Ibland karakteriseras dessa taxitransporter, då bilen var ung, som '' den första transporten av trupp med bil till slagfältet''. 25 Så
torde dock inte vara förhållandet. Den franska armens bilpark bestod 1914 av 8500 bilar. Dessa utgjordes dels av personbilar, som bl a användes som chefs- ocn stabsfordon och som sam bands- och rekognosceringsfordon, dels av lastbilar och s k lands vägståg, som utnyttjades för transport av livsmedel, ammunition och materiel samt även för transport av personal. Särskilda, för ändamålet utrustade bilar, användes för sjuktransporter. Dess utom hade en del bilar bepansrats och försetts med lätta kul sprutor och t o m kanoner för att användas i strid.
Under september månad 1914 beräknas franska armens med motorfordon ha transporterat 27 000 ton materiel och 200 000 man. Armens motorfordonspark ökades under kriget och vid krigsslutet omfattade den ca 100 000 fordon. Transportmängden under juli månad 1918 beräknades uppgå till 1 040 000 ton materiel och 950 000 man.26
Taxitransporternas roll i det dramatiska skådespelet vid Marne var obetydlig. Den var en biroll, "bara en liten episod i den stora helheten"27 och från organisatorisk synpunkt knappast någon
succe.28 Men den är värd att uppmärksammas av många skäl,
bland annat därför att den låter oss se ett exempel på okonven tionellt handlande och berömvärd improvisation samt ett fanta sifullt utnyttjande av tillgängliga resurser i ett trängt läge. En episod som också "visar på den skämtsamma fantasi som är så typisk för vår franska esprit", sade Maunoury.29 Mitt i all krigets
tragik var detta "en pittoresk och glad händelse". Förvisso är också den beredvillighet med vilken dessa frikallade och äldre taxiförare ställde upp för Frankrike och Paris värd att uppmärk sammas och ihågkommas.
Noter
1 Barbara W Tuchman, Augusti 1914 (1963), s 453.
Signifikativt kan det tyckas vara att en bok om slaget vid Marne - Georges Blond, La Marne (1962) som enda illustration på omslaget har en teck ning av den s k Marne-taxin (Renault G 7).
2 Tuchman, s 454.
3 Så säger t ex Blond (se not 1) att insättandet av den taxitransporterade
truppen i striderna vid Ourcq "förändrade allt" ("tout et1t change"), s 224. Ett annat ex: I Juraj Porazik, Motor Cars 1770-1940 (1981), s 80, sägs om Renault modell G 7 och G 3: "These vehicles played a leading role on the outbreak of the First World War in 1914", varpå följer en beskrivning av taxitransporterna vid Marne. Ponlzik är förvisso ingen historiker, men utta landet torde exemplifiera en vanlig populäruppfattning. Historikern Briga dier General Vincent J Esposito, USA, skriver däremot om taxitransporter na i A Concise History of World War I (1964) s 70, not: "Contrary to the popular impression at the time, this spectacular movement did not have an important influence on the battle".
4 Henri Carre, La veritable histoire des taxis de la Marne (1921), s 3.
5 Lyet, Joffre et Gallieni å la Marne (1938), s VI.
6 Lyet (not 5 ovan), publie par le Service Historique de l'lhat-major de
l'Armee.
7 VI. armen hade bildats enl Instruction No 2 av den 25 aug genom urdrag
ning av styrkor från de östra frontavsnitten. Den skulle vara en anfallsreserv att insättas i en större offensiv på vänstra flygeln tillsammans med den brittiska expeditionskåren.
8 Lyet, s 11, 14.
9 De första bomberna (fyra st) fälldes söndagen den 30 augusti av löjtnant
von Hiddessen i närheten av Place de la Republique (Paul-Henry Courriere, Comment fut sauve Paris, 1918, s 22-23).
10 Millerand använde uttrycket "å outrance", vilket torde motsvaras av svens kans "till det yttersta", underförstått "tills den slutliga segern - eller nederlaget /?/ uppnåtts". På de anslag som sattes upp i Paris den 3 sept skriver Gallieni att han skall försvara Paris "jusqu'au bout", Även detta uttryck bör kunna motsvaras av svenskans "till det yttersta". Kanske kling ar dock i fransmäns öron "jusqu'au bout" inte fullt så dramatiskt - och möjligen inte lika militärt som "å outrance".
11 Lyet, s 10, 11.
12 GMP. Ordre particuliere no 11, no 648 D/3, 4 sept 9 h 15 (Lyet 21).
13 Tuchman, s 445.
14 Courriere, s 51 f.
15 Olika styrkeuppgifter circulerar, bl a uppger Gallieni i sina memoarer (Me moires, 1920) an.dra siffror än de här angivna, vilka publicerats av le Service Historique de l'Etat-Major de l'Armee i Lyet, Joffre et Gallieni å la Marne (1938).
16 Carre, s 14 f.
17 Dessa bilfirmor var La Compagnie Generale des Voitures, La Compagnie Franr;aise des Automobiles de Place och La Compagnie Kermina-Metropole. /Carre, s 20 f).
18 Källorna är ej överens om vissa faktauppgifter. Sålunda överensstämmer inte rapporterna från överstelöjtnant Frocart och löjtnant Lefas (Lyet) med Carn�s redogörelse beträffande tidpunkt för ordern (kl 23.00, resp kl 20.00) och antal bilar i den första taxikolonnen (drygt 160, resp 250). En jämförelse med andra fakta tyder på att Carre torde ha rätt beträffande tidpunkten, men att Lefas har rätt beträffande bilantalet.
19 Carre skriver "une demi-barrique". En "barrique" är enl Petit-Larousse
illustre en tunna med en kapacitet om 200 till 250 liter. Jag har i detta fall valt att repliera på den högre siffran, vilket skulle betyda att förarna kunde få ca 1/4 liter vin per man.
20 Punkteringar och förstörda däck var vid denna tid ett av bilismens värsta
gissel.
21 Enligt överstelöjtnant Frocards rapport till Gallieni i februari 1916 (Lyet, s
150).
22 Egentligen " - alla hänsyn vad beträffar bibehållande av personalstyrkan måste vika inför nödvändigheten av att vinna slaget i dag, t o m till priset av alla offer" (" -- toutes l"!s considerations relatives å la conservation des effectifs doivent ceder le pas å la necessite de gagner la bataille aujourd'hui, meme au prix de tous les ;acrifices. "). Carre, s 48.
23 De kallades grisons, dvs "gråhårsmän", och befann sig i åldern 50-65 år - vilket i dag kanske inte anses så ålderstiget. Eller?
24 Lyet, s 19.
25 Se not 3.
26 Betänkande ang viss teknisk officersutbildning inom armen (RA, konseljak
ter, 1914), s 87. Enl De svenska trängtrupperna, I, s 108-114, bestod dock franska armens bilpark 1914 av 6.000 bilar.
27 Armeernas världshistoria, del IV (1969), s 46.
28 Gallieni ville senare inte riktigt kännas vid att iden kom från honom ( eller i varje fall hans stab). "Ett påhitt av civila" (Ide des civiles) har han sagt (Carre, s 101).
Källor
Armeernas världshistoria, del IV 1914-1945 (1969) Asprey, Robert B, The first battle of the Marne (1962)
Baungarten-Crusius, Artur, Deutsche Heerfuhrung in Marnefeldzug 1914 (1921)
Bircher, Eugen, Die Schlacht an <ler Marne (1918) Blond, Georges, La Marne (1962)
Carre, Henri, La veritable histoire <les taxis de la Marne (1921) Churchill, Winston S, Det stora kriget, I (1935)
Courriere, Paul-Henry, Comment fut sauve Paris (1918) Esposito, Vincent J, A concise history of world war I (1964) Gallieni, Memoires (1928)
Isselin, Henri, La Bataille de la Marne (1964) Joffre, Memoires (1932)
Lyet, P, Joffre et Gallieni a la Marne (1938) Poråzik, Juraj, Motor cars 1170-1940 (1981) Tuchman, Barbara, Augusti 1914 (1963)