7) ensstämmelse med Nordeils förslag '

M" fi' AjftàÉhr r jL Ti .i i.-iiin^i.yi.Kfi A.. / » y äslM, <*+,,, i/K X X V I I . P l a n ö v e r k a j - o c h b r ä d g å r d s a n l ä g g n i n g , G u s t a f N o r d e l 1 1 8 9 2 . MoDo Arkivet.

En plan över hela kajen och brädgårdsanläggningen på Långgrundet följde snart (se XXVII). Nordell kalkylerade med fyra pråmöppningar och en rikt förgrenad brädgårdsbana. Emellertid ville Kempe ett år senare,efter att han funderat på saken och med hänsyn till beräknad framtida utskeppning,ha fler pråmöppningar, varför Nordell utarbeta de ett nytt förslag (se XXIII) med inte mindre än åtta öppningar. Nu blev det å andra sidan två för mycket enligt Kempes sätt att se,

varför han själv retuscherade den sist insända planritningen.8*

itiii» ? iV. ni> i«r

" ~r ~ r ~ T ~"l ~ ~7,~ ~ r ?r^-p=-j=-=- < . ! il , i I i j

j

it. rn i

Nordelis system med tvärbanor övergavs också ganska snart. I stäl­

let byggdes en övre och en nedre långbana (se plankartan s 14 0) men

i övrigt byggdes det hela som XXVIII visar. Kajtimring

Från januari 1892 och en tid framöver arbetade 44 man intensivt med

kajtimringen. Det hela pabörjades runt det blivande hamn- och bräd—

gardskontoret och invid den översta pråmöppningen.

Kempes nedpålade "billighetskajer" (jfr ovan s 61) hade alltså ute­ slutits till förmån för gedignare lösningar. Denna förändring be­ rodde till stor del pa Nordeils inrådan. Genom att timra var man ab­ solut säker på att ribben skulle ligga kvar. Enbart för kajen på Langgrundet beräknades 28.000 timmer åtgå, men det grövsta och fris­

kaste timret utsorterades för att användas till banorna.10)

Kajen timrades på land i sektioner, eller s k kistor, som sedan "ned- stenades". För att förankra kajen ytterligare vidtog därefter utfyll­ nadsarbeten. De tva översta varven påtimrades dock inte förrän kajen fatt sätta sig något. "Kistorna" gjordes 80 cm breda och drygt åtta meter höga. Man strävade vidare efter att få fyra av dessa metrar ovanför normalvattenstandet. Varje utsprång försågs med "grofva hörn- jern".11)

89

Kajtimringen tog tid. I mars 1893 hade man hunnit ett stycke genom sundet mellan Stuguskär och Långgrundet uppemot sågplatsen. Man tim­ rade i jämn kurvatur. Hedberg ansåg emellertid att det skulle ha

blivit "prydligare" om kajen där timrats i avsatser om 50 fots längd.

12) _{Kajens något framskjutna position syns tydligt på bilden på före­}

gående sida.

I början av mars 1894 var kajtimringen i stort sett avslutad var- 13)

efter allt rödmålades. Kajen fick den profil som Nordell i sina

förslag tänkt sig, men med sammanlagt sex pråmöppningar.

Utanför pråmöppningarna byggdes under vintern 1895-96 tre vågbry-

tare i trä, vilka noggrant fylldes med sten och sedan sänktes när isen gick upp. Även vågbrytarna målades röda.^"^ Angående vågbrytarnas mer exakta lägen se plankartan över Norrbyskär i avsnitt 3.

Byggnader

Av de sex planerade pråmskjulen uppfördes tre under vintern 1895-96. Den väldiga takkonstruktionen var något komplicerad varför Nordell,

15)

vilken bl a fått erbjudande om att bygga andra sågar, ' ombads att stanna kvaroch leda arbetena under vintern. Ritningen efter vilken alla pråmskjul byggdes (se XXX) hade för övrigt gjorts av Nordell.

16 )

De markerade gavelmotiven, om än här dock något flackare, är drag som kan härledas till såghusbyggnaden (jfr XXXVIII).

Som synes följdes ritningen mycket noga (jfr XXX och XXXI). De enda ändringar som vidtogs, såvitt jag kan bedöma, är att gaveldekoration­ erna i någon liten detalj förenklades, att takytan utvidgades något samt att själva taktäckningsmaterialet fick en helt annan riktning. Man byggde nu två av skjulen söder om den numera s k ångbåtskajen,

dvs utbyggnaden för hamn- och brädgårdskontoret, samt ett norr

därom.

Särskilda pråmskjul, med utanförliggande vågbrytare/gjorde att last­

ning av pråmar även kunde försiggå vid något sämre väder.

Hamn- och brädgårdskontoret hade i stort sett byggts klart under sommaren 1895. Byggnadsritningarna, vilka inte kunnat påträffas, tor­ de med all sannolikhet ha gjorts av Nordell. Den övre av de två

18 i byggnaderna på ångbåtskajen kom att fungera som hamnmagasin.

Samtliga,här ovan nämnda mer permanenta byggnader skulle även de en- 19)

ligt Kempes önskan rödmålas.

Ett större magasin hade ju redan tidigare byggts i norra änden av brädgården (jfr s 66) helt i enlighet med Nordelis planritningar (se XXVII och XXVIII). Denna byggnad disponerades till en början av Håknäs Handelsaktiebolag i väntan på att en riktig handelslokal skul­ le byggas på Norrbyskär (se vidare kapitel 2.8).

Ett par provisoriska magasin hade också byggts i övre delen av bräd­ gårdsområdet på varsin sida om vägen upp från Ängbåtskajen. De syns tydligt på en del äldre fotografier (se exempelvis XXIX) och finns

20)

också markerade på en plankarta från 1894. ' Dessa torde dock ha rivits i samband med att den övre brädgårdsbanan byggdes klar. Brädgård

Genom kajutbyggnaden hade man breddat Långgrundet högst väsentligt. Utan att inkräkta på de planerade potatislanden skulle brädgården enligt planerna få en storlek på över sju hektar. Den kunde dessutom lätt utvidgas både åt norr och åt söder och därmed skulle ytterliga­ re något hektar kunna vinnas.

Men för att det hela skulle kunna genomföras krävdes enorma fyllmas- sor och var skulle man ta dessa? För att riktigt förstå problemen går vi tillbaka till 1892 och låter Frans Kempe ge sin syn på saken: "Sedan allt timrandet är färdigt få vi först lägga ut ribben och fyl­ la vattnet dermed intill stranden, men sedan vill jag ovillkorligen fylla på ribben med 1/2 fot sand & grus tagen från innersta delen af brädgården och på så vis få den samtidigt afschaktad. Först härige­ nom kan med säkerhet blåyta undvikas. Om man börjar utfyllningen när­ mast sågen<, men upplägger den första sågade varan efter stranden

längst bort från sågen, så låter det sig göra att påfylla grus & sand alltefter som utfyllningen blir färdig. Jag har beräknat att det ta­ ger 3 år att fylla ensamt kajen vid Långgrundet, om i fall 400.000 timmer sågas om året. Möjligen kan genom vissa anordningar någon tid häri vinnas, men i alla fall drager det ut och frågan blir då den; huru skall man samtidigt hinna såga så mycket, då man får så liten plats? Eller rättare, som det måste ske första året, kunna tillverka 12.000 stand, men ej hafva utrymme för mer än högst 5000? Det blir ett krångligt problem att lösa & hardt när omöjligt".

91 n*i /"Àt-'-xt^r^*'- <* r /&**-* i i « <y,.

1

1 - .

i

I

r . ; i

••!

XXX. Ritning till pråmskjul, Gustaf Nordel 1 1 8 9 5 . MoDo Arkivet

Att till en början kunna fylla med sågavfall var alltså uteslutet. Andra fyllmassor fanns, men i begränsad omfattning. Utschaktningen av den övre brädgårdsdelen, vilken fortfarande i början av 1894 på­ gick, gav en del grus och sand men framför allt sten. Sten blev ock­ så över i samband med odlingen (se kap 2.9). Större stenar fördes nu vintertid ut på isen och lades mot själva "kistorna". Principen blev i övrigt att jämna till så gott det gick, men framför allt att

22)