I detta kapitel redovisas och diskuteras vad barnen har fått ut av att vara med i projektet. I kapitlet söks svar på följande frågor:
1. Är barn, föräldrar och skolor nöjda (tillfredsställda) med barnens del- tagande i Näktergalen?
2. Har barnen utvecklats, förändrats och fått erfarenheter genom delta- gandet i projektet? Vad säger barnen själva, föräldrarna, skolan och mentorerna?
5.1
”Roligt, jätteroligt!” – nöjda barn, föräldrar och
lärare
Vare sig man frågar barnen själva, föräldrarna eller lärarna om barnen är nöjda efter att ha deltagit i Näktergalen, blir svaret i stort sett ett enhälligt ja. När barnen ska beskriva hur det har varit att ha haft en mentor så är
roligt ett återkommande ord. Genomgående beskrivs projektet av i stort
sett alla intervjuade barn som roligt, jätteroligt och jättetrevligt: Det var alltid roligt, alltid lika roligt. Vi gjorde roliga saker hela tiden. Det har varit jätteroligt. (flicka 11 år, intervju)
Det är roligt att få göra nya saker som man aldrig har gjort och så … De flesta gånger har det varit jätteroligt! (pojke 9 år, intervju)
Roligt tycks för flertalet av barnen vara relaterat till att göra nya saker. En
flicka som intervjuades när hon gick i årskurs 8 och tänker tillbaka på mentorstiden tre år tidigare beskriver:
I början var det lite så … man hade inte lärt känna varandra och man var spänd, men sen så … det var roligt hela tiden. Man gjor-
de nya saker varje gång också. Det var inte tråkigt någon gång, det var bara att man var lite spänd i början. (flicka 14 år, uppfölj- ningsintervju)
På frågan om hon kunde beskriva ett särskilt glatt och roligt minne berättar hon:
När vi gick på biblioteket en gång. Så hade vi roligt och letade en massa böcker och sånt. Det var första gången jag var på biblio- teket, det stora biblioteket. Så gick vi och fikade och lånade böcker.
Ip: Vad gjorde att just det var roligt?
Flickan: Vet inte, vi båda tyckte om böcker eftersom dom parade
ihop efter vad man tyckte om och sånt, det var nog det att böcker var kul och bra att umgås och sånt.
Även föräldrarna använder frekvent prefixet jätte-, jättenöjda, jättepositivt osv. när de ska beskriva projektet. I telefonintervjuerna med föräldrar, år 1, var samtliga nöjda med projektet och i stort sett alla var mycket nöjda med sin mentor. De uttrycker inte sällan tacksamhet över projektet. Följande är exempel från nöjda föräldrar:
Jättebra. Pojken trivs mycket bra med mentorn, de har blivit jät- tebra kompisar. (förälder – telefonintervju, år 1)
”Utmärkt, underbart, roligt, bra. Pojken har blivit mer aktiv och han är nöjd. Han har fått bättre självförtroende.” Mamman ut- trycker att hon är mycket tacksam och vill att andra barn i hennes och hennes pojkes situation ska få samma möjlighet. ”Alla barn skulle någon gång få vara med.” (förälder - telefonintervju, år 1) I telefonintervjuerna med föräldrarna år 2 finns samma mönster av mycket nöjda föräldrar. En del uttrycker det genom att markera att de gärna vill att deras barn ska få vara med igen. I några fall tycker man att projektidén är bra även om man kanske inte varit lika nöjd med mentorn. En kommentar från en förälder som var mindre nöjd med mentorn men nöjd med projek- tet:
Vår mentor var kanske lite väl ung och inte så engagerad. Men hon är ju en kär tös ändå. (förälder, år 1 – telefonintervju)
I de få fall då barnen eller föräldrarna varit mindre nöjda handlar det ofta om att mentorn varit passiv eller ganska oengagerad, att barnet och men- torn inte har träffats så ofta eller att det inte utvecklats någon särskilt nära relation.
Utifrån de data som granskats är det enbart i ett fall man tydligt kan säga att mentorsåret varit en negativ upplevelse för barnet. Det gäller en pojke. Både mamman och pojken intervjuades och även pojkens lärare kommenterade i en intervju detta fall. De ger alla en tämligen samstämmig bild. Enligt läraren skulle det ha betytt väldigt mycket för pojken att få en mentor. Både pojken och mamman ville mycket gärna delta och de hade stora förväntningar, men mentorn stämde inte med pojkens och mammans förväntningar. Pojken själv säger att han ville ha en ung mentor, kunna gå och simma och ha roligt, men mentorn var inte så ung och ville enligt poj- ken bara gå på bibliotek men aldrig någonsin gå till simhallen. De gjorde dock enligt pojken några aktiviteter som var roliga. Det tycks som om relationen aldrig utvecklades. Ett skäl kan vara pojkens besvikelse redan i första mötet, eftersom mentorn inte motsvarade hans förväntningar. Ett annat möjligt skäl som angavs var att de hade träffats för sällan p.g.a. sjukdom.
Det finns enstaka andra exempel där antingen föräldrarna eller barnet anger att de är mindre nöjda. I ett fall beskriver mamman mentorn som alltför styrande och bestämmande. I ett annat fall är det en flicka som är mindre nöjd eftersom hon jämför sin mentor med den hennes syster hade och tycker att systerns mentor gjorde många fler roliga saker. Ett tredje exempel handlar om en flicka som har så många andra aktiviteter att hon inte riktigt hinner med. Denna flicka borde kanske inte kommit med från början med tanke på kriterierna för urval.
Lärare och fritidspedagoger, som har haft barn i sina grupper som del- tagit, är genomgående mycket nöjda. Efter första mentorsåret besvarade 16 lärare en enkät där syftet bland annat var att ta reda på hur lärarna uppfattat projektet, framför allt relaterat till hur barnen upplevt att delta.
Alla svarar i positiva ordalag på frågan om hur de som lärare uppfattat Näktergalen. Mycket positivt och mycket bra är återkommande skriftliga kommentarer. Endast två av de sexton lärarna skriver en negativ kom- mentar och det är att mentorerna inte besökt dem i klassrummet. Lärarna fick också på en femgradig skala skatta hur de trodde varje barn upplevt sin tid i projektet. Inte alla lärare gjorde en skattning utan skrev en kom- mentar istället, men av 26 barns upplevelser som skattades blev fördel- ningen att 21 barn fick högsta poäng, 5. Lärarnas skriftliga kommentarer är ofta att barnen talar mycket positivt om och är glada när de talar om sin mentor, och/eller att de talar mycket om vad de gjort och ska göra tillsam- mans med mentorn.
De intervjuade lärarna (som intervjuades hösten 2000 och som uttalar sig i förhållande till barn de haft under alla tre åren) är också genomgående mycket positiva och entusiastiska till projektet och beskriver på olika sätt vilka positiva upplevelser det har varit för barnen. När de ska beskriva vad barnen får ut av att vara med, vad det betytt, återkommer flera också till att barnen under mentorsåret varit mycket glada och verkar ha haft roligt.
En kvinnlig lärare säger om projektet att ”det är fantastiskt, fantastiskt bra”. En annan av de intervjuade lärarna tycker att mentorsprojektet är jättebra och säger att hon gör mycket reklam för det, speciellt för barn som har det torftigt hemma med många syskon.
Vad är tillfredsställelsen som både barnen, föräldrarna och lärarna ut- trycker relaterad till? I hela materialet framträder tre områden:
§ Att delta i projektet ger barnen nya upplevelser som de annars inte skulle fått.
§ I projektet får barnet ha en vuxen för sig själv, någon som lyssnar och uppmärksammar det, som barnet får ha en relation till och känna ge- menskap med.
§ Genom projektet kan mentorsbarnet stolt visa upp för andra, inte minst kamraterna, att man har en mentor som man gör olika saker med.