdering och evidensbaserad pedagogik – två vägar till bättre lärande 

Kan man med hjälp av evidensbaserade metoder och 

utvärderingar förbättra specialpedagogiken? 

Abstrakt

Bland specialpedagoger och speciallärare genomförde jag dels en enkätundersökning och dels intervjuer för att se vad de utvärderar i sin undervisning och vilka slutsatser de drog. Jag kom i kontakt med den evidensbaserade pedagogiken som löper som en röd tråd genom uppsatsen. I studien framkommer att det finns brister inom utvärderingen vad gäller hur och vad man utvärderar för att uppnå bättre och effektivare undervisning och inlärningssituationer för eleverna. De nya forskningsrönen om evidensbaserad pedagogik kommer förhoppningsvis snart att implementeras inom lärarkåren på en bredare bas, dessa kan leda till en effektivare och mer målmedveten undervisning inom skolans alla stadier. I studien valde jag att inrikta mig på speciallärare och specialpedagogers utvärderingar, men denna studie kan med största sannolikhet också appliceras på andra lärarkategorier.

Nyckelord: Evidensbaserad pedagogik, specialpedagogik, summativ och formativ bedömning, utvärdering, återkoppling

Examinator: Lotta Anderson

Handledare: Barbro Bruce

“Where is the wisdom we have lost in knowledge? Where is the knowledge we have lost in information?” (Eliot, 1934)

Förord

Jag vill tacka min handledare Barbro Bruce för bra och givande diskussioner och för att hon uppmuntrade mig när skrivandet kändes besvärligt. Min rektor, som gav mig tid för att gå på seminarierna och handledarträffarna. Jag vill rikta ett särskilt tack till alla respondenter som ställde upp med sin tid, erfarenhet och sina synpunkter i enkäten och intervjuerna. Sist men inte minst vill jag också tacka min familj för att de stöttat mig under studietiden.

Inledning

Problemområde

Jag är grundskollärare med inriktning på de yngre åldrarna. Jag har mestadels arbetat med svenska, och då naturligtvis med läs- och skrivinlärning. Jag har också arbetat en hel del med elever som haft svårt att komma igång eller har haft andra svårigheter relaterade till sin läsning. Under åren har jag ofta undrat över om det finns andra metoder och material som är bättre än de som jag använder. Jag har arbetat mycket med utvärdering, både med egen och tillsammans med eleverna. Jag har sett att en kontinuerlig och återkommande rutin på att utvärdera har gett resultat. Eleverna har blivit vana vid att utvärdera sina insatser utifrån sina uppsatta mål. Mycket kan göras bättre och annorlunda för att få ut ännu mer av deras utvärderingar, som i förlängningen ska leda till större insikt om deras inlärningssituation och på sikt ett effektivare lärande. Pedagogens återkoppling till eleven av dennes arbete bör vara konstruktiv och framåtsyftande så att eleven förstår innebörden av den och kan ta nya steg i kunskapsinhämtandet. Utan denna formativa återkoppling från pedagogen famlar eleven i mörker och vet inte om den är på rätt väg mot sina mål.

Att hitta ett ämne att skriva en uppsats om, var inte svårt. Jag vill se hur lärare utvärderar sitt arbete och sina metodval för att säkerställa att dessa är de bästa valen de sedan fortsätter att arbeta med. Kort sagt: Hur vet man att det man gör är rätt?

Centrala begrepp

Evidensbaserad pedagogik innebär metoder som är vetenskapligt bevisade att öka prestationerna hos elever och studenter (Petty, 2006).

Metaanalys avser en ”statistisk metod som utnyttjar resultaten från ett varierande antal sinsemellan helt oberoende studier” (Nationalencyklopedin, 2010). Genom att kombinera resultaten från många studier reducerar man slumpens inflytande på resultaten och därmed risken för felaktiga slutsatser.

Summativ bedömning görs för att stämma av vad eleverna har lärt sig eller hur långt de kommit – en återkoppling av lärande (Jönsson, 2009) (Vittra, 2010).

Formativ bedömning används för att ge återkoppling för lärande och att därigenom vägleda barnen och eleverna att i ökad utsträckning förstå hur de lär, vilka metoder, verktyg och strategier som fungerar bra och mindre bra samt känna motivation och lust att ta sig vidare. (Jönsson, 2009)(Vittra, 2010).

Självbedömning är när man bedömer sin nuvarande förmåga/kunskap utifrån givna kriterier.

Syfte och frågeställningar

Det svåra med ämnet var att avgränsa det till ett lagom stort och hanterbart stoff . Efter samtal med min handledare, Barbro Bruce, kom vi fram till att det inte var en idébank jag skulle samla in. I stället skulle fokus läggas på utvärderingen.

Utifrån egen erfarenhet av att utvärdera, och sedan analysera det som kommit fram, vet jag att jag kan förbättra mina resultat när jag stöter på situationen igen. Har jag gjort en bra och ärlig

utvärdering leder den mig till en djupare insikt än tidigare. Jag vet också att jag många gånger gjort utvärderingar som hamnat i en pärm och sedan mer eller mindre glömts bort. Geoff Petty (2006) menar att en utvärdering inte kan ske utan att man har något att jämföra med. Detta påstående är slående, för hur ska man veta om man kunnat göra något på ett annat sätt om man inte har några referenser alls?

Syftet med denna studie är att undersöka vad lärare utvärderar i den specialpedagogiska verksamheten. Syftet är också att se om det finns verktyg och hjälpmedel som kan underlätta och effektivisera inlärningen.

Frågeställningarna är:

• Vad är det man utvärderar inom det specialpedagogiska området och vad gör man av den information som utvärderingar ger?

• Skulle man kunna göra saker mer tids- och kostnadseffektiva och ändå komma fram till samma eller bättre resultat?

Litteraturöversikt

Att utvärdering är ett nytt område att utforska är en underdrift, det finns en hel del litteratur att tillgå i detta ämne, men att hitta nya vinklar på hur utvärdering kan användas inom specialpedagogiken, är svårare. Eva Björk-Åkesson (2008) skriver i en artikel att det finns en brist på studier där den praktiska specialpedagogiska verksamheten fokuseras och utvärderas Vidare skriver hon:

Specialpedagogik som forskningsområde behöver närma sig specialpedagogik som verksamhet genom praktiknära forskning som kritiskt granskar och utvärderar resultatet av insatser som görs för barn för att skapa en skola för alla (Björk-Åkesson, 2008 s. 34).

Björk-Åkesson hävdar att utmaningen inom förskolan och skolan ligger i att utveckla bra system för kunskapsutveckling inom det specialpedagogiska området. Det måste skapas arenor för kunskapsdelning, dvs. att man strävar efter att sprida, utveckla och återanvända kunskap på ett enkelt sätt, som bygger på teoretisk kunskap och erfarenhet från praktiken. Det är här den evidensbaserade pedagogiken kommer in i bilden. Metoden, som tidigare mest praktiserats inom medicin- och jordbruksområdena, har på senare år uppmärksammats inom pedagogiken. Genom att utveckla metoder för evidensprövning kan vi få en bank av användbara och hållbara idéer och metoder som är vetenskapligt belagda (Petty, 2006). Varje pedagog behöver alltså inte uppfinna hjulet utan ta till sig av det som är användbart och som passar honom eller henne utifrån de förutsättningar som finns och samtidigt veta att det finns belägg för att metoden han eller hon valt är kvalitetssäkrad.

Evidensbaserad pedagogik

En av de ledande forskarna inom området, John Hattie, Professor of Education University of Auckland, har sammanställt över 800 metaanalyser dvs. resultaten från olika studier i syfte att förbättra undervisning och inlärning (Hattie, 2009). Hattie skriver att det finns en uppsjö av litteratur

där det ges tips på vilka metoder och förändringar som fungerar för att göra skolan bättre. Det är bara det, att det inte finns några bevis för att förslagen gör skolarbetet bättre. Det faktum att aktiviteterna i klassrummen idag är relativt lika de aktiviteter man utförde för 200 år sedan talar för att det inte funnits bevis som är tillräcklig tydliga, för att genomföra stora förändringar i de pedagogiska verksamheterna. Faktorer som fortfarande är snarlika är t.ex. ålders- och ämnesuppdelningen som förstärkts ännu mer nu när man infört nationella prov redan i år 3 samt det enskilda klassrummet med en lärare (Tyack & Cuban, 1995). En möjlig anledning till att det inte finns dokumenterat bevis är svårigheterna att sammanställa och jämföra olika metoder för bevisning. För att kunna arbeta evidensbaserat så utgår man från fyra principer som sammanställts och beskrivits av Petty (2006). Man behöver all tänkbar bevisning för att kunna fatta bra beslut. För att kunna utvärdera t.ex. en strategi måste man jämföra med liknande alternativ. Det är inte tillräckligt att veta vilken metod som fungerar, utan också varför den fungerar. Man måste hitta de faktorer som inte fungerar i sin undervisning och rätta till dem. Man måste se över sin undervisning kontinuerligt genom att gå igenom ovanstående punkter (Petty, 2006).

Vad innebär då optimal undervisning? Petty beskriver att ett konstruktivt lärande är när eleven utifrån en viss information får möjlighet genom olika aktiviteter bilda sin egen uppfattning eller göra sin egen tolkning utifrån sina erfarenheter och sina referensramar. Forskningen säger att elevaktivt lärande förbättrar minnet av det inlärda och skapar också en djupare förståelse. Naturligtvis blir det så att eleven råkar ut för missförstånd, fel och utelämnanden. Men genom att ge eleven utrymme för självvärdering, korrigering, gruppsamtal med andra elever samt att få formativ återkoppling från läraren, så kan dessa saker klaras upp och ge möjlighet till utveckling och progression (Petty, 2006). Hattie har, i sitt arbete med evidensbaserad pedagogik, fått fram cirka 60 punkter som beskriver metoder vilka är mer tillförlitliga än andra för att få undervisningen att bli mer effektiv och elever och studenter att bli mer framgångsrika i sin kunskapsinhämtning. Nedan beskrivs två av dem.

Motivation

För att över huvud taget börja arbeta med något krävs någon form av motivation.

= x

Figur 1. Feathers modell för motivation

Tolkningen av denna modell är att om eleven inte förväntar sig att lyckas med uppgiften så kommer motivationen att bli noll då formeln gäller multiplikation och inte addition. Likadant blir det om eleven inte ser någon mening med uppgiften (Feather, 1982). Eleven måste alltså både anse sig kunna

Motivation Förväntan Den omfattning som eleven förväntar sig att lyckas

Värdet

Värdet av det inlärda

lösa uppgiften och få ut något av den ansträngning som arbetet innebär för att motivationen ska infinna sig.

Att som elev hitta sin egen motivation är en mycket viktig del i att bli mer framgångsrik. (Dweck, 1999). Hon menar att man måste undervisa eleverna i att ha hopp eller förväntan att klara sin uppgift. Eleverna måste ha en tro på sig själva och sina förmågor.

I en undersökning delar Dweck in eleverna i två grupper om vardera 42,5% som bygger på vad de själva har för uppfattning om sina förmågor. I mitten av de två grupperna befinner sig en tredje grupp om ca 15 % som inte har någon specifik uppfattning om sin inlärning, (Dweck, 1999).

Grupp 1 – Fasta IQ-teoretiker

Denna grupp består av elever som tror att det de kan har de i princip fått med sig från födseln. De kan inte själva förändra detta förhållande och de förmågor de har beror på vad de har för talanger snarare än att det handlar om en inlärningsprocess. De menar att har man förmågan så löser man en uppgift utan alltför stora ansträngningar men har man däremot inte förmågan så kan man ” lika gärna ge upp”.

Grupp 2- Outnyttjade potential- teoretiker

Denna grupp tror att förmåga och framgång kommer av inlärning och att inlärning kräver tid och hårt arbete. Stöter man på motstånd får man försöka mer eller be om hjälp. Det finns inget som tyder på att en av grupperna klarar sig bättre än den andra. Inte förrän de utsätts för utmaningar eller stora svårigheter, då klarar sig eleverna i grupp 2 bäst.Dweck ger också riktlinjer för hur man som pedagog kan arbeta för att eleverna inte ska känna sig oförmögna och dåliga.Undvik att ge personligt beröm i form av, ”Vad duktig du är”, ”Jag är stolt över dig”. Detta för att inte låta de personliga egenskaperna stå i fokus för förmågan, utan uppmärksamma det arbete som eleven utfört. Ge processorienterat beröm t.ex. ” Du har gjort ett jättebra försök”, ”Det var ett bra sätt att gå till väga på”. På detta vis lyfts förmågan till något man kan utveckla genom att försöka och att arbeta mer. Att tidigt och kontinuerligt prata om följande punkter minimerar också elevers tro på att allt hänger på generna och att deras egen förmåga till förbättring är begränsad. Intelligens och förmåga kan utvecklas. Det behövs ansträngning för att lyckas. När man använder hjärnan bildas fler kopplingar i hjärnan som gör att man blir smartare. Hjärnan är som en muskel, vilken stärks ju mer man tränar den. (Dweck, 1999)

Återkoppling

För att uppnå ett effektivt lärande finns det tre saker som en elev måste ha med sig. • Mål - vad är målet med uppgiften och vad ska jag uppnå?

• Belöning – för vad har jag gjort bra, utifrån där jag befann mig. • Uppdrag – hur går jag vidare, vad ska jag förbättra utifrån målen?

Återkoppling är i sig en nyckel till att förbättra inlärning. Enligt Black & Wiliam (1998) är nedanstående punkter det viktigaste en lärare kan göra. Undvik att bedöma eleven summativt, t.ex. genom att ge betyg.

Använd självbedömning, ge eleven kriterier för självbedömning eller hjälp den att själv göra en egen lista. Efter självbedömningen görs en plan på fortsatta åtgärder för arbetet som sedan ska följas upp.

Ge återkoppling på det arbete eleven gjort. Det är viktigt att möta eleven där den befinner sig och acceptera arbetet utan att ge skuld eller uttrycka ogillande. Ge både beröm för det som eleven gjort bra och ge sedan eleven återkoppling på vad den behöver förbättra och ett nytt ”uppdrag” för att komma vidare. Denna konstruktiva kritik kan även ses som en hjälp i nästa arbete.

Det är viktigt att man inte byter ut kriterierna för självbedömning utan arbetar utifrån dessa flera gånger för att kunna jämföra sina resultat och på så sätt se progression alternativt stagnation. Eleven får då klart för sig vilka förändringar och förbättringar den kan göra för att komma närmare målen. Eleven blir här inte bedömd eller jämförd med någon annan utan arbetar med sin utveckling (Black & Wiliam, 1998). Även Anders Jönsson, (2009) skriver att återkoppling, eller feedback, ska ges på ett sätt så att det blir en lärande situation och inte enbart en summering av det utförda arbetet. För att tydliggöra vad man menar bör bedömaren utöver muntlig feedback ge exempel och konkreta förslag på aktiviteter på hur eleven kan närma sig sina mål. Att visa på alternativa lösningar kan också vara ett bra tillvägagångssätt men också ge möjlighet till jämförelser.

Metod

Metodologi

Det finns olika metoder att tillgå när man ska göra en undersökning. De två vanligaste är intervju och enkät. Intervjun är den metod som är vanligast inom utbildningsvetenskapen (Stukát, 2005). Kvalitativa metoder som intervjuer och observationer går mer på djupet och de svarande är i regel till antalet färre än i enkätundersökningar. Vid intervjuer kan man ställa uppföljningsfrågor som ett svar på en given fråga ger. Det finns således en helt annan flexibilitet inom ramen för denna metod.

För att kunna göra någon form av kartläggning över frågeställningarna valde jag att genomföra en kvantitativ undersökning i form av en enkät. Jag ville få en uppfattning om hur ett större antal specialpedagoger/ speciallärare arbetar med utvärderingar i sina verksamheter men också vad de utvärderar (Stukát, 2005). Jag riktade mig endast till specialpedagoger och speciallärare, då frågeställningarna var: Vad utvärderar specialpedagoger och vilka slutsatser drar de utifrån dessa utvärderingar för att utveckla sin undervisning. Samt, om det finns bättre vägar att nå målen på? Det är viktigt att läsa in sig på ämnet för att kunna avgöra vilken metod som lämpar sig bäst. Forskningsområdet ska styra metodvalet. Vill man belysa vad fler människor tycker än vad som är möjligt vid intervjuer använder man sig av enkäter, dvs. en kvantitativ datainsamling där data kan bearbetas statistiskt. Ju fler enkätsvar man får in desto mer ökar möjligheten att göra generaliseringar

jämfört med intervjuer med ett fåtal personer. Initialt kan det verka lätt att sammanställa en enkät, men det krävs mycket förarbete för att förvissa sig om att frågorna blir ställda på ett begripligt sätt för att få fram det man önskar. En pilotstudie, där några kritiska personer granskar enkäten innan den skickas ut på riktig, är att rekommendera. (Stukát, 2005). Det är också viktigt att vara införstådd med att faktorer som ålder, kön, utbildning med mera kan ha inverkan på informantens svar. En fördel med enkäter är att man inte styr eller påverkar, med sin person, den som ska svara. Däremot är risken för bortfall större då det kan vara svårt att motivera en stor grupp.

Genomförande

Urval

Intentionen var att undersöka hur den specialpedagogiska verksamheten utvärderas, så det föll sig naturligt att endast välja specialpedagoger alternativt speciallärare som respondenter. I studiegruppen fanns pedagoger som arbetat endast något år till de som arbetat upp till 10 år inom området. De hade också olika inriktningar på sina specialområden, så trots få svarande, blev det en bred spännvidd över den specialpedagogiska verksamheten. Det fanns en pedagog från särskolan, en som hade tal- och språkstörning som sin speciella inriktning och en som specialiserat sig på kompensatoriska hjälpmedel samt en som arbetade mest med ledarskap med ett specialpedagogiskt perspektiv. Det var tre kvinnor och en man som deltog i undersökningen.

Enkät

Enkäten (se bilaga 2) skickades till 20 specialpedagoger och speciallärare, som tillhör mitt nätverk inom lärarkåren. Fyra personer besvarade enkäten. Samtliga frågor besvarades i de inkomna enkäterna däremot var svaren inte särskilt ingående. Enkätfrågorna var indelade i tre huvudområden:

• Bakgrundsfrågor om respondenterna

• Allmänna frågor om vad de hade för tankar om specialpedagogik • Frågor rörande utvärdering

Jag valde att ha både frågor med fasta svarsalternativ och frågor där respondenterna fick formulera egna svar för att öka tydligheten i svaren.

Intervju

Jag valde att komplettera enkätsvaren med två semistrukturerade intervjuer på vardera 30 minuter, vilka efteråt transkriberades. Jag använde mig av ett urval av frågor som fanns med i enkäten samt några nya för att tydligare få fram det jag var intresserad av. På detta vis fick jag djupare och mer uttömmande svar. De som deltog i intervjuerna var två av de personer som också svarade på enkäten. Den ena arbetar inom särskolan medan den andra arbetar på en grundskola och har tal- och språkstörningar som speciell inriktning.

Databearbetning

Båda intervjuerna spelades in och transkriberades för att på så sätt öka reliabilitet. Enkätsvaren redovisades tillsammans med intervjuerna i en sammanhängande text med direktcitat från respondenternas svar. Med tanke på de få enkätsvaren utelämnades bakgrundsfrågorna.

Frågorna tog upp två områden:

1. Allmänna frågor om specialpedagogiken 2. Frågor om utvärdering

Etiska överväganden

De etiska övervägandena utgick från de riktlinjer som Vetenskapsrådet anger i skriften, Forskningsetiska principer, (Vetenskpsrådet, 2010). I missivet (se bilaga 1), som skickades med enkäten, informerades om syftet med undersökningen (informationskravet) och att medverkan skedde på frivillig basis (samtyckeskravet). Svarade man på enkäten och skickade den tillbaka anses det som att vederbörande gav sitt samtycke till att uppgifterna fick användas i uppsatsen. Även