utarbetades 1676 av sonen Christopher Jacobsson Sten-
4)
klyft och denna visar med all tydlighet de skär som långt senare kom att bli föremål för industriell ex ploatering.^ 1821 blev skären "afmätte och i un gefärligt läge lagde" av lantmätare A M Strinnholm, (se vidstånde kartdetalj). Av beskrivningen framgår att inget "Ängesland" bedömdes finnas på de egentliga Norr-
7)
byskären, dock någon skog och något "Muhlbete". Lång- grundet karakteriserades i huvudsak som "stenigt" och "odugligt", men med någon "risig granskog". Sådan fanns också på Tannskär och på Stuguskär. Stengrundet lik som Blågrundet var båda skog lösa, men hade något "Muhlbete'
1/
VII Skären vid Norrbyn 1821. Kart detalj. Statens lantmäteriverk. Gävle.
8 )
Truthällan betecknades som "helt odugligt". Nämnda karta låg till grund för det "Avvittrings och Skattläggnings-Instrument öfver
o 9)
Norrbyns bys Skärgård", som upprättades i maj 1854. Byn hade genom en dom 1840 tillerkänts rätten att idka fiske vid skären. Kronan ville dock förbehålla sig själva ägenderätten, varemot byamännen protesterade och hävdade att "holmarna ovedersägligen böra höra till fiskelägenheterna enär något fiske på de flesta ställena ej kan föröfvas med mindre de för fisket nödiga göromålen få som vanligt å holmarna förrättas". Påpekas bör att i beskriv ningen hade nu andelen "duglig mark" på Norrbyskären väsentligen ökats i jämförelse med 1821. Halva Stuguskär och nästan lika mycket av Långgrundet hade nu fått denna beteckning enligt den tvågradiga skalan "duglig", "oduglig".10)
Norrbyböndernas äganderätt till skären fastslogs slutgiltigt i och med laga skifte 1877-78, varvid skären avtogs som samfällighet och åsattes ett ökeskattetal av ett halvt seland.
Mo och Domsjö AB:s köp av Norrbyskär
I maj 1890 sålde Norrby byamän sin samfällighet i skärgården till Mo och Domsjö AB. Samfälligheten omfattade Norrby skärgårds alla befintliga holmar, skär, undervattensgrund och däri omflytande vatten, d v s de områden som var upptagna under nr 2666 till och med nr 2726 i laga skifteshandlingarna.
Följande försäljningsvillkor uppställdes:
"1— Förbehåller sig säljarne i everdlig tid för sig och sina rättsinnehafvare rätt till de fiskevatten som ligga söderom Zvislan och österom Blågrundet och Stengrundet.
2- Köpesumman bestämmes till Tiotusen /10.000/ kronor hvaraf hälften erlägges då denna handling af samtliga hemmansegare i Norrby by blifvit underskrifven, hälften den 1 September inne varande år.
3— Säljarne förbehåller sig rättighet för sig och sina rätts innehafvare att få vid det blifvande nya Sågverket årligen utan afgäld försåga 10 stycken stockar för hvarje seland skatt i Norrbyns by och från dess skog, dock må ingen efter räkning derå ifrågakomma om denna rättighet icke årligen be gagnas.
39
4— Säljarne ansvarar att ofvan försålda 1/2 seland ökeskatt i Norrby ej är med någon som helst inteckning behäftad med undantag af strandarrendeskontraktet till Håknäs Sågverks
Aktiebolag och äro skyldiga att hålla köparne tillhanda nödiga 12)
åtkomsthandlingar för lagfarts erhållande".
Kontraktet kan sägas ha varit relativt förmånligt för bolaget. Fisket skulle inte komma att störa den framtida hanteringen och Norrbyns sågningsrätt innebar i praktiken endast 230 försågade stockar per år.
Att utreda ökeskattetalet och att få lagfart på den nybildade fastigheten Norrby 4 visade sig vara något problematiskt, men allt löste sig och lagfart för Mo och Domsjö Aktiebolag utfärda des vid lagtima vinterting med Nordmalings Tingslag den 16 februari
En första undersökning samt kartläggning
Efter det att kontraktet med Norrby byamän var undertecknat fick Gustaf Hedberg m fl order av Frans Kempe att besöka skären. Ur brevrapporten kan följande utläsas:
"På tisdag morgon for Löfroth, Hallström och jag ut till Norrby skären och voro der hela dagen. Jag öfvergick alla skären som hvad
jordmånen beträffar äro alla lika dåliga dvs icke odlingsbara,
men i öfrigt ganska vackra synnerligast en tid af året som denna. Hamnen är den bästa man gärna kan önska sig, ty oaktat det blåste stark N.O. och var sådan sjö att vi ej kunde gå ut med "Kylörn" utan måste taga "Tor", som låg och väntade på lämpligt väder för sin bogsering, så var det fullkomligt lugnt i hamnen. Möjligen skulle under /...oläsligt.../ tänka sig att det höga vattenståndet gör att vågorna lättare kan intränga öfver de grunda refven som äro mellan holmarne och på så sätt orsaka dyning inne i hamnen, men då alla öppningar på norra och södra (sidan) ändan af Långgrundet blif-
14) va igenbyggda torde äfven denna farhåga undanröjas".
Det bästa sågläget på skären var enligt Hedberg Truthällan där berget låg i dagen. Det för totalplaneringen bästa läget, norra änden av Långgrundet (jfr karta s 37), hade enligt Hedberg en alldeles för liten "stenhälla" att erbjuda, varför en eventuell såggrund måste pålas ned i pinnmo och jäslera, vilket väsentligen
skulle fördyra själva grundläggningsarbetet.
Hedbergs redogörelse från Norrbyskären avslutas på följande sätt: "Skall så fort tiden tillåter uppgöra förslagsritning för anlägg ningen med utsättande af holmarne, men så mycket kan jag på förhand se att otroligt mycket penningar kommer en anläggning derstädes att kosta bolaget om den skall blifva stilig och storartad".
Nu vet vi redan att Hedberg vid den här tidpunkten starkt förordade sågens lokalisering till Kylörn, varigenom de spår av negativism i
15)
några av omdömena här ovan till viss del kan förklaras. Men det
skulle bli fler och mer avgörande besök på Norrbyskär.
Som rekognoseringskarta i kustområdet användes till en början en tuschkopia på väv av ålderdomligt kartmaterial. Kopian bär N J Löf- roths namnstämpel.^^
På senhösten 1890 fick dock Hedberg i uppdrag att ombesörja en ordentlig uppmätning och kartläggning av Norrbyskären. Att få det hela verkställt av någon kompetent person visade sig stöta på problem, allrahelst som det brådskade, Isen kunde ju lägga när som helst. Efter diverse sonderingar gjordes arbetet i november må nad av lantmäteriauskultanten Bertil Lagerqvist under överinseende av vice kommisionslantmätaren J Ivarsson, vilken tog ansvaret för
17 )
att de komplicerade arealberäkningarna genomfördes på rätt sätt. I jämförelse med 1821 års avmätning, som ju egentligen var den sis
ta och därmed den mest tillförlitliga kartläggningen av skären före 1890, visar Lagerqvists karta med all tydlighet att landhöj ning ägt rum. Avstånden mellan skären hade påtagligt krympt. Lång- grundet hängde nu ihop med Tannskär och man kunde nästan gå torr skodd mellan Blå- och Stengrunden. Den största ön Långgrundet hade så när fördubblat sin bredd i norr och omfattade nu i det närmaste 26 hektar. Granskogen tycks nu vidare ha blivit ordentligt utbredd över de större skären.
Besked om sågens läge
Inte förrän i slutet av juni 1891 fattades det definitiva beslutet 19)
om sågens placering på Norrbyskären.
Beslutet föregicks av en sista undersökning av skären lördagen den 20 juni. I undersökningsgruppen ingick förutom Frans Kempe själv,
41
sågbyggmästaren Gustaf Nordeli, sågverksfaktorn vid domsjösågen
20)
Hampus Tideman samt ytterligare minst två personer.
Något protokoll e d från denna syn har inte kunnat påträffas.
V I I I Förberedelsegrupp på Norrbyskär o 1 8 9 1 . Foto hos Gunnar Nordel 1 Gävle. (I mitten Gustaf Nordel 1 och Frans Kempe).
1) Lundkvist T, De äldsta byarna, i Hembygdsboken, Nordmalings och Bjurholms socknars historia, Umeå 1962, s 55.
2) Lundkvist T, Socknen under Vasatiden, i Hembygdsboken, Nordmalings och Bjurholms socknars Historia, Umeå 1962, s 7 8 - 8 5 . Snöan, den största ön,
har som namnet anger troligen fungerat som boplats för säljägare vintertid. Där finns också forn1ämningar. Se vidare Ràde A och Olofsson E, Med yxor av sten, I Hembygdsboken, Nordmalings och Bjurholms socknars historia, Umeå 1962, s 25.
3) Denna geometriska avmätning omfattade även socknarna Arnäs, Grundsunda, större delen av Själevad samt hela Härnön. Ångermannelands gamla geometriske Chartor utaf Arnäs socken Jacob Christophersson Stenklyft 1646. Geo metrisk jordebok, XI : 173, Statens Lantmäteriverk Gävle.
k) Westin J, Jordmätning och kartläggning i Ångermanland under 1600-talet, i Svensk Geografisk årsbok 19^2, Lund 19^2, s 240-265.
5) Geografisk och Speciell Tafla af Ångermannelands norra Contract Sielevad Arnäs Grundsund och Nordmalings socknar med dess fieli och skärgårdar af- ritat Anno I676 af Christopher Jacobsson Stenklyft, X7, Statens Lant mäteriverk Gävle.
6) Charta öfwer Holmar Skär och klippor uti Hafsjön utanför Norrby By i Westerbottens Län och Nordmalings Sockn. Afmätte och i ungefärligt läge lagde. Är 1821 af And. Magn. Strinnholrn, z 12—14Z, Statens Lantmäteriverk
Gävle. Strinnholms avmätning kom som en direkt följd av kollegan A D Sellins storskiftesförrättning å inägojorden några år tidigare, (se Charta öfver Norrbyns Inegor och Utengar uti Nordmalings Socken och Westerbottens Län upprättad till Storskifte År 1861 af Er. Ruth genom And. Dan. Sellin, z 12—14', Statens Lantmäteriverk Gävle), då frågan om skärgårdens dispo sitionsrätt (byamännen eller Kungl. Maj:t och Kronan?) diskuterades och byamännen som underlag för frågans avgörande nu lät upprätta nämnda karta med beskrivning från 1821.
7) Med "Norrbyskären" menas här de skär utanför Norrbyn, vilka kom till direkt användning vid den senare sågverksetableringen. Vid nämnda förrättning be tecknades helt naturligt Snöan som mer värdefull. På kartan finns där för utom "Bönehus" nio jakt- och fiskarstugor inritade. På Norrbyskären fanns enligt kartan ingen dylik bebyggelse.
8) Ytterligare en komplikation angående dispositionsrätten till skären dök emellertid upp i form av "saltpettersjuderi Understyresmannen" Eric Ång ström från Ängersjö. Denne hade nämligen enligt utslag av Konungens Be fäl Iningshavande rättighet att från Långgrundet och Stuguskär utan avgift hämta tall- och granved, varför han hävdade sin förmånsrätt framför Norrby bönderna, "emot det han betalar den afgift som wid denne förrättning desse holmar, skäl igen kan åsättas". Byamännen förnekade inte Ångströms rättighet, en rättighet han mycket väl kunde få behålla även i fortsättningen, men med äganderätten till skären var det en helt annan sak.
9) Någon ny karta i samband med 185^ års förrättning upprättades alltså inte. 10) Afvittrings och Skattläggnings Instrument öfver Norrbyns bys Skärgård uti
Nordmalings Socken och Westerbottens Läns Södra Härad upprättadt i Maji månad år I854. A Degerman (18 Maji 185*0, z 12-1^3, Statens Lantmäteriverk Gävle. 11) Laga Skifte å Norrbyns By I878, Alex Lagergren samt karta i 13 blad öfver alla
ägorna till Norrby By uti Nordmalings Socken och Tingslag af Westerbottens Län upprättad för Laga Skifte år 1877» Alex Lagergrén, Frans Sjöström (kopia), Hörnefors akt 10, Västerbottens läns Lantmäteri kontor, Umeå. (Originalet i 20 blad hos Statens Lantmäteriverk Gävle, arkivnr: z 12-14^)
Även nu användes 1821 års karta: "... kopierad och begagnad vid laga skifte år I877 af Alex. Lagergrén".
Påpekas bör att Norrby byamän redan före laga skiftet, trots kronans protes ter, hade fått gemensam lagfart på området i860. Se Lagfartsprotokoll från förhandlingarna, Hållet å Lagtima Ting med Nordmalings och Bjurholms Tings lag uti Tingshusen på Wallen den 7 mars i860, N£ 20, Umebygdens tingsrätt, Umeå.
12) Kontrakt mellan Mo och Domsjö Aktiebolag och Norrby hemmansägare av den 19 maj I89O, med tillägg av den 2 september I89O för kvittering av den andra hälften av köpesumman. Kopia av handlingen som bilaga "AS" till Lagfarts protokoll 16 februari 1891 § 10, Umebygdens tingsrätt, Umeå.
För Mo och Domsjö Aktiebolag skrev Frans Kempe på. Följande hemmansägare underskrev handlingen: Johan Helìman (bomärke), Eric Olof Johansson (bo märke), Johan Johansson, Er Ol Wal lin, Erik Wallander, Jonas Jonsson (bo märke), Erik Olof Olof Son, J P Jons son.
13) Se vidare Kempe Löfroth 29 maj I 8 9 O ( i Hedbergs avg. korrespondens),
Hedberg Kempe 10 juni I 8 9 I , Kempe•--* Hedberg 27 juni 1891 samt Lag fartsprotokoll 16 februari I 8 9 I § 10, Umebygdens tirrgsrätt, Umeå.
14) Kempe —-»Hedberg 12 juni I 8 9 O .
15) Jfr ovan s3T. Någon förslagsritning över planerade anläggningar på Norr byskär av Hedbergs hand har inte kunnat påträffas, däremot en utförlig och professionell sådan från 1891 över Kylörn (VI).
16) Kartan saknar beteckning men omfattar södra Västerbottens kustland från Norrbyskär till gränsen mot Ångermanland. Mo Ångsåg 1887-1915, Planläggning av Norrbyskär, M0D0 Arkivet Domsjö. Att den fuktfläckade och välanvända kartan verkligen begagnats under den första tidens undersökningsexpeditioner är inte att ta miste på. Här finns med blyerts tänkta såglägen, kajer, tim mermagasin, möjliga inseglingsleder m m slarvigt inritade både omkring Norrbyskär och vid Öreälvens utlopp.
1 7 ) Hedberg Löfroth 27 okt och 26 nov I 8 9 O , telegram Hedberg —>Wallgren, Bjästa 14 okt 1890.
18) Stuguskär (inkl Li 1 lstuguskär) omfattade cirka 15 har. Se vidare Beskrif- ning till kartan öfver en del af Norrby Skärgård uti Nordmalings socken och härad af Westerbottens län; upprättad år I 8 9 O , Umeå den 1 December 1890,
Bertil Lagerqvist Landtmäteriauskultant, Mo Ångsåg 1889-1915, Div handlingar, M0D0 Arkivet Domsjö, samt Karta öfver en del av Norrby Skärgård uti Nord- malings socken och härad af Vesterbottens län upprättad år I89O av Bertil
Lagerqvist Landtmäteriauskultant, Mo Ångsåg 1889-1915, Planläggning av Norrbyskär, M0D0 Arkivet Domsjö.
19) Kempe — * Löfroth 25 juni 1891•
20) Antagligen förvaltarna Gustaf Hedberg, Domsjö och N J Löfroth, Håknäs. Eventuellt medföljde även dr Knut Backlund Örnsköldsvik samt bolagets re visorer. Bolagets ångbogserare "Dal" stod till gruppens disposition. Kempe Löfroth 16 juni I 8 9 I , Kempe —^»Hedberg 16 juni I 8 9 I , telegram
Kempe --•» Hedberg 19 juni I 8 9 I , Angående revisorernas besök se Gårdlund 1951, s 68.
1.6 Byggmästare och arkitekter
Omkring 1890 råkade två av tidens stora sågverksbyggmästare,
kanske de två mest betydelsefulla, vara engagerade i örnsköldsviks- distrikt. Den ene var Klas F Lundberg, vilken både var intresserad av och till en början även föreslagen att leda uppbyggandet av den nya sågverksanläggningen. Men valet föll till sist på den andre, som hette Gustaf Nordell.
Att anlita riktiga arkitekter för industribyggnationer och till hörande serviceinrättningar torde inte ha varit särskilt vanligt i det sena 1800-talet, i varje fall inte inom sågverksindustrin. För anläggningen på Norrbyskär anlitades emellertid till en del dåvarande biträdande stadsarkitekten i Stockholm Kasper Salin. Före honom hade även stadsarkitekten i Härnösand Albert Thurdin haft något enstaka förberedande uppdrag.
Den största arkitektrollen kom dock att spelas av ovannämnde Nor dell som förutom byggmästare blev något av planarkitekt. Dessutom ritade han ett flertal byggnader för Norrbyskär.
Påpekas bör också att Gustaf Hedberg aktivt deltog både i plan- och byggnadsritningsarbetet.