Föräldrarna i studien ger uttryck för att specialpedagogers roll och syfte har varit något otydlig, något som dock klarnat efterhand. Eventuellt skulle denna otydlighet kunna bero på att specialpedagogers roll och uppgifter har skiftat över tid. Det skulle även kunna bero på att specialpedagoger själva inte känner att deras roll är klart definierad. Ett resultat som framkom är att föräldrarna upplever att det är skillnad på att träffa specialpedagoger i skolan i jämförelse
47
med habiliteringen. De för fram att de känner att de behöver rusta sig för att träffa dem i skolan medan de ger uttryck för att de har en känsla av att bli omhändertagna på habiliteringen.
Föräldrarna berättar även att deras roll i möten förändrats med erfarenhet. Eventuellt skulle även deras olika roller kunna bero på vilket kulturell kapital de har. Föräldrarna berättar att de inte har haft några förväntningar på specialpedagogen inför möten. Förväntningarna på andra yrkesprofessioner som deltagit på möten har varit större. Föräldrarna uttrycker en önskan om att få veta allt men berättar samtidigt att de kanske inte varit mottagliga för all information som de delgetts. I enlighet med flera andra studier visar även denna på värdet av att få adekvat information för läget föräldrarna är i. Vikten av att professionella vet vem de möter har stor betydelse.
Föräldrarna upplever att de professionella lyssnade på dem i möten och att de inte upplevt någon maktkamp i dessa. Något som kommer till uttryck i intervjuerna är att föräldrarna tycker att det är bra med många inblandade på möten, då det möjliggör en bredd på kompetens vilket ökar chanserna till rätt stöd och hjälp. Det kan dock även upplevas påfrestande att det är så många deltagare då det diskuteras problem och svårigheter. Även miljön där mötet hålls påverkar föräldrars upplevelser av möten. Föräldrarna berättar om en mängd olika känslor som de har i möten med professionella. De uttrycker en upplevelse av utsatthet och av att blotta sig samt att det känns tungt. Det framkommer även att möten kan ge kraft och att de gått från möten med en bra och god känsla. Föräldrarna i studien vill möta professionella som är vänliga och respektfulla, som lyssnar och bryr sig och planerar mötet utifrån den de möter. Som ett resultat framkommer även att föräldrarna vill att mötet ska var väl förberett, ha ett syfte och att mötet följs upp.
48
5 Diskussion
Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om föräldrars upplevelser av möten med specialpedagoger men även att utmana vår egen förförståelse kring föräldrars upplevelser av möten. Våra frågeställningar var: vilka förväntningar och vilka känslor ger föräldrar uttryck för att de har - inför samt i möten med specialpedagoger och vilka upplevelser bär föräldrar med sig efter möten med specialpedagoger.
Studien har gett oss många nya värdefulla insikter både om föräldrars uttryckta känslor och upplevelser samt om specialpedagogers yrkesroll. Vår tidigare förståelse grundade sig i en insikt i att alla föräldrar reagerar olika inför att deras barn har ett funktionshinder samt att de professionella de möter påverkar deras känslor. Under arbetet har vår förståelse för hur pass mycket de som föräldrarna möter faktiskt inverkar på hur föräldrarna upplever situationen och hur de kommer vidare. Även föräldrars förförståelse har betydelse för mötets utgång. Det kopplar vi till Bourdieu och Passeron (2008) och deras teori om hur habitus påverkar vårt sätt att reagera när vi hamnar i olika konstellationer. Ett exempel från vår studie är när en förälder har tydliga förväntningar på hur skolans stöd ska utformas samtidigt som skolan har andra synsätt, eftersom föräldern och skolan har olika habitus.
Vi har i berättelserna hört om många möten som varit givande och gett styrka åt föräldrarna. De har även berättat om en känsla av utsatthet, ett resultat som även Lundström (2007) och Riddersporre (2003) framhåller. Att möten skapar förväntningar för föräldrar om hur de ska bemöta sin situation är tydlig i berättelserna. De känner alla ett behov av att få konkreta förslag på hur de ska kunna hjälpa sitt barn på bästa sätt. Ett resultat av vår studie är att föräldrarna vill få fakta om sitt barns framtid. Samtidigt som föräldrarna säger att de redan tidigt ville ha den informationen är de medvetna om att de kanske inte hade varit redo för alla besked. Ett resultat vi fick var även att det kan ges felaktig information. Vi menar att det kan innebära att föräldrarnas tilltro till barnets utvecklingspotential påverkas negativt. Vi anser att det kan bli fel att gå händelseförloppet i förväg men att föräldrarna däremot bör informeras om de rättigheter och det stöd som finns att tillgå. Att ge relevant information i rätt tid är avgörande för hur föräldrarna upplever mötet.
Föräldrarna ger berättelser på hur de blir sedda och hörda på i möten. Då vi sätter det i relation till deras övriga berättelser har vi funderat på vilket sätt de faktiskt blev sedda och hörda på. I mötena har föräldrarna delgett information som de önskar hålla privat inom familjen. När föräldrarna pressas till att berätta för dem känslig information upplever vi att det här sker en
49
maktkamp. Även om föräldrarna inte väljer att kalla det maktkamp framhåller vi som ett resultat av deras svar att en maktkamp sker. Intentionerna från både specialpedagoger och föräldrar är att skapa de bästa förutsättningarna för barnen men de kan påverkas av de maktrelationer som finns i möten (Jakobsson & Nilsson, 2011).
I likhet med McCloskey (2010) har det även i vår studie framkommit att föräldrar positionerar sig olika i möten beroende på vem de möter och var mötet hålls. Föräldrarnas berättelser har gett oss insikter om hur specialpedagoger kan påverka vilken roll föräldrar får eller tar i möten. Föräldrarnas tidigare erfarenheter av möten påverkar deras positionering (Bourdieu & Passeron, 2008). Även vilken människosyn mötesdeltagarna har inverkar på de känslor och upplevelser som kommer fram i möten. Föräldrarna i vår studie talade om hur de uppskattar en specialpedagog som är lyhörd och intresserad av dem och deras barn. Vi har blivit väl medvetna om att det ställs stora krav på oss för att kunna vara det. Som specialpedagog räcker det inte med att bara lyssna utan även kunna tyda berättarens känslor (Crafoord, 2005).