”Nu i efterhand när man vet mer vad specialpedagogen är till för och så är det
lättare att förstå hennes roll, det gjorde man inte riktigt då.”
När vi ber föräldrarna att tänka tillbaka på möten de haft med specialpedagoger berättar de att det inte har varit helt enkelt att veta vem som är specialpedagog i mötena. En förälder säger: ”Där var väldigt många inblandade i det här första mötet, så att det var väl kanske inte helt lätt att liksom sätta fingret på vad alla hade för roll och såhär.” De andra mötesdeltagarnas roller verkar ha varit tydligare. För som en annan förälder uttrycker sig: ”Det är väldigt tydligt vad en logoped är, det är väldigt tydligt vad en psykolog gör och säger och så och det är väldigt tydligt vad en sjukgymnast gör men specialpedagogen har ju bara varit med liksom.” Föräldern berättar vidare och citerar vad specialpedagogen har sagt i ett möte: ”Ah jag är med på det här mötet nu” och berättar om sitt svar på det ”Jahaa, ja var du det”. En tredje förälder uttrycker det som att: ”Man vet knappt vem man träffar (…) man bryr sig inte om vem som är vem.”
Efterhand som föräldrarna har träffat specialpedagoger verkar dennes roll ha klarnat något och de uttrycker att de förstår att även specialpedagoger spelar en roll i deras barns liv. En förälder säger: ”Nu i efterhand när man vet mer vad specialpedagogen är till för och så är det lättare att förstå hennes roll det gjorde man inte riktigt då.” En annan förälder berättar för oss om ett mötestillfälle som ägde rum innan barnet skulle börja förskolan. I mötet blev de informerade om att de skulle få en specialpedagog utöver den de redan hade kontakt med på habiliteringen. ”Då tänkte jag aaah vad jobbigt vi behöver inte ha så mycket människor runt oss, men hon har ju ändå varit stöttande och kollat upp.” Föräldern berättar vidare om relationen till den specialpedagogen de har idag nu när barnet har börjat skolan: ”När man väl ska ha hjälp får man gå in med nävar och klor” och berättar att personal i skolan har sagt: ”Alla barn har svårigheter varför ska vi lyfta er son?” Föräldern berättar om att hen då kan se nyttan med specialpedagogen: ”Då måste man ha hjälpen och det är där specialpedagogerna kommer in, bland annat ju liksom så att de kan lyfta från det hållet.”
En förälder berättar om när de först kom i kontakt med specialpedagog: ”Det var egentligen bara en person som sa namnet och vad hon var och så var hon hemma hos oss och så titta hon hur Kim funkade i sin miljö och så, så var det inte mer kontakt.” Samma förälder beskriver mötet med en annan specialpedagog: ”När jag tänker på henne så var ju det positivt hon var ju
34
en helt annan person och gick in med en helt annan inställning.” Berättelsen fortsätter: ”Men det var ju inte så mycket vi träffa henne heller (…) det var lite precis i början när Kim skulle börja i första klass.” Föräldern berättar vidare: ”Det mötet är ju bara positivt, det är ju liksom (…) där la vi grunden kan jag tänka till allt med specialpedagog och hennes arbete.” Då vi ber föräldern att förklara varför det kändes positivt svarar hen: ”Hennes sätt att se varje barn, att se Kim, var Kim var och liksom se Kims möjligheter att utvecklas (...) och alla de trix och knåp och idéer för att Kim skulle komma vidare liksom.” Även om specialpedagogers uppgifter blir tydligare känns rollen ändå inte helt klart definierad för föräldrarna: ”Hon är ju speciallärare, vad är skillnaden? För det vet ju inte jag säkert. Vad är skillnaden mellan speciallärare och specialpedagog?” Eller som en annan förälder säger: ”Vi har en resurs jag vet inte om hon är specialpedagog.”
4.1.1 Analys av specialpedagogers roller
Något som framkom i studien är att föräldrarna inte riktigt förstår specialpedagogers roller. Eventuellt skulle en brist på förståelsen av vad en specialpedagog gör grunda sig i att de inte har någon egen tidigare erfarenhet av specialpedagogik. En anledning till det kan vara specialpedagogikens relativt korta historia (Persson, 2013). Det skulle eventuellt även kunna bero på att specialpedagogik inte grundar sig i en egen teori utan istället är en blandning av flera vilket kan göra att den upplevs något otydlig. Specialpedagogers roll och uppgifter har även skiftat över tid (Persson, 2013). Tidigare har specialpedagogers uppgift varit att hjälpa och lindra. Idag synliggörs specialpedagogiken ur ett mer relationellt perspektiv (Aspelin, 2013). Det kan leda till att föräldrar möter specialpedagoger som är skolade i olika skolor, vilket också kan bidra till en viss förvirring hos föräldrar. Eventuellt kan specialpedagogers något otydliga roll även bero på att specialpedagogerna själva inte känner att deras roll är klart definierad. Lansheims (2010) studie påvisar visserligen att nyblivna och blivande specialpedagoger tycker att det är lättare att beskriva specialpedagogen än specialpedagogik. Den pekar på att tolkningen av specialpedagogrollen snarare grundar sig i tidigare erfarenheter av specialpedagogisk verksamhet och egna kritiska upplevelser, än examensordningen. Det innebär i sin tur att spänningsfältet i tolkandet av rollen som specialpedagog är mycket stort.
En förälder i studien verkar ta illa upp av skolans uttalande om att det är flera barn i skolan som är i behov av stöd. Möjligen tycker föräldern att skolan på så sätt förringar barnets diagnos. Eventuellt skulle uttalandet kunna tolkas på ett annat sätt. Nämligen att skolan ska vara organiserad utifrån det faktum att barn är olika och har rätt att vara det (Nilholm, 2006). En alternativ tolkning skulle även kunna vara att personalen i skolan med sitt uttalande menar att
35
lyfta både barnet och föräldern vilket skulle kunna ha sin grund i ett mer relationellt perspektiv från skolans sida (Nilholm, 2005). I ett relationellt perspektiv tas det hänsyn till hur barnet fungerar i skolmiljön istället för att lägga fokus på en diagnos. Inom det relationella perspektivet betonas samspel och vad som sker mellan olika aktörer (Persson, 2013). Föräldrar är en resurs (Gustafsson, 2009) och informationsutbytet mellan hem och skola bör vara välfungerande (Persson, 2013).