Eva var entusiastisk till att börja studera på lärarutbildningen, men uppskattade inte all kurslitteratur som hon mötte under första ter- minen och nämner bl. a. boken som handlar om miljö och hållbar utveckling.
Eva: Det var tungrott, det var jobbigt att läsa. Det kändes inte så relevant heller, det har ju mycket med det och göra. Första 15-poängskursen kan man ju känna att man har ångan uppe och … tycka att det är kul, så man lever på det mycket, men andra 15-poängskursen så började man … nej men varför ska vi göra ett gruppar- bete om det och det när vi ska bli lärare. Dom här tan- karna började komma mer och mer och det gör ju att det blir tyngre att läsa kurslitteraturen också.
Eva tar å andra sidan upp en bok om förskolepedagogikens histo- ria som ett exempel på spännande och intressant läsning.
Eva: Vi har haft en bok om pedagoger, men sen … jag tycker att det känns som det är för liten grund att stå på för att bygga vidare. Jag sa ju det om V-boken att jag tyckte att man behöver vara mer insatt för att kunna förstå den fullt ut när författaren jämför … eh … Piaget … och Vygotskij … och Bruner … och vad den fjärde nu heter … jag känner i alla fall när jag läser den att jag kan nog inte riktigt följa med i resonemangen.
Eva berättar att grupparbetet kring miljö och hållbar utveckling upptog alltför mycket av kurstiden. Hon tyckte inte att det var rik- tigt relevant, när hon nu ska utbilda sig till lärare. Arbetet med den kurslitteratur som lästes försiggick förutom i grupparbetet även på så vis att studenterna skrev läsjournaler, som sedan redovisades i seminariegruppen.
Eva klarar av att stänga ute omvärlden och har därför lätt för att koncentrera sig. Hon tycker inte att det varit så tungt att ta till sig och förstå det hon läst. Eva nämner några böcker som har fungerat bra som diskussionslitteratur. De behandlade etiska och existentiel- la frågor. Seminarieträffarna ägnades dock mest åt samtal om den verksamhetsförlagda tiden och inlämningsuppgifter.
A-K: Tycker du att man förhåller sig kritisk till litteraturen? I diskussionerna?
Eva: Eeh (tänker efter) eh … ja man är granskande … jo det tycker jag nog. Det tycker jag nog … ja (nästan viskan- de) alltså det har ju inte varit så mycket diskussioner, det är ju det som är problemet, det är svårt att säga och just litteraturen har vi väl inte diskuterat mycket om, di- rekt om böckerna …
Hon tror också att hennes egen läsbakgrund har betydelse. ”Det känns som om den skulle ha det”, säger hon. ”Har man vana vid att läsa och ta sig igenom läsning så måste det ju underlätta, att kunna hantera skrivandets språk.”
Eva: Ja, jag har nytta av min bakgrund! För jag kan förstå ef- tersom jag har upplevt många av situationerna som be- skrivs i böckerna så kan jag ju förstå då vad som menas … det är nog inte så lätt alla gånger … (skratt).
Eva hänvisar också till sin livserfarenhet, att hon har varit med om det hon läser om och på så vis kan förstå vad det handlar om. Eva berättar om sina upplevelser från seminarieträffar och littera- turseminarier. Hon tycker att det var synd att inte alla läste samma bok i den första kursen så att de kunde ha samma utgångspunkt vid diskussionen. ”Att sitta och lyssna på nio personer som läst
144
olika böcker, det blir lite småtråkigt efter en stund.” Vid något till- fälle bestämde de att de skulle läsa samma bok så att de kunde dis- kutera och då blev det genast mycket mer spännande. Hon minns att de lämnade in läsjournaler på de lästa böckerna i den första terminen, men de fick aldrig någon respons på dessa under termi- nens gång. Vid terminsslutet fick de dock enskilda samtal med handledaren.
Diskussionerna i seminariegruppen var handledda av lärare, men hon minns inte att de fick så mycket respons vid dessa träffar. Eva säger att diskussion kring det lästa blev det egentligen bara den gång alla hade läst samma bok. Hon minns även att de någon gång i seminariegruppen gick igenom en text väldigt noga för att skapa förståelse kring innehållet.
Eva: Det var det första seminariet vi hade i den nya gruppen så det var nog lite krystat. Jag tror det var många som inte vågade riktigt säja och … jo då var det bland annat att vi skulle ta upp sånt i texten som vi inte förstod in- nebörden i eller om det var nånting vi inte förstod i tex- ten och då var det bara några enstaka som tog upp nån- ting där och sen tror jag inte att det blev mycket diskus- sion. Det var nog ett väldigt tyst seminarium.
”Det var många som inte riktigt vågade säga när de inte förstod innebörden i texten”, säger Eva. ”Då blev det inte mycket till dis- kussion”.
Kursstarten i huvudämnet inleddes med samtal om existentiella frågor utifrån kursens tema om livsfrågor, religion och etik. De var tio studenter i gruppen, vilket Eva tycker är en ganska lagom gruppstorlek. Att de inte känt varandra så länge hade betydelse för hur samtalen blev, tror Eva.
Studenterna i gruppen är i olika åldrar, vilket kan ha betydelse för hur de uppfattar kurslitteraturen och hur de försöker skapa förstå- else och mening kring den. Livserfarenhet har betydelse för hur läsningen upplevs, anser Eva. Det har också betydelse hur diskus- sionerna blir beroende på om seminarierna är handledda eller inte. Seminariegruppen delas ibland upp i mindre enheter och om man
trivs tillsammans kan det innebära att man blir ett stöd för var- andra ”nån sorts mentalt stöd”. Personligheten och liknande livs- villkor, t.ex. om man har barn eller inte, har betydelse. Det kan se olika ut med engagemanget och intresset för diskussioner, berättar Eva. I den förra seminariegruppen vände och vred de på litteratu- ren på ett helt annat sätt än vad de gör i den nuvarande gruppen. Hon tror att det bland annat beror på att medlemmarna var lite äldre. Gruppen bestod av både män och kvinnor och några var ”väldigt politiskt aktiva”.
Eva berättar om en positiv och entusiastisk inställning till att börja läsa efter att ha arbetat i några år. Hon tycker att det är ”spännan- de och jättekul” att träffa nya människor i olika åldrar. Eva tar upp en bok om förskolepedagogikens historia som ett exempel på spännande och intressant läsning. Den ingick i ett eget val av litte- ratur med uppföljande seminarium. Eva tycker fortfarande att det är roligt att läsa och att det inte har varit så tungt som hon kanske förväntat sig, men hon saknar tydlig feedback. Hon är van sedan tidigare studier att tentera och då menar hon att man får en viss bekräftelse direkt om det gått bra eller dåligt. Samma sak gäller för uppsatser och hemtentamen, vilka blev bedömda och betygsatta. Hon kallar det ”direkt feedback” från de som undervisade och menar att det har betydelse för självförtroendet.
Eva: Eh (tänker) alltså går det bra, så stärker det ju ens själv- förtroende … och då känner man ju sig motiverad …till att fortsätta för då gör man ju nånting som är bra, ”det här lyckas jag med!” Och annars … det är klart det kan ju ha negativ effekt också om det går alltför dåligt om man känner att man inte har en chans (skratt) … så det är ju inte alltid positivt kanske … det kan vara bra att vara ovetande ibland.
A-K: Fast det är ohållbart (skratt)?
Eva: Ja det går ju inte i längden, usch nej, nej (skratt). Nej men …
146
Eva: Nej men man vill ju veta vilka bitar man ska lägga kru- tet på …
Eva berättar att hon bara hunnit läsa en skönlitterär bok under vårtterminen. Det beror inte på att hon har haft för mycket facklit- teratur att läsa, utan snarare på trötthet. Hon somnar! Dock lyss- nar hon på talböcker, och får på så sätt ”någonting till livs ändå”. Eva har ställt sig frågan om hur läsningen kan fungera för de stu- denter, främst kvinnliga, som kommer direkt från gymnasiet. Hur lyckas de ta till sig den litteratur som de presenteras för? Den är ofta skriven av medelålders män med ett helt annat perspektiv, an- ser Eva.
Eva: Och så tänkte jag precis som det här med meningsfullhet och sammanhang, hur ska hon någonsin, inget illa mot henne, men när hon inte har någon arbetslivserfarenhet, varken med barn eller någonting annat och kommer di- rekt hemifrån och ska läsa litteratur som är skriven av folk som har väldigt mycket erfarenhet och har tänkt väldigt mycket på det som dom har sysslat med och är bra mycket äldre och för det mesta var det män som skrivit litteraturen … så tänkte jag att HUR ska hon förstå vad dom menar. Det måste ju vara jättesvårt!
Hon syftar på sättet att tänka och sättet att uttrycka sig och att det finns ett avstånd mellan en mycket ung kvinna och en medelålders man. När det gäller barns utveckling läses endast en bok i barn- och ungdomspsykologi, vilket Eva inte tycker är tillräckligt. Inne- hållet i denna bok är något hon kopplar direkt till praktiken och hon upplever att hon behöver mer kunskap för att kunna förstå barnen och deras situation.
När Eva inleder sin läsning av kurslitteraturen utgår hon ofta från innehållsförteckningen för att få en uppfattning om var väsentlig- heterna börjar, annars börjar hon på sida ett. Ord som är svåra slår hon upp. När Eva bearbetar litteraturen vill hon verkligen för- stå ord och begrepp. Då sitter hon och vänder och vrider på språ- ket och vill diskutera med sin sambo inför sitt skrivande. Det blir nästan ”hårklyveri”. Men själva läsningen har inte känts särskilt
svår. Eva menar också att hon kan se en röd tråd i den litteratur som ska läsas i kurserna, hon förstår varför böckerna är valda som kurslitteratur.
Eva: Jag var nog positivt inställd som jag minns det nu och jag var nog entusiastisk till att börja läsa efter att ha jobbat några år. Och jag tyckte att det skulle bli kul att bara göra något för min egen skull.
A-K: Då hade du jobbat några år, inte studerat på ett antal år?
Eva: Inte studerat på ett antal år, nej! A-K: Vad hade du jobbat med då?
Eva: Som barnskötare.
A-K: På förskola?
Eva: Ja på förskola så det har jag gjort … jag tror att det var 6 år. Jag har varit föräldraledig och lite sånt smått och gott och sen läste jag och sen läste jag en termin psyko- logi på distans medan jag jobbade …
Eva säger också att det i gruppen finns inslag av ett kritiskt grans- kande förhållningssätt till kurslitteraturen, men att det trots det inte har varit så mycket diskussioner om böckernas innehåll. Hon ser detta som ett problem och efterlyser fler diskussioner om litte- ratur.
Eva talar om sina tankar kring läsningen av Nils Holgerssons un-
derbara resa genom Sverige (Lagerlöf, 1906/1981), som används
som kurslitteratur i utbildningen. Hon anser boken vara användbar i dagens skola och att den är ämnesintegrerande. Att läraren höglä- ser boken kan vara ett alternativ. Eva tycker att hon genom un- dervisningen om läs- och skrivutveckling får kontakt med sina egna minnen av när hon själv lärde sig läsa och skriva. ”Man gör kopplingar hela tiden.” Hon berättar i det sammanhanget om sina blandade känslor inför det kommande arbetet med elevers läs- och skrivutveckling.
148
Eva: Efter den här ”läs- och skrivföreläsningen…så kände man väl ”oj, nu har jag tagit mig vatten över huvudet här”!
A-K: (Skratt)
Eva: Man blev lite skrämd, men samtidigt känns det ju som
nånting jättekul.
A-K: Mmm
Eva: Och … sen … det jag tänker på är när jag själv gick i skolan och alla skulle göra samma sak … att det gäller att vara lyhörd inför varje barn … vad det är som får barn att gå framåt i utvecklingen och lära sig nåt … det gäller att kunna se såna saker. Träna sig på att se det. A-K: Mm (paus) Vad tror du att man behöver med sig då?
Som kan göra…
Eva: (skratt) Eh ... hmmm (tänker efter) eh, jaa jag tror att vissa bitar av det vi fått här i litteraturen och … (tänker efter) eller som jag kan känna att jag har tagit till mig här, kan vara väldigt viktiga bitar, saker som man blivit medveten om… och sen är det också erfarenhet …
Hon betonar vikten av att fortsätta att vara flexibel, se nya saker och att vara öppen för barnens behov. Det egna intresset för läsning ger positiva signaler till barnen, vilket har betydelse i den pedagogis- ka situationen. Det handlar om att få barnen att ta till sig läsningen. Eva upplever också att hon har nytta av sin bakgrund som förälder och sin erfarenhet av barn i olika åldrar samt att kunna se verksam- heten med en förälders ögon.
De presenterade konfigurationerna om studenternas möte med läs- ning i lärarutbildningen utgör en bakgrund till den tolkning och ana- lys som följer i nästa kapitel.
6 ANALYS AV MÖTET MED LÄSNING
I LÄRARUTBILDNINGEN
Några teman framträder som särskilt betydelsefulla i de studerandes berättelser som svar på den övergripande frågan:
Vad i berättelserna framträder som betydelsefullt i mötet med läsning i lärarutbildningen?
Dessa teman presenteras och analyseras med hjälp av studenternas tidigare läsarbanor som bakgrund samt sätts in i ett teoretiskt per- spektiv och relateras till tidigare forskning.
Den läsning studenterna möter i lärarutbildningen synliggörs genom de studerandes berättelser om upplevelser och erfarenheter av t.ex. möten med olika sorters texter i en ny utbildningskontext, möten med andra och möten med nya arbetssätt och förhållningssätt till lä- sande och lärande. De teman som tydligast framträder överlappar varandra till viss del, men presenteras i kapitlet som följande:
Bekräftelse och delaktighet Utmaningar och glapp Intresse för texten Nya sätt att läsa
150