Erfarenheter av kooperativt lärande

KL på arbetsplatsen

Ulrika och Fia arbetar båda på skolor där KL har implementerats i hela verksamheten genom fortbildning och kontinuerlig uppföljning. I båda verksamheterna har det börjat med några få drivande pedagoger som själva har läst in sig och testat KL i undervisningen. När de upplevt

30

positiva resultat av förhållningssättet har det spridit sig i verksamheten och till slut införts i större skala.

Vi hade ju ambassadörer på skolan två stycken som har gått en KL-utbildning. Sen har vi haft flera föreläsningar här ju och workshops tillsammans med både hon Jennie och Niclas.

(Författare till boken Grundbok i kooperativt lärande, vårt påpekande.) Från början var det väldigt basic från tänket, alltså grundtänket att arbeta tillsammans med eleverna med samarbetsförmågan och så och sen gick vi vidare till att använda oss av strukturerna i undervisningen. (Fia, lärare åk 3)

Det var jag och två av mina kolleger som började arbeta med KL på vår skola. Nu har vi under några terminer haft fortbildning för kollegerna på låg- och mellanstadiet och precis nu startat fortbildningen på högstadiet. (Ulrika, lärare åk 1-6)

Kerstin och Elin har tidigare arbetat på skolor där KL är ett arbetssätt som genomsyrar stora delar av verksamheten. Utifrån dessa erfarenheter betonar Elin vikten av att arbeta samstämmigt med andra för att utvecklas och dra varandra framåt. Hon menar också på att det är viktigt för eleverna att det är ett förhållningssätt som löper som en röd tråd i verksamheten. Även Kerstin tyckte att det var svårt att inte ha någon att bolla arbetet med när hon började på sin nya arbetsplats där ingen använde KL.

På min förra arbetsplats gjorde alla vi lärare som undervisade i samma klasser det. Men här gör inte mina kollegor det vilket gör att eleverna inte blir riktigt inkörda i det heller och det blir svårare för dem att komma in i arbetssättet. Jag tänker också att det blir väldigt svårt för eleverna att förhålla sig till att på dina lektioner gör vi så och på dina så om det är väldigt olika arbetssätt.

(Elin, lärare åk 5)

Nere på lågstadiet var det ju ingen annan som arbetade med KL och nej ibland behöver man ju ha någon att bolla det med och ibland är det som du säger det är ju lättare att dra igång det om det är fler som gör samma sak att man lite har någon att snacka med och lite som ja bollplank.

(Kerstin, lärare åk 1)

Mia har ingen erfarenhet av att vara på en arbetsplats där alla arbetar med KL. Däremot har hon själv försökt att implementera det på sin arbetsplats men det har ännu inte fått någon genomslagskraft.

Ja när jag började på skolan pratade jag en del om KL och då var det inte många här som kände till det. Sen så var det ju på något lärarmöte som vi läste en bok av Nottingham (Utmanande undervisning i klassrummet, vårt påpekande) och så hade vi en studiecirkel kring den boken, och då slog det mig att det var någon som sa att det alltid är vissa elever som räcker upp och är aktiva i klassrummet och visa som aldrig säger något och hur ska vi organisera klassrumsmiljön för att nå alla. Där är det kooperativa bra för att det är fler som blir sedda och får komma till tals utan att det blir handuppräckning. Då hade vi ju en fortbildningsdag här och den var jag initiativtagare till och då kom två och hade en föreläsning och en workshop för hela skolan.

Tanken var sen att detta skulle kunna dra igång så att fler testade och använde sig av det i sina

31

klassrum. Vissa provade och vissa kanske fortfarande arbetar lite med det i sina klassrum men det är lite tråkigt för det fick ju ingen genomslagskraft. (Mia, lärare åk 4-6)

Planering och bedömning

Även om alla respondenter är positiva till arbetssättet så nämner alla att det i viss utsträckning tar längre tid att planera sin undervisning när den ska genomföras utifrån KL. Ulrika och Lina nämner framför allt att det finns vissa strukturer som tar lång tid att planera och förbereda. I övrigt tycker de inte att det tar så mycket längre tid en annan planering av sin undervisning.

Jag tycker att det är ganska lätt, sen materialmässigt att hinna fixa något till en uppgift, då blir det mer tidskrävande. Men så blir det kanske oavsett hur du väljer att undervisa. (Lina, lärare åk 1)

Den enda nackdel som jag har upplevt är att i vissa strukturer tar det lite tid att förbereda det material som ska användas men det tänker jag att det gör även om du inte arbetar kooperativt.

(Ulrika, lärare åk 1-6)

Fia och Elin har dock en liten annan bild av just planeringsarbetet. De påpekar att det tar längre tid men att det är värt det med tanke på effekterna. Framför allt beror detta på att det blir ett moment till att hitta en passande struktur till lektionsinnehållet och förbereda material för att genomföra det.

Det kräver väldigt mycket planering och framåt tänk. Man måste ju hela tiden vara före för att kunna arbeta med det i de olika ämnena till exempel läs och skrivutvecklingen för det är väldigt tidskrävande det måste jag faktiskt säga. (Fia, lärare åk 3)

Man behöver ju planera extra för hur ska jag nu göra detta och hur blir det bäst. Samtidigt är det ju ofta en stor vinning med det, man får ju mycket gratis eftersom man lär av varandra och hjälper varandra. Men ja, det är ju ett extra moment i planeringsstadiet. (Elin, lärare åk 5)

Lärarnas tankar kring bedömning i förhållande till arbetet med KL är generellt att de lyssnar in under grupparbetet, men att den slutliga bedömningen framför allt sker i det individuella arbetet som eleverna gör. Svårigheten med bedömningen under arbetet med KL tycks mest bero på att de flesta uppgifterna görs muntligt. Ulrikas tankar summerar vad de alla uttrycker.

Även om vi arbetar kooperativt så har vi alltid enskilda uppgifter för att underlätta bedömningen. Men det finns även mycket som jag som lärare kan bedöma när jag lyssnar på eleverna, kruxet där är att det endast finns muntligt. Därför ber vi ibland eleverna spela in sina samtal och skicka till oss. (Ulrika, lärare åk 1-6)

Lärarens roll och upplevelser av KL

32

Samtliga redogör att deras roll blir mer stöttande och vägledande i det kooperativa arbetet eftersom eleverna även har stöd av varandra när de samarbetar. Elin och Ulrikas upplevelser får representera de positiva erfarenheterna de alla hade av sin roll som lärare i arbetet med KL.

Jag upplever att man blir mer en stöttande vägledare när man kan gå runt och ”okej här behöver vi nu jobba med detta”. Det är lättare för mig att uppfatta vad som var svårt för dem. Även om det från början är tio som inte förstår vad jag pratar om av olika anledningar så när dem har fått göra olika moment så kanske det bara är två ”Ahh det var det här som de hade svårt med” då kan man jobba vidare med de eleverna med det som var svårt. Så att jag kan nyttjas bättre och min tid kan nyttjas bättre eftersom jag inte behöver springa runt och hjälpa alla med samma sak.

(Elin, lärare åk 5)

När arbetet flyter på är min roll att gå runt och lyssna på alla tankar och diskussioner utan att lägga mig i. En utmaning är att våga låta eleverna göra fel för att gemensamt upptäcka det och komma in på rätt väg. Vissa grupper kan ha svårare med sitt samarbete, då är det min uppgift att synliggöra samarbetsförmågan och hjälpa dem att hitta var det brister på ett coachande sätt.

(Ulrika, åk 1-6)

Lärarens roll betonas som väldigt viktig för att coacha och vägleda istället för att enbart förmedla kunskap. Lärarens tid förvaltas också på ett annat sätt när den kan stötta och hjälp i grupp och vissa problem som eleverna ställs inför kan de lösa tillsammans. Nedan följer Lina och Elins upplevelser av detta.

Jag går mycket runt och lyssnar på dem. Om jag känner att här måste ni komma vidare så kan jag lägga in en fråga ”Hur tänker ni kring det här?”. Jag försöker vara aktiv fast att det är nu de ska arbeta, jag lyssnar och observerar och kanske ibland går in och drar lite grann i deras samtal, vinklar eller får dem att försöka tänka på andra sätt liksom. (Lina, lärare åk 1)

Ja man är ju mycket mer delaktig, man har ju en helt annan vi-känsla när man jobbar utifrån de här övningarna på olika sätt. Det blir ju inte den här traditionella genomgången och sedan att de får jobba utan de blir olika typer av uppgifter där jag är mer, jag tar nästan ett steg tillbaka. Det är dem som arbetar så att säga jag blir som ett bollplank eller som ett verktyg jag blir ju inte den som ger informationen så att säga eller ger faktan utan det är deras jobb. (Fia, lärare åk 3)

Mia som själv arbetar på mellanstadiet har funderingar kring hur verksamheten kan optimera arbetet med KL. Hon upplever själv att det hade varit bra om eleverna får komma i kontakt med KL tidigt för att bygga sin förmåga att samarbeta och att lära av varandra.

Jag tror att det är bra om man börjar arbeta så här redan på lågstadiet så att eleverna är inkörda i tänket och arbetssättet. Om eleverna är vana från lågstadiet att man bara arbetar enskilt och sitter tyst på sin plats då blir det väldigt jobbigt för dem att ställa om helt. Det har jag även hört från andra som har haft erfarenhet att ta över om en grupp är väldigt vana vid att jobba individuellt att det är en svår omställning. Och då börjar man kanske själv att tvivla på om det är värt att stå ut för att implementera arbetssättet om det är väldigt rörigt till en början. Men man får tänka lite längre och att det långsiktiga vinningar. Det kanske är värt den där inkörningsperioden, den kanske hade blivit kortare om man börjar tidigare. (Mia, lärare åk 4-6)

33

5.2.1 Analys av erfarenheterna av kooperativt lärande

Positiva erfarenheter

Ulrika har stor erfarenhet av att använda KL i sin undervisning. Hon anser att planeringstiden förmodligen bli densamma oavsett vilket arbetssätt som används. Hon är väl förtrogen med strukturerna och upplägget. Hon arbetar dessutom tillsammans med en kollega, de har ett gott samarbete och kan vara som ett bollplank till varandra i planeringar och förberedelser. Här ser vi att det är viktigt även för läraren att känna KASAM genom att utbyta kunskap och tankar uppleva gemenskap (Antonovsky, 1991).

Positiva effekter är även att lärarens arbetsinsats i klassrummet blir mer av stöttande karaktär som den metaforiska byggnadsställningen i scaffolding (Gibbons, 2009; Tjernberg, 2013). Läraren har möjlighet att observera eleverna när de arbetar, notera vilka svårigheter som finns och vilken kunskap som redan förvärvats. Det finns tid att under lektionen reflektera över var eleverna befinner sig och vad nästa steg kan vara i deras utveckling. Utifrån kunskapen som läraren får på detta sätt, kan den sen användas för att anpassa “byggnadsställningen” till varje elevs behov (Tjernberg, 2013). Elevernas roller som medpedagoger till varandra gör att läraren helt enkelt hinner med fler saker i klassrummet. En annan positiv effekt av detta är att eleverna inte behöver sitta och vänta på lärarens hjälp (Fohlin, Moerkerken, Westman & Wilson, 2017;

Kagan & Stenlav, 2017).

Negativa erfarenheter

Det framkommer i intervjuerna att det upplevs som ensamt, som Mia berättar, att vara den enda läraren på en skola som arbetar kooperativt. KASAM är ju inte bara viktigt för eleverna att känna, utan även för läraren i sitt arbete. Att uppleva en ”känsla av sammanhang” är viktigt för vårt välbefinnande och därför är samarbetet i kollegiet oerhört betydelsefullt (Antonovsky, 1991).Trots att det satsats på fortbildningar och KL-undervisande lärare initierat workshops är det svårt att få KL att slå igenom i alla verksamheter. Ulrika och Lina upplever att det tar tid att planera men tänker att det troligtvis skulle tagit dem samma tid att planera traditionell undervisning. I de fall som det är flera undervisande lärare i en och samma klass blir det svårt ifall endast en lärare vill arbeta med KL. Dilemmat med elever som har svårt att samarbeta har lyfts i intervjuerna. Mia upplevde det som utmanande att starta upp KL bland äldre elever om de var inkörda på att arbeta individuellt. Att förändra sitt sätt att undervisa kan upplevas svårt, då en lärare inte vill riskera att tappa kontrollen över sitt klassrum, sin grupp och kanske i slutänden sin roll som kunskapsbärare (Fohlin, Moerkerken, Westman & Wilson, 2017).

34

Något som vi upplever kan vara en negativ faktor för eleverna är att samtliga lärare tycker att det är svårt att bedöma elevernas kunskaper och förmågor under arbetet med KL. Det är givetvis bra att eleverna får öva och bygga kunskap tillsammans, men om all bedömning sedan genomförs individuellt får eleverna aldrig möjlighet att visa vad de kan i den situation de är vana vid och som kanske är deras styrka. Dessa tankar resonerar även Jacobsson (2012) kring när det kommer till ett sociokulturellt perspektiv på bedömning. Enligt honom bör bedömningen genomföras på ett sådant sätt som eleverna är vana vid när de arbetar med sina uppgifter i undervisningen. Han motiverar dessa tankar genom att ifrågasätta hur troligt det är, att eleverna i framtiden, kommer att ställas inför problem som de kommer att tvingas lösa utan att vara i ett socialt sammanhang, där de kan få hjälp och stöd av varandra.