En fritidspedagog, som har haft mentorsbarn i sina fritidshemsgrupper, återkommer flera gånger under intervjun till att han ser Näktergalen som ett andningshål för barnet, något separat från skola och fritidshem. Däri menar han ligger de största vinsterna med Näktergalen. Det finns en möj- lighet för barnet och mentorn att vara fri från de krav på uppförande och inordning i skolans och fritidshemmets regler och rutiner.
I ett danskt projekt (Sigsgaard, Rasmussen & Smidt, 1998) har man studerat den institutionaliserade barndomen och dess effekter, dvs effekter av att barn i allt högre grad tillbringar sin uppväxt i institutioner som för- skola, skola och fritidshem. Institutionerna har en egen institutionslogik som påverkar relationen mellan barn och pedagoger, hur man umgås med varandra, hur man kommunicerar med varandra och hur den pedagogiska praxisen ser ut. Relationen barn och pedagog kännetecknas ofta av assy- metri, av kontroll, disciplinering och gränssättning. I projektet ingick flera danska förskolor som prövade att bryta den gängse institutionslogiken. I olika exempel visas hur barn och vuxna får andra relationer till varandra om de kommer utanför institutionerna och kan organisera tid och rum på annat sätt. När t.ex. en barngrupp och pedagoger periodvis befinner sig på
en annan plats än i den vanliga institutionens fysiska byggnad leder detta till ett annat slag av närhet och gemenskap.
Den kontext som samvaron mellan barn och mentor fungerar i varierar. Mötena äger rum på olika platser, och är inte bundna till ett bestämt rum, som skolan, hemmet, fritidsgården. Det gör att man kan betrakta relationen mellan barn och mentor som icke institutionaliserad, som fungerande i en ”institutionsfri zon”. Det skapar förutsättningar för en relation skild från de annars vanligen institutionspräglade. Den är istället relaterad till vad man kan kalla det civila livet. Mentorn agerar inte främst i rollen som profes- sionell pedagog och behöver inte vara gränssättande på samma sätt.
9.2
Mentor, handledare eller vuxen vän?
Det är inte helt oproblematiskt hur studentens roll i Näktergalen ska be- nämnas, som ”mentor”, ”vuxen vän” eller ”vuxen kompis”. Det har varit föremål för diskussion i projektledningen. I de inledande kontakterna med PERACH användes mentor för att tala om studenterna i projektet. Mentor var också ett allmänt förekommande begrepp och syntes därför lämpligt att använda.
Mentorsprojekt varierar men kan generellt definieras som situationer i vilka en ickeprofessionell assisterar en annan individ genom undervisning eller handledning (Fresko, 1996). En mentor har dock en annan funktion än en lärare och handledare. Mentorskapet är mer personligt, bygger på ömsesidigt utbyte och innehållet i träffarna kan variera från tillfälle till tillfälle (Lindgren, 1997). “Mentorn ska vara en erfaren och omdömesgill person med bred och god livserfarenhet, som genom sin kunskap och erfa- renhet, engagerat och varmhjärtat vill ge stöd och bidra till en yngre per- sons personliga utveckling och avancemang.” (a.a., s. 281). På engelska används både termen mentor och termen tutor. Dessa markerar en skillnad som består i att tutorn kommer till skolan och hjälper barnet eller en grupp barn med studierna, ofta under en kortare period på några veckor, medan mentorn vanligen har en relation med ett barn med ett vidare mål, många gånger utanför skolan och pågående under flera månader (Goodlad, 1998).
Att, som man tidvis gör i Näktergalen, tala om en kompisrelation och vuxenkompis kan bli problematiskt. Några mentorer kommenterar detta i sina årsberättelser. En mentor är tveksam till om man kan vara både vuxen och kompis:
Jag har dock några invändningar. Det känns ibland förvirrande att både vara vuxen och kompis. ”Riktiga” kompisar varken möts eller skiljs åt på ett sätt som inom mentorsprojektet. Vår förelä- sande psykolog menade att barnen klart kan avgöra skillnaden mellan en vuxen kompis och en jämnårig kompis. Jag är inte helt övertygad eftersom jag själv ibland har haft problem med att av- göra när jag är vad. Jag är dock övertygad om att det i de allra flesta fall fungerar bra, men i vissa fall kanske man får plocka fram filttofflorna och vara lite försiktig. (manlig mentor, år 3 – årsberättelse)
En annan mentor förordar att man håller sig till benämningen ”mentor”: Mentorsprojektet är ett bra projekt. Den enda brist som jag ser det är projektets användande av begreppet ”vuxen kompis”. Är man kompisar har man inte en viss tid avsatt för sin vänskap och det är inte vanligtvis så att en av parterna tar ett huvudansvar för rela- tionen. En bättre lösning anser jag är att hålla sig till begreppet ”mentor”. Känner sig projektet sedan nödd att förklara begreppet bör den korrekta förklaringen användas det vill säga mentor = handledare. Vi mentorer kan sägas vara handledare i hur livet utanför skolan kan levas och hur man berikar sin vardag. Denna korrekta användning tror jag skulle göra det lättare för barnen, föräldrar och mentorer att förstå att det är ett uppdrag som tar slut och inte en positiv erfarenhet och vänskap som avsnoppas.
(kvinnlig mentor, år 3 – årsberättelse)
Man behöver definiera och ge tydligare namn åt studentens roll i Näkter- galen. Det är troligen bäst att som ovan föreslås använda termen mentor. Nackdelen är att rollen i Näktergalen inte helt motsvarar den ursprungliga betydelsen av mentor. Likaså är mentor en i dag ganska utnött term som används i många olika sammanhang. Att kallas en vuxen vän antyder mer
av ömsesidigheten i relationen men kan som ovan antytts leda till fel för- väntningar. Att främst använda beteckningen mentor behöver dock inte utesluta att barnen kan få tala om mentorn som både mentor och en vuxen vän eller vuxen kompis.