Under hösten 189^ drevs timmerhästen provisoriskt med hjälp av en mindre ång­ maskin som man lånat från Bolinders.

Tidblad —*• Ultvedt 19 juni 189^, Kempe —•» Ultvedt 19 juni 189*», Ultvedt — • Kempe 22 mars och 5 aug 1895, Luth £ Rosén —Ultvedt 20 juli 1895. Se även kostnadsförslag från Luth & Rosén av den 10 april 1895, i 1896 års Verificationer till Journalen vid Mo Ångsåg, Förvaltarebostadens uthusvind, Norrbyskär, Nordmal ing.

8 ) T i d b l a d ( B o l i n d e r s ) — U l t v e d t 2 1 s e p t o c h 3 o k t 1 8 9 ^ . S k i s s e n i b r e v e t a v den 21 september.

131

2.6 Bostäder

Vid ingången av 1892 hade man som ovan nämnts (1.7) börjat bygga några bostäder. Riktigt hur många man skulle uppföra var ännu inte bestämt, men däremot var man helt säker på hur arbetarbostäderna i stort skulle se ut och hur de skulle disponeras (jfr s 62 - 66 ). Om tjänstemannabostäderna visste man ännu ingenting, med undantag av "Ettan", som ju redan påbörjats och till vilken man hade ritning. Men fler bostäder för förmän måste planeras och för den blivande förvaltaren måste en ståndsmässig bostad byggas. För denna byggnad hade södra delen av Stuguskär reserverats.

Arbetarbostäder

Den 2 januari 1892 sändes från Stockholm ett antal ritningar till arbetarbostäderna. Mottagare var Hedberg för vidare befordran till Nordeli. Arkitekten hade talat.^ Hedberg var allt annat än impone- rad över vad han fick i sin hand: "Förstår mig ej rigtigt på dem och tycker de äro rigtigt barnsliga för att vara af en framstående arkitekt. Stenfoten och väggbeklädnaden utvisar endast lappverk som jag förmodar icke kan efterkommas utan allmänt åtlöje, äfvenså äro trapporna tilltagna uteslutande för smått folk ej för fullvuxna per-

2)

söner". Kritiken kräver en närmare förklaring. Av dessa ursprung­ liga fasadritningar (se XLVIII) framgår att stenfoten skulle vara uppbyggd av oregelbundet huggna eller delvis naturellt formade, men väl inpassade stenar. Detta tilltalade naturligtvis inte den i förs­ ta hand praktiske Hedberg, som väl i detta förfarande såg ökade kostnader. En del av grunderna var ju redan lagda och ett "artis­ tiskt" stenhuggeri och inpassningssätt skulle bara ge Westerberg och hans folk mer arbete och därmed drygare grundläggningskostnader som följd, utan att grunden som sådan skulle komma att bli ett dugg bättre.

Vidare skulle som synes bottenvåningen förses med liggande panel, medan byggnadens övre parti skulle klädas med spån. Detta stämde inte alls med Hedbergs konservativa syn på panelarkitektur, som med all sannolikhet var i nära överensstämmelse med både Löfvenskiölds

3) och Petterssons försvenskade "stick style".

Utan att gå in på några djupare och jämförande fasadanalyser kan man sammantaget dock ej blunda för att Salin i sitt förslag till bostadshus för arbetare i hög grad hade låtit sig inspireras av

»V/.v^SN. Js'-.'-AV-À''

y fît . ;

1}Ì££&~

',vt\ - -/' - x ^ < y , <^',>-)A

L .UurÀàc>^U' -'• MvviiL#*^ <*>' l-s&iû*

X L V I I I B o s t a d s h u s f ö r a r b e t a r e , f a s a d r i t n I n g a r , K a s p e r S a l i n 1 8 9 1 - 9 2 - MoDo Arkivet.

133

amerikanska förebilder. Detta gäller såväl den rustika stenfoten som spånbeklädnaden och dess utsvängning nedåt, gavelmotiven samt de indragna förstukvistarna i form av verandor. Samma inflytande kan i första hand också spåras vad gäller förvaltarbostad (se nedari s 143) och skolhusbyggnader (s 158) på Norrbyskär.

Med "amerikanska förebilder" menas den engelska renässans i U.S.A. med utgångspunkt från Norman Shaw och hans samtida, som ganska snart genom arkitekter som William Ralph Emerson, Alexander F Oak­ ley m fl fick ett återflöde till Europa. Facktidskrifter, kanske

4) främst American Architect, torde därvid ha spelat en stor roll. Influensen märks tydligt redan i villa Kammarbo (Åtvidaberg),

som byggdes om helt 1888-89. Vid den tidpunkten drev I G Clason 5 )

sin praktik delvis i kompanjonskap med Salin. Att samarbetet med Clasom kom att ha betydelse för Salins norrbyskärsarkitektur är uppenbart. Jämför exempelvis vidare med Clasons villa Castenhof utanför Göteborg.*^

Flera andra större villor från den här tiden och även av andra ar­ kitekter som t ex Gustaf Lindgren och Erik Josephsson visar till

7) det yttre en påtaglig formal släktskap med norrbyskärsarkitekturen. När alla bostadshus för arbetare så småningom var upptimrade på van­ lig stenfot och klara för panelering, fick varje byggnad en helt vanlig enkel stående panel i sitt övre parti. Praktikern hade seg­ rat. I vad mån Salin hade fått möjlighet att deltaga i ändringsbe­ slutet och modifieringen har inte gått att utreda.

Hedberg hade också, fast i omskriven form, meddelat Kempe sina syn­ punkter på Salins ritningar. Angående bredden på trappan, delade Kempe till en början Hedbergs uppfattning om att den nog borde ökas. Enligt ritningen skulle denna bredd vara 4 fot (ca 1,2 m). Hedberg förordade en ökning av bredden med 1-2 fot.

Efter egna och noggrant utförda experiment med korridorbredder hem­ ma i våningen på Kungsträdgårdsgatan ansåg sig dock Kempe ha be­ visat att 4 fots bredd skulle vara tillräckligt. Att inkräkta på de redan ganska små rummen, framför allt i övre våningen, skulle

inte vara särskilt lyckat. Men Kempe fick här ge med sig, förmodli­ gen sedan Nordell sagt sitt, och trappan byggdes 5 fot bred.*^

och färdig bostad). Vidare föreslog nu Kempe gammalt kalkbruk som 9)

fyllning i trossbottnarna (jfr s 68).

Huset var från början tänkt att ge plats för två, högst tre, famil­ jer. Dessa skulle då ha varsin lägenhet nere och vid behov, om bar­ nen var många och halvvuxna, kunna disponera något av rummen en trappa upp. Alternativt skulle rummen på övre våningen kunna tjäna som bostad för några lösarbetare eller i undantagsfall för något ny­ gift par utan eller med högst ett barn."*"^

Lägenheterna på nedre botten (se XLIX, överst) var på ett rum och 2

kök och omfattade vardera inklusive garderober c:a 75 m , medan det på övre botten fanns fyra rum, som inklusive garderober hade en

2

sammanlagd yta av omkring 140 m . Volymmässigt var dock skillnaden mellan våningsplanen åtskilligt större, eftersom takhöjden var lägre

i andra våningen och en ganska stor del av våningsplanet

låg där under snedtak. Dessutom har inte hela golvytan kunnat utnytt­ jas i andra våningen. Byggnadens totala höjd och takkonstruktion tillät inte detta. En följd därav är fönsternischerna mot söder. Att notera är att det minsta rummet skulle bli kök. Detta kom också att vändas mot norr (jfr Kempes program ovan s 64 ). De största gar­ deroberna, belägna i byggnadens nord-sydliga mittaxel, torde förutom en rent lägenhetsavdelande funktion ha placerats där i ljudisolerande syfte.

Ganska snart insåg man att huset måste planeras för fyra kompletta familjer och redan i Salins ritningar kan detta utläsas genom att övre våningen indelats i två lägenheter om ett rum och kök vardera, där det mindre rummet alltså skulle vara kök och det större "rum"

12)

och av den anledningen försett med kakelugn.

I MoDo Arkivet finns en osignerad och odaterad "Eskiss till arbetare- 13) bostäder vid Sågverksanläggningen i Norrby skärgård" (se nedan). Med hänsyn till denna formulering bör ritningen ha tillkommit före eller ungefär samtidigt som de närmast ovan presenterade ritningarna. "Eskissen" är enligt vad jag kunnat utröna ej omnämnd i korrespon­ densen.

Mitt förslag är att den ritats före och eventuellt som ett förbere­ dande alternativ till de ritningar efter vilka bostadshusen för ar­ betarna kom att byggas.

135

:>x:

XL'X Bostadshus för arbetare, planritningar, Kasper Salin 1891-92. MoDo Arkivet.

Släktskapet med Salins ritningar är påtagligt (jfr XLVIII), även om man här kan se en mer direkt engelsk påverkan. Att bygga radhus var

ju relativt vanligt i England, även om det också förekom i vårt 14)

land. En del fasaddetaljer (t ex gaveldekorationerna) kan

direkt härledas till byggnader av Richard Norman Shaw m fl.^"^

Varje radhus med undantag av det ena gavelhuset skulle innehålla två lägenheter om ett rum och kök på nedre botten, medan övre våningen förutom ett vindsutrymme, skulle ge varje familj ett extra rum. Den­ na princip överensstämmer med Frans Kempes tidiga funderingar (jfr

not 7 samt ovan s 134). vid den tidpunkten kalkylerade Kempe dess­

utom med långt fler bostadshus för arbetare än vad som senare kom

att byggas (jfr sid 64). Av den anledningen verkar det rimligt

att antaga att radhusidén till en början kan ha föresvävat Kempe. Detta alternativ skulle med tanke på det existerande, men mycket be­ gränsade, utrymmet på Långgrundet ha kunnat tillfredsställa dessa tidiga och mer omfattande bostadsplaner.

T< ut-- AH Ï&X.TA Vt C » PÇ ft V < f>

»sm t skäwqä * o.

137

Naturligtvis kan radhusritningen även vara tillkommen i det sena 1890-talet och då möjligen i samband med att man lät uppföra ytter­ ligare ett antal bostäder för arbetarna. Men ingenting i korrespon­ densen styrker heller detta. Påpekas bör dock att utrymmet för nya hus i denna andra och ej här behandlade utbyggnadsetapp var ähnu mer begränsat, varför radhus kan ha varit föreslagna att placeras på Stuguskär i stället för de strax före sekelskiftet tätt uppförda men fristående tegelhusen enligt Salins då gamla ritningar.

Bakom och mellan bostadshusen planerades uthus, dock ej för kreatur, utan i huvudsak för förvaring av ved. Varje uthusbyggnad skulle de­ las mellan dem som bodde i två bostadshus, men varje familj skulle få särskilda utrymmen. Uthusen ritades av Nordeli efter visst sam­ råd med Hedberg, men den färdiga ritningen utsattes för hård kritik av såväl Kempe som Hedberg, varför den gjordes om. Nordelis första uthus, varav ett till och med byggdes, ansågs vara för stort både vad utrymmet beträffade och rent estetiskt med hänsyn till bostads­ husens format. Nordeli delade inte denna uppfattning, men rättade sig helt naturligt efter den framförda kritiken och förminskade byggnaden på alla ledder. Nordell hade även klandrats för att han i sitt ursprungliga förslag lagt avträdet direkt mot uthusbyggnaden. Omkring denna rent hygieniska fråga enades dock alla i det att "hem­

lighusen" i stället byggdes fristående.16^ (Bilder se LI och LII)

Varje bostadshus med uthusdel hade av Nordell kostnadsberäknats till 7.499:90. Detta kostnadsförslag betecknades av Kempe som helt orim­ ligt, varför Hedberg gjorde ett nytt som slutade på 6.759:40. Även

LI Uthusbyggnad, Långgrundet.

detta tyckte Kempe blev för mycket. Han ansåg att 6.000 kronor per 17)

hus var en skälig summa. Jag nämner detta även av den anledningen

att här ligger en del av upprinnelsen till den schism mellan Kempe och Nordeli, vilken redan omtalats ovan. Nordell hamnade följaktli­ gen i en mellanställning där han hade att välja mellan att bygga "billigt" i flera bemärkelser och kanske inte kunna behålla det folk han ville hä eller att bygga "dyrt" och därmed falla i onåd hos

Kempe. Som vi vet valde Nordell det senare alternativet (jfr sid 74 ), varför varje hus kom att bli åtskilligt dyrare att bygga. Som jämförelse kan nämnas att en arbetarbostad, ej fullt färdig, i no­

vember 1894 värderades till c:a 8.500 kronor exklusive uthus.18^

I mitten av juni 1892 var nio byggnader under upptimring och för ytterligare fem hade grundläggningsarbetet påbörjats. Vid den tid­ punkten torde beslutet om att bygga sammanlagt 20 bostadshus för ar­ betare längs Långgrundsgatan redan ha fattats.

I oktober var alla 20 husgrunderna färdiga och 18 bostäder upptimra­ de, varav 16 under tak. Den sist upptimrade arbetarbostaden torde ha

varit den som låg närmast söder om "Tian" (se bilden nedan).20^

139

Under hösten kom vidare bröderna Salin på besök. Särskilt arkitek­ tens kommentarer skulle ha varit intressanta att få ta del av, men

21)

tyvärr finns nog inget material i den vägen att tillgå.

I januari 1893 var även uthusen under tak och drygt ett år senare bagarstugan på Långgrundet. Men dessförinnan hade äntligen en ny plankarta upprättats (se LIV). Vad bostadsgatan efter Långgrundet beträffar överensstämde denna nu i stort sett med de faktiska för­ hållandena. Påpekas bör dock att sågen, vilken ju ännu inte var på­ börjad, inte kom att orienteras som plankartan visar (jfr ovan 2.4) och att brädgården på Stuguskär inte var påbörjad och ej heller kom att byggas i enlighet med det nu presenterade förslaget (jfr ovan

2.3).22)

Under sommaren 1894 påskyndades arbetena. Folket skulle flytta in i oktober. Bostäderna inreddes till en del och målades invändigt. Svårigheter med att få tillräckligt med hyvlade panelbrädor från Domsjö gjorde att man i slutet av september endast hade brädfodrat åtta stycken bostadshus. Samma månad rekvirerades ett större parti hyvlat virke bestående av golvplank, boiseringsbrädor, golvsocklar,

23)