I läroplanen för grundskolan, Lgr69, betonas elevens personlighetsutveckling och dess samband med undervisningens utformning samt skolans övriga ar-bete och miljö. Detta tar sig uttryck i att skolan skall, förutom grundläggande språk- och matematiska färdigheter också ge eleverna en bredare kunskap om naturens och kulturens värld. Genom den kunskapen ska eleverna med-vetandegöras om världen utanför den nationella gemenskapen. Till detta knyts estetisk-praktiska ämnen och fysisk fostran som viktiga delar i läran-det (Lgr69, s. 12). Individens personliga utveckling betonas som ett starkt argument för att upprätthålla elevers studiemotivation. I detta sammanhang nämns vikten av att utveckla och berika elevernas känsloliv genom att lära dem att uppfatta och ta del av olika konstområden, samt genom det möjlig-göra personliga uttryck.
Vid sidan av uppgiften att stimulera och öva elevens tankeförmåga är uppgiften att utveckla hans känslo- och viljeliv väsentligt för personlighetsutvecklingen. … Skolan bör ta vara på alla möjligheter att berika och utveckla elevernas känsloliv.
Bland annat måste skolan söka lära dem uppfatta och njuta av konst, litteratur, musik och natur, samt frigöra deras personliga uttrycksmöjligheter och på olika sätt låta dem få ge utlopp åt fantasi och spontan skaparlust (Lgr69, s. 13).
Den personliga utvecklingen beskrivs i Lgr69 som tudelat i utvecklandet av individens känsloliv och i utvecklandet av individens förmåga att tänka. Det förstnämnda knyts till konstens ämnesområden, medan stimulansen av elevens tankeförmåga ställs i relation till intellektets utveckling där förmågan att kritiskt pröva och analysera fokuseras.
I ett demokratiskt samhälle, där man önskar lägga allt större ansvar på den enskilda människan, får intellektets skolning stor vikt. De kvaliteter, som sär-skilt bör hållas i sikte, är tankens klarhet och reda, förmågan att pröva kritiskt och självständigt och motstå tendentiöst påverkan, att analysera, jämföra och sammanfatta (Lgr69, s. 13).
I denna jämförelse blir dikotomin mellan kroppen och tänkandet aktuali-serad och de konstnärliga upplevelserna ställs fria från analyserande och intellektuella moment. Samtidigt betonas en helhetssyn på elevers lärande där utrymme för deras egna intressen måste ges i undervisningen genom tillvalsämnen, individualisering av undervisningen och genom fritt valt ar-bete. Detta är något som utvecklas i Lgr80.
I kommentarmaterialet till Lgr80 Skolan och föreningslivet framträder ett tydligt fokus på kopplingen mellan elevers fritid och deras skoltid. Detta tar sig uttryck i betoning på en helhetssyn på barns utveckling, vilken också markeras i SIA-utredningen (SOU 1974:53) i form av en samlad skoldag [min kursivering]. En samlad skoldag innebär att skolan tar på sig ett större ansvar för skolbarnens fritid och omsorg. I Lgr80 framträder denna vision i be-skrivningen av skoldagen som en sammansatt form av ämnesundervisning, elevdeltagande i beslutsfattande processer 19 samt fria aktiviteter där även kulturarbetare utanför skolan ses som en lärarresurs. Kunskapsinhämtandet beskrivs som en skapande och aktiv process som definieras i termer av ett målinriktat arbete.
19. Klassråd, elevråd etc.
Kunskapsinhämtandet är en aktiv och skapande process och innebär ett träget arbete som syftar till ett bestämt mål (Lgr80, s. 14).
Samverkan mellan skola och hem, skola och föreningar samt skola och kul-turliv betonas i särskilda rubriker där det sistnämnda syftar till att förvekliga de kulturpolitiska uppgifterna. Särskilt ansvar för detta förverkligande vilar på de ämnen som har till uppgift att utveckla elevernas kommunikations- och uttrycksförmåga. Till dessa räknas enligt Lgr80, svenska, bild, slöjd och idrott. Dessa ämnen ska ge eleverna grundläggande insikter i olika uttryck för mänskliga erfarenheter, känslor och stämningar. Ämnena ger också en träning i det egna skapandet som ett led i personlighetsutvecklingen. Teater och bild nämns som exempel på konstnärliga uttrycksmedel för att göra stof-fet levande i olika ämnen och för att uttrycka opinioner samt för att redovisa arbetsresultat. I de lägre årskurserna menas gränserna mellan lektioner och fria- och skapande aktiviteter bli mer flytande. I detta sammanhang nämns musik, sång, dramatik samt arbete med sagoaktiviteter som exempel på lek-tionsinnehåll och aktiviteter som enligt Lgr80 stimulerar fantasin.
De kommunikativa färdigheter som nämns vara viktiga för eleverna att utveckla är att tala, läsa, skriva och räkna. Samtidigt betonas att grunden för en utveckling som medborgare och individ även utgör andra färdigheter som att till exempel kunna uttrycka sig med hjälp av bild. På vilket sätt denna färdighet skulle utgöra en viktig grund för utvecklingen som medborgare och individ tydliggörs inte. Lgr80 definierar skolans roll som kulturcentrum. Eleverna ska genom skolan komma i kontakt med olika kulturyttringar.
Skolans roll som kulturcentrum bör emellertid inte begränsas till den obligato-riska undervisningen. Genom skolan skall eleverna också komma i kontakt med olika kulturyttringar såsom konserter, teaterföreställningar, filmförevisningar och konstutställningar (Lgr80, s. 27).
De konstnärliga ämnesområdena får ett större fokus i Lgr80 på så sätt att de formuleras som en del av skolans kultur som även sträcker sig utanför den formella undervisningen. Deras roll som en viktig del av elevers personliga utveckling stärks och breddas till att också gälla som kommunikativa medel att uttrycka kunskap och lärande med. Estetik som begrepp nämns inte i någon större utsträckning i dessa sammanhang förutom som en särskild del inom bildundervisningen estetisk orientering [min kursivering]. Däremot benämns bilden, litteraturen och dramat som konstnärliga uttrycksmedel
där arbetet inom dessa områden menas främja barns språkutveckling. Detta innebär att de konstnärliga uttrycksmedlens ”förmåga” att främja språkliga färdigheter berör många ämnen förutom de estetiska samt antyder förståelsen av dem som kommunikativa.
I ovan nämnda och diskuterade dokument kan tre definitioner av konst-närliga ämnen i skolan synliggöras; konst som berikande och utvecklande av känslolivet, konst som kommunikativt och konst som hjälpmotor för lärande i andra ämnen. Dessa definitioner fördjupas och förtydligas i Lpo94 där de framträder som ett samlat mål att uppnå i grundskolan och dels som en del av allt lärande
Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola…, kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans, … (Lpo94, s. 25).
I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och este-tiska aspekterna uppmärksammas. Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper (Lpo94, s. 22).
Denna syn på estetik som en del av allt lärande förstärks ytterligare genom Lärarutbildningskommitténs utlåtande om …”att den estetiska kunskapen utgör ett angeläget område för alla lärare – oavsett ämne/ämnesområde el-ler skolform” (SOU 1999:63, s. 55). I likhet med Lgr11 formuel-leras här det estetiska som en aspekt bland andra i lärprocessers innehåll. Detta kan som tidigare diskuterats (se Inledningen) förstås som ett sätt att synliggöra lär-processers komplexitet, bestående av intellektuella, praktiska, sinnliga och estetiska aspekter, vilka tillsammans bildar en helhet. Å andra sidan bildar dessa aspekter helheter i sig där den ovanstående beskrivningen utesluter övriga aspekter som en del av till exempel den estetiska eller intellektuella aspekten. Därigenom synliggörs inte vari sambandet mellan dessa aspekter består och hur de verkar i en konstruktiv handling.
I Lgr11 framstår estetikens generella betydelse i lärprocesser som ett kommunikativt medel som mer nedtonad. Ämnestillhörigheten markeras i större utsträckning i betänkandet Tydliga mål och kunskapskrav i grundsko-lan (SOU 2007) och i SOU 2008:109. Detta lyfts särskilt fram i relation till den nya lärarutbildningen där krav ställs på en högre ämnesdidaktisk och vetenskaplig kompetens. Man skriver där:
Enligt högskoleverkets utvärdering 2008 är det estetiska kunskapsområdet lågt prioriterat på många lärosäten. För att kunna erbjuda en högkvalitativ utbild-ning av lärare i estetiska ämnen krävs att en solid konstnärlig, didaktisk och vetenskaplig grund finns vid lärosätets lärarutbildning. … Precis som en eta-blerad forskningsmiljö ska krävas för ämneslärarutbildning i allmänna ämnen, ska en etablerad konstnärlig utbildningsmiljö finnas för ämneslärarutbildning i estetiska ämnen (SOU 2008:109, s. 341).
I tidigare läroplaner har skolans uppgift att stimulera elevernas kreativitet, vilja att lösa problem och pröva egna idéer belysts i relation till konsten och estetiska lärprocesser. Detta beskrivs nu även med kopplingar till begreppet entreprenörskap (Lgr11, s. 9). Estetikens plats i läroplaner och kursplaner kan sägas ha utvecklats från en uppfattning om individens personliga utveckling i relation till det sköna och lustfyllda till en betydelse som även inbegriper kri-tiskt tänkande, kulturell medvetenhet och identitetsbildning. Det sistnämnda kan härledas till de senaste diskussionerna kring populärkulturen som en viktig del av skolans undervisning 20.
Det är mot denna ovanstående diskussion kring bildning och kunskap samt estetikens roll i läroplanen som min avhandling förstår skolans verk-samheter som institutionella och ideologiska rum där elevers lärande och tänkande riktas och tar form. Grundskolans utveckling historiskt belyser de ramar som till stor del styr och påverkar vad och hur lärare undervisar och elevers deltagande samt agerande i skolans lärandemiljöer.