Överbryggande specialpedagogik;
goda möten för gemenskap och lärande
Lotta Anderson & Barbro Bruce (redaktörer)Helena Axner, Anneli Björk, Ann-Kristin Carlsson, Mattias Dacke, Mikael Hansén, Jessica Liljedahl Ahlbeck, Ingela Lorin, Tommy Nilsson, Karina Petersson, Dubravka Radic, Kristina Strömberg, Eva Sundberg, Jenny Tenggren, Christel Åkesson (uppsatsförfattare)
Malmö högskola, 2010 Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap
Innehåll
Inledning
Lotta Anderson och Barbro Bruce 3
Pedagogens roll i barns lek. En studie om betydelsen av egna erfarenheter och minnen 6
Jessica Liljedahl Ahlbeck och Christel Åkesson
Att bli sedd, förstådd och bekräftad. En studie om små barn 30
Helena Axner, Karina Peterson och Eva Sundberg
Stress hos barn i förskolan och grundskolan. En enkätstudie om hur pedagoger kan
förebygga stress i barns dagliga rutiner 55
Ingela Lorin och Anneli Björk
Det kreativa rummet. En studie om den fysiska miljön i förskola och skola 87
Ann-Kristin Carlsson och Jenny Tenggren
”En skola för alla” ur pedagogens perspektiv. En kvalitativ intervjustudie med sex
pedagoger och tre skolledare 113
Mattias Dacke, Tommy Nilsson och Michael Hansén
Undersökning av studiemotivation hos högpresterande elever på en grundskola 139 Dubravka Radic
Utvärdering och evidensbaserad pedagogik – två vägar till bättre lärande. Kan man 166 med hjälp av evidensbaserade metoder och utvärderingar förbättra specialpedagogiken?
Inledning
Under läsåret 2009-2010 gavs för tredje och sista gången en kurs omfattande 30 högskolepoäng (hp) inom specialpedagogik som introduktion och förberedelse inför fortsatta studier på de specialpedagogiska programmen, dvs. för att utbilda sig till specialpedagog eller speciallärare. Läsåret därpå komprimerades denna kurs till att endast omfatta 22,5 högskolepoäng (hp) och fick därmed huvudfokus på det självständiga arbetet motsvarande 15 hp, som, bl.a. Lärarutbildningen i Malmö, har som förkunskapskrav för att bli antagen till de specialpedagogiska programmen. Vi som står som redaktörer för denna samling bestående av sju uppsatser på grundläggande nivå, har varit kursledare (Barbro Bruce) respektive examinator för merparten av uppsatserna (Lotta Anderson). Vi har skrivit den sammanbindande kappatexten och gjort en innehållsmässigt logisk ordningsföljd av uppsatserna utifrån ett tidsperspektiv av barnets vistelse i pedagogiska verksamheter från förskola till grundskola. Utöver denna sammanbundna version med gemensam kappa, så existerar vart och ett av dessa sju arbeten och finns publicerade på MUEP, Malmö högskolas elektroniska publiceringsplats. Det faktum att denna kurs hade förhållandevis många campustillfällen gjorde att studenterna träffades regelbundet och hade därför tid att komma in på djupet i de centrala specialpedagogiska frågorna. Gruppen sammansvetsades, vilket fick till följd att det var ”högt i tak” under diskussionerna. Detta påverkade även kursledaren, som gavs många tillfällen att vara moderator och se till att alla perspektiv blev belysta i den specialpedagogiska väv som växte fram.
När det var dags att hitta uppslag för det självständiga arbetet hade vi ett idéseminarium, där var och en fritt fick spåna utifrån sin/a intresseinriktning/ar. Det var i samband med detta seminarium som det stod klart att variationen i de olika uppslagen tillsammans täckte in de allra mest centrala specialpedagogiska frågorna, där själva ”mötet” har en överordnad och samordnande roll för uppsatsernas teman: pedagogens kompetens och erfarenheter, miljöns utformning, synen på inkludering, studiemotivation, pedagogik och sist men inte minst upplevelse av stress hos barn. Dessa aspekter berör allesammans förutsättningar för lärande, som ju kännetecknas av att den som lär själv är trygg men också aktiv. Särskilt tydligt blir allt detta ur perspektivet ”En skola för alla”, där utmaningen är att kompensera – eller ”överbrygga” för brister i förutsättningar, antingen i miljön eller hos individen. Det faktum att denna kurs benämndes ”överbryggande” kom därför att utgöra grunden för en dubbeltydighet. Samtidigt som kursens funktion var ”överbryggande” för att komma vidare till studier på de specialpedagogiska programmen, var fokus även att ”överbrygga” brister i förutsättningar för delaktighet och lärande i förskolan såväl som i skolan.
Kort presentation av enskilda arbeten
Pedagogens roll i barns lek. En studie om betydelsen av egna erfarenheter och minnen
Jessica Liljedahl Ahlbeck och Christel Åkesson har undersökt vad pedagogens egna ”ryggsäck” med minnen och erfarenheter egentligen har för betydelse i möten med barnen i förskolan genom att både skicka ut enkäter och genomföra djupintervjuer med pedagoger i förskolan. Inte oväntat fann de att
det man som pedagog själv bär med sig från sin egen barndom och uppväxt har en avgörande roll för vem man är som pedagog. Var det ”friare och roligare att vara pedagog förr? Det fanns förskollärare som menade det.
Att bli sedd, förstådd och bekräftad. En studie om små barn
Helena Axner, Karina Peterson och Eva Sundberg har intervjuat 12 - 13-åringar och frågat om vad de kom ihåg från sina tidiga möten med pedagoger. Helena, Karina och Eva har dessutom observerat förskolebarn under samspel med en pedagog och undersökt om det finns något samband mellan pedagogens agerande och barnens uttryck. Uppsatsförfattarna konstaterar i sitt arbete att vare sig man är liten eller stor är det av central betydelse för att bli sedd, förstådd och bekräftad. Detta innebär att viktiga egenskaper hos pedagoger är att vara lyhörd, intresserad, närvarande och engagerad.
Stress hos barn i förskolan och grundskolan. En enkätstudie om hur pedagoger kan förebygga stress i barns dagliga rutiner
Ingela Lorin och Anneli Björk har undersökt i vilken mån det förekommer stress hos barn i förskolan och grundskolan genom att skicka ut enkäter till pedagoger. Ett alldeles särskilt fokus har ägnats åt barn i behov av särskilt stöd, pedagogerna ansåg att dessa barn påverkas mer än andra av stress. Pedagogerna menade att matsituationen och stunden i tamburen/hallen var de som upplevs mest stressande. Som förslag på hur stressen i tamburen skulle kunna minska föreslogs ”minskad trängsel”. Det var dock många pedagoger som inte såg stress som något problem.
Det kreativa rummet. En studie om den fysiska miljön i förskola och skola
Ann-Kristin Carlsson och Jenny Tenggren har undersökt den fysiska innemiljöns utformning och dess betydelse för barns lek och lärande genom att intervjua både förskollärare och lärare i de tidiga skolåren. De finner att miljön är så viktig att den kan ses som ett redskap för barnens lärande. De intervjuade pedagogerna visade att de var medvetna om att innemiljön påverkar barnen, och var överens om att miljön helst ska utstråla lugn och vara genomtänkt. Angående det specialpedagogiska perspektivet så föreslås att man kanske kunde minska behovet av speciellt stöd om innemiljön tillrättaläggs utifrån barngruppens behov.
”En skola för alla” ur pedagogens perspektiv. En kvalitativ intervjustudie med sex pedagoger och tre skolledare
Mattias Dacke, Tommy Nilsson och Michael Hansén har intervjuat pedagoger och skolledare och frågat hur de tolkar begreppet ”En skola för alla”. De har funnit att begreppet är så allmänt och visionärt, att det kan tolkas på många olika sätt beroende på både sammanhang och vem det är som gör tolkningen. Många menar att begreppet handlar om kollektivet – att alla ska ha en chans och att
allas behov ska tillgodoses. När det gäller det specialpedagogiska perspektivet menar pedagogerna att det är skolan som ska anpassa sig till barnens behov och förutsättningar.
Undersökning av studiemotivation hos högpresterande elever på en grundskola
Dubravka Radic har undersökt högpresterande elever och sökt efter bakom eller underliggande faktorer i samband med väldigt goda studieprestationer. Hon har undersökt om beröm och belöningar påverkar elevernas studiemotivation och ställt sig frågan om det finns något som skulle kunna användas för att öka studiemotivationen hos lågmotiverade ungdomar. Det framkom att eleverna upplever att de påverkades mycket av beröm och belöning. De flesta undersökta eleverna menar också att de själva huvudsakligen drivs av inre mål om att skaffa sig en bra utbildning i framtiden.
Utvärdering och evidensbaserad pedagogik-två vägar till bättre lärande. Kan man med hjälp av evidensbaserade metoder och utvärderingar förbättra specialpedagogiken?
Kristina Strömberg har undersökt hur specialpedagoger och speciallärare utvärderar sin undervisning och vilka slutsatser de drar därifrån. Hon finner att både frågan om vad undervisningen handlar om och hur den bedrivs utvärderas i alltför liten utsträckning och att detta borde göras i större utsträckning för att uppnå bättre och effektivare undervisning och inlärningssituationer för eleverna. Den röda tråden genom detta arbete är ”evidensbaserad pedagogik”, alltså pedagogik som är utvärderad med vetenskapliga metoder.
Pedagogens roll i barns lek
En studie om betydelsen av egna erfarenheter och minnen
Jessica Liljedahl Ahlbeck och Christel Åkesson
Abstrakt
Syftet med vår studie var att undersöka om pedagogens egna erfarenheter och minnen påverkar i barns lek. Vi ville veta hur pedagogen såg på sin egen barndom och hur den påverkar i barnens lek på förskolan. Vi valde att göra en kvantitativ undersökning i form av enkäter och kvalitativa intervjuer där vi valde att gå djupare in på en del av frågeställningarna. Till vår hjälp hade vi pedagoger från olika förskolor som arbetar med barn i åldern 1-5 år. I resultatet av vår studie visades att pedagogens egna minnen och erfarenheter genomsyrar hela verksamheten. Då det framkom en känsla av att pedagogerna upplevde att det var friare och roligare förr och de positiva upplevelserna man hade som barn vill man gärna förmedla och föra över till barnen som finns i ens närhet idag. Pedagogerna lägger en stor vikt vid att barn ska få leka och få träna sina färdigheter och lära genom lek. Vi har gjort bedömningen att den sociala grund vi vuxna lägger för barnen är en del av grunden barnen står på resten av sitt liv med sin ”ryggsäck” av minnen och erfarenheter.
Nyckelord: Barndom/uppväxt, förhållningssätt, lek, lärarutbildningen, pedagogens erfarenheter och minnen.
Jessica Liljedahl Ahlbeck Examinator: Lotta Anderson
Christel Åkesson Handledare: Barbro Bruce
Förord
Vi vill tacka de informanter som medverkat i våra enkäter och intervjuer för att vi fick ta del av deras tid och erfarenheter då detta möjliggjort denna undersökning. Vi tackar även lektorn på Malmö Högskola som ställde upp på intervju angående lärarutbildningen. Vi vill även tacka vår handledare Barbro Bruce som stöttat och väglett oss i vårt arbete. Vi har under resans gång haft mycket intressanta och givande diskussioner som gör att vi ser på vår yrkesroll med lite andra ögon.
Barn lär sig och utvecklas därför att de backas upp, stöds och vägleds av människor som ägnar dem omsorg. (Somner, 2005)
Inledning
Barn behöver en bra lärandemiljö för sitt lärande, både ute och inne. Grunden för detta ligger hos pedagogen och hur denne värderar lärmiljön och sitt eget förhållningssätt till barn, andra pedagoger och föräldrar. Mycket av dagens pedagogiska litteratur tar upp hur pedagogens förhållningssätt påverkar barn och dess lärande.
Hur man förhåller sig till barn, och vuxna, styrs av de värden och synsätt man bär på. Beroende på värden, vilken barnsyn, kunskapssyn man bär på och hur man förstår barns lärande så påverkar det hur man är i mötet med barnen. (Lpfö 98)
Under vår överbryggande specialpedagogiska kurs har vi kommit i kontakt med mycket bra kurslitteratur och haft många intressanta och givande diskussioner. Ett ämne som kom upp gång på gång och berörde oss båda var hur olika barn kunde ha det beroende på hur pedagogen var i sin yrkesroll och sitt förhållningssätt.
Som pedagog har du en otrolig makt som måste hanteras med varlig hand. Det är så lätt att med ett ord eller en gest sätta djupa, hårda spår i en annan människa, stor som liten. Lyckligtvis är det lika lätt att lämna såväl fina avtryck som minnen och vara med om att positivt forma och påverka ett barns uppväxt, syn och värderingar.
Vi har använt oss av begrepp som pedagog, ryggsäck och lärmiljö. Med det avser vi de vuxna som arbetar i förskolan, deras egna erfarenheter och minnen och den miljön de vistas i under dagen både utom och inomhus.
Under arbetet med denna uppsats har vi hjälpts åt i hela skrivprocessen. Alla dokument har skickats mellan oss och granskats av den som inte skrivit texten för kommentarer och bearbetning. Vi har dock delat upp ansvaret mellan oss såhär: Jessica har haft huvudansvar för texten i abstraktet, litteraturdelen, metodval och metoddiskussionen samt att hålla ordning på det vi skrivit och att det hamnat på rätt plats. Jessica har även ansvarat för att utforma enkäterna och cirkeldiagrammen samt layouten på uppsatsen. Christels huvudansvar har varit att skriva ner resultatet av våra enkäter och intervjuer i text med våra cirkeldiagram samt resultatdiskussionsdelen. Gemensamt har vi gjort enkätfrågor, intervjufrågor samt skrivit inledningen, specialpedagogiska implikationer och slutsatser och vidare forskning. Under hela arbetets gång har vi diskuterat och reflekterat över resultatet vi fått fram och kommit överens om vad vi vill redovisa i uppsatsen.
Bakgrund
Vi är båda förskollärare med lång erfarenhet från arbete i förskolan. Under åren har vi upplevt många olika kolleger och dagligen mött situationer som ibland fått oss att tänka till lite extra kring att utgången av mötet blivit det den blivit. Under basgruppsarbetet i en tidigare uppgift väcktes våra egna känslor och våra tankar kring vad som påverkar i vårt arbete på våra förskolor. Om vad det är som gör att vi pedagoger reagerar och hanterar situationer på ibland mycket olika sätt. Vad är det
som gör att det ser annorlunda ut på olika avdelningar på en förskola? Ett av svaren kan vara att den lärande miljön som barnen vistas i utformas av olika pedagoger med olika saker i sin ”ryggsäck”.
Problemområde
Under dagen möts pedagogen och barnen i många situationer där pedagogens ”ryggsäck” styr pedagogen, dvs. vilka upplevelser, känslor, värderingar pedagogen har och förmedlar samt hur pedagogen ser på sig själv. Vi ville välja ut någon del av dagen och valde då - barnens lek. Barn lär bl.a. genom lek och behöver ibland stöd och vägledning för att komma vidare.
Syfte
Syftet med vårt arbete är att undersöka hur pedagogens ”ryggsäck”, det vill säga - egna erfarenheter och minnen påverkar i det pedagogiska mötet i barns lek. Hur pedagogen värderar sin egen roll i lek och hur pedagogen ser sin möjlighet att påverka och stödja barnet i leken. I vår enkät och våra intervjuer vill vi se om andra pedagoger har liknande tankar och funderingar som vi har. Vi vill även ta reda på hur pedagogens ”ryggsäck” behandlas i dagens lärarutbildning då vi själva inte upplevde att det berördes något under vår egen under slutet av 1980 och början av 1990- talet.
Frågeställningar
Undersökningens syfte utmynnar i följande frågeställningar:
• Har pedagogens ”ryggsäck” någon påverkan på barns lek? • Använder pedagogen sin ”ryggsäck” i barns lek? I så fall hur? • Är pedagogen medveten om sin påverkan i barns lek?
Litteraturöversikt
Styrdokument
I läroplanen för förskolan, Lpfö 98, står skrivet att var och en som verkar inom förskolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som skall prägla verksamheten. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder. Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. I förskolan skall barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen.
Pedagogrollen
Vedeler (2009) menar att det är en pedagogisk utmaning att få barngrupper att fungera väl socialt och samtidigt se till att alla ska få delta i leken. Flera undersökningar visar att problem med att bli accepterad i barngrupper och få komma in i andra barns pågående lek kan få olyckliga och långsiktiga konsekvenser, både socialt och kunskapsmässigt. Därför är det en viktig uppgift för både förskola och skola att hjälpa barn att få kamrater och att få vara med jämnåriga. Problem som har att göra med brister i förmågan att hantera sociala situationer inom kamratkretsen är en del av detta problemområde. Problemen börjar ofta tidigt och kan observeras redan i förskolan. Fischbein och Österberg (2009) utgår från konkreta pedagogiska situationer och beskriver hur pedagogens handlande är sammanbundet till den egna och andras erfarenheter t.ex. teoretiska kunskaper och etiskt/moraliska ställningstagande. Författarna betonar att det är i mötet mellan barnets förutsättningar och omgivningens krav från exempelvis förskola, skola eller från hemmet, på anpassning som ligger bakom att svårigheter och möjligheter uppstår.
Pedagogisk miljö
Vedeler (2009) menar att det är av stor vikt att man tar tillvara på de positiva resurser och förmågorna hos det enskilda barnet och i barngruppen samt i närmiljön. De vuxna anpassar barnens lek och aktiviteter och fokuserar på barnens förmågor och resurser. De vuxna ska anpassa för och bjuda in barnen till lek men behöver inte själva delta. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att i en lekvänlig miljö där barnets lek blir bekräftad och stimulerad blir leken alltmer komplex och varierad. Pedagogen måste också se över den fysiska miljöns betydelse. Fischbein och Östberg (2009) beskriver hur en biologisk förutsättning som t.ex. dålig syn kan innebära att man får byta plats i klassrummet och på det viset får lika bra utgångsläge som de andra. Vidare pratar de om att enkla medel som att byta klassrum för att slippa gå förbi de äldre på väg till matsalen gör att fler barn känner sig trygga och slipper oro.
Fysiska behov
Sandberg (2009) menar att få sina fysiska behov som mat, vila, omvårdnad, rörelse och sömn tillgodosedda är viktigt. Barnen behöver också kontakt, samspel samt stimulans och möjlighet att använda och utveckla alla sina sinnen. De behöver struktur och ledning av vuxna samtidigt som de emellanåt behöver få vara ifred. De behöver leka med andra barn och ingå i olika sociala och kulturella gemenskaper. Vissa barn behöver dessutom särskilt stöd i vardagen för sin utveckling och för att lära sig.
Lek och social förmåga
Vedeler (2009) menar att barngruppen är en mycket lämplig arena för att stimulera och främja rollekar, regellekar och konstruktionslekar, liksom andra former av gemensamma aktiviteter. Relationen mellan barn bör präglas av jämbördighet och ömsesidighet. Kraven på social förmåga blir i viss mening starkare och mer präglad av att ”ge och ta” i ett ömsesidigt samspel. För att barn ska
kunna utveckla social kompetens måste de utveckla sin förmåga i såväl relationer till andra barn som i förhållande till vuxna. Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) är alla barn födda med en förmåga att leka. Men på samma sätt som man måste lyssna och samtala med barnet för att förmågan att tala skall utvecklas, så måste man leka med barnet, för att lekförmågan skall utvecklas. Den vuxne är därför en otroligt kraftfull förebild. Chansen att barnen tar efter den vuxnes leksignaler är större än om barnen är ensamma. Vuxna har en viktig roll i att lära barnen grunderna i leken och att se till att barn ska känna trygghet så att de vågar ge sig in i leken. Genom att visa barnet lekens möjligheter bjuder man in barnen i en annan värld. Det tar inte lång tid och kräver nästan ingenting – annat än att man själv vet vad lek är. Knutsdotter Olofsson (2003)menar vidare att barn som störs mycket i leken, det vill säga tvingas ut ur lek-ramen, blir störda i lekens uppbyggnad. Genom att den vuxne deltar i leken kan denne visa barnen att man kan gå ut och in leken som man vill. När man är med i barnens lek är det som att lyssna till vad de säger och hur de tänker. Genom att vara tydlig med leksignalen och tydligt säga vad som är på låtsas och vad som är på riktigt, och att tydligt tala om när lekreglerna bryts och harmonin i leken störs, kan pedagogen lära hur man leker och hur man beter sig som en god lekkamrat. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att den vuxne är den bästa lekkamraten i början. Den första regelleken är ”tittut”, som ettåringen behärskar och som kan varieras i samspelet mellan barnet och den vuxne. Många barn börjar på förskola i ett och ett halvt års ålder och det är därför viktigt att personalen leker med de små. Ellneby (2007, sid 179-180) säger:
Vi som arbetar inom förskolan har olika förhållningssätt till lek. Somliga tycker att det var bättre förr, att lekarna var mera som lekar ska vara. Andra är mer positiva till att leken förändras i takt med samhällets utveckling och förändringar. Vi har gått från ett industrisamhälle till ett informationsteknologiskt samhälle. Även familjemodellerna har förändrats. Nu har vi ett samhälle där lekar i hög grad inspireras av medier som datorer och tv. Därför är det allt viktigare att bevara traditionella lekar som kurragömma, burken, kull och annat som är viktigt även för samspelet mellan människor. Dessa lekar kommer inte av sig själva utan måste introduceras av vuxna. Det är under förskoleperioden vi har chans att låta barnen uppleva och upptäcka tjusningen med dem.
Vissa barn leker inte
Det finns många anledningar till att barn inte leker. Folkman (2003) beskriver leken som ett pussel med fem nödvändiga delar: De vuxnas närvaro, barnens självuppfattning, känslan för lek, samvaro och kamratskap, lekrum och lek ro. Varje del är nära sammanlänkad med de andra och samtidigt viktiga var för sig. Åm (1992) ställer sig frågan: Vilka metoder kan de vuxna använda för att få med de ensamma barnen i leken? Den första fråga vi måste ställa är varför barnet har svårt att vara med och leka. Knutsdotter Olofsson (2003) tar upp tre anledningar till detta. Trygghet, förstå leksignaler och behärska sociala lekregler. Leken kräver trygghet. Är man rädd vågar man inte lämna verkligheten och gå in i lek-världen. Trygga barn kan däremot ge sig in i vilka äventyr som helst och låter sig inte störas. De otrygga barnen har svårt att koncentrera sig och sprider ofta sin oro till andra barn. De lyckas ofta avbryta och störa. Åm (1992) säger att barn kan ha problem med att delta i
leken därför att de hela tiden råkar i konflikt och därför betraktas som störande element. Även vuxna som bryter leken stör barnen.
Jag har tänkt en hel del på detta och kommit fram till att jag inte vill avbryta en lek som kommit igång, även om jag har som målsättning att barnen ska delta i det praktiska arbetet. Leken hotas allt för ofta av störningar och jag bryter hellre mot principerna än avbryter leken. Åm (1992 s, 58)
Knutsdotter Olofsson (2003) säger att barn som inte förstår leksignaler har svårt att skilja på lek och verklighet. I samverkan med barn som är otrygga, måste man därför vara mycket tydlig med vad som är lek och vad som inte är lek. Man måste visa dem att leken kan man gå in i men också ut ur – när man vill. Genom att själv delta i leken kan man garantera barnen skydd och hjälp. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att barn som inte behärskar de sociala lekreglerna, som samförstånd, ömsesidighet och turtagande misslyckas i all lek.
Uttrycket ”förmåga till samspel” innehåller många underförstådda delar och används ibland lättvindigt. Det kan låta okomplicerat att ”träna” samspelsförmåga: öva turtagning, lära sig att dela med sig, kunna samarbeta, förstå regler o.s.v. Men den sortens träning är knappast meningsfull om barnet inte först gjort upptäckten att samspel med andra barn är lustfyllt och lockande. Den upptäckten måste barnet göra själv, men det är de vuxnas engagemang och närvaro som bereder vägen. Folkman (2003 s, 67)
Folkman (2003) ställer frågan om de vuxna ska delta i leken. Det beror på. Ibland behövs den vuxne som förebild och vägledare andra gånger räcker det att bara finnas där. Vidare påvisar Folkman (2003). För att ingå i ett samspel måste man också ha en lust att dela tankar och upplevelser med andra och en tro på att man själv har något att ge. Åm (1992) menar att lekobservation är en viktig uppgift för pedagogerna i förskolan. Som lekpartner ser pedagogen leken ur en helt annan synvinkel än som passiv åskådare. När pedagogen deltar i leken får denne möjlighet att vara tillsammans med barnen på ett positivt och ett balanserat sätt. Åm (1992) menar vidare att i leken måste man släppa sig loss i förhållande till vuxna beteendemönster. Om pedagogerna engagerar sig i leken i förskolan blir det inte bara en fråga om att använda leken i pedagogiskt syfte. Genom leken gör vi vuxna en mängd nya erfarenheter om både oss själva och barnen. I leken måste pedagogerna och barnen engagera sig och använda sig av hela sin personlighet. Nya situationer i leken dyker upp lika oväntat för pedagogerna som för barnen. Tillsammans bidrar detta till lekens utveckling och på det sättet har leken någonting att ge alla deltagare.
Att vara pedagog
Pedagogens vardag är fylld av möten med elever, kolleger och föräldrar. Normell (2004) menar att hur man som pedagog hanterar dessa möten är mycket olika då pedagogens egna känslor ibland väcks i dessa möten och situationer. Vidare menar Normell (2004) att det är inte bara synen på pedagogernas yrkesroll utan även vår syn på barn som har förändrats de senaste decennierna. Förr
var det genom uppfostran och utbildning som barnen skulle formas till goda samhällsmedborgare. Skolans uppgift vara att ”lära ut” och eleverna skulle ”lära in”. Det var inte många som reflekterade över att eleverna själva hade något av värde att komma med. Att ord som respekt, uppmärksamhet och ödmjukhet hörde ihop med elevernas förhållningssätt mot lärarna men även vise versa. Vedeler (2009) menar att en särskilt viktig uppgift för förskollärare är att hjälpa barn att etablera vänskapsband.
En annan viktig utmaning är att hitta positiva drag hos vart och ett av barnen i gruppen och framhålla dessa drag för andra barn. Öhman (2009) påtalar att pedagogen är viktig som förebild och dennes sätt att samtala och vara tillsammans med barn påverkar deras lärande. Pedagogen måste ta fullt ansvar för sina relationer och sitt beteende och det är kanske den allra viktigaste synvinkeln av ledarskapet. Pedagogen är alltid sitt eget verktyg, sitt sätt att vara och bemöta andra är kanske det viktigaste redskapet i verktygslådan. Det är därför viktigt att våga och kunna använda sig av sina egna erfarenheter. Det handlar inte om vilka egna upplevelser som finns med i det egna bagaget utan om hur man kan använda sig av dem i arbetet med att förstå och vägleda barnen bättre.
Vidare menar Öhman att pedagogens ledarskap inte är given utan något som pedagogen måste göra sig förtjänt av, använda och praktisera och hålla vid liv. Tjat och sänkande tillrättavisningar kan bli en ond cirkel. En god och tillitsfull relation mellan pedagog och barn är den nödvändiga basen, liksom medvetenhet att ta ansvar för sitt eget språk och hur man samtalar med barnen genom ord och handling. Kinge (2000) menar att ökad självinsikt hos den vuxne leder till större förmåga att förstå och hantera svåra situationer på ett konstruktivt sätt. Det handlar om att utveckla sitt förhållningssätt, sin lyhördhet och sin kreativitet. Åm (1992) hävdar att genom att vuxna deltar i leken på barnens villkor kan stärka den på flera sätt. När vi vuxna deltar i leken kommer vi barnen nära eftersom vi är tillsammans med dem i någonting som de själva uppfattar som meningsfull aktivitet. Vi lär då känna varje enskilt barn bättre och kan observera vad som eventuellt är problem för det enskilda barnet i samspelet med andra.
Metod
Val av metod
Vi har valt att göra denna studie med hjälp av enkäter och intervjuer, det vill säga både kvalitativ och kvantitativ datainsamling enligt Stukát (2005). Sedan har vi valt att göra en kvalitativ intervju med några få pedagoger då vi lyfter fram frågor som vi vill fördjupa oss i. Vi konsumerade strukturerade enkäter, det vill säga frågor med fastställda svarsalternativ samt två ostrukturerade frågor, på vilka den tillfrågande själv kan formulera sina svar, se bilaga 2. Vidare ställde vi samman intervjufrågorna, öppna frågor med möjlighet till följdfrågor, se bilaga 4.
Urvalsgrupp och genomförande
Vi vände oss till våra kolleger i de rektorsområden som vi själva är verksamma i som ligger i två mindre kommuner i Sydsverige. I utskicket av enkäten tillfrågades samtliga pedagoger i dessa
rektorsområden att medverka, där största delen är kvinnor. Det finns både förskollärare, barnskötare och lärare för de lägre åren, med olika lång erfarenhet inom förskolan. Deras svar redovisas som citat - pedagog på förskola. Till vår intervju tillfrågade vi åtta pedagoger. Alla tillfrågade har gav ett positivt besked om att medverka i intervjuerna. Av dessa har två arbetat kort tid i yrket, tre medellång och tre mycket lång tid i yrket. De citeras under pedagog med kort erfarenhet, pedagog med medellång erfarenhet och pedagog med mycket lång erfarenhet. Den första kontakten med informanterna togs per e-post, se bilaga 1. Vi presenterade även vad vårt syfte med enkätundersökningen var och bifogade enkäten som behandlar hur pedagogen ser på olika frågor kring sina egna värderingar i barns lek och den egna barndomen, se bilaga 2.
Intervjufrågorna går djupare in på vissa utvalda ämnen. Bland annat ville vi veta mer om hur pedagogen ser på sin egen barndom och hur pedagogen ser på lek. Vi skickade ut våra enkäter per e - post och av 92 stycken utskick fick vi 38 stycken i retur. Bortfallet (63 %) i studien är ganska stort men ur dessa 38 svar har vi bearbetat fram vårt resultat i denna studie.
Vi träffade en lektor på enheten Barn Unga Samhälle där man utbildar förskollärare på Lärarutbildningen och samtalade med henne om lärarutbildningens utformning utifrån pedagogens” ryggsäck.”
Databearbetning
Våra enkäter behandlades och analyserades efter hur informanterna svarade på de olika frågorna. Vi letade efter likheter och tolkade svaren utifrån våra syften och frågeställningar. Därefter räknade vi ihop svarsfrekvensen och redovisar dessa i cirkeldiagram. Citaten från de öppna frågorna grupperade vi och har valt att redovisa ett urval av dessa citat. Många informanter uttryckte samma tankar men på många olika sätt och vi valde ut de vi tyckte passade bäst i vår beskrivande text. Intervjuerna bandade vi, transkriberade och därefter bearbetade och sedan analyserades. Vi har valt att använda vad Kvale (1997) benämner meningskoncentrering. Detta innebär att vi utifrån helheten har tagit fram meningsenheter som har kortats ner så att de blivit mer koncisa. Dessa meningsenheter har grupperats efter de områden vi valt att belysa mot intervjuområdena.
Vi har sedan sammanställt dessa i en sammanhängande beskrivande text. I intervjun med lektorn på Malmö högskola ställde vi frågor där denne pratade fritt kring området av våra frågor. Intervjun transkriberades och även här använde vi oss av meningskoncentrering när vi bearbetade intervjun. Vi upplevde att denna metod passade bearbetningen bra då resultatet blev mer lättöverskådligt i resultatkapitlet. Även intervjun med lektorn vid lärarutbildningen är redovisad som en beskrivande text med cirkeldiagram ur enkäter.
Etiska överväganden
Enligt Stukát (2005) är det viktigt och nödvändigt att ta hänsyn till de etiska principer som föreslås av Vetenskapsrådet (www.vr.se).
• Informationskravet: Vi gav information per e -post om vårt syfte med studien, vilken undersökningsmetod vi skulle använda oss av och hur resultatet skulle redovisas. Vi har även
informerat att enkäter och intervjuer är frivilliga att delta i samt att man när som helst kan avbryta sin medverkan.
• Samtyckeskravet: Informanterna hade rätt att själva bestämma över sin medverkan och sin möjlighet att få avbryta sin medverkan utan att det blev negativ påföljd. Vi tog kontakt med våra respektive rektorer och fick deras formella godkännande.
• Konfidentialitetskravet: Vi har garanterat informanterna anonymitet. Personerna som har deltagit i våra undersökningar har varit införstådda med att alla uppgifter har behandlats konfidentiellt.
• Nyttjandekravet: Den information vi samlat in ska endast användas i undersökningens syfte.
Tillförlitlighetsaspekter i vår studie
Vi skickade ut 92 stycken enkäter och fick 38 (37 %) besvarade enkäter i retur. Bortfallet i studien är ganska stort men vi anser att tillförlitligheten är förhållandevis hög eftersom det finns en samstämmighet i svaren vi fått in. Då vi sedan har kompletterat enkäten med intervjufrågorna ser vi ytterligare samstämmighet. Vidare syns den igen i intervjun med Lektorn vid Malmö Högskola.
Resultat
Resultatet av enkätsvaren redovisar vi i cirkeldiagram tillsammans med de åtta intervjusvaren. Vi har valt att sammanställa enkäter och intervjuer i en sammanhängande beskrivande text.
Enkät och intervjuer
Är du som pedagog viktig i barns lek? Varför?
Av de svar vi fick in ansåg sig alla utom två pedagoger att de var viktiga i barns lek. En ansåg att viktig var ett för starkt ord och en annan svarade både ja och nej på frågan. Svaren varierade allt mellan att vara ett verktyg för barnen, hjälp att vidareutveckla lek och förmedla vad som är okej i socialsamvaro till att synliggöra lärandet.
Barnen leker andra lekar när jag som pedagog deltar
Ja, jag tycker att vi är förebilder som vuxna om vi deltar i barnens lek/aktivitet. Vi deltar i de olika lekmiljöerna och visar hur vi leker med varandra och även olika material. Vi kan även bjuda in barn i leken vid behov. På samma gång som jag deltar i barnens lek, observerar jag barnen, deras intressen, behov och hur de leker.(pedagog på förskola)
Generellt kom det upp att man ville vara ett stöd och hjälp för barnen i leken. En del skrev om vägledning och att inspirera och vara en förebild för barnen. Visa att det barnet gör är viktigt. Att vi skulle lyssna, assistera och uppmuntra dem att få igång leken. Pedagogen kan tolka, medla, reflektera och komma med idéer.
Jag tycker att pedagogens roll är jätteviktig. Min roll är både med-lekare, inspiratör, observatör, hjälpa barn in i leken, samspelspartner osv. Men det ska vara på barnens villkor, det ska vara de som styr leken och inte tvärtom!(pedagog på förskola)
Den vuxne behöver ibland kanske styra upp och ha ett vakande öga och vara en med-lekare och ge mod och stärka vissa barn som behöver hjälp att komma in och igång med sin lek. Överlag ansågs det att leken utvecklar och att lärandet sker i leken.
Ja, därför att jag kan utmana, uppmuntra, utveckla barnen i deras lek. I min delaktighet får jag uppfattning om barns lärande och utveckling.(pedagog på förskola)
Vad har präglat pedagogens syn på lek?
Det var mycket intressant att sammanställa hur pedagogerna ansåg att synen på lek präglades av deras uppväxt.
Allt man har med sig från barndomen präglar ens liv!(pedagog på förskola)
Vi valde att titta på pedagogens syn på lek utifrån, pedagogen och erfarenheter och minnen. Vi fick övervägande jakande svar på frågan om ”synen på leken har präglar av barndomen”, någon visste
inte och en skrev både och. Av svaren vi fick in hade två svarat nej men den ena personen hade fått en annan syn på lek under utbildningstiden. Det hade lekts mycket bland de som svarade, de lekte med både flickor och pojkar i olika åldrar, både ute och inne fast de flesta menade på att man var mycket mer ute än vad man upplever att barn av idag är. Känslan av att få leka klart och inte bli avbrutna framkom tydligt
Det gör den alldeles säkert! Jag har själv otroligt många positiva minnen av lek från när jag var liten. Detta bidrar säkert till att det är något jag också vill att barnen ska få uppleva. Därför är jag mån om att se till att det finns lek ro under en dag, så att barnen känner att det är lönt att börja leka.(pedagog på förskola)
De vuxna förekom inte så mycket i leken. De hade inte tid.
Ja, kanske det. Jag lekte väldigt mycket som barn och det fanns nästan aldrig någon vuxen som hade tid med vår lek. Vi hade bra fantasi och väldigt roligt!(pedagog på förskola)
Mycket mer fantasi och lekar utan färdigt material, man utmanade sig själv och hade inte så mycket leksaker och teknik som finns hos barnen som växer upp på 2000- talet. Upplevelsen av att förstå leken eftersom man själv lekt mycket. En del tankar utifrån var man växte upp, fanns det syskon eller var man ensambarn. Var man ledare eller stod utanför leken? Lek är viktigt och positivt och ett redskap där det kan bearbetas olika erfarenheter och färdigheter och speglar självklart synsättet anser en hel del av pedagogerna.
Lekar
Lekarna som lektes av pedagogerna under barndomen och uppväxten var många och varierande. Mestadels var leken utomhus och man var många tillsammans. Någon hade närhet till bondgårdar och leken koncentrerades till djur och traktorer. Kurragömma, dunkgömme, bollen i burken och kojbygge gjorde många tillsammans med sina kompisar. Några smög och gjorde snälla små hyss. Andra ägnade sig åt sport och idrottsaktiviteter och brännboll var en rolig lek som även ibland föräldrarna deltog i.
Annars syntes inte de vuxna så mycket i barnens lek. Vissa av pedagogerna nämner att de vuxna stod bredvid ibland eller att de inte hade tid. Traditionella lekar som att hoppa hage, gummiband, bro bro breja och 1 3 5 eller att cykla var andra saker som barnen roade sig med utomhus under vår och sommarhalvåret. På vintrarna åktes det skidor och skridsko. Lekte man inne kunde det vara med lego, barbiedockor, bilbana, hockeyspel eller så ritade, pysslade eller bytte man samlarkort av olika slag.
Barnen leker annorlunda lekar än när jag växte upp
Minnena från barndomen handlar till stor del om vad man lekte. Vem man lekte med och vilka känslor det gav. Mycket önskar man föra vidare generation efter generation. Lek är ju så enormt mycket och kan se så olika ut. Socialt set är det jätteviktigt att kunna leka, och som yrkesmänniska(pedagog) en viktig del av mitt arbete. Vissa barn behöver mer inspiration och stöd än andra.(pedagog med medellång erfarenhet)
Dagens lekar
På vår fråga om man ser några av de lekarna lekas idag som lektes när informanterna var barn går svaren något isär. En säger att det inte leks traditionella lekar ” i den utsträckningen jag kan tänka mig”. (pedagog med mycket lång erfarenhet) Det leks med bilar och spelas fotboll bland dagens barn. De bygger kojor och leker affär med stenar och blad som mynt och sedlar. Även kurragömma, pjätt och dunkgömme är lekar som uppmärksammas av våra pedagoger. Cyklar gör barn idag precis som vi gjorde.
Barnen har ofta ett mål då, det hade inte vi. ”Docklek fanns både då och nu” men där ser man tydligt samhällets påverkan idag.(pedagog med medellång erfarenhet)
Bryta barns lek
Jag tycker det är ok att bryta barns lek i de flesta lägen
Informanterna var rörande överens om att det är fel att bryta leken. Men det görs även om de försöker att undvika det i den mån det går. Måltider eller vid risk för skador eller när det är dags att stänga en avdelning var några av svaren på när det bryts lekar. En del nämnde att de förvarnade barnen så att de hann leka färdigt. En pedagog sa att leken inte kommer igång på samma vis igen.
Påverka i barns lek
Sätten att påverka i barnens lek var många. Man kan påverka genom att hjälpa och stötta, lyssna in och observera. Väldigt viktigt att vara närvarande. Att komma med idéer och berätta om andra lekar som de inte kan för att sen barnen ska nappa på leken och gå vidare var en del av svaren. Vidare att kunna påverka genom att lära ut språk, matematik och våra andra läroplansmål. Genom att ta den roll som är lämplig, ge barnen den miljön och material som leken kräver. Som ett verktyg vid t.ex. konflikter eller för att bjuda in fler barn i leken.
Barns lekar påverkas av vilka pedagoger som arbetar på avdelningen
Påverkan av barndom och uppväxt
Tankarna och minnena som våra intervjupersoner berättade om väckte även tankar och minnen hos oss. Det såg annorlunda ut i samhället. Det fanns inte så mycket restriktioner som det finns idag.
Spela kula förekommer nästan inte nu för tiden (små barn kan ju sätta kulorna i halsen) (pedagog med mycket lång erfarenhet)
Det var vänligare klimat och man hade mer gemenskap. Hela gäng från den lille till den store med småsyskon som även i leken hade roller som bollkalle eller som småsyskon.
Många pratade med glädje om barndomens lekar och hur det påverkat en som vuxen.
Hur man blir och fortsätter är ett socialt spel med olika roller. (pedagog med kort erfarenhet) Leken för mig är ett sätt att bearbeta och ”träna” på färdigheter jag behöver i livet. När jag var liten fanns inte alla ”krav” som finns idag. Samhället har blivit så mycket hårdare än när jag var barn. Vi for runt i byn på egen hand och vuxna behövdes sällan som stöd. Vi löste oftast våra konflikter själva och de var ganska få. Idag har TV och dess påverkan mer inflytande på lekarna och är ibland mer våldsamma och behöver därför mer vuxenstöd. (pedagog med medellång erfarenhet)
Vi fick även höra andra sidor av hur en barndom kunde vara.
Jag var mycket ensam när jag var barn. Jag var mycket hos mormor och fick hjälpa till mycket. Detta gör nog att jag värderar vänner och lek mycket högt idag. (pedagog med mycket lång erfarenhet)
Sammanfattningsvis framkom en känsla av att pedagogerna upplevde att det var friare och roligare förr och det positiva upplevelserna man hade som barn vill man gärna förmedla och föra över till barnen som finns i ens närhet idag.
Som pedagog berättar jag gärna om hur det var när jag själv var barn
Leken har betytt mycket för mig. När man tänker tillbaka så känns det som om solen sken alltid men så var det ju inte!(pedagog på förskola)
När vi gjorde enkäterna var vår tanke att belysa vissa delar ur ett genusperspektiv. I en av våra enkätfrågor ställde vi påståendet:
Pojkar leker vildare lekar än flickor
Ja, jag lekte mycket med pojkar och ser nu alla ”fördelar” som det gett mig. (pedagog på förskola)
Detta är ett område vi skulle kunna tänka oss att driva vidare forskning kring men har här valt att endast redovisa svaret vi fick.
Intervju med lektor med ansvar för förskollärarprogrammet på Lärarutbildningen
Vi träffade en lektor på enheten Barn Unga Samhälle där man utbildar förskollärare och lärare mot grundskolans tidiga år på Lärarutbildningen och samtalade med henne om lärarutbildningens utformning utifrån pedagogens” ryggsäck.” Vi var nyfikna om detta tas upp i dagens utbildning eftersom vi själva inte upplevde detta under vår egen utbildningstid.
Vi frågade hur man tar upp ”ryggsäcken” i dagens utbildning och om det tas någon hänsyn till den. Vi fick reda på att när det gäller lek finns det mycket i kurserna i och med att huvudämnet är barndoms- och ungdomsvetenskap. Det är den enda utbildningen som enbart utbildar mot de tidiga åldrarna. Hon berättade att andra terminen finns det en hel kurs som heter Lek, kultur och kommunikation. I den kursen behandlas mycket kring kommunikation mellan lärare - barn lärare - lärare och barn emellan. Man använder sig av estetiska uttrycksformer som drama, musik och rörelse. Dramaövningar kring bl.a. vem är jag, hur jag framträder när jag berättar något. Hur kan jag fånga någon och hur gör jag för att låta alla vara med? I tidigare utbildningar (under början av 2000- talet) jobbades det mer med vem jag är som person ur den psykologiska aspekten. Det fanns en övning där alla fick ta med sig en barndomsväska där man packade ner något som betytt något eller något man ville prata om eller visa från ens egen barndom. Men det har inte funnits med sen den nya utbildningen startade. ”Ryggsäcken” och hur man är i mötet med barn är ett jättestort område som det finns många olika aspekter på.
Det handlar om de uppväxtvillkor man har rent socialt t.ex. samhällsklass, frågor som vem jag är? Vilket självförtroende jag har som både kan vara psykologiskt men också bundet till samhällsklass.
Mötet med olika barn påverkar också mycket och även det mångkulturella. Det är olika slags ”ryggsäckar ”och mycket av sådant har vi med i utbildningen, hur det påverkar. En aspekt är genus, det är ju ett kvinnodominerat yrke. Finns det något i det att vara kvinna och det man har med sig i den ”ryggsäcken” som påverkar mötet med andra? Mycket förväntningar på sig som kvinna att gå in och ta i, ibland kanske för mycket av omsorgsbiten. Styrs in mot lärandet på ett helt annat sätt idag på utbildningen, lärande didaktik ner i yngre åldrar. (Lektor i barndoms- och ungdomsvetenskap.)
På frågan om det finns någon hjälp när studenterna inte mår bra eller känner att de behöver stöd med något finns kurator som de kan vända sig till och hon kan leda dem vidare om det är större saker. Gäller det andliga frågor finns det tillgång till präst. Om man lär känna en lärare mer börjar man ju ofta prata med den men det finns ingen som har den specifika uppgiften. Vi pratade om hur leken ibland kommer i skymundan för lärandet. Lektorn vi pratade med och en kollega till henne har arbetat kring individuella utvecklingsplaner för förskolor. De är förvånade att leken knappt nämns längre. Man tittar på den sociala och emotionella kompetensen och språkutvecklingen framför allt, medan leken knappt syns. Utbildningen består även av verksamhetsförlagd tid (praktik) 25 poäng. Mentorer diskuterar med de blivande lärarna vem de själva är, hur de kommunicerar med andra, hur de agerar mot barn och liknande frågor. Mycket av det arbetet sker under dessa samtal. Under mötet bad vi om relevant litteraturtips ang. pedagogens ”ryggsäck”. En bok som används mycket i lärarutbildningen är Att bli sig själv – Daniel Sterns teori i förskolans vardag av Marianne Brodin, Ingrid Hylander (1998).
Det är dagens modernaste utvecklingsteori. Sterns menar att det känslomässiga samspelet mellan vuxen och barn föder barnets utveckling. Vidare pratar han om livsloppsteori som är byggd som en pyramid och innebär att det som är viktigt när vi är små som att bli omhändertagna, fysisk omvårdnad, beröring och kontakt är lika viktigt när vi är vuxna. En annan bok vi fick tips om var Vedeler (2009) Social kompetens i barngrupper. Den var mycket intressant för oss och har gett mycket i vårt arbete med uppsatsen.
Under min utbildning diskuterades egna erfarenheter från barndomen och dess påverkan på mig som pedagog
Knyter vi an till vår femte enkätfråga angående diskussioner från barndomen och utbildningen så ser vi att 32 % av informanterna har svarat att de tar ”helt avstånd”, precis som vi själva upplevde det. Eftersom vi anser att detta är viktigt ur ”ryggsäcks” tänkandet är det glädjande att se att 68 % av informanterna instämmer helt eller delvis.
Diskussion och Sammanfattning
Syftet med vårt arbete var att undersöka hur pedagogens ”ryggsäck”, det vill säga - egna erfarenheter och minnen, styr i det pedagogiska mötet i barns lek. Hur pedagogen värderar sin egen roll i leken och hur pedagogen ser sin möjlighet att påverka och stödja barnet i leken. Vi ville se om detta hade att göra med hur lång erfarenhet pedagogen hade i yrket och sin utbildning. Vi ville även ta reda på hur pedagogens ”ryggsäck” behandlas i dagens lärarutbildning då vi själva inte upplevde att det berördes något under vår egen under slutet av 1980 och början av 1990- talet. Här knyter vi det resultat vi fått fram till tidigare forskning som presenterats i litteraturöversikten samt våra egna reflektioner. Vi gör även en metoddiskussion och avslutar avsnittet med vidare forskning.
Metoddiskussion
Vi valde att göra en enkätform med strukturerade frågor. Vi tog kontakt med pedagoger som arbetar i de rektorsområden vi själva är verksamma. Med dessa enkäter ville vi ta reda på hur pedagogerna över lag tyckte och tänkte. Vi avslutade enkäten med två öppna frågor där informanterna inte hade några svarsalternativ utan fick skriva fritt. Vi hade ett stort bortfall, 63 %, men tycker dock att eftersom svaren var ganska så samstämmiga är tillförlitlighetsaspekten hög. Vi inledde bearbetningen med att försöka kategorisera svaren enligt olika kategorier under respektive temaområden. Vi diskuterade och kom fram till de olika underkategorierna som vi först sammanställde genom att göra korta övergripande anteckningar över informanternas svar. Följande steg blev att finna lämpliga citat som belyste dessa kategorier. I själva resultatredovisningen presenterar vi enkäterna och intervjuerna i en sammanhängande beskrivande text av de frågor vi ställt under respektive temaområde varefter vi kort behandlar dessa kategorier belysta med citat. Utifrån enkätfrågorna gjorde vi sedan frågorna till våra intervjuer. Detta upplevde vi var en metod som passade för att gå djupare in i våra frågeställningar och gav informanterna möjlighet att prata fritt och vi kunde ställa följdfrågor.
Ett medvetet val vi gjorde var att ge informanterna en ämnesguide (se bilaga 3) innan intervjuerna så att de visste vilka områden vi ville beröra, detta tror vi gjorde att informanterna var avslappnade och gav oss mer formella svar. Vi tillfrågade utvalda pedagoger om de ville medverka i vår intervju. Vi bestämde oss för att göra intervjuerna var och en för sig dels ur tidsperspektiv men också av geografiska skäl då vi arbetar i olika kommuner. Vi diskuterade att genomföra en pilotintervju men av tidsbrist avstod vi. Vi registrerade intervjuerna digitalt och transkriberade sedan intervjuerna var och en för sig. Detta såg vi som en god plan eftersom detta är första gången vi båda arbetar med denna arbetsmetod. Vi hade dock kanske fått mer diskussioner kring intervjuerna om vi
gjort detta arbetsmoment tillsammans. Vi valde att använda vad Kvale (1997) benämner som meningskoncentrering. Detta innebär att vi utifrån helheten tog fram meningsenheter som kortades ner så att de blev mer koncisa. Dessa meningsenheter grupperades efter de områden vi hade valt att belysa mot intervjuområdena.
Vi tycker att vi fått fram ett gott resultat av våra undersökningar och svar på våra frågeställningar. Resultatet av enkätfrågorna och intervjuerna är sedan sammanställt i en beskrivande text där cirkeldiagrammen klart visar svaren på våra enkätfrågor och som vi då kopplat ihop med informanternas svar och citat både från enkäternas öppna svar samt citat ur våra intervjuer. Även intervjun med lektorn vid lärarutbildningen på Malmö Högskola är redovisad som en beskrivande text med cirkeldiagram ur enkäten. Vi var intresserade av hur pedagogens ”ryggsäck” tas upp i lärarutbildningen. Vi tog kontakt med en lektor på Barn Unga Samhälle där man utbildar förskollärare på lärarhögskolan som vi pratade med kring frågor vi hade om hur utbildningen är utformad. Intervjun transkriberades och även här använde vi oss av meningskoncentrering vid bearbetandet av intervjun. Vi upplevde att denna meningskoncentrering passade bearbetningen bra då resultatet blev mer lätt överskådligt i resultatkapitlet. När vi började lägga upp vårt arbete var tanken att genusperspektivet skulle belysas. Under arbetets gång har det kommit fram mycket runt detta ämne. Många har forskat och skrivit om genus. Vi har valt att ha med vår enkätfråga ”Pojkar leker vildare lekar än flickor” i form av cirkeldiagram för att belysa en liten del av ett stort ämne. Vår ambition var att genus skulle ingå som en röd tråd genom arbetet men vi insåg att det är ett ämne som är för stort för att passa i vår ”ryggsäck”. Eftersom vi finner det intressant och genus ofta är ett förekommande samtalsämne kan det vara där vi ska bedriva vidare forskning.
Resultatdiskussion
I vår enkät och våra intervjuer ville vi se om pedagogernas ryggsäck påverkar i det pedagogiska mötet i barns lek. Anser man att barns lek är viktig och att vi påverkar och lägger våra egna värderingar och erfarenheter i den? Av det resultatet vi har fått fram så ser vi att leken är viktig. Våra skäl till den uppfattningen är att 96 % ansåg att leken är viktig och att vi påverkar med allt från att vara ett verktyg till att synliggöra lärandet.
Vi har diskuterat mycket kring vuxnas medverkan i barns lekar och vi upplevde att de vuxna inte var närvarande under vår barndom så som vi upplever att vuxna är idag. Det stämde även med våra intervjupersoners uppfattning sju av åtta svarade att de vuxna inte var med.
Vi ställde oss frågan: Vad är det för värderingar och egna erfarenheter som pedagogen lägger i sitt stöd och sin vägledning?
Hur styr våra ”ryggsäckar” med egna erfarenheter och känslor i olika situationer vårt agerande i mötet med barn, elever, föräldrar och kolleger? Normell (2004) belyser pedagogens vardag som är fylld med olika möten. Vi som pedagoger bär med oss vår ”ryggsäck” under hela vårt yrkesverksamma liv. Hur vi använder den beror på vår egen vilja att vara medveten om den. Hur vi ser på oss själva som personer och vilka värderingar vi har. Vi undrade: Är pedagogen medveten om
sin påverkan i barns lek? Svaren vi fick tyder på det. Våra skäl till den uppfattningen är att två av enkätens frågor belyste pedagogens roll i barns lek: ”Barnen leker andra lekar när jag som pedagog deltar” och ”Barns lekar påverkas av vilka pedagoger som arbetar på avdelningen” De hade en hög instämmer helt eller delvis frekvens på 92 och 97 % .
I vår enkätundersökning framkom att pedagogerna är medvetna om sin påverkan och vet att de är viktiga. Åm (1992) beskriver att hon inte vill bryta en lek som har kommit igång eftersom leken allt för ofta hotas av störningar. Den tanken har vi funnit hos våra informanter med. De var rörande överens om att det är fel att bryta leken. Men det görs även om de försökte att undvika det i den mån det går. De beskrev barndomsminnena av att få leka klart och inte bli avbrutna. Något de önskade att även dagens barn ska få uppleva. De vuxna påverkar barnen under hela dagen. Öhman (2009) menar att pedagogen är viktig som förebild och dennes sätt att samtala och vara tillsammans med barn påverkar deras lärande. Vi har utifrån de svar vi fått in funnit att våra informanter delar den uppfattningen. Sätten att påverka i barns lek är många. Pedagogen måste ta fullt ansvar för sina relationer och sitt beteende och det är kanske den allra viktigaste synvinkeln av ledarskapet. Enligt Öhman (2009)är pedagogen alltid sitt eget verktyg, sitt sätt att vara och bemöta andra är kanske det viktigaste redskapet i verktygslådan. Det är därför viktigt att våga och kunna använda sig av sina egna erfarenheter. Det handlar inte om vilka egna upplevelser som finns med i det egna bagaget utan om hur man kan använda sig av dem i arbetet med att förstå och vägleda barnen bättre. Utifrån våra enkäter framkom att påverkan kan ske genom hjälp och stöttning. Genom att ge barnen den miljön och material som leken kräver. Som ett verktyg vid t.ex. konflikter eller för att bjuda in fler barn i leken. Vidare berättade pedagogerna om vikten av att kunna lyssna in och reflektera och att pedagogerna är närvarande inte bara kroppsligt. De vuxnas närvaro som enligt Folkman (2003) är en av lekens fem nödvändiga pusselbitar. Ibland behövs den vuxne som förebild och vägledare andra gånger räcker det att bara finnas där.
Specialpedagogiska implikationer
En av pedagogens roll är att främja den sociala och fysiska miljön i barngruppen. Öhman (2009) menar att pedagogen är viktig som förebild och dennes sätt att samtala och vara tillsammans med barn påverkar deras lärande. Vidare menar Vedeler (2009) att barngruppen är en mycket lämplig arena för att stimulera och främja rollekar, regellekar och konstruktionslekar, liksom andra former av gemensamma aktiviteter. Trots pedagogens medvetenhet finns det barn som inte leker. Folkman (2003) säger att nödvändiga delar är: de vuxnas närvaro, barnens självuppfattning, känslan för lek, samvaro och kamratskap samt lekrum och lek ro. Knutsdotter Olofsson (2003) tar vidare upp anledningar till detta såsom trygghet, förstå leksignaler och behärska sociala lekregler.
Enligt Vedeler (2009) är det är en pedagogisk utmaning att få barngrupper att fungera väl socialt och samtidigt se till att alla ska få delta i leken. Flera undersökningar visar att problem med att bli accepterad i barngrupper och få komma in i andra barns pågående lek kan få olyckliga och
långsiktiga konsekvenser, både socialt och kunskapsmässigt. Problemen börjar ofta tidigt och kan observeras redan i förskolan.
I vår enkät svarade större delen av informanterna att de finns nära barnen i leken för att stödja vid konflikter och att vid behov hjälpa barnen att vidareutveckla leken, både i ta en roll men även skapa den fysiska miljön för leken. En del av informanterna svarade att de stödde barn som av olika anledningar hade svårt att ta sig in i den pågående leken I detta arbete främjar pedagogerna för det sociala lärandet och leken. Barn som har dessa svårigheter får vuxet stöd och ges möjligheter att träna sina färdigheter under uppsikt av pedagogerna.
Slutsatser och fortsatt forskning
Under vår studie såg vi samstämmighet av våra informanter. Pedagogerna är till större delen medvetna om sin påverkan på barnen i deras lek. Pedagogerna lägger stor vikt vid att finnas som stöd vid konflikter, men även att finnas för att stödja och hjälpa att vidareutveckla leken. Pedagogerna är medvetna om att bryta i leken är något man försöker undvika men gör på grund av rutiner. Oftast förbereder pedagogerna innan leken bryts. I dagens utbildning till lärare för de yngre åren finns moment som lyfter fram pedagogens ”ryggsäck” och vilka konsekvenser det får för arbetet på förskolan. Under denna studie kom våra tankar för vidare forskning. Hur kan man arbeta förskolan för att undvika att bryta i barnens lek och aktiviteter?
Några ord innan vi knyter ihop ”ryggsäcken”.
Mötet mellan barn och vuxna – föräldrar eller pedagogkollegor är en viktig del av rollen som pedagog. Vi präglar barnen från tidig ålder och överför våra känslor, erfarenheter och kunskap vid dessa möten. Under arbetet med denna uppsats har vi stannat till och reflekterat många gånger, dels under tiden vi läst litteratur men även under diskussionerna vi haft. Minnen av möten med kollegor, föräldrar och barn har dykt upp och vi har kunnat referera till en del av dessa möten i litteraturen vi läst. Detta har väckt mer nyfikenhet hos oss och vi ser hur de dagliga mötena präglar i vår roll som pedagoger i barns lärande och njutning av barndomen. Vi som arbetar på förskolor förmedlar massor med saker till barnen varje dag. Barnen tar in allt vi säger och gör, vårt kroppsspråk och tonfall i olika situationer. De händelserna kan sedan bli till lek. Vi vuxna har ett stort ansvar i hur barnen uppfattar omvärlden och hur de agerar i olika situationer. Vår ”ryggsäck” med egna minnen och erfarenheter påverkar arbetet i förskolans värld och pedagogens värderingar präglar verksamheten och barnens lek olika beroende på vad ”ryggsäcken” innehåller.
Om du behandlar en människa som hon verkar vara gör du henne sämre än vad hon är. Men om du behandlar en människa som om hon redan vore det hon skulle kunna bli gör du henne till det hon borde vara.(Goethe citerad i Lerner, 2004)
Att få vara med och skriva ”i en ryggsäck” med alla våra olika uppsatser har varit lärorikt och inspirerande. Vi hoppas även med vårt arbete kunna väcka andras lust att vidareutbilda sig.
Referenser
Brodin, Marianne (1998). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i förskolans vardag. Stockholm: Liber.
Ellneby Ylva (2007). Barns rätt att utvecklas. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. Fischbein Siv Olle Östberg (2009). Möte med alla barnen. Stockholm: Gothia.
Folkman, Marie – Louise, Svedin Eva (2003) Barn som inte leker från ensamhet till social lek Runa förlag.
Kinge, Emilie (2000). Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov. Lund: Studentlitteratur.
Knutsdotter Olofsson Birgitta (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber.
Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Normell Margareta (2004). Pedagogens inre rum. Lund: Studentlitteratur.
Sandberg Anette (2009). Med sikte på förskolan. Lund: Studentlitteratur. Skolverket (2006). Läroplan för förskolan. Stockholm: Fritzes förlag.
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur. Vedeler, Liv (2009). Social kompetens i barngrupper. Malmö: Gleerups.
Åm, Eli (1986). Leken i förskolan: de vuxnas roll. Stockholm: Natur och Kultur. Öhman Margareta (2009). Hissad och dissad. Stockholm: Liber.
Internet
Vetenskapsrådet, Etiska principerna – Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet
& nyttjandekravet. Hämtat 12 maj 2010 från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Citat
Goethe citerad i Lerher (2004) taget ut Öhman Margareta (2009). Hissad och dissad. Sid. 76. Stockholm: Liber.
Somner, Dion (2005) citatet taget ur Öhman Margareta (2009). Hissad och dissad. Sid.54. Stockholm: Liber.
Bilaga 1
Malmö den 1 februari 2010
Specialpedagogik - överbryggande kurs Hej!
Vi, Jessica Liljedahl Ahlbeck och Christel Åkesson, går just nu en specialpedagogisk kurs på Malmö Högskola. Vi ska under våren göra ett undersökande arbete inom ramen för en C-uppsats under rubriken
Pedagogens roll i barns lek. I detta arbete vill vi undersöka hur pedagoger ser på sin roll i arbetet med barnen
och i deras lek. Vi vill belysa hur värderingar och egna erfarenheter styr oss i arbetet med förskolebarn. Vår handledare och kursansvariga lärare heter Barbro Bruce (e-post), mobilnummer.
Vi undrar nu om du skulle vilja hjälpa oss med att besvara en enkät med några frågor, som handlar om hur Du ser på din roll i barns lek. Du kryssar i det påstående som stämmer bäst in på dig. Enkäten är bifogad i detta mail. Era svar kommer att avidentifieras när de prickats av på vår lista och kommer att behandlas helt anonymt.
Hur du svarar på enkäten och lämnar dina svar står förklarat i enkäten. Vi skulle vilja ha in den senast den 10/2. Undrar du över någonting, så ta gärna kontakt med oss.
Tack för din medverkan! Med vänlig hälsning
Jessica Liljedahl Ahlbeck Christel Åkesson
Bilaga 2
Enkätfrågor – Pedagogens roll i barns lek
”Jag tycker det är ok att bryta barns lek i de flesta lägen”
Instämmer helt Instämmer delvis Tar helt avstånd
”Pojkar leker vildare lekar än flickor”
Instämmer helt Instämmer delvis Tar helt avstånd
”Barnen leker annorlunda lekar än när jag växte upp”
Instämmer helt Instämmer delvis Tar helt avstånd
”Barns lekar påverkas av vilka pedagoger som arbetar på avdelningen”
Instämmer helt Instämmer delvis Tar helt avstånd
”Under min utbildning diskuterades egna erfarenheter från barndomen och dess påverkan på mig som pedagog”
Instämmer helt Instämmer delvis Tar helt avstånd
”Som pedagog berättar jag gärna om hur det var när jag själv var barn”
Instämmer helt Instämmer delvis Tar helt avstånd
”Barnen leker andra lekar när jag som pedagog deltar”
Instämmer helt Instämmer delvis Tar helt avstånd
Är du som pedagog viktig i barns lek? Varför? Tror du att din syn på lek präglas av din uppväxt? I så fall hur?………
Pedagogens roll i barns lek – Frågeställningar utifrån pedagogens ”ryggsäck”
• Egen barndom • Lek och lärande • Genusperspektiv • Leken genom tid • Pedagog – barn
Intervjufrågor Bilaga 3 1. Vad har du för utbildning?
2. När blev du färdig med din utbildning? 3. Var växte du upp?
4. Har du syskon? Var är du i syskonskaran? 5. Hade du mycket kompisar när du var liten? 6. Vad lekte du som barn?
7. Fanns det vuxna med i leken? 8. Ser du några av lekarna lekas idag? 9. Vilka?
10. Lekte du med både pojkar och flickor? 11. Hur ser du på din barndom och uppväxt? 12. Vad anser du syftet med barns lek är? 13. Vad anser du om att bryta barns lek? 14. Om du bryter den, när gör du det? 15. Vad anser du om att starta barns lek? 16. När och hur startar du lekar?
17. Kan man leka in kunskap? 18. Om ja, Hur?
19. Om nej, Varför inte?
20. Hur påverkar du som pedagog i barns lek?
Att bli sedd, förstådd och bekräftad
En studie av små och stora barn
Helena Axner, Karina Peterson och Eva Sundberg
Abstrakt
Syftet med denna studie var att utifrån två åldersgrupper, 1-5 år och 12-13 år, undersöka om vi kunde hitta faktorer hos pedagogen som bidragit till en stärkt självkänsla. Genom att intervjua 12-13 åringar ville vi undersöka vilka egenskaper de minns från tidigare pedagoger. Vi observerade 1-5 åringar i samspel med pedagog där vi tittade på pedagogens agerande och barnens uttryck. Vidare ville vi granska om det fanns ett samband mellan åldersgrupperna. Kom äldre barn ihåg samma egenskaper hos pedagogen som små barn upplevde som positiva? Det som ligger till grund för studiens resultat är våra tolkningar. Studiens resultat visar att det finns faktorer hos pedagoger som bidragit positivt till att barns självkänsla stärks inom båda åldersgruppernas. Vi fann att det finns tydliga likheter mellan hur barnen oavsett ålder, visar att deras självkänsla gynnas. I både intervju- och observationsresultat framkommer att egenskaper hos pedagoger såsom lyhörd, intresserad,
närvarande och engagerad är viktig förhållning för barns utveckling av självkänsla. Utöver
detta hittade vi i observationerna ett genomgående mönster som visade barnets behov av att bli sedda, bekräftade och förstådda.
Nyckelord: anknytning, bekräftelse, relationskompetens, samspel, självkänsla
Helena Axner Examinator: Lars Berglund
Karina Peterson Handledare: Roger Åkerman
Inledning
Vi upplever och tror, efter många års arbete inom förskola och skola, att kärnan och utgångsläget i vårt pedagogiska uppdrag är att varje barn har rätt att bli bemött, bekräftad och förstådd utifrån sin person. Därigenom tror vi att barnet får sin självkänsla och integritet stärkt samt att det är en förutsättning för samspel, lek och lärande.
Bakgrund
Förskola och skola präglas idag av det utvecklingspsykologiska begreppet ”det kompetenta barnet”. Modern spädbarnsforskning har visat att spädbarnet redan från födseln aktivt söker samspel, mening och sammanhang. Samtidigt är barnet väldigt sårbart och beroende av att det finns vuxna som fångar upp och ser varje barns behov. Enligt Brodin och Hylander (1997) blir pedagogens uppgift att vara följeslagare samt vägledare och veta i vilken situation man ska vara vad. Det viktiga, enlig vår mening, är att lägga fokus på pedagogens kunskap om samspelet med barnet. Regeringen visar tydligt att matematik- och svenskkunskaper ska vara viktiga delar av pedagogiken redan i förskolan. Det avspeglar sig dels i lärar- och förskolelyft där ämneskunskaper är dominerande samt i regeringens uppdrag till skolverket i förslaget till ny läroplan för förskolan.
Regeringen har som skäl för behovet av att förtydliga läroplanen angett att förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära inte har utnyttjats fullt ut. Förskolan ska i högre utsträckning ge tidig pedagogisk stimulans för barns språkliga och matematiska utveckling (Skolverket, 2009, s. 5).
Lars-Erik Bergh professor i socialpsykologi menar och betonar att kunskaperna i matte och svenska inte blir bättre om de ska läras in av otrygga barn som famlar efter en identitet (pedagogiska magasinet nr 3 2009). Det kompetenta barnet kan växa sig stadigt i sin kompetens först om det får en grundad identitet, och den får man endast genom bekräftande goda sociala relationer.
Emelie Kinge förmedlar Per Folkessons, universitetslektor och forskare i psykologi, reflektioner från observationer i olika förskolor.
Genom den pedagogiska betoningen anser jag att målen lyftes fram framför behoven, förståndet framför känslorna, kunskapen framför relationerna och kapaciteten och färdigheterna framför den aktuella situationen ( Kinge, 2000, s. 27).
Syfte
Vi vill belysa och lyfta fram vikten av samspelet mellan pedagog och barn ur ett barnperspektiv, dels när det gäller små barn (1-5 år) och vad äldre barn (12-13 år) minns som positivt bemötande när de var små. Vad är det barn uppfattar positivt i samspelet och som stärker deras självkänsla?Kan vi se detta? Vad vi menar med ett samspel i denna studie är möten där samspelet blir till när bemötandet
