Synen på uppfostran skiljer sig ganska mycket mellan Irak och Sveri- ge. Från min erfarenhet som modersmålslärare upplever jag att många arabisktalande föräldrar reagerar starkt på det svenska sättet att upp- fostra barn och den frihet som finns i svenska skolor. Föräldrarna för- står ibland inte det grundläggande skolsystemet i Sverige och har svårt att acceptera den frihet som ges till barnet i svenska skolor. Detta missförstånd kan skapa ett stort gap mellan föräldrarna och skolan. Föräldrar som är missnöjda missuppfattar ofta den svenska skolans värdegrund. I Sverige är det föräldrarna som uppfostrar sina barn och skolans uppgift är att ge barnen kunskaper i olika ämnen. Många ara- bisktalande föräldrar anser att det är skolan som ska fostra barnen och att detta ingår i skolans uppdrag. De föräldrar som har en annan syn på uppfostran och respekt än den som finns i Sverige kan ha svårt att känna sig trygga och nöjda med skolsystemet. I Lpo 94 står det föl- jande:
”Skolan och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång skall skapa de bästa möjliga förutsättningar för barnens och ungdomarnas utveckling och lärande ”(Lpo 94, s. 14).
En förklaring till läroplanens syn på uppfostran är att i svensk skola förväntas barnen ta ansvar för sig själva, söka kunskap och studera självständigt för att få ett starkt självförtroende. Detta för att skapa en stark individ som kan klara sig bra och självständigt i samhället. För- äldrarna till barnen jag undervisar berättar att de blir förvånade när de ser att elever behandlar lärare på ett ”vanligt sätt”, och ibland inte följer vissa regler. Är läraren endast en handledare och inte någon viktig person som i våra hemländer, frågar de. Ibrahim är pappa till en av mina elever och han säger att ingen förstår honom. På utvecklings- samtalet berättade han för mig: ”Jag känner inte mig bemött med re- spekt, de orkar inte lyssna på mig när jag bryter på svenska och deras tålamod varar inte länge, men det krävs när jag behöver förklara eller förstå någonting på svenska. För min del tappade jag lusten att gå till skolan.” Han anser att skolan inte är tillräckligt sträng mot barnen.
Denna uppfattning om svenska skolan har Ibrahim fått då skolan i Irak är mycket strängare och läraren anses vara en person med väldigt hög status. Han säger att i Irak har eleven stor respekt för sina lärare. Ele- verna får inte ha informella samtal med lärare utanför klassrummet eller i korridorer och inte heller veta något om lärarens privata liv. Flickorna får inte ha smink i skolan och inga elever får ha mobiltele- fon med sig. Lärarna i Irak brukar kallas den andra mamman eller pappan i skolan. De är ansvariga för att ha full kontroll över elevernas skolgång och skolbakgrund.
Ungdomar med utländsk bakgrund som har vuxit upp i Sverige kan ha dubbel identitet och kultur, för att de befinner sig i två olika kulturer. Ofta har hemmet och familjen och svenska samhället olika normer, vilket kan leda till att dessa ungdomar känner sig förvirrade under tiden som de växer upp och då kan kulturerna krocka med varandra. Det är möjligt att vara svensk och irakisk samtidigt det vill säga att ha dubbel kulturell identitet. Själv anser jag mig vara en person som står med fötterna i två kulturer.
Jag anser att samverkan ska ligger i både föräldrarnas och skolans intresse. Föräldrar bör vara intresserade av skolsystemet och barnens situation och skolan måste fundera på hur man bemöter föräldrarnas åsikt. Jag menar dock att lärarnas öppenhet inte alltid är tillräcklig, utan de måste försöka locka ointresserade föräldrar att komma till skolan och öka deras motivation. Jag tycker att det ligger i moders- målslärarens uppdrag att underlätta samverkan mellan hemmet och skolan och vara en länk mellan dem. Modersmålslärarens huvudupp- gifter är att undervisa i modersmålet och ge studiehandledning. Dess- utom hjälper modersmålsläraren ofta barn och deras föräldrar att an- passa sig till det svenska skolsystemet och till samhället. Ibland arbe- tar modersmålslärare som rådgivare för både föräldrar och personal, till exempel när barnen ska på skolläger. Det kan hända att föräldrar ringer och frågar om barnet kan följa med eller om det är farligt. För- äldrarna kan ställa frågor som: ”Vad gör barnen där?”, ”Sover pojkar och flickor i samma rum?”. Ett annat exempel är idrotten då föräldrar- na undrar om barnet måste duscha efter idrotten? Många föräldrar är
oroliga för att de inte känner till hur det fungerar i svensk skola. Jag vill i detta sammanhang föra fram att det kan vara svårt att tvinga muslimska barn att duscha efter idrotten eftersom föräldrarna inte vill att att de ska duscha. Enligt muslimsk religion är det ”Haram”, det vill säga förbjudet att duscha naken framför andra, även för små barn. Därför tillåter inte vissa föräldrar sina barn att duscha efter idrotten. När det är frågan om sex och samlevnad i undervisningen anser många föräldrar att det inte är bra med den här sortens undervisning, då de tror att lärarna uppmuntrar eleverna till sexuella aktiviteter i tidig ålder. Men den synen kan förändras och det är därför viktigt att vi informerar om syftet med undervisningen. Modersmålslärarna kan förklara och göra det tydligare för föräldrarna hur det svenska skolsy- stemet fungerar och underlätta föräldrarnas anpassning till den svens- ka skolan och till samhället i stort. Många nyanlända föräldrar är i stort behov av modersmålslärarnas hjälp och stöd när det gäller exem- pelvis kontakt med myndigheter, fylla i blanketter och andra viktiga handlingar.
Alla föräldrar och elever ska känna sig trygga i skolan. Föräldrarna måste våga komma med förslag och skolan skall ha respekt för deras åsikter. Tanken med detta är att ge föräldrar möjlighet att tänka till- sammans med skolan och hitta lösningar när det behövs.
”Det är skolans och vårdnadshavarens gemensammas ansvar att skapa de bästa möjliga förutsättningar för barnens och ungdomarnas utveckling och lärande. ” (LPO 94 s.14 ).
Referenser
Barth Magnus, Georg (1989) Arabiska. Stockholm Scriptor Wollf Foster, Lisa (2003). Att ta språket med sig, Uppsala universitetet
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, Utbildningsdepartementet