Erfarenheter

Cecilia berättar att det finns en rastlöshet i henne och att hon varje termin tänker att hon ska byta jobb. Vidare berättar Cecilia att förr bytte hon arbete mycket oftare för att hon ville, behövde och faktiskt hade möjligheten. Birgitta önskar att hon i sitt arbetsliv hade fått jobba med det hon verkligen ville och kunnat ta sig fram bättre till exempel löneförhandla, söka arbete och göra det alla som alla andra kan. Vidare berättar Birgitta att hon har få erfarenheter av anställningsintervjuer.

Birgitta:

”Det beror på att jag inte kan skriva ansökningar som man ska och i intervjusituationen säger jag fel saker och kan inte föra mig. Jag uppfattas tydligen inte som social och trevlig och att det inte är något intressant i det jag kan”.

Mikaela beskriver sig som flexibel och handlingskraftig samt att hon hittar sina arbeten fort. Vanligtvis ringer hon direkt till företaget eller den berörda chefen alternativt åker hon dit och hälsar på. Mikaela berättar att hon utan uppehåll arbetat livet igenom, bortsett från korta självvalda arbetsuppehåll.

Mikaela:

”Jag är väldigt impulsiv och har sagt upp mig från alla mina tidigare jobb på grund av konflikter som jag känt att jag inte kunnat hantera. Det är lättare att sticka huvudet i sanden och dra vidare”.

Cecilia berättar att hon har erfarenheter av konflikter med sina kollegor eftersom de anser att hon är för tolerant mot eleverna. Hon säger att hon ser det som en vinst att hon kan läsa av och kommunicera med eleverna. Hon blir inte provocerad av eleverna och förklarar att hon nästan aldrig har några konflikter med dem.

Cecilia:

”Jag kan ju inte bli arg på någon annans oförmåga. Jag kan ju inte bli arg på en som sitter i rullstol för att han inte kan gå, så är det också när man bemöter människor med neuropsykiatriska funktionshinder jag kan inte bli förbannad för att någon svarar mig på ett himla tråkigt sätt i en situation”.

Lena beskriver att hon känner att hon kan trötta ut människor eftersom hon snabbt får idéer som hon vill genomföra. Hon berättar vidare att hon har svårt för att vara tyst när en kollega håller i samlingen och att det lett till konflikter. Lena berättar att hon har svårt att läsa av sina kollegor och att hon därför hamnat i konflikt med dem. .

Lena:

”Jag har svårt för att läsa av människor, ironi och sånt där, jag missuppfattar och tror att det är pikar. Det har nog alltid pågått men jag har nog inte sett det för ens nu, det är samtidigt skönt att gå igenom livet och tro att alla tycker om en”.

Lena förklarar att hon kan bli irriterad när hon anser att för mycket läggs på henne, eftersom att hon har svårt att säga nej. Hon säger att hon många gånger diskuterat det med sin chef och berättar att situationerna uppkommer fortfarande. Lena förklarar dock att hon har blivit bättre på att säga ifrån. Mikaela säger att kollegorna inte förstår att hon faktiskt bara glömmer, hon vill verkligen att de ska känna att hon respekterar dem.

Mikaela:

”Jag har svårt att prioritera och väljer alltid den uppgiften som är lättast först, vilket gör att vissa saker aldrig blir gjorda och kollegor blir besvikna på mig. Jag glömmer lätt saker och kollegor tycker att jag är nonchalant, ignorant och respektlös”.

Birgitta förklarar att hon har erfarenheter av konflikter i arbetslivet. Vidare säger Birgitta att hon ganska lätt blir uppretad, till exempel när kollegor spelar musik eller tycker att hon ska kallprata på fikarasten. Birgitta berättar att de inte bjöd in henne på kaffemöten, att hon fick ett rum i en annan korridor och inte blev medbjuden på datakurser.

Birgitta:

”Jag hamnar i konflikt för att jag säger vad jag tycker. Jag har varit med om att kollegor tydligt visat att de tagit avstånd från mig”.

I likhet med Birgitta berättar Eva att hon lätt hamnar i konflikter med kollegor eftersom hon säger vad hon tycker, det ledde till att hennes kollegor kände sig obekväma i många situationer. Eva menar att hon nog har uppfattats som krävande på möten, när hon ofta kommer med inpass vilket hon förklarar med att hon inte kan ha det tråkigt. Eva säger att hon hamnat i ”blåsväder” eftersom hon alltid är sig själv.

Eva:

”Folk brukar säga att man spelar olika roller, jag ser det som att man står naken framför garderoben och där har man olika kläder som man klär på sig. Men den jag är, det är, ett och samma klädesplagg hela tiden, jag är ärlig. Vissa tycker inte det är professionellt”.

Lena berättar att hade hon haft diagnosen när hon började studera, hade hon kanske sett det som ett hinder. Lena nämner igen att hon önskat att hon hade utbildat sig tidigare till förskollärare. Lena förklarar att hon idag, efter att hon utbildat sig, känner att vägarna är mer öppna och att hon vill vidare. Eva berättar om en händelse när hon arbetade i ett team inom psykiatrin och säger att hennes kollegor var individualister. De sa åt henne att processa men hon förstod inte och de tyckte hon var krävande. Eva berättar att hon är en gruppmänniska och vill bolla idéer med andra människor.

Eva:

”Jag hade önskat att jag blivit sedd och fått en annan stöttning”.

Cecilia berättar att innan hon fick diagnosen hade hon svårt att släppa sitt arbete, hon älskar sitt arbete och det finns med i huvudet hela tiden. Nu har hon blivit bättre på att lägga upp sitt arbete och på att skilja mellan privatliv och arbetsliv. Hon berättar att hon också har fått träna upp sin förmåga att tänka flexibelt. Cecilia förklarar att hon måste hitta en balans mellan vila och att ta på sig lagom mycket i sitt aktiva arbete.

Cecilia:

”Ett stort problem för mig är att jag ständigt bombas av intryck och att det snurrar i mitt huvud konstant. Det tar väldigt mycket av min energi”.

Lena berättar att hon tycker att resurserna på hennes arbetsplats inte alltid fördelas jämt. Då blir hon stressad och tar hon en paus genom en lugn helg och får sedan energi igen. Lena berättar vidare att en gång var hon sjukskriven för utbrändhet i två veckor. Hon säger att det tillåter hon sig själv inte vara. Vidare säger hon att hon vet att det är fel att tänka så och förklarar att hon gör det bara om sig själv, inte om andra.

Lena:

”Att bli utbränd är för mig det absolut allra svagaste”.