Kvinnor med ADHD - En studie om kvinnors erfarenheter och upplevelser av arbetslivet

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensuppsats

15 högskolepoäng

Kvinnor med ADHD

En studie om kvinnors erfarenheter och upplevelser av arbetslivet

Women with ADHD – A study of their experiences of working life

Moa Gustavson

Charlotte Lundberg

Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180 hp. Datum för slutseminarium: 2010-12-06

Examinator: Laïd Boukaz Handledare: Ann-Christine Ringström

Sammanfattning

Studiens syfte har varit att få insikt och kunskap om kvinnor med ADHD (Attention Deficit

Hyperactivity Disorder) och vilka upplevelser och erfarenheter dessa kvinnor bär med sig av

arbetslivet, samt deras olika strategier i arbetssituationer. För att få ett ytterligare perspektiv på de berörda kvinnornas situation på arbetsmarknaden, har syftet med studien även varit att undersöka hur en rehabiliteringsaktör ser på kvinnornas situation samt vilka stödinsatser som finns för den berörda gruppen.

Som blivande Studie- och yrkesvägledare bedömer vi studiens ämne som viktigt, då vi anser att dessa kvinnor ska få det stöd de kan tänkas behöva på arbetsmarknaden. Vi menar också att det är en viktig samhällsekonomisk fråga. Eftersom kvinnor med ADHD är en grupp som hittills inte fått samma utrymme i forskningen som män med ADHD är detta ämne i hög grad aktuellt och relevant. I avsnittet tidigare forskning presenteras studier som belyser ADHD och dess konsekvenser såsom stress och självuppfattning kopplat till arbetssituationen samt ADHD ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem kvinnor med diagnosen ADHD samt två handläggare från Försäkrningskassan. Resultatet visar att samtliga av de intervjuade kvinnorna har erfarenheter av svårigheter på grund av sin ADHD i arbetssituationer samt konflikter i sitt arbetsliv, utifrån detta använder de sig av olika strategier i arbetssituationer. Handläggarna som företräder Försäkringskassan menar att de har uppfattningen av att det skiljer sig hur personer med ADHD upplever sin arbetssituation. De stödinsatser som finns tillgängliga från Försäkringskassan är samverkan mellan myndigheter samt arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Resultatet har analyserats utifrån Meads teori om den symboliska interaktionismen, Banduras teori om social inlärning och Goffmans teori om stigma.

En slutsats som dragits är att det är övervägande negativa aspekter som lyfts fram i samband med ADHD vilket kan bidra till negativa associationer från omgivningen som leder till en negativ självbild hos kvinnorna.

Förord

Vi vill tacka våra informanter för medverkan i vår studie. Utan deras bidrag hade studien inte fått det intressanta innehåll som den har idag. Vi vill rikta ett särskilt stort tack till kvinnorna med ADHD som delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser från arbetslivet.

Avslutningsvis vill vi tacka vår handledare för goda råd och insiktsfulla kommentarer som varit till hjälp under arbetets gång.

Innehållsförteckning

4.4 Levnadsvillkor för personer med ADHD ... 13

4.5 Den svenska arbetsmarknaden ... 14

4.6 Arbetslivsinriktad rehabilitering ... 15

4.7 Försäkringskassan ... 16

5. Tidigare forskning ... 17

5.1 ADHD en underliggande faktor till utbrändhet ... 17

5.2 ADHD ur ett socio- ekonomiskt perspektiv ... 18

5.3 Arbetstillfredsställelse hos vuxna med symtom på ADHD... 18

5.4 En studie av kvinnors upplevelser av att leva med ADHD ... 19

6. Teoretiska perspektiv ... 21

6.1 Den symboliska interaktionismen ... 21

6.2 Social inlärningsteori ... 22

6.3 Stigma ... 23

7. Metod ... 25

7.1 Val av metod ... 25

7.2 Kvalitativ metod ... 26

7.3 Urval och avgränsningar ... 26

7.4 Genomförande ... 27

7.5 Bearbetning av material ... 28

7.6 Etiska aspekter ... 29

8. Resultat ... 31

8.1 Presentation av informanter ... 31

8.2.1 Upplevelser ... 33

8.2.2 Erfarenheter ... 36

8.2.3 Strategier ... 39

8.3 Intervjuresultat med handläggarna ... 42

8.3.1 Försäkringskassans stödinsatser ... 42

8.3.2 Handläggarna Louise och Karins erfarenheter av kvinnor med ADHD och deras situation på arbetsmarknaden ... 43

9. Analys ... 45

10. Diskussion och slutsatser ... 50

11. Fortsatt forskning ... 53

12. Referenser ... 54

BILAGA 1: Brev till Attention ... 56

BILAGA 2: Brev till rehabiliteringsaktör ... 58

BILAGA 3: Intervjuguide till kvinnor med ADHD ... 59

1. Inledning

Under vår utbildning till Studie- och yrkesvägledare har vi genomfört fältstudier inom kommunala rehabiliteringsprojekt i Malmö Stad. Intresset för studiens forskningsområde väcktes i samband med fältstudierna. Med detta som bakgrund har vi valt att skriva om kvinnor med diagnosen ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och om deras situation på den svenska arbetsmarknaden och belysa det utifrån de kvinnor som medverkar i studien. Vidare vill vi undersöka hur Försäkringskassan som rehabiliteringsaktör, uppfattar kvinnors situation på den svenska arbetsmarknaden, då vi har skäl att tro att en jämförelse av olika synsätt vore intressant. Vi anser att det är viktigt att dessa kvinnor får det stöd de kan tänkas behöva på arbetsmarknaden, vi menar även att det är en angelägen samhällsekonomisk fråga. Vår hypotes är att ytterligare kännedom om kvinnor med ADHD skulle kunna bidra till att arbetsmiljön kan anpassas samt att hänsyn kan tas till funktionshindret i samband med sökande av sysselsättning. Efter att ha studerat litteratur inom det aktuella området har vi fått vetskap om att ett flertal symtom hos kvinnor med ADHD, är av karaktären uppmärksamhets-koncentrationsstörningar och hyperaktivitet. Det kan leda till bland annat depression, glömska, stress och låg självkänsla. Detta är bidragande orsaker till att det kan vara svårt att fungera i arbetslivet, då samhället idag kräver, social kommunikation, flexibilitet eller ett högt tempo (Socialstyrelsen 2004). Vi vill belysa kvinnor i åldern 20-65 år eftersom de är i arbetsför ålder och troligtvis har arbetslivserfarenhet. Därav kan dessa kvinnor komma att bli aktuella för stödinsatser från rehabiliteringsaktörer. Kvinnor med ADHD är en grupp som hittills inte får samma utrymme i forskningen som män. Kunskaperna om deras funktionshinder finns inte i samma omfattning som det gör för män med ADHD. Eftersom kvinnornas symtom kan skilja sig från männens menar vi att det kan finnas ett stort mörkertal kvinnor med ADHD som inte får det stöd de har rätt till.

Som blivande Studie- och yrkesvägledare anser vi att kunskap om kvinnor med ADHD kan vara betydelsefullt då vi ser oss själva verksamma inom rehabiliteringssektorn. Vi har för avsikt att studien ska kunna bidra som underlag till utveckling av stöd och hjälp för kvinnor i liknande situationer och för personer i deras omgivning.

2. Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka vilka upplevelser, erfarenheter och strategier, kvinnor med ADHD bär med sig från arbetslivet. För att få ett ytterligare perspektiv är syftet även att undersöka hur Försäkringskassan ser på kvinnor med ADHD och deras situation på arbetsmarknaden samt vilka stödinsatser som finns för den berörda gruppen.

2.1 Frågeställningar

Utifrån vårt syfte har vi formulerat följande frågeställningar:



 Hur ser representanter från Försäkringskassan på kvinnor med ADHD och deras situation på arbetsmarknaden samt vilka stödinsatser tillhanda har de för kvinnorna?

3. Begreppsdefinitioner

Arbetsmarknad

Arbetsmarknad benämns det system där transaktioner sker genom att arbetsgivare och

arbetstagare köper och säljer (hyr och hyr ut) arbetskraft. Arbetsgivare d v s de som köper eller hyr arbetskraft kan vara aktörer som har antingen privat eller offentlig karaktär (Hansen & Orban 2002). I studien används även begreppet arbetsliv i samband med beskrivningar av kvinnornas situationer.

Funktionshinder/Funktionsnedsättning

Funktionshinder är en begränsning av en individs fysiska eller psykiska funktionsförmåga.

Begränsningen är en följd av en funktionsnedsättning i kombination med en viss situation och en viss önskad aktivitet. Termen funktionshinder rekommenderas sedan år 2003 som ersättning för termen handikapp. Funktionsnedsättning är en begränsning av en persons fysiska eller psykiska förmåga att utöva önskade aktiviteter. Begränsningen kan vara medfödd eller ha uppstått genom sjukdom eller olycksfallsskada (Nationalencyklopedin). Företrädelsevis kommer vi att använda oss av begreppet funktionshinder då vi belyser det ur individernas perspektiv samt ur en miljörelaterad kontext.

Rehabilitering

Rehabilitering står för återanpassning i samhälls- och arbetsliv. Rehabilitering är också ett

ska hjälpa människor att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar till ett normalt liv (Vahlne- Westerhäll, Bergroth & Ekholm 2009).

Rehabiliteringsaktör

En rehabiliteringsaktör är ett privat företag eller en offentlig verksamhet som agerar och handlar för att öka människors livskvalitet och förbättra deras förutsättningar att fungera självständigt i såväl arbetsliv som samhället i övrigt (Vahlne- Westerhäll, Bergroth & Ekholm 2009). Till exempel Försäkringskassan.

Strategi

Med strategi avses konsten eller metoden för användandet av ett tillvägagångssätt för att genomföra eller nå ett mål (Nationalencyklopedin & Svenska Akademin Ordlista). I studien används strategi i syfte att beskriva tillvägagångssätt hos kvinnorna i arbetssituationer.

4. Litteraturgenomgång

Nedan följer en kort redogörelse av historiken kring ADHD. Därefter presenteras en beskrivning av ADHD som funktionshinder samt symtomen för vuxna och kvinnor med ADHD. I avsnittet presenteras även vilka konsekvenser funktionshindret kan få samt diagnoskriterierna för ADHD. Vidare presenteras levnadsvillkoren för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Därefter följer en översikt av situationen på den svenska arbetsmarknaden idag samt en beskrivning av begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering. Avslutningsvis presenteras den rehabiliteringsaktör som studien behandlar samt vilket ansvar den har för att samordna de olika åtgärder en person är i behov av för att kunna komma tillbaka i arbete.

4.1 Historik

Flickor med symtom på ADHD beskrevs redan år 1902 av George Still. Uppkomsten av symtomen antogs under första delen av 1900-talet vara en biologisk skada till följd av en allvarlig infektion eller en förlossningskomplikation. På 1960- talet sågs hyperaktiviteten som huvudorsak till beteendet, tio år senare antogs uppmärksamhetsbrist vara den underliggande orsaken till symtomen (SBU 2005). Diagnosen MBD (Minimal Brain Dysfunction) kom att i USA under 1960-talet att användas för en stor grupp barn med olika utvecklingsavvikelser och beteendeproblem. När uppmärksamhets och/eller överaktivitetsproblem mer allmänt började identifieras i Sverige användes MBD- beteckningen. Under 1970- och 1980-talen riktades kritik både i USA och i Sverige mot användningen av MBD- termen. Kritikerna menade att det saknades vetenskapligt hållbara bevis för ett orsakssamband mellan störningar i hjärnans funktion och de svårigheter som förknippades med MBD. Utifrån diskussionen om MBD som diagnosbeteckning föreslog svenska experter att MBD skulle ersättas med DAMP (Dysfunction in Attention, Motor Control and Perception). Begreppet DAMP beskrev

individens svårigheter istället för orsaker till den. Diagnosen DAMP visade även betydelsen av att ha flera problem samtidigt. Detta skedde innan termen ADHD blev internationellt vedertagen (Socialstyrelsen 2004).

4.2 Vad är ADHD?

Attention Deficit Hyperactivity Disorder förkortas ADHD och är en neuropsykiatrisk

funktionsnedsättning som vanligen översätts till uppmärksamhets- impulsivitets och hyperaktivitetsstörningar. Uppkomsten av ADHD är inte helt känd, dock bedöms ärftligheten vara hög. Både arv och miljö är påverkansfaktorer vid uppkomst och för på vilket sätt problemen visar sig (Socialstyrelsen 2004).

Nyligen framkom det första forskningsresultatet som direkt påvisar att ADHD är en utvecklingsneurologisk störning med biologisk grund. Den främsta orsaken är ett överskott på ”trasiga” gener, de förekommer nästan dubbelt så ofta hos barn med ADHD. De ”trasiga” generna resulterar i att deras funktion störs eller avbryts. Enligt forskarna uppstår troligen ADHD som ett resultat av de genetiska förändringarna i kombination med barnets miljö (Sydsvenskan 2010-09-30).

Symtomen på ADHD skiljer sig mellan barn och vuxna, män och kvinnor. Ofta märks symtomen hos personer med ADHD redan när de är barn (Socialstyrelsen 2004). De vanligaste symtomen hos flickor är uppmärksamhetsstörning och koncentrationssvårigheter. Likaså är det utmärkande hos flickor med ångest, depression och somatiska besvär som magont och huvudvärk (Nauclér 2008). Symtomen kvarstår men kan förändras under ungdomstiden. Det är vanligt förekommande att koncentrationssvårigheterna även finns kvar i vuxen ålder. Kunskapen om vuxna med ADHD finns inte i samma utsträckning som för barn och ungdomar med samma problematik. I samband med att ett barn i en familj utreds och får diagnosen, finns det många vuxna som känner igen sina egna svårigheter och ibland minns svårigheter från sin egen uppväxt (Socialstyrelsen 2004). Yttringarna och konsekvenserna av ADHD påverkas av upplevelser från uppväxten, individens livsstil samt de krav som vuxenlivet ställer. Därmed blir ADHD mer skiftande hos vuxna än hos barn. Hur stor omfattning funktionshindret får beror på individens psykiska resurser i övrigt. Förekomsten av komorbida psykiska störningar det vill säga förekomsten av en eller flera diagnoser samtidigt samt den aktuella sociala situationen (Socialstyrelsen 2002).

4.3 Diagnostiska kriterier

De diagnostiska kriterierna är desamma för barn, ungdomar och vuxna, det innebär att definitionen av funktionshindret är lika för alla åldrar. I Sverige diagnostiseras ADHD i huvudsak genom den diagnostiska manualen DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of

Mental Disorder) men även efter WHO:s manual ICD-10 (International Classification of Diseases). I DSM-IV anges de symtom som forskare funnit karaktäriserar problemområdena

uppmärksamhetsstörning, överaktivitet och impulsivitet samt de kriterier som gäller för en viss diagnos (Socialstyrelsen 2004).

ADHD delas upp i tre undergrupper:

 ADHD, med huvudsak bristande uppmärksamhet (ADHD-IA, kriterium IA har varit uppfyllt under de senaste sex månaderna men inte kriterium H/I).

 ADHD, med huvudsak hyperaktivitet och bristande impulskontroll (ADHD- H/I, kriterium H/I har varit uppfyllt under de senaste sex månaderna men inte kriterium

IA).

 ADHD, kombinerad typ (ADHD kombinerad typ, både kriterium IA och H/I har varit uppfyllda de senaste sex månaderna).

(SBU 2005)

4.4 Levnadsvillkor för personer med ADHD

Socialstyrelsens definition av handikapp anknyter till WHO:s förklaring av handikapp. Denna utgår ifrån att ett handikapp är miljörelativt och därmed uppstår i mötet mellan en individs funktionsnedsättning och den omgivande miljöns krav och utformning. En mängd faktorer har inverkan på om och i vilken omfattning ett funktionshinder kan leda till ett handikapp. På så sätt kan ADHD innebära olika svårighetsgrad för individen utifrån situation, miljö och omgivningens attityder (Socialstyrelsen 2004).

En del vuxna med ADHD upplever att de är lättstörda, det kan bidra till att de har svårt att organisera sig, finna energi, komma igång med sitt arbete/studier samt sysslor i hemmet. Det kan även vara problematiskt med stressen i vardagen, vilket gör att personer med ADHD ofta

upplever sig som utarbetade. Många vuxna med ADHD beskriver en känsla av rastlöshet, svårigheter att slappna av samt vantrivsel när de känner sig understimulerade. Vidare kan brister i arbetsminnet leda till besvär med att göra flera saker samtidigt samt att kunna bromsa upp i steget från tanke till handling. För en del bidrar detta till att det blir svårt att leva upp till de krav som ställs från studie- och arbetsliv och i relationer till andra vilket kan leda till uppgivenhet och nedstämdhet (Socialstyrelsen 2004).

Enligt ett pressmeddelande från Socialstyrelsen den 29 juni 2010, har individer med funktionshinder betydligt sämre levnadsvillkor än den genomsnittliga svensken. De mest utsatta är psykiskt sjuka 20-29-åringar som ofta lever på ekonomiskt bistånd. Rapporter visar att deras ekonomi är sämre, de har en lägre utbildningsnivå och deras etablering på arbetsmarknaden är svagare. Socialstyrelsen har genomfört en undersökning om vuxna personer med funktionsnedsättning som antingen har åtgärder via SoL (Socialtjänstlagen) eller LSS (Lagen om särskilt stöd). Den visar på att personer med funktionshinder lever under knappa förhållanden, den största delen försörjer sig genom sjuk- och aktivitetsersättning samt ekonomiskt bistånd. Detta ger sociala konsekvenser då den dåliga ekonomin påverkar flera livsområden. Grunden till deras ekonomiska förhållanden är en bristande förankring på arbetsmarknaden. I undersökningsgruppen ingick 57 500 personer med bland annat psykisk funktionsnedsättning, av dessa har endast 10 % förankring på arbetsmarknaden. Många saknar eftergymnasial utbildning vilket är en avgörande anledning till att de saknar etablering på arbetsmarknaden (Socialstyrelsen).

4.5 Den svenska arbetsmarknaden

Den svenska arbetsmarknaden har präglats av en aktiv arbetsmarknadspolitik i både låg- och högkonjunkturer med åtgärder som utbildning, insatser som förhindrar arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden kännetecknas idag av hög arbetsdelning, tjänstesamhälle, högt arbetstempo och flexibilitet (Berglund & Schedin 2009).

Om en person som förvärvsarbetar, av någon anledning tvingas lämna arbetslivet innebär det att personens handlingsutrymme minskar, personens möjligheter till att stanna i arbete kan försvinna eller minska. Om personen, genom till exempel rehabiliterande åtgärder eller anpassning av arbetsplatsen ges ökade möjligheter att stanna kvar i arbete, innebär det att handlingsutrymmet har ökat. Den svenska samhällsutvecklingen har i perioder, för en del

resurssvaga grupper inneburit minskade möjligheter till arbete på den konkurrensutsatta arbetsmarknaden. Socialpolitiken i välfärdssamhället har inriktats mot de grupper som slås ut i konkurrensen om arbetena. Genom exempelvis förtidspension ges den enskilde ökade möjligheter till en tryggad alternativ försörjning (Vahlne- Westerhäll, Bergroth & Ekholm 2009).

Vid dekommodifiering minskas eller elimineras individens beroende av att försörja sig själv på arbetsmarkanden. Detta sker genom att välfärdsstaten har olika insatser så som lättnader från kravet att lönearbeta, via utbetalningar av till exempel sjuk-, föräldrapenning eller pensionering. Rekommodifiering innebär att välfärdsstaten sätter in rehabiliteringsåtgärder för individer eller statliga insatser som syftar till att individer som tidigare befunnit sig på arbetsmarknaden men lämnat den, kan komma tillbaka igen. Bakgrunden till att de lämnat arbetsmarknaden kan vara en yrkesskada eller arbetslöshet (Berglund & Schedin 2009).

4.6 Arbetslivsinriktad rehabilitering

Arbetslivsinriktad rehabilitering infördes i början av 1990-talet i och med rehabiliteringsreformen. Ett övergripande mål med arbetslivsinriktad rehabilitering är att personer som är sjukfrånvarande och som erhåller någon form av ersättning från socialförsäkringen, genom olika åtgärder skall komma åter i arbete och egen försörjning. Vid lyckad rehabilitering då individen kommer åter i arbete är vinsterna flera, såväl för individen, som företagen, organisationer och samhället. Arbetslivsinriktad rehabilitering kan inbegripa såväl medicinska, yrkesinriktade och sociala insatser. De arbetsinriktade insatserna har flera olika aktörer ansvar för. Det innebär att åtgärderna som kommer i fråga kan vara av många olika slag till exempel rehabiliteringsbehov, arbetsträning och arbetsprövning. Rehabilitering till arbete innebär att individen aktivt deltar i samverkande koordinerande insatser. Processen styrs utifrån rehabiliteringsmål som utformats av individen och försäkringsgivaren i samverkan och enligt arbetslinjens princip om att primärt komma i arbete (Vahlne-Westerhäll, Bergroth & Ekholm 2009).

Regering och riksdag uppfattade ökningen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringens kostnader samt andelen förtidspensionärer som ett allt större problem. Utifrån detta satsade man på att bevaka och förbättra arbetsmiljön samt återföra långtidssjukskrivna i arbete.

Principen av arbetslinjen kom att utvecklas inom socialförsäkringssystemet. Arbetslinjen hade en lång tradition i den svenska socialpolitiken där den genomgått olika faser. Under 1990-talet blev arbetskravet centralt med fokus på ökade insatser för arbetsrehabilitering av långtidssjukskrivna. Vidare ansåg regering och riksdag att det fanns både ekonomiska och humanitära skäl till att minska sjukfrånvaro och förtidspension och istället öka arbetsinsatserna. Långvariga sjukskrivningar ansågs inte längre endast vara en dyrbar kostnad för samhällsekonomin utan även skadliga för individen. Arbetets positiva effekter och betydelse för den enskilde lyftes fram såsom självkänsla, välbefinnande och social gemenskap. Den nya lagstiftningen som infördes genom rehabiliteringsreformen hade ett aktivt syfte att stärka människors förankring i arbetslivet och förhindra den utslagningsprocess som ofta slutar med en tillvaro utanför arbetslivet. Under mitten av 2000-talet fick arbetslinjen en ny innebörd. De borgliga oppositionspartierna menade att det skulle bli mer lönsamt att förvärvsarbeta, mindre lönsamt att leva via socialförsäkringssystemet och i utanförskap (Berglund & Schedin 2009).

4.7 Försäkringskassan

Försäkringskassan har ansvar för att samordna de olika åtgärder en person är i behov av för att kunna komma tillbaka i arbete. Det kan vara åtgärder av medicinsk, social eller arbetslivsinriktat slag. Försäkringskassan hjälper den som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller har ett funktionshinder och behöver särskilt stöd (Försäkringskassan). Samordningsansvaret innebär att Försäkringskassan om den försäkrade medger det ska samverka med dennes arbetsgivare, hälso- och sjukvården. Även socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheter och andra som kan vara berörda i rehabiliteringssituationen. Vidare ska de se till att den försäkrades behov av rehabilitering klarläggs och att en rehabiliteringsplan upprättas samt att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Försäkringskassan har inte bara ett samordningsansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen utan den har även ett tillsynsansvar. Försäkringskassan har också en central roll på grund av sin beslutanderätt i ersättningssystemet rörande sjukpenning, rehabiliteringsersättning och sjukersättning etc. (Vahlne - Westerhäll, Bergroth & Ekholm 2009).

5. Tidigare forskning

Nedan presenteras tre studier som belyser ADHD ur skilda perspektiv. Studierna berör hur funktionshindret kan ge följder för individen såväl privat som i arbetslivet som för samhället. Slutligen presenteras en C-uppsats som skildrar kvinnors upplevelser av att leva med ADHD.

5.1 ADHD en underliggande faktor till utbrändhet

Brattberg (2006) har i sin studie PTSD and ADHD: underlying factors in many cases of

burnout, undersökt i vilken utsträckning traumatiska livshändelser, post-traumatiskt

stressyndrom och ADHD är bidragande och associerade till utbrändhet med långa sjukskrivningar som resultat. Författaren skriver att det i den svenska debatten om de ökade antalen långtidssjukskrivningar fokuseras på utlösande faktorer som ofta är relaterade till arbetssituationen, sällan på underliggande omständigheter. Brattbergs studie visar att underliggande faktorer kan vara PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom) innebärande onormalt hög stresskänslighet eller ADHD. Vidare är individen ofta inte medveten om sin PTSD eller ADHD- problematik, då detta sällan framkommer under ytliga patientsamtal, istället är det de direkta utlösande faktorerna som tar den centrala platsen. Brattberg skriver att ADHD som neuropsykiatriskt funktionshinder ändå sällan beaktas i samband med sjukskrivning. ADHD är inte tillräckligt identifierad och behandlad som en underliggande faktor för långvarig ohälsa i den vuxna delen av befolkningen.

5.2 ADHD ur ett socio- ekonomiskt perspektiv

Bernfort m.fl. (2007) publicerar sin studie ADHD from a socio-economic perspective i Acta

Paediatrica. Studien belyser de sociala och ekonomiska kostnaderna som kan sammankopplas

med ADHD. Baserat på tidigare forskning har författarna haft som mål att skissa en modell för beräkningar av samhälleliga kostnader associerade med ADHD. I hälsoekonomiska bedömningar av kostnader görs vanligtvis en uppdelning mellan direkta och indirekta kostnader. Direkta kostnader syftar till konsumtion av källor som en direkt konsekvens av ett tillstånd eller sjukdom till exempel medicinsk behandling. Indirekta kostnader är kopplade till indirekta konsekvenser av ett tillstånd eller sjukdom så som oförmåga till att arbeta vilket resulterar i samhällskostnader av förlorad produktion. I modellen tar författarna hänsyn till en del av problematiken som är aktuella för personer med ADHD så som psykosociala problem och låg utbildningsnivå. Med de psykosociala problemen kan personer med ADHD få svårt att passa in och fungera i sociala relationer. Dessa problem är mest uppenbara i relationen och kommunikationen med andra på arbetsplatsen eller i familjen. Problemen verkar bero på känslomässiga faktorer och kommunikationsförmåga snarare än avsaknad att förstå hur man beter sig enligt de sociala normerna. Författarna hänvisar till tidigare forskning som visar att individer med ADHD i genomsnitt har kortare utbildning, lägre betyg, fler oavslutade utbildningar samt färre höga befattningar inom arbetslivet. Vidare skriver författarna att vid undersökningar gällande kostnader relaterade till sjukdomar ur ett samhälleligt perspektiv, är produktionsbortfall ofta en väldigt stor andel, speciellt när det avser kroniska sjukdomar. Symtomen hos ADHD gör det rimligt att anta att produktionsbortfallet är betydande. Även familjesituationer där både vuxna och barn har ADHD förknippas med produktionsbortfall. Likaså hälso- och sjukvårdskostnader är en post som författarna tar med i beräkningarna, då personer med ADHD kan förväntas använda mer resurser från hälso- och sjukvården.

5.3 Arbetstillfredsställelse hos vuxna med symtom på ADHD

Painter m.fl. (2008) publicerar resultatet från sin undersökning, Career beliefs and job

satisfaction in adults with symptoms of Attention deficit/hyperactivity disorder i Journal of employment counseling. Studiens syfte var att undersöka om symtomen av ADHD

överensstämmer med mindre funktionsdugliga tankar om karriären och om ADHD symtomen överensstämmer med deras arbetstillfredställelse samt om ålder, kön och utbildningsnivå påverkar deras självinsikt i tankar om karriären och tillfredställelse i arbetet. Studien har genomförts med flera enkäter och frågeformulär kopplade till ADHD symtom och karriärtillfredställelse. I studien presenteras tidigare forskning där arbetsgivare beskriver vuxna med obehandlad ADHD som mindre adekvata till att fullfölja arbetskraven, mindre förmåga att arbeta självständigt och slutföra uppgifter samt komma överens med chefer. Vidare presenterar de studier som visar på att svårigheter i psykosocialt fungerande ofta leder till självanklagelser, förtvivlan och blyghet orsakad av kognitiv och emotionell upprördhet som övergår till fientlighet. De här försämringarna kan orsaka störningar i möjligheterna att lyckas i utvecklandet av relationer, till att uppträda tillfredställande i miljöer eller till att uppnå en positiv självbild. Vuxna med ADHD upplever en ökad mängd av nedstämdhet, skuld och negativ självuppfattning. De här omständigheterna förvärras hos individer vars ADHD inte upptäcktes i barndomen. Ytterligare forskning som presenteras påvisar att skuld och skam internaliseras således över åren vilket härrör från oförmågan att upprätthålla en utbildnings, arbets och mellanmänsklig standard. En nedåtgående spiral skapas där misslyckanden leder till att man lägger skulden på sig själv och får låg självkänsla som leder till ytterligare misslyckanden. Mot denna bakgrund och förförståelse redovisar författarna studiens resultat. Studiens resultat visar att männen i undersökningen har högre nivåer av ångest inför ansvarstagande, fler konflikter i arbetssituationer och fler mindre funktionsdugliga tankar om karriären än kvinnorna. Männen rapporterades också ha lägre nivåer av tillfredställelse i arbetssituationer.

5.4 En studie av kvinnors upplevelser av att leva med ADHD

Camci m.fl. (2008) har skrivit uppsatsen, Även om det är turbo i skallen så är jag väldigt trött

– om kvinnor med ADHD. Författarna skildrar kvinnors upplevelser av att leva med ADHD. I

intervjuerna har författarna undersökt kvinnornas upplevelser från uppväxten och fram till idag, strategier de använder för att klara sina svårigheter samt vilket stöd de fått men också vilket stöd de anser sig behövt men inte fått. De har även undersökt huruvida det finns en skillnad mellan mäns och kvinnors ADHD diagnos och om det finns skillnader mellan mäns

och kvinnors behov av stöd. I undersökningen kom författarna fram till att alla kvinnor har haft svårigheter på grund av sin ADHD och periodvis även haft problem med psykisk ohälsa. Det framkom också att de strategier som kvinnorna använt sig av för att få struktur i vardagen främst var att skriva lappar och scheman. Kvinnorna som intervjuades trodde inte att det fanns någon större skillnad mellan män och kvinnors behov av stöd. Intervjupersonerna trodde att det däremot fanns en skillnad mellan män och kvinnors ADHD då de trodde att män var mer utagerande och kvinnor mer inåtvända.

6. Teoretiska perspektiv

Nedan presenteras de teoretiska perspektiven för vår studie. Vårt val av teorier grundar sig på studiens syfte som är att belysa kvinnorna med ADHD och deras upplevelser av arbetslivet. Då arbetslivet innebär ett socialt samspel och då teorierna behandlar detta anser vi att dessa teorier är relevanta för att analysera resultatet. Vidare anses teorierna kunna förklara Försäkringskassan som en aktör i det sociala samspelet, mellan individen och samhället. Inledningsvis presenteras den symboliska interaktionismen, därefter följer en redogörelse av socialinlärningsteori. Båda teorierna behandlar det sociala samspelets betydelse för individens självuppfattning och dess uppfattning av situationer. Avslutningsvis förklaras teorin om stigma som belyser hur omgivningen kan bemöta den stigmatiserade samt hur den stigmatiserade kan uppfatta sig själv.

6.1 Den symboliska interaktionismen

Den symboliska interaktionismen förknippas främst med George Herbert Mead och är en socialpsykologisk teori utvecklad ur behaviorismen. Teorin inriktar sig på de processer där behov, vilja, känslor och målsättningar har stor betydelse. I teorin lägger man vikt vid att beteenden och handlingar är symboliska vilket innebär att man använder gester, rörelser eller ting på ett sätt så att det syftar på något annat utöver sig själva. Dessa symboler blir referenser som används för att påverka individerna på olika sätt i skilda situationer. Många beteenden och handlingar får ofta en symboliserande effekt även om det inte direkt avsetts av den som utför dem i och med att information utläses i allt vi gör. Teorin menar att för att förstå medvetandet som ett materiellt fenomen behöver man förstå det sociala samspelets effekter. I samspelet kommer vissa gester, föremål eller beteenden att få en gemensam innebörd för de inblandade som utvecklas till en uppsättning symboler. Meningen eller innebörden i ett beteende eller ett föremål skapas alltså i samspelet och är då ingenting annat än de

inblandades reaktioner på föremålet eller beteendet i fråga. Ett objekt vars mening eller innebörd är särskilt viktig för varje part i samspelet, är den egna personen. Medvetandet om det egna jaget uppstår på samma sätt som medvetandet om andra objekt, i den sociala interaktionen. Den symboliska interaktionismen har haft ett inflytande över hur man förklarar

socialisation. Det vill säga de processer var igenom en individ fostras till medlemskap i en

social grupp eller kultur. Den symboliska interaktionismen och Meads idéer har även inflytande på studier av social inlärning och jag-utveckling i förhållande till uppkomsten av avvikande beteende (Berg 1975).

Det sociala samspelet föregår och skapar självmedvetande och reflektionsförmåga. Genom andras reaktioner på och uppfattningar om oss och vårt beteende har vi möjlighet att upptäcka oss själva som både objekt och subjekt. Eller som ett ”me”, som iakttas av mig själv och av andra och som ett ”I”, den som iakttar och handlar. Jaget eller identiteten är med andra ord ingen egenskap utan snarare en relation eftersom att den skapas genom samspel. För att förstå dess innehåll måste man känna till hur och med vilka jaget samspelar, därför måste man studera individens relation till andra. Vidare betonar den symboliska interaktionismen existensen av ett aktivt väljande subjekt som till sitt innehåll bestäms av erfarenheterna från det sociala samspelet och som samtidigt har möjligheten att ha distans till de egna handlingarna till exempel självständighet gentemot den sociala omgivningens krav. Enligt den symboliska interaktionismen anses individen ha förmåga att själv definiera den situation de möter och sedan handla i enlighet med sin situationsdefinition. Om tolkningarna eller situationsdefinitionerna blir gemensamma för många människor kommer de att utgöra en ”social verklighet” som folk i allmänhet erkänner och rättar sig efter och därmed bidrar till att förstärka (Berg 1975).

6.2 Social inlärningsteori

Albert Bandura har utvecklat teorin om social inlärning, den utgår från ett behavioristiskt och kognitivistiskt perspektiv. Teorin betonar kognitiva aspekter hos individen så som tänkande och planering. Bandura menar att miljön inte utövar sitt inflytande direkt över individen utan att individens tänkande styrs och påverkas utifrån. Beteendet och omgivningen orsakar varandra ömsesidigt, vilket här benämns reciprok determinism. Därmed påverkas vårt beteende av minnen från tidigare erfarenheter och av föreställningar om framtiden och inte

bara av den omedelbara miljön. En förklaring till social inlärning är modellinlärning. Här betonas betydelsen av att vi lär in beteenden genom att observera andras sätt att bete sig, sparar det i minnet för att använda det i framtiden, och de konsekvenser det beteendet får (Karlsson 2007). Människans möjlighet till att använda symboler gör det möjligt för den att föreställa sig händelser, till att analysera sitt medvetandes upplevelser, till att kommunicera med andra oavsett tid och rum, till att planera, skapa, föreställa sig och till att ägna sig åt att titta på kommande handlingar (Bandura 1977). Vidare menar Bandura att våra kognitiva förmågor gör det möjligt för oss att reglera vårt eget beteende och därmed påverka miljön, därmed ses det som att människan aktivt påverkar sin situation. Den sociala inlärningsteorin inriktas på de beteendemönster som människor utvecklar som svar på de krav på anpassning som det mänskliga samspelet och den omgivande miljön ställer. Människan lär sig efterhand att välja de sociala beteenden som är framgångsrika genom att det beteendet blir belönat. Centralt för Banduras teori är själveffektivitet som har stor betydelse för stresskänslighet. Det innebär att om personen upplever att det den gör leder till det förväntade resultatet ökar känslan av kontroll. Att lyckas med saker som man företagit sig ökar själveffektiviteten. Själveffektivitet kan även förvärvas genom modellinlärning det vill säga när man betraktar andra som klarar en situation och sedan imiterar beteendet. Själveffektiviteten ökar också genom uppmuntran och övertalning samt om man har en känsla av att man är bra på att klara av stress i stressituationer. Vidare menar Bandura att även de situationer som kan upplevas som väldigt krävande för personen inte behöver vara stressande om de känner att de klarar av situationen (Karlsson 2007).

6.3 Stigma

Enligt Goffmans teori om stigma ses en person som besitter ett stigma avvika på ett icke önskvärt sätt från våra förväntningar. En individ som utan svårigheter skulle ha accepterats i det vanliga sociala samspelet, har en egenskap som inte kan undgå uppmärksamhet. Egenskapen får den person som möter den stigmatiserade att vända sig bort och bortse från det anspråk på gemenskap som hans övriga egenskaper skulle kunna ha motivera. Varje samhälle avgör vilka medel som kommer till användning för att dela in människor i kategorier, samt vilka medel som uppfattas som vanliga och naturliga för medlemmarna inom varje sådan kategori. Den sociala miljön avgör vilka kategorier av människor som man

sannolikt kan möta där. De sociala spelreglerna som råder inom miljön gör det möjligt för oss att ha att göra med sådana människor som man väntar sig möta utan att man behöver ägna sig särskild eftertanke eller uppmärksamhet åt den saken.

Goffman skriver att man formar om de första intrycken man får av en person till normativa förväntningar och föreställningar om hurdan individen är. Det är först när dessa krav blivit uppfyllda eller ej som vi blir medvetna om att vi ställt dem. Den karaktär vi tillskriver en person via våra intryck och genom möjligheten till återblickar, menar Goffman ska benämnas som personens virtuella identitet. De personer som är stigmatiserade kan enligt Goffmans teori ses som inte fullt mänskliga och utifrån detta blir de diskriminerade. När det framgår att en person har en mindre önskvärd egenskap som gör denne olik de övriga personerna som tillhör den kategori där denne inplacerats. Då reduceras personen i vårt medvetande från en normal människa till en utstött människa. Att stämplas på det sättet innebär ett stigma, särskilt då den skamliga effekten är omfattande, det kan även benämnas som oförmåga, oduglighet eller handikapp. Termen stigma används av Goffman som benämning på en egenskap som är misskrediterande, han menar att det inte rör egenskaper utan relationer. Tar den stigmatiserade individen för givet att den skiljer sig från andra och att det redan är bekant eller uppenbart, är personen misskrediterad. Tar personen däremot för givet att omgivningen varken känner till saken eller omedelbart lägger märke till den, är denne misskreditabel. En egenskap som stigmatiserar en viss typ av individer kan verka som bekräftelse på den fulla grupptillhörigheten för en annan typ av individer. Egenskapen behöver således varken vara misskrediterande eller positivt värderad. Goffman menar att alla människor har ett bedömningsmönster som de utgår ifrån och som de anser tillkommer en viss social kategori, till exempel ålder, kön och yrke. Bedömningsmönstret för en viss social kategori undgår inte att se egenskaper som saknas. Skammen över att ha en egenskap som inte tillhör den sociala kategorin, bidrar till att personen gärna gör upp en bild av sig själv där denna egenskap saknas. Den stigmatiserade kan stundvis söka sig till sitt tillstånd, indirekt genom att lägga ner stora personliga ansträngningar på att klara av aktiviteter som i allmänhet anses vara uteslutna för personer med dennes handikapp (Goffman 2009).

7. Metod

Nedan presenteras valet av metod som vi använt i studien samt en beskrivning av denna. Vidare följer en precisering av vårt urval och avgränsningen för studien. Därefter presenteras en beskrivning av hur de kvalitativa intervjuerna har gemomförts och bearbetats. Slutligen följer ett avsnitt innehållande de etiska aspekter studien tar hänsyn till.

7.1 Val av metod

Enligt Trost (2005) är studiens syfte avgörande för vilken metod som kommer att användas. Syftet med denna studie har varit att få insikt om kvinnor med ADHD och deras upplevelser och erfarenheter av arbetslivet. Vi har övervägt såväl den kvalitativa som den kvantitativa metoden. Den kvantitativa metoden utgår ifrån att syftet med studien är att få en representativ överblick, en representativ överblick innebär att resultatet är giltigt för fler än undersökningsgruppen. Kvantitativa undersökningar presenteras med hjälp av siffror och tabeller (Larsen 2009). En kvantitativ intervjumetod är en strukturerad intervju som innebär att frågorna kommer i en bestämd ordningsföljd med fasta svarsalternativ som kryssas i. Denna metod ger inte intervjuaren möjligheten att ställa följdfrågor. Den kvantitativa metoden innebär också att svaren inte kommer i form av en berättelse utan att svaren behöver generaliseras i presentationen av resultatet (Larsen 2009). Avsikten med denna studie har varit att få en djupare förståelse för dessa kvinnors upplevelser. Syftet har inte varit att undersöka antalet kvinnor med ADHD som upplever arbetslivet på liknande sätt. Därav valdes det kvalitativa angreppssättet med samtalsintervju som metod.

Innan intervjuerna genomfördes utformades två semistrukturerade intervjuguider, en för intervjuerna med handläggarna och en för intervjuerna med kvinnorna (se bilaga 3 & 4). Syftet med dessa var att ha utarbetade frågor som skulle följas under intervjuns gång, även för att få struktur vid intervjutillfällena. Användandet av intervjuguide var även ett sätt till

säkerställande av att få den information som gav oss svar på studiens frågeställningar. Det var övervägande öppna frågor i intervjuguiden vilket skulle bidra till att informanterna kunde tolka frågan utefter deras egna referensramar, de skulle också ge oss möjligheten att ställa följdfrågor. Vår ambition har varit att så långt det är möjligt ta del av informanternas egna uttryck, därför har vi valt att spela in intervjuerna med hjälp av diktafon (Dalen 2007).

7.2 Kvalitativ metod

Dalen (2007) skriver att ett kvalitativt angreppssätt är önskvärt när forskningen ska belysa personers upplevelser och inte endast är en beskrivning av deras levnadsförhållanden, utifrån det och med hänsyn till våra informanters funktionshinder har vi valt den kvalitativa metoden. En kvalitativ intervjumetod bedömdes även vara den lämpligaste metoden för att ge oss en djupare förståelse av informanternas beteende och agerande samt motiv, erfarenheter och upplevelser. Syftet med samtalsintervju som metod var att informanterna skulle tala förhållandevis fritt om deras erfarenheter och upplevelser. Vidare skulle samtalsintervjun bidra till att ge informanterna möjlighet att uttrycka sig med egna ord och att det skulle ge intervjun flyt. Vid samtalsintervju är viktigt att ställa kontrollfrågor för att försäkra sig om att de svar man mottagit uppfattats rätt (Larsen 2009).

7.3 Urval och avgränsningar

Urvalet av informanter har vi grundat utifrån studiens syfte och vårt intresseområde. Kriterierna för studies urval var således att komma i kontakt med fem kvinnor med diagnosen ADHD i åldern 20-65 år, med arbetslivserfarenhet. Varierande erfarenheter och upplevelser av arbetslivet hos informanterna ansåg vi kunna bidra till en intressantare studie. Utifrån detta hade vi inga kriterier på att informanterna skulle ha liknande bakgrund från arbetslivet. Valet av antal intervjuer med kvinnor grundar sig på tidsaspekten för studien samt att ett större antal skulle kunna bidra till en försämrad kvalitet då omfattningen på intervjuerna skulle behöva minskas i form av färre antal frågor. Motivet till valet av kvinnor med ADHD som undersökningsgrupp grundar sig i att kvinnor inte fått lika stort utrymme i forskningen som

män. Vidare har vi genom litteraturstudier tagit del av fakta som visar att personer med ADHD kan uppleva svårigheter i arbetslivet. Då vi inte fann några studier inom detta område bedömde vi att kvinnornas erfarenheter var viktiga att belysa. Vår ambition var att genom Riksförbundet Attention, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionshinder såsom ADHD (Riksförbundet Attention), finna lämpliga informanter som stämde överrens med våra kriterier. Förbundet har olika lokalföreningar, därför var vår önskan att komma i kontakt med informanter i närområdet.

I kvalitativa undersökningar kan ett icke- sannolikhetsurval göras. Genom att målet med undersökningen är att uppnå kunskap om ett visst område behöver det tvunget inte gälla för andra än de som deltar i undersökningen (Larsen 2009). Vid urvalet av informanter tillämpades självselektion genom att informanterna själva fick välja om de vill delta i undersökningen. I detta fall gjordes det genom en mail förfrågan via Riksförbundet Attention, där medlemmarna gavs möjlighet att kontakta oss vid intresse av att delta i studien. Då vi själva saknar det kontaktnät som vi menar skulle behövas för att nå en grupp kvinnor med ADHD, valde vi att gå genom Riksförbundet Attention.

Vi ville även få ett rehabiliteringsperspektiv på kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Därför var vårt mål att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan eftersom det är två stora myndigheter som arbetar med arbetslivsinriktad rehabilitering. Vidare var urvalskriteriet för denna undersökningsgrupp att handläggarna skulle befinna sig i närområdet och arbeta med personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Detta för att de skulle vara väl insatta i kvinnor med ADHD och deras situation på arbetsmarknaden samt att vi skulle kunna träffa dem för en personlig intervju. Urvalet av två handläggare gjordes utifrån bedömningen att det skulle ge studien tillräcklig informationsmängd utifrån frågeställningarna. Färre intervjuer med representanter från en rehabiliteringsaktör ansågs vara för litet i förhållande till antalet intervjuer med kvinnor. Ett större antal intervjuer skulle kunna bidra till minskas fokus på kvinnorna i studien.

7.4 Genomförande

Inledningsvis kontaktade vi Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen via mail (se bilaga 2). Mailet innehöll en presentation av syftet med vår studie samt en förfrågan om de ville medverka i intervjuer för studien. Från Försäkringskassan fick vi svar från två handläggare

med den efterfrågade kompetensen och tid och plats för intervju bokades. Vi kontaktade även Riksförbundet Attention via mail då vi eftersökte fem kvinnor med diagnosen ADHD och arbetslivserfarenhet (se bilaga 1). Vi mottog svar från förbundets kassör som vidarebefordrade vårt mail till deras medlemmar. Därefter mottog vi svar från fem kvinnor som var intresserade av att delta i vår studie, samtliga motsvarade våra urvalskriterier. Det efterföljdes av att vi skickade enskilda mail till kvinnorna med fördjupad information om studiens syfte. Vidare gavs information om att intervjun skulle behandlas konfidentiellt samt om vår önskan att spela in intervjuerna med diktafon. Via mailkontakt bokades tid och plats för intervjuerna med kvinnorna. En övervägning gjordes gällande hur lång tid intervjuerna skulle tänkas ta, vi kom fram till att det var lämpligt att avsätta två timmar till intervjuerna med kvinnorna och en timme med handläggarna från Försäkringskassan. Detta för att informanterna skulle kunna tala fritt utan att känna stress. Intervjuerna med kvinnorna genomfördes i enskilda rum och varje intervju varade cirka en och en halv timme. Intervjuerna med handläggarna på Försäkringskassan genomfördes på deras arbetsplatser och de varade cirka fyrtiofem minuter. Samtliga intervjuer spelades in med diktafon. Båda författarna var närvarande och agerade intervjuare vid samtliga intervjutillfällen. Vi hade i förväg delat upp intervjufrågorna men gav varandra utrymme till att ställa följdfrågor, vilket gjordes.

I samband med utformandet av vår intervjuguide valde vi att göra en provintervju. Avsikten med provintervjun var att bedöma hur väl den gav svar på studiens frågeställningar men också för att undvika att frågorna skulle upplevas som otydliga och allt för känsloladdade av kvinnorna med ADHD. Provintervjun gav oss också möjlighet att testa oss själva som intervjuare samt att prova den tekniska utrustningen (Dalen 2007).

7.5 Bearbetning av material

Intervjumaterialet avlyssnades och transkriberades i direkt anslutning till intervjutillfällena. Syftet med detta var att vi skulle vara väl insatta i det insamlade materialet för att få förståelse och inblick i informanternas egna uttryck. För att ge en struktur i bearbetningen av det transkriberade materialet utformades tematiserade rubriker som utgick från intervjuguiden (Dalen 2007). Rubrikerna användes sedan i presentationen av resultatet. Vid intervjutillfällena framkom information som låg utanför studiens frågeställningar. Med anledning av det användes i bearbetningen av det transkriberade materialet datareduktion (Larsen 2009).

I resultatet förekommer citat med avsikten att få med informanternas egna uttryck, de skildrar informanternas egen verklighet samt bidrar till att texten blir mer levande. Hänsyn har tagits till ”experience near” och ”experience distant” i processen av sammanställande av resultatet. ”Experience near” har beaktats genom tillvaratagande av informanternas uttalanden om konkreta förhållanden, de återges som citat. I det transkriberade intervjumaterialet fanns informanternas egna tolkningar och upplevelser av händelser nedskrivna. Vid bearbetningen av dessa beaktades ”experience distant”, då en del transkriberat material sammanfattades för att få fram det egentliga budskapet i resultatet (Dalen 2007).

Den kvalitativa intervjuformen bygger på mänskligt samspel och det är en förutsättning för att intersubjektivitet ska skapas mellan informanten och intervjuaren. Intersubjektivitet innebär i det här sammanhanget att upplevelser och situationstolkningar blir gemensamma för dem som är inblandade (Dalen 2007). För att stärka validiteten i studien har författarna varit medvetna om risken att påverkas av informanternas berättelser. Med detta i åtanke har studiens syfte varit utgångspunkt för tolkning och bearbetning av resultatet. Materialets validitet stärks genom att öppna frågor ställs vid intervjun, för att få innehållsrika svar. Författarna kan i efterhand se att datareduktionen visar på att intervjuguiden innehållit frågor som inte varit relevanta för studiens syfte (Dalen 2007). Vi kan även se att en del av frågorna gav en upprepning av svar vi tidigare mottagit. Detta kan dock även ses som en möjlighet till säkerställande och kontroll av att rätt information framkommit.

7.6 Etiska aspekter

I vår studie har vi gjort följande etiska överväganden, hänsyn har tagits till informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Larsen 2009). Konfidentialitetskravet har beaktats för att skydda informanterna från igenkännbarhet. Vidare har vi tagit hänsyn till konfidentialitetskravet genom att bevara intervjumaterialet på så sätt att ingen annan kan ta del av det och identifiera informanterna (Vetenskapsrådet 2010). I samband med den inledande kontakten med informanterna samt innan intervjuerna påbörjades klargjordes att informanterna är anonyma när resultatet presenteras och förmedlas (Dalen 2007). Med anledning av det har uppgifter som gör informanterna identifierbara tagits bort i presentationen av resultatet. Enligt Trost (2005) är det viktigt att vid redovisning av resultat respektera den intervjuade och dennes integritet. Därav har vi i redovisningen av resultatet

använt oss av fingerade namn. Uppgifter som kan göra informanterna identifierbara har beskrivits generellt. Vid första kontakten med informanterna beaktades även informationskravet och samtyckeskravet genom att skriftligen informera om studiens syfte, användningsområde och frivillighet att delta i intervjuundersökningen. Information om hanteringen av materialet gavs också. Innan intervjuerna påbörjades informerades informanterna muntligt om rättigheten till att avbryta intervjun samt att avstå från att besvara frågor (Dalen 2007). Informanterna gavs återigen information om användningsområdet för studien i anslutning till intervjutillfället. Nyttjandekravet beaktades då informanterna blivit informerade om att materialet inte kommer att användas annat än i vetenskapligt syfte (Vetenskapsrådet). Innan studien påbörjades övervägdes Vetenskapsrådets etiska principer om studien kan leda till fördomar eller förbättringar för den aktuella gruppen, då forskning kring människors hälso- och livsvillkor kan ge konsekvenser för dem. Hänsyn har tagits till faktorer som kan påverka i samband med studier mellan arbetsmiljöfaktorer och psykiska och fysiska störningar. Om studien kan undanröja fördomar eller höja människors medvetenhet och om hur de på ett rikare sätt kan utnyttja sina egna resurser (Vetenskapsrådet).

8. Resultat

Inledningsvis presenteras samtliga informanter. Därefter följer en presentation av vårt resultat från intervjuerna med de fem kvinnorna. Intervjuerna redovisas tillsammans och är indelade i tre underrubriker, upplevelser, erfarenheter och strategier. Under rubriken upplevelser presenteras bland annat kvinnornas upplevelser av det som fungerat bra i arbetslivet. Under rubriken erfarenheter presenteras kvinnornas erfarenheter av att söka jobb och byta jobb. Slutligen presenteras de strategier som kvinnorna utvecklat för att hantera arbetslivet. Avslutningsvis följer intervjuerna med handläggarna från Försäkringskassan. Dessa intervjuer redovisas tillsammans och är indelade i två underrubriker, Försäkringskassans stödinsatser och handläggarnas erfarenheter av kvinnor med ADHD och deras situation på arbetsmarknaden.

8.1 Presentation av informanter

Mikaela

Mikaela är i 30-årsåldern och bor i Skåne tillsammans med sin sambo och ett barn. Hon är utbildad civilingenjör och arbetar heltid som ansvarig för ett område på ett företag inom IT-branschen. Mikaela har vid sidan av arbetet drivit flera egna företag och har större delen av sitt arbetsliv arbetat 140- 150 %. Hon kände att det var fel på henne och att hennes hjärna ständigt arbetade. Hon funderade på om alla har lika stora inlärningssvårigheter och problem med glömska. Hon fick sin ADHD diagnos för tre år sedan och medicinerar idag.

Birgitta

Birgitta är i 50-årsåldern, har en dotter och bor i Skåne. Hon är utbildad socialpedagog och har en fil. kand. i beteendevetenskapliga ämnen. Idag arbetar hon som administratör. Hon är anställd med lönebidrag på halvtid samt får sjukersättning på halvtid. Birgitta har under sitt arbetsliv varvat studier och halvtidstjänster med lönebidrag. Hon har under sitt liv fått olika psykiska diagnoser. Sin slutdiagnos ADHD fick hon för ett par år sedan och hon medicinerar i dagsläget.

Cecilia

Cecilia är i 30- årsåldern, bor i Skåne och har två barn. Hon är utbildad lärare och arbetar heltid på en skola för elever med neuropsykiatriska diagnoser. På sin nuvarande arbetsplats har hon varit anställd i fyra år. Hon beskriver sig själv som en arbetsnarkoman och har stora delar av sitt arbetsliv haft flera arbeten samtidigt. Hon fick sin ADHD diagnos för några år sedan. Efter en personlig kris ville hon veta vad som inte stämde, hon kände att det var en pusselbit som fattades. Hon medicinerar inte eftersom hon upplever att hon kan hantera sina svårigheter på andra sätt.

Eva

Eva är i 50- årsåldern, har en dotter och bor i Skåne. Hon uppbär sjukersättning sen ett år tillbaka och har innan dess varit sjukskriven i perioder. Hon gick vårdlinjen på gymnasiet och studerade sedan på psykologprogrammet i två år samt gick andra utbildningar inom psykoterapi. Hon har arbetat heltid inom somatisk och psykiatriskt sjukvård. Eva har alltid känt att hon varit annorlunda, hon fick diagnosen miljöneuros redan som barn och förklarar att det är detsamma som DAMP. Efter att hon blev utbränd och fått diagnosen PTSD utreddes hon för ADHD. Diagnosen fick hon tidigare i år och hon medicinerar idag.

Lena

Lena är i 40- årsåldern och bor tillsammans med sin man och sina två barn i Skåne. För några år sedan vidareutbildade hon sig till förskolelärare efter att i många år arbetat som barnskötare och haft extra arbete på kvällar och helger. Hon beskriver att hon alltid känt sig dum och värdelös och försökt att täcka detta på olika sätt. Efter det att hennes son fick diagnosen ADHD och hon känt igen sig i honom bestämde hon sig för att göra en utredning. Hon fick diagnosen för ett år sedan och medicinerar med vissa uppehåll.

Handläggarna Louise och Karin från Försäkringskassan

Louise arbetar på Försäkringskassan som utredare och har en fil. kand. i samhällsvetenskapliga ämnen .

Karin arbetar på Försäkringskassan inom Handlingsplanssamverkan, ett projekt där Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samverkar. Hon har en fil. mag. i samhällsvetenskapliga ämnen.

8.2 Intervjuresultat med kvinnorna

8.2.1 Upplevelser

Mikaela berättar att hon fått bättre förståelse för sig själv efter att hon diagnostiserades med ADHD.

Mikaela:

”Nu skyller jag inte på mig själv på samma sätt längre, innan kunde jag ge mig själv skuld för allt som var negativt”.

I likhet med Mikaela berättar Birgitta att efter hon fick sin diagnos, har hon fått insikt om sig själv. Det gav Birgitta en förklaring till varför alla sagt att hon är lat och dum samt till att hon är lättstressad och väldigt impulsiv. Även Cecilia delar liknande upplevelser, Cecilia berättar hur hon upplever att det har blivit lugnare. Hon har fått bättre förståelse för sig själv eftersom hon nu kan förutse och förbereda sig för situationer som hon upplever vara svåra.

Cecilia:

”Jag har en större tolerans gentemot mig själv och jag förstår nu mina handlingar utifrån mina oförmågor. Innan diagnosen var jag självnedvärderande, hård och dömde lätt mig själv”.

På samma sätt berättar Lena att diagnosen har ökat hennes förståelse för sig själv, nu kan hon härleda reaktioner och vet vad det beror på. Vidare berättar Lena att efter hon fick diagnosen och började medicinera känner hon inte av samma ”stressklump” längre. Lena förklarar att nu går hon inte på högvarv och menar att det är det som tar ut henne. Eva beskriver förändringarna med andra ord. Förut hade Eva svåra motoriska problem, nu kan hon känna sig lugn i kroppen.

Eva:

”Diagnosen och medicineringen är det bästa som hänt mig, en helt ny värld öppnades”.

Mikaela berättar att hennes diagnos visade att hon har ett mycket dåligt arbetsminne och att hennes ADHD är grav.

Mikaela:

”Jag har i arbetssituationer ofta upplevt att mina kollegor vill ha kontroll över mig och veta vad jag gör, de vill veta vilka möten jag gått på. Vid dessa tillfällen har jag känt mig hotad och intryckt i ett hörn och att de vill kontrollera mig”.

Mikaela beskriver hur hennes diagnos har bidragit till att hon vet att hon måste sätta gränser i arbetet. Hon förklarar att utan vetskapen om detta hade hon bränt ut sig själv. Birgitta berättar om sina svårigheter och hur det påverkar hennes arbetsliv. Hon hade önskat att hon hade fått en förklaring tidigare till varför det inte fungerat på arbetet och berättar att hon har svårt för att slutföra saker. Hon säger att hon lätt blir stressad och har svårt för socialt samspel på arbetsplatser men att det kan hon hantera bättre nu.

Birgitta:

”Vissa dagar får jag ingenting gjort och kan bara sitta framför datorn och glo medan andra dagar kan jag få hur mycket som helst gjort”.

Hon beskriver att hon ogillar att känna sig pressad till att utföra en uppgift på bestämd tid, då hon vill göra det noggrant annars blir hon ”stirrig” och kan inte tänka.

Eva:

”Innan jag fick diagnosen levde jag med en fruktansvärd skam för att kollegor störde sig på mig. Vissa saker har jag inte klarat av att hantera, vilket har gett mig en utanförskapskänsla”.

Även Eva berättar att hon har svårt för att slutföra saker men är bra på att starta upp dem. Hon berättar vidare att hon har svårt inse sina begränsningar. Lena säger att hon har berättat för sina kollegor att hon har ADHD.

Lena:

”För mig är det viktigt att de vet eftersom jag har känt mig dum och ADHD gör inte mig till en sämre människa”.

Lena säger att hon kan känna lite ilska över sig själv, för att hon inte utbildade sig till förskollärare tidigare. Lena beskriver att hon alltid känt sig dum och ointelligent och tror att det är anledningen till att hon inte bytt arbetsplats sedan år 1994 men också att hon känner sig trygg i sin arbetsgrupp.

Eva säger att även om det finns saker som har fungerat mindre bra, har annat fungerat väldigt bra på hennes arbeten. Eva berättar att hon är kunnig, ambitiös och driven.

Eva:

”Det är 100 % eller noll, jag brukar säga att jag är född i detta land för att lära mig lagom”.

Eva förklarar att det är viktigt för henne att vara bra på det hon gör och att det betyder mycket för henne att finnas till och hjälpa andra. Hon berättar att hon har försökt att komma tillbaka till arbetslivet flera gånger men inte lyckats, det är en stor sorg för henne att inte ha ett arbete. Cecilia förklarar att hennes arbete måste vara stimulerande och det är en orsak till att hon har stannat på sin nuvarande arbetsplats då en dag inte är den andra lik. Hon fortsätter med att berätta att arbetsbelastningen ibland kan bli för stor och att hon då blir stressad.

Cecilia:

”Jag har många gånger en övertro på min egen förmåga i stressiga arbetssituationer och måste därför tänka på att dra i handbromsen”.

Även Birgitta trivs på sin nuvarande arbetsplats och förklarar att det är för att hon får ha flexibla arbetstider. Mikaela berättar att hennes energi är outtömlig samt att hon har väldigt lätt för sig med logik och matematik. Hon förklarar att vissa saker kan hon arbeta med intensivt i perioder och då känner hon ”inget stopp” såvida hon inte skulle bränna ut sig. I likhet med Mikaela berättar Lena att hennes drivkraft är att ha mycket att göra. Vidare berättar hon att det finns perioder när hon mår väldigt bra och kan göra allting. Lena berättar att hon är i behov av att det ska hända mycket samt förändringar. Hon beskriver att hon är påhittig och tror att hon uppfattas som en rolig förskollärare.

8.2.2 Erfarenheter

Cecilia berättar att det finns en rastlöshet i henne och att hon varje termin tänker att hon ska byta jobb. Vidare berättar Cecilia att förr bytte hon arbete mycket oftare för att hon ville, behövde och faktiskt hade möjligheten. Birgitta önskar att hon i sitt arbetsliv hade fått jobba med det hon verkligen ville och kunnat ta sig fram bättre till exempel löneförhandla, söka arbete och göra det alla som alla andra kan. Vidare berättar Birgitta att hon har få erfarenheter av anställningsintervjuer.

Birgitta:

”Det beror på att jag inte kan skriva ansökningar som man ska och i intervjusituationen säger jag fel saker och kan inte föra mig. Jag uppfattas tydligen inte som social och trevlig och att det inte är något intressant i det jag kan”.

Mikaela beskriver sig som flexibel och handlingskraftig samt att hon hittar sina arbeten fort. Vanligtvis ringer hon direkt till företaget eller den berörda chefen alternativt åker hon dit och hälsar på. Mikaela berättar att hon utan uppehåll arbetat livet igenom, bortsett från korta självvalda arbetsuppehåll.

Mikaela:

”Jag är väldigt impulsiv och har sagt upp mig från alla mina tidigare jobb på grund av konflikter som jag känt att jag inte kunnat hantera. Det är lättare att sticka huvudet i sanden och dra vidare”.

Cecilia berättar att hon har erfarenheter av konflikter med sina kollegor eftersom de anser att hon är för tolerant mot eleverna. Hon säger att hon ser det som en vinst att hon kan läsa av och kommunicera med eleverna. Hon blir inte provocerad av eleverna och förklarar att hon nästan aldrig har några konflikter med dem.

Cecilia:

”Jag kan ju inte bli arg på någon annans oförmåga. Jag kan ju inte bli arg på en som sitter i rullstol för att han inte kan gå, så är det också när man bemöter människor med neuropsykiatriska funktionshinder jag kan inte bli förbannad för att någon svarar mig på ett himla tråkigt sätt i en situation”.

Lena beskriver att hon känner att hon kan trötta ut människor eftersom hon snabbt får idéer som hon vill genomföra. Hon berättar vidare att hon har svårt för att vara tyst när en kollega håller i samlingen och att det lett till konflikter. Lena berättar att hon har svårt att läsa av sina kollegor och att hon därför hamnat i konflikt med dem. .

Lena:

”Jag har svårt för att läsa av människor, ironi och sånt där, jag missuppfattar och tror att det är pikar. Det har nog alltid pågått men jag har nog inte sett det för ens nu, det är samtidigt skönt att gå igenom livet och tro att alla tycker om en”.

Lena förklarar att hon kan bli irriterad när hon anser att för mycket läggs på henne, eftersom att hon har svårt att säga nej. Hon säger att hon många gånger diskuterat det med sin chef och berättar att situationerna uppkommer fortfarande. Lena förklarar dock att hon har blivit bättre på att säga ifrån. Mikaela säger att kollegorna inte förstår att hon faktiskt bara glömmer, hon vill verkligen att de ska känna att hon respekterar dem.

Mikaela:

”Jag har svårt att prioritera och väljer alltid den uppgiften som är lättast först, vilket gör att vissa saker aldrig blir gjorda och kollegor blir besvikna på mig. Jag glömmer lätt saker och kollegor tycker att jag är nonchalant, ignorant och respektlös”.