Överste Kuklinski's unika "inside" redovisning av händelseför loppet och beslutsprocessen, som föregick "kuppen" från den 13 december 1981 (tills vidare i alla fall har dessa uppgifter ej ifrågasatts från något håll) demonstrerar med all behövlig tydlig het, att krigstillståndet var ett resultat av ett steg för steg ge nomfört militärt-politiskt planeringsarbete, påbörjat i konflik tens tidigaste skede. 90 En tolkning av händelseutvecklingen i Polen åren 1980-81, ledde f ö ett flertal iakttagare av den polska scenen att dra denna slutsats, utan att vid skrivandes tidpunkt förfoga över konkret information om spelet "bakom kulisserna", som först tillkom genom Kuklinski's avslöjanden.90 I ljuset av denna information faller platt till marken den officiella ver sionen om ett a d h o c fattat beslut i "grevens tid'\ vilket utgör hörnpelaren kring vilken legitimeringsargumenteringens hela konstruktion roterar. Skribenter, vilka anammade denna ver sion, bland dessa väl insatta, kompetenta forskare kan väntas revidera sitt omdöme.91 Nedan följer en sammanfattning av höjdpunkter i planeringen av kontraoffensiven mot Solidaritet: - tanken om införandet av krigstillståndet föddes så tidigt som i
augusti 1980, då ockupationsstrejkerna nådde sin kulmen; - idens kollektiva författare var den s k parti-regeringen Styran
de Staben, under statsminister Pinkowski, bildad den 24 au gusti 1980. I Staben ingick Centralkommittens sekreterare, Kazimierz Barcikowski och Stefan Olszowski, biträdande statsminister Mieczyslaw Jagielski, möjligen också Tadeusz Grabski och helt säkert nyckelresorternas ministrar: försva rets Wojciech Jaruzelski och interna angelägenheters Miro slaw Milewski;
- i september 1980, efter att administrativa motåtgärder mot Solidaritet misslyckades, fattades av Staben ett grundläggan-
de beslut att inleda förberedelserna till införandet av krigs tillståndet;
- i armen påbörjades förberedelserna den 22 oktober 1980, då på order av Jaruzelski. Generalstaben startade utarbetandet i hastigt tempo av planen på införandet av krigstillståndet; för denna verksamhets gång svarade general Florian Siwicki, Ge neralstabens chef;
- i planeringens inledningsfas deltog generalerna Tadeusz Hu palowski, Jerzy Skalski, Antoni Jasinski, Mieczyslaw Da chowski och överste Ryszard Kuklinski; efter hand inkludera des i denna grupp ytterligare general Waclaw Szklarski, övers tarna Czeslaw Witt och Franciszek Puchala, samtliga från Generalstabens Operativa Ledning samt från Generalstabens Ledning överste Stefan Marciniak;
- med Staben samverkande: sekretariatet av KOK (Landets Försvarskommitte), vars uppgift bestod i beredandet av krigs tillståndets lagliga aktstycken, inrikesministerium och Cen tralkommittens Propagandaavdelning, samt armens Politiska Huvudförvaltning; utkastet av planerna färdigställdes redan i november 1980 och granskades vid KOK's sammanträde un der Pinkowskis ordförandeskap samma månad;
- i slutet av november 1980, startade den sovjetiska ledningen genom Sovjets sändebud i Warszawa och Warszawapaktens ÖB, marskalken Wiktor Kulikow och hans representant vid Polens arme, general Afanasij Schtjeglow monteringen bakom kulisserna av ett nytt ledarteam för Polen; maktövertagandet av den nya ledargarnityren skulle föregås av införandet in i Polen av stora enheter av Sovjetarmen och trupper från andra Warszawapaktens länder;
- ryssarna tog upp detta ämne i samtalen med generalen Ja ruzelski; det diskuterades också med honom frågan om neu traliseringen av den polska armen, som sågs som demorali serad; Jaruzelski verkade helt förkrossad efter dessa samtal; snart därefter, på Jaruzelskis uppdrag reste den första decem ber 1980 general Hupalowski, Generalstabens ställföreträdan de chef och överste Puchala till Moskva med ett speciellt flygplan, i syfte att ta del av detaljerna av de sovjetiska interventionsplanerna; dessa planer förutsåg, att under täck manteln av "Sojuz 8" manövrer skulle verkställas inmarschen
i Polen av tre sovjetiska armeer, sammanlagt 15 divisioner, en tjeckoslovakisk arme (två divisioner) och staben av en arme och en division av DDR's arme; efter dramatiska prutningar samtyckte ryssarna till Jaruzelskis vädjan, att inkludera även polska förband, men endast fåtaliga, som avsåg utföra mindre viktiga uppgifter; två polska pansardivisioner, 5. och 11. skulle inkluderas i den tjeckoslovakiska armen, medan den 4. och 12. mekaniserade divisionen i den tyska;
- ryssarna uppträdde vid denna tidpunkt hänsynslöst och omedgörligt; de vägrade över huvud taget att diskutera frågan om eventuellt uteslutande av DDR's väpnade styrkor med Jaruzelski och t o m ifrågasatte möjligheten av deltagandet av polska förband i militära aktioner; den polska militära led ningen var helt förkrossad; "Jaruzelski, i tillstånd av chock, stängde in sig i sitt arbetsrum och var otillgänglig t o m för sin närmaste omgivning. Generalerna Siwicki och Hupalowski mådde inte mycket bättre." ( .. ) Denna förlamning fortsatte den 30 november och den I december. Alla tycktes vänta på något mirakel. Något sådant materialiserades inte. De teknis ka kopior med invasionsplanerna, som Hupalowski och Pu chala fick i Moskwa bekräftade i princip allt, som man redan kände till tidigare, det var vad ryssarna delgav Jaruzelski. "Efter en detaljerad granskning av de ryska planerna i Gene ralstaben kom man till en slutsats - inom Stabens snäva ledningskrets - att ryssarna saknar totalt all förståelse för läget i Polen och begriper inte, att en invasion möjligen kan framkalla en nationell resning".
General Siwicki gjorde då ett nytt försök att förmå Jaruzelski att lägga fram en ny handlingsvariant, som innebar införandet av krigstillståndet, utan att längre vänta på gynnsamma förutsätt ningar; Jaruzelski befann sig dock fortfarande i ett tillstånd av total apati (den 12 dec 80); dagen därpå tog general Eugeniusz Molczyk upp samma förslag i ett samtal med Jaruzelski; hans insisterande på en omedelbar aktion, genomförd uteslutande med egna krafter, innebar ett nytt element i utvecklingen; gene ral Molczyk, biträdande försvarsminister var armens represen tant vid Warszawapaktens högkvarter, knuten till den moskva trogna "hårda" falangen inom armen; i fall av krig var han utsedd till ÖB för den Polska Fronten; han avsåg möjligen en
avslutande sovjetisk invasion, efter en påskyndad och misslyc kad polsk operation; inte desto mindre uttolkades hans utspel som ett tecken på vissa tvivel i Moskva; general Jaruzelski satte därefter fart på den "polska" varianten; fastän samtliga militä rer, vilka kände till planerna av en sovjetisk invasion var ned brutna, hördes inte en enda röst till förmån för självförsvar, inte .ens för en gest i denna riktning, som fallet var 1956; det yttrades däremot meningar, att själva närvaron av stora militära styrkor i landet kunde bidra till lugnandet av samhället.93
Mellan december 1980 och februari 1981 ägnades säkerhets polisens ansträngningar åt penetrationen av Solidaritet; man sammanställde listor på oppositionella, som skulle arresteras - ca 4 000, däribland 249 under ständigt invigilering; armejurister förberedde den nödvändiga lagstiftningen för krigstillståndet; samtliga dekret och kungörelser om införandet av krigstillstån det avfattades i KOK's sekretariat; för dessa arbeten svarade general Mieczyslaw Debicki, senare Warszawas borgmästare; för propagandan svarade Walery Namiotkiewicz, partiets sekretera re; överste Ryszard Kuklinski svarade för koordineringen av planeringen samt beredningen av en central plan för statens verksamhet under krigstillståndet; i februari 1981 ägde ett sam manträde rum i armens högkvarter av den grupp, som omedel bart svarade för verkställandet av planerna: 45 officerare och två representanter från partiets Centralkommitte (Walery Namiot kiewicz och Czyz), i syfte att finslipa operationen (beslutsfatt ningsspel); den 3 mars träffade Jaruzelski Sovjets statsminister, Nikolaj Tikchonov i Moskva, i samband med SUKP's XXVI partikongress; vid detta tillfälle presenterade Jaruzelski den pol ska planen för Sovjets ledning; redan i februari 1981 började i samband med planerade manövern "Sojuz 81 ", sovjetiska rekog nosceringsgrupper anlända som inte var planerade tidigare; i mars inleddes en inspektionsresa av 18 sovjetiska generaler, däribland marskalken Kulikovs samtliga ställföreträdare i Polen; deras intresse ägnades inte så mycket åt kontrollen av de rent militära övningsförberedelserna, utan stämningarna i officerskå ren; det ställdes direkt frågor till enskilda officerare beträffande deras inställning gentemot kontrarevolutionen; polackerna upp manades till kamp mot sitt eget folk; generalen Afanasij Sjtje glov, ställde vid sitt besök i 1. mekaniserade regementet i Wesola 34
nära Warszawa följande fråga till regementschefen: "Hur kom mer Ni att handla i fall, då det blir nödvändigt att köra ut de strejkande från fabriken?"; vid denna tidpunkt inledde Jaruzel ski vissa försök, att nå en slags kompromiss med Solidaritet, som då övervägde möjligheten av att utlysa en generalstrejk den 31 mars; då anlände till Polen Kulikov och meddelade - efter ett längre samtal med Jaruzelski - att manövern "Sojuz 8111 skulle fortsätta tills vidare; det sovjetiska kommandot vidtog åtskilliga åtgärder i syfte att kontrollera det polska luftrummet; deras framfart utgjorde ofta ett hot mot säkerheten i detta: olika överflygningar skedde utan förfrågan hos vederbörande polska myndigheter; den 7 april kungjorde Leonid Brezjnev, under sitt besök i Prag, att manöver "Sojuz 81" var avslutad; i april fortsat te Kulikov sina besök i Polen och utövade press på Jaruzelski, men Jaruzelski vägrade att definitivt precisera datum för krigs tillståndet; utan att få tillstånd från Polens militära ledning och t o m utan att informera den i förhand etablerades i landets 18 regioner sovjetiska förbindelsegrupper; Kulikov uppträdde arro gant i sina kontakter med Jaruzelski och Kania - han lär ha skrutit med att han visade Kania på dörren; Jaruzelski avlägsna de sig allt mera från Kanias kurs, en politisk lösning; den 13 september, vid ett extraordinärt sammanträde i KOK, uppträd de militären och säkerhetstjänstens representanter, i en enad front mot Kanias linje; general Kiszczak, redan då inrikesminis ter, lade fram "förkrossande bevis"92 att Solidaritet inriktade sig på ett kontrarevolutionärt maktövertagande; för införandet av krigstillståndet uttalade sig samtliga medlemmar i KOK; Kania fick avgå formellt den 18 oktober och på så sätt avlägsnades sista hindret för införandet av krigstillståndet; Jaruzelski tog över som partiets första sekreterare;93 samtliga högsta maktbefogen
heter koncentrerades således i samma hand, en precedenslös företeelse i polsk modern historia.94 Samtidigt ryckte ett tiotal
högre officerare in i Centralkommitten och i den lokala parti och statsapparaten.95 På nyckelbefattningen, nämligen som chef för CK:s personalpolitik, dvs tillsättningen av nomenklaturan ( ca 300 000 befattningar), placerades general Dziekan. Denna befattning är av utomordentlig betydelse i maktkampen inom den politiska eliten. 96 En annan nyckelbefattning - som redan omnämndes ovan, inrikesministeriet, tilldelades generalen Czes-
law Kiszczak, f d chefen för den militära underrättelsetjänsten. För första gången fick en general från armen kontrollen över säkerhetsapparaten.97
Redan på våren 1981, då en militär operation mot Solidaritet framstod allt tydligare som ett oundvikligt alternativ till "War szawapaktens" intervention, utkommenderades "operativa sol datgrupper" till landsorten och en del stadscentra med det föregivna syftet att bistå befolkningen vid brådskande arbeten Qordbruket, räddningsaktioner vid översvämningar, bro- och vägbyggande, o d). Detta torde ha utnyttjats för bl a rekognosce ringsuppgifter, sammanställning av proskriberingslistor (interne ring), för att vänja befolkningen vid soldaternas upprepade be sök, o d.
På hösten 1981, den 23 oktober, då planerna trädde in i sin operativa fas meddelades av regeringen i klarspråk, att armeför band skulle utkommenderas till landsbygden i samband med "hotet mot landets interna liv". 98
På KOK's sammanträde den 13 september (se ovan) rapporte rade general Kiszczak, att hans resort, dvs inrikesministeriet, färdigberett införandet av krigstillståndet; det återstod endast att fatta ett politiskt beslut.99 Generalstabschefen, general
Siwicki meddelade å armens vägnar: "Analysen av de färdigställ da och fortlöpande aktualiserade planerings- och exekveringsun derlagen, berättigar (mig) att rapportera, att organisationsmäs sigt är det möjligt, att med kort varsel gripa till detta medel ( dvs krigstillståndet) till statens försvar."100
Den misslyckade timslånga varningsstrejken, den 28 oktober, som åtlyddes av enbart knappt 40 O/o av Solidaritets medlemmar togs av Generalstabens experter som bevis för att stämningarna började vända till Solidaritets nackdel. "Det var den bästa ny het, som delgavs Kulikov på många månader". 101 Den 31 okto ber delgav överste Kuklinski: "Beslutet är redan fattat. För närvarande håller Jaruzelski på att samstämma med bundsför vanterna operationens konkreta termin och plan."102 Beslutet sattes i verket natten till den 13 december 1981.