”Det hade jag önskat då att man hade fått mer information om.”
Då föräldrarna berättar om sina förväntningar inför möten med specialpedagoger framkommer det att det finns en förväntan kring att få mycket information överlag men när de berättar specifikt om förväntningar på möten och på specialpedagoger berättar de något annat. ”På specialpedagogen hade jag absolut inga förväntningar.” Flera av dem uttrycker att förväntningarna på arbetsterapeut och sjukgymnast är större och att de är mer intresserade av de praktiska råd som de kan erbjuda. En förälder säger dock: ”Fast hon hade behövts men återigen med den erfarenhet man fått genom åren så hade man behövt det då.” En åsikt som kommer till uttryck angående förväntningar på möten är: ”Ibland går man bara dit och tänker att det måste jag väl. Man går dit pliktskyldigt. Du blir kallad till ett möte utan att veta syftet, du ifrågasätter inte varför. Jag skulle inte våga avstå ett möte för tänk om det är något som kan tillföra, och de flesta möten tillför något.” Eller som en annan förälder uttrycker det: ”Man vill bara ha dem överstökade.” Ytterligare en förälder berättar att den inte har några förväntningar men säger samtidigt: ”Man tänker på hur det ska bli bäst för mitt barn och hur ska man komma vidare. Innan mötet finns mest förhoppningar att man ska träffa någon som har bra erfarenhet av liknande situationer.”
Andra önskningar som uttrycks handlar om allmän information. Föräldrarna berättar att de vill veta allt men säger samtidigt att de kanske inte är mottagliga för informationen. En förälder berättar: ”Man hade ju haft önskan och ha den informationen som man har idag, hade varit bra att ha då.” På frågan om vad det skulle kunna vara för information svarar föräldern: ”Det är egentligen allting som specialpedagogen gör, för det visste man inte från början.” Samma
38
förälder säger även: ”Det är så många (…) så man hinner inte riktigt se vad gör varje person. Det hade jag önskat då att man hade fått mer information om.” Föräldern tänker efter en stund och säger sedan: ”Det kanske hon gjorde men vi var inte mottagliga…” Föräldrarna uttrycker förutom att de vill ha allmän information även att de vill veta vem som gör vad. ”Jag hade ingen aning det var ju ingen som berättade det för mig det här med hjälpmedel och det här.” Samma förälder säger även: ”Man kanske inte hade varit mottaglig.” Denna förälder poängterar ändå senare i samtalet: ”Men vad händer det vill man ju generellt veta som förälder.” Samtidigt som föräldern säger det uttrycker den ändå: ”Men de berättade ju i början att han inte skulle kunna cykla till exempel att vi skulle vara beredda på sådana saker och det visade sig ju vara helt fel så kanske är det dumt att få all information som man vill, men jag vill ju gärna veta jag vill ha en handlingsplan så jag vet vad jag kan följa och (paus) det kan man ju inte.”
4.3.1 Analys av föräldrars förväntningar
I intervjusvaren framkom en förväntan på att få ta del av expertisens kunskaper i form av praktisk hjälp. Enligt Lundström (2007) kan exempelvis sjukgymnastikträning vara ett sätt att hantera den situation som föräldrarna befinner sig i men självfallet görs den även i syfte att göra allt för att det ska bli så bra som möjligt för barnet. I mötet med föräldrar som har ett barn med funktionshinder förstår vi av svaren att det gäller för specialpedagoger att vara otroligt lyhörda för vem det är de möter. Av våra svar framkommer det att föräldrarna vill ha all information på en gång men även att det kan bli fel. Ett resultat som även Lundströms (2007) studie påvisar. Ingen vet egentligen vem just det barnet är och vilken potential det har. I många möten är det ett stort informationsflöde från olika professioner, denna mängd av information kan vara svår att ta till sig. Föräldrarna i vår undersökning berättar efter lite eftertanke att de kanske har fått informationen de önskade men att de kanske inte vara mottagliga för den. Det kan bero på som tidigare nämnts att det är mycket information men kan även bero på att informationen kommer i ”fel” tid. Även Lundströms (2007) studie påvisar hur viktigt det är att informationen föräldrarna får ska vara adekvat för läget de är i just då. Ytterligare en tanke kan vara att mötet upplevs som tråkigt och att föräldrarna därför inte riktigt tar till sig informationen. Men denna upplevda tråkighet skulle också kunna vara ett skydd mot att ta in för mycket jobbig information (Granström, 2010). Vad en förälder kan uppleva som tråkig och irrelevant information som endast känns som en upprepning kan för en annan förälder upplevas som att det genom det byggs upp ett förtroende. För detta resultat tar vi stöd av Bourdieu och Passerons (2008) förklaring att människor upplever situationer olika beroende på habitus.
39
Ett resultat vi fick angående föräldrars tankar om möten handlar om att de går dit pliktskyldigt och att de vill få dem överstökade. De är rädda att missa något om de inte går dit även om de inte förstår syftet. Som vi förstår det går föräldrar, vars barn är i behov av särskilt stöd, på en mängd olika möten. Det kan vara så att föräldern har tagit ledigt från jobbet eller att de lämnar sina barn extra länge på förskola eller fritidshem för att kunna gå på mötet. Persson (2013) poängterar att det ska finns ett klart och tydligt syfte med möten.