3 Byggnadsbeståndets struktur, energianvändning och potential
3.2 Byggnadsbeståndets struktur och energianvändning
3.2.1 Energianvändning per kvadratmeter uthyrningsbar area eller energiprestanda per kvadratmeter uppvärmd area?
Energianvändning kan redovisas med statistik från två olika källor, Energistatistiken respektive Energideklarationsdata.7 Underlaget för Energistatistiken utgörs av en statistiskt säkerställd urvalsunder-sökning, där uppgifter om energianvändning hämtas från fastighets-ägare. Energideklarationsdata bygger på de energideklarationer som har rapporterats till Boverkets energideklarationsregister sedan starten 2008. Uppgifterna i energideklarationerna har lämnats av certifierade energiexperter.
Det finns också olika metoder att beräkna en byggnads energi-användning på. I energideklarationerna ingår förutom värme och varmvatten även fastighetsel i ett mått på byggnadens energipre-standa, medan Energistatistiken endast omfattar värme och varm-vatten. Uppgifterna varierar också beroende på vilken area som den använda energin fördelas på. Energiprestanda beräknas utifrån hela
7 Energimyndigheten och Boverket, Förslag till nationell strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader – Gemensamt uppdrag. ET 2013:24 resp. R 2013:22, s. 175 f.
0 10 20 30 40 50 60 70 80
miljoner kvadratmeter
Småhus Flerbostadshus Lokaler
den uppvärmda arean (Atemp), medan energianvändningen per kvadratmeter i Energistatistiken enbart beräknas utifrån den uthyr-ningsbara arean (BOA, LOA). Relationen mellan Atemp och BOA/LOA varierar mellan olika byggnadstyper. För flerbostadshus och lokalbyggnader används normalt en omräkningsfaktor på 1,25.
Skillnaden i sättet att beräkna arean borde teoretiskt medföra att Energistatistiken anger en högre energianvändning per kvadrat-meter. Det tycks dock mer än väl kompenseras av att Energi-statistiken endast tar upp den energi som används för uppvärmning och varmvatten, medan Energideklarationerna även omfattar fastig-hetsel.
Energistatistiken och Energideklarationsregistret ger av nämnda skäl två delvis olika bilder av energianvändningen. Ett gemensamt drag är dock att en- och tvåbostadshus alltid har den lägsta energi-användningen i alla olika åldersintervall. Myndigheternas bedöm-ning är att de använda areabegreppen rätt väl motsvarar varandra.
Andelen fastighetsel bedöms dessutom vara relativt liten. Den på-verkar Energideklarationsdata i de årgångar där mekanisk ventila-tion har installerats och i byggnader med elvärmda handukstorkar och badrumsgolv.
Den normalårskorrigerade köpta energin för uppvärmning och varmvatten per areaenhet har enligt Energimyndigheten minskat för alla byggnadstyper mellan åren 1995 och 2014, sammantaget med 14 procent.8 Det finns flera anledningar till detta. Den tagna värme som värmepumpar bidrar med och förluster som upp-står vid produktion och distribution av el och fjärrvärme ingår inte i redovisningen. Det innebär att den ökade användningen av värme-pumpar och konvertering till fjärrvärme har lett till att den köpta energin minskar.
Elanvändningen har under den här perioden varit relativt stabil för flerbostadshus och småhus, medan den har ökat för lokaler. Två motsatta trender påverkar användningen av hushålls-, fastighets- och verksamhetsel. Utvecklingen går mot mer eleffektiva installa-tioner och apparater men apparaterna blir fler i hushållen. Orsaker till att driftelen ökar i lokaler är bland annat ökad värmeåtervinning med värmepumpar, högre krav på inomhusmiljö och bättre ventila-tion samt fler belysningspunkter och apparater.
Över tid ger Energideklarationsdata en delvis annorlunda bild.
Energiprestanda för småhus byggda 1910–1960 ligger där till skill-nad mot uppgifterna i Energistatistiken relativt sett lägre (bättre prestanda) än hus byggda under 1960- och 1970-talen för att först därefter succesivt förbättras. Det tyder på att ägare till äldre småhus under senare år har genomfört energibesparingsåtgärder i ganska stor omfattning, sannolikt bland annat genom installation av värme-pumpar. Utvecklingen efter 1980 stämmer också tämligen väl över-ens med de successivt skärpta kraven på energiprestanda i bygg-reglerna.
Källa: Energistatistiken.
För flerbostadshusen visar Energistatistiken och data från Energi-deklarationsregistret en relativt jämn energianvändning per kvadrat-meter i de olika åldersintervallen fram till 1980, då en tydlig för-bättring inträffade. En skillnad är att Energistatistiken anger att den högsta energianvändningen finns i hus byggda fram till 1960, medan Energideklarationsdata anger att energiprestandan har förbättrats i hus byggda redan under 1950-talet.
0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200
1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
kWh per kvadratmeter
Småhus Flerbostadshus Lokaler
För lokalbyggnader gäller samma skillnader i areabegrepp och i redovisning av fastighetsel som för flerbostadshusen. Enligt utred-ningen går det dock inte att dra några säkra slutsatser över tid om lokalbyggnaders energianvändning per kvadratmeter på grundval av Energistatistiken. Skälet är främst det stora bortfallet när det gäller uppgifter om byggnadsperiod (jfr Figur 3.6).
Källa: Energistatistiken.
När det gäller relationerna mellan olika åldersintervall redovisar Energideklarationsdata en ojämn bild, där prestandatalen för lokal-byggnader är sämre i nästan alla byggnadsperioder än för andra hustyper. Särskilt anmärkningsvärd är en tydlig försämring i ålders-intervallet 1991–2000 jämfört med tidigare byggnadsperioder. Detta tyder enligt myndigheterna på att det finns en förhållandevis stor effektiviseringspotential i lokalbyggnader. Lokalbyggnader är en heterogen grupp och skillnaden kan bero på olika urvalsprinciper.
En annan förklaring skulle enligt myndigheterna kunna vara att Energideklarationsdata även innefattar fastighetsel.
Energideklarationsregistret innehåller så stora datamängder att
0 20 40 60 80 100 120 140 160 180
kWh per kvadratmeter
Småhus Flerbostadshus Lokaler
annorlunda eller mera nyanserad bild. De sämsta flerfamiljshusen finns i intervallet 1900–1950. När det gäller småhusen framstår husen i gruppen byggda före 1900 och de som är byggda under 1960-talet som sämst. Beträffande lokalbyggnader är det hus byggda under 1910-talet, under perioden 1931–1960 samt under 1990-talet som har de sämsta prestandatalen.
Med hjälp av underlag från Energistatistiken går det att beräkna den totala energianvändningen för olika åldersintervall (jfr Figur 3.7). Byggnader som är uppförda före 1941, framför allt en- och två-bostadshus, står för en fjärdedel av den totala energianvändningen.
För den gruppen anger Energistatistiken en påtagligt högre energi-användning än uppgifterna från energideklarationer.
Av den totala energianvändningen står den del av byggnads-beståndet som är uppförd fram till och med 1980 för 78 procent.
Som framgått tidigare representerar de äldre en- och tvåbostads-husen en betydande sammanlagd area, vilket är en orsak till den stora totala energianvändningen. En annan anledning är att dessa i större utsträckning än flerbostadshus och lokaler har en egen värme-anläggning, vilket gör att omvandlingsförlusterna hamnar inom systemgränsen.
Anm: Uppgifterna för småhus är estimerade med ledning av uppgifter om uppvärmd area och energi-användning i Tabell 3.4 och 3.5.
Källa: Energistatistiken.