Vi som skrivit om Tahiland heter Kamonlak Sällberg och
Hathairat
Wendel. Jag, Kamonlak Sällberg, flyttade till Sverige för 9 år sedan. Jag har arbetat som modersmålslärare i thai i Ystad och i Trelleborg i 7 år, där jag arbetar med både modersmålsundervisning och studiehandledning.
Jag, Hathairat Wendel, utbildade mig i biologi samt kemi i Thailand och kom till Sverige 2003. Mitt första arbete var som studiecirkel- ledare i thai på Medborgarskolan i Malmö. År 2004 började jag arbeta som modersmålslärare i Kävlinge kommun. Sedan 2006 har jag arbe- tet som modersmålslärare i Lunds kommun och studerat på Malmö Högskola.
Thailand
Språket
I Thailand talas thai eller det som många kallar thailändska och det är det enda riksspråket i landet. Thai tillhör `Tai´ språken som har sitt ursprung i Sydkina. Thai är ett av de äldsta språken i Öst- och Sydost- asien och det talas av ca 65 miljoner människor. Dialekterna varierar ganska mycket mellan norra Thailand, nordöstra Thailand, centrala Thailand och södra Thailand. Om man flyttar till andra regioner tar det tid innan man kan prata och förstå andra dialekter. Man skulle kunna jämföra detta med att stockholmare till en början kan ha svårt att för- stå danska. Centrala thai eller riksspråk används i skolan, i media och på arbetsplatser så alla thailandare förstår denna dialekt. Nordöstra Thailand ligger nära Laos så dialekten här ligger ganska nära lao ifrå- ga om uttal och vokabulär. I södra Thailand pratar man snabbt om man jämför med de andra dialekterna och denna dialekt anses svårare än de övriga att förstå. Det finns ett skämt i Thailand som handlar om att när två tåg i hög hastighet passerar varandra hinner två thailändare från södra Thailand ombord på varsitt tåg att prata med varandra. Många thailändare tycker att den vackraste av de thailändska dialek- terna finns i norra Thailand. I norr pratar man den långsammaste dia- lekten.
Thai är ett tonspråk på samma sätt som kinesiska. Tonerna är väldigt svåra för personer som ska lära sig språket på grund av att det finns fem olika toner: mellan, låg, fallande, stigande och hög:
Bpa = kasta Bpà = skog
Bpâ = moster, faster
Bpá = många barn kallar sin far bpá. Bpa = far, många kallar en rik man Bpa.
Kung Ramkhamhaeng skapade det thailändska skriftspråket år 1283 med utgångspunkt i det srilankanska skriftspråket. På den tiden skrevs konsonanter, vokaler och tonmärken (artiklar som kontrollerar ljud) på samma rad och senare utvecklades det så att några vokaler läggs över, några läggs under och några läggs framför eller bakom konsonanterna som man kan se idag.
I Thailand hade man förr kontakt med många olika länder genom reli- gion, handel och kulturutbyten till exempel med Khmerriket, Malay- sia, Myanmar, Indien, Java, Persien, Portugal och England och då blandades många ord från olika länder med thai. De språk som thai blandades mest med var pali och sanskrit. Pali kom genom den bud- distiska religionen och sanskrit kom genom den hinduiska religionen. Ytterligare ett språk som thai lånade från var khmer eftersom Khmer eller Kambodja var det land som längst var en stormakt i Indokina.
Alfabet
Thailändska eller thai är det officiella språket i Thailand. Thailändska skrivs med det thailändska alfabetet som förmodligen härstammar från äldre khmerskrift, vilket i sin tur är ett brahmiskt skriftsystem i den indiska skriftspråksgruppen. Man kan säga att thailändskans konso- nantförråd är tämligen stort med 44 konsonanttecken. Jämfört med det svenska med 19 konsonanter kan det vara lättare för thailändare att lära sig läsa och skriva svenska jämfört med att lära sig skriva och läsa på thailändska. Det thailändska språket har precis som svenskan kon- sonanter och vokaler. Jämfört med svenska upplever vi det thailändska alfabetet som lite mer komplicerat. Konsonanterna i det thailändska språket är uppdelade i tre olika klasser; hög, medel och låg. Det är viktigt att komma ihåg vilken klass varje konsonant tillhör eftersom det avgör vilken ton som ska användas i uttalet.
Vokaler
Både i svenska och thailändska finns såväl korta som långa vokalljud. I det thailändska vokalsystemet får vi veta i vilken vokal som är lång respektive kort genom vokaltecken:- ะ = a( kort) , -า = ā eller aa (lång). En skillnad mellan vokalsystemen i thai och svenska är att vokalen i thai kan stå framför, ovanför, under eller efter den konso- nant som den styr. Att uttala o, u, y, å och ö i svenskan kan vara svårt för oss thailändare, eftersom uttalet av dessa bokstäver är helt annor- lunda i thai.
Grammatik
Thai har en enkel grammatik utan ordböjningar och där till exempel tempus- och pluralböjningar inte existerar. Det vill säga att grammati- ken är ganska enkel och meningsstrukturen är subjekt-verb-objekt. Thai saknar genus, så genus i svenskan kan verkligen vara en pro- blemfyllt och komplicerat för många thailändare.
Att lära sig använda bestämd form i svenskan är en av de absolut största svårigheterna för en thailändare. Anledningen är att vi saknar företeelsen bestämdhet i vårt språk. Försvårande är att svenskas be- stämdhetsregler är av så många olika slag. På thailändska är det till exempel naturligt att säga “anka är växtätare".
Man kan säga att sätten att ställa en fråga på thailändska skiljer sig från svenska. Nedan ska vi ta upp några exempel som ofta kan leda till missförstånd. I svenskan använder man frågeord när man ställer en fråga eller ändrar på ordföljden i meningen och på så sätt blir ett på- stående en fråga. I thai behåller man påståendet som det är och lägger till ett frågeord eller en frågepartikel sist i meningen för att bilda en fråga. Utan frågeordet i meningen tror man att det är ett påstående. För att nyanlända elever från Thailand ska kunna förstå att någon ställer en fråga på svenska måste det finnas ett frågeord i meningen, och det kan därför förekomma missförstånd om man ställer frågor som ett påstående med intonation eller använder omvänd ordföljd.
Jämfört med svenska har det thailändska språket enklare former av de personliga pronomen, possesiva pronomen och reflexiva pronomen, till exempel:
Jag - ดิฉัน di chan, ฉัน chan, หนู nhuu (feminin), ผม phóm, ฉัน chan (maskulin)
du - คุณ kun, เธอ thöö han - เขา khao
hon - เธอ thöö
vi - เรา rao, พวก เรา puag rao de - พวกเขา puag khao den/ det - มัน mán
I thai finns en mängd olika ord för " jag" och "du" beroende på vilken person man talar med och vilken grad av artighet och vänskaplighet som man vill uttrycka.
Svenska personliga pronomen har tre kasus, nominativ, ackusativ och genitiv. Detta leder ofta till de thailändska eleverna stöter på problem när de ska lära sig svensk grammatik eftersom de thailändska person- liga pronomenen inte ändras på samma sätt som i svenskan.
Det svenska språket skiljer sig mycket från det thailändska språket när det gäller personliga pronomen, possesiva pronomen och reflexiva pronomen. I thailändska används ordet ” khong” som betyder” tillhör” för att förklarar ägande det vill säga att det personliga pronomenet inte ändrar sig i genitivform.
Jämfört med svenska har thailändska mycket enklare positiv, kompa- rativ och superlativ former. Man gör ett enkelt tillägg i form av ”gváa” i komparativ och ” tii sud” i superlativ.
siuj ( söt) siuj gváa (sötare än) siuj tii sud(sötast)
Ord och begrepp
Ju fler ord man kan på sitt modersmål, desto lättare lär man sig ett annat språk. Därför är modersmålet oerhört betydelsefullt för att man ska få en fast och gedigen grund för sin ord - och begreppsutveckling. Vi kan under våra år som modersmålslärare bekräfta att andraspråkse- lever behöver modersmålet i stor utsträckning för att kunna lyckas i skolan. Det är också viktigt att eleverna är medvetna om att det inte alltid är korrekt att direktöversätta ett ord från sitt eget språk till ett på svenska även om man vet vad ordet betyder, eftersom ordet kan ändra betydelse eftersammanhanget: Hej - Sa wad dii, Hej (man) - Sa wad dii kráb, Hej(kvinna) - Sa wad dii khá
Som vi har skrivit under tidigare har thailändska ett kvinnligt och ett manligt ord för "jag" och det finns även artighetspartiklar för män och kvinnor. Ordet "kráb"( för man) och ordet "khá" (för kvinna) har ing- en egentlig betydelse. I thai används dessa ord för att uttrycka artighet och hövlighet. Orden placeras ofta i slutet av meningen. Men det är också vanligt att man hör dessa ord användas istället för "ja".
Hälsningar
I Thailand hälsar man oftast inte genom att skaka hand, även om det blir allt vanligare att skaka hand bland affärsmän, men i resten av Thailand är det fortfarande en klassisk ”wai” som gäller. "Wai" är förmodligen den mest kända thaiseden. Detta innebär att hälsa genom att föra ihop händerna i något som skulle kunna liknas vid en bön för kristna, ofta tillsammans med en lätt bugning. Höjden på händerna och djupet på bugningen avgörs av statusen på den man hälsar på, tar far- väl av eller respekterar. Det finns olika typer av "wai" som beror på personens sociala status och ålder. ´´Wai" är ett sätt att visa respekt och det är de unga som ska hälsa först när de träffar eller lämnar en äldre person. Kramar och klappar på axeln är inte passande i Thailand, även om man är nära vänner. "Wai" kan också göras när man vill tacka eller förlåta någon.
Kroppsspråk
I många länder är det vanligt att peka på en sak med foten, men i Thai- land anser man att foten är den smutsigaste delen av kroppen och hu- vudet är den högsta, både bokstavligt och spirituellt. Huvudet är näm- ligen heligt, vilket inte fötterna är, de är orena. Man får inte röra en annan persons huvud med händerna. Man pekar inte med fötterna mot andra och i synnerhet inte mot religiösa symboler. Det är mycket oar- tigt att peka på en sak med foten eller att lägga fötterna på bordet där man sitter, särskilt när det finns andra som sitter runt bordet.
Respekt
Varje dag hör man nationalsången två gånger: kl. 08.00 och 18.00. Om man hör nationalsången spelas på en allmän plats, exempelvis en busstation, bör man stå stilla till dess att hymnen är slut för att visa respekt för Thailand. Alla skolor i Thailand samlar eleverna och skol- personalen runt flaggstången på morgonen för att sjunga nationalsång- en och hissa den thailändska flaggan. Efter detta har man en kort bön och sedan börjar lektionen.
Man kan se att de äldre respekteras över allt annat i Thailand, när man pratar, sitter eller går förbi äldre personer är det viktigt att visa re- spekt, till exempel är det artigt att de unga slutar sina meningar med ´krap´ eller `ka´ när de pratar med de äldre. När de äldre till exempel föräldrar, farfar, farmor, mormor, morfar eller lärare sitter på en stol och en ung person vill passera måste man buga sig lätt när man går förbi. Denna sed är för att man skall visa att man har respekt för de äldre. När man som ung sitter med äldre, måste man sitta lägre än de äldre och naturligtvis gäller detta även om man sitter tillsammans med munkar och då även om man själv är äldre än munkarna. Munkar har nämligen högre status.
Även om Thailand har kontakt med många länder över hela världen och absorberar kulturer från dessa kontakter är de flesta thailändare fortfarande konservativa och försöker bevara sina traditioner och sin kultur. Att exempelvis visa kärlek till sin älskade på allmän plats ge- nom att till exempel kramas och pussas är inte acceptabelt.
Religion
Över 90 procent av den thailändska befolkningen är buddister och det speglas i omgivningen. Stora och små buddistiska tempel finns över- allt och är en del av vardagen. Buddistiska munkar har en speciell status i det thailändska samhället. Munkar får inte vara ensamma med en kvinna och en kvinna får inte överräcka gåvor direkt till munkarna. När man går in i ett tempel är det viktigt att man är korrekt klädd och detta gäller för både män och kvinnor. Det innebär att man måste bära täckande kläder. Skorna anses vara smutsiga så man måste ta av sig dessa innan man stiger in i någons hus eller tempel. En Buddhastaty är en helig symbol och den mest respekterade symbolen för alla buddister. Man placerar alltid en Buddhastaty på en hög plats. Att lägga statyn på golvet, på trappor, under bordet, under sängen eller i ett badrum är olämpligt och respektlöst. Buddhastatyn är en symbol för Buddha och inte en prydnadssak som man använder för att inreda och dekorera med.
Klädsel
Klädseln är också mycket viktig i Thailand. Det är inte passande att gå i shorts, linne och strandsandaler i tempel eller på en officiell ar- betsplats även om man har semester och det är 40 grader varmt. Spe- ciellt viktigt är det att klä sig ”anständigt” om man besöker tempel. Bara knän och axlar uppskattas inte i Thailand.
Mat
Det thailändska köket är mycket känt med sina många exotiska sma- ker och extremt bearbetade och vackra upplägg på tallrikar och ser- veringsfat. Det är viktigt att maten upplevs med kroppens alla sinnen: utseende, doft, smak och konsistens är viktigt för matupplevelsen. Thailändare äter ris på samma sätt som svenskar äter potatis men det finns en skillnad och det är att riset kan serveras hela dagen från fru- kost till middag. Thailändare äter med sked och gaffel. Kniven använ- der man inte på bordet eftersom maten ofta serveras i små bitar och dessa är lätta att skära med skeden. När man äter sitter man runt bor-
det och delar maten tillsammans. Man ska inte ta all mat på sin tallrik på en gång utan man tar lite här och lite där och när det är slut på tall- riken får man ta mer.