distansminuters territorialhav. Något entydigt svar kom dock aldrig.
I samarbete mellan marinstaben och Kommerskollegium utar betades i början av 1915 ett tillägg till Svensk Skeppslista. Detta tillägg tog upp de delar ur Internationella Signalboken (ISB) som kunde vara användbara vid utbytande av signaler med utländska handels- och örlogsfartyg. Tillägget gavs ut främst med hänsyn till att mindre fartyg ej hade råd att inköpa ISB. Denna svenska åtgärd var i linje med motsvarande åtgärder i Danmark och Norge.34
En annan övergripande åtgärd var införandet av neutralitets beteckningar på neutrala handelsfartyg för att på så vis på stort avstånd markera handelsfartygets status. Initiativtagaren var en löjtnant vid Göteborgsavdelningen vid namn John Schi.issler. Nationalitetsbeteckningen bestod av breda blå/gula band måla de på fartygssidorna från relingen ner mot vattenlinjen. Dessa kompletterades med fartygets namn och hemort i stora bokstä ver längs sidorna. Neutralitetsbeteckningen kunde belysas nat tetid. Den blev aldrig officiellt godkänd men såväl regeringen som krigsförsäkringskommissionen tog hänsyn till den och den ledde till efterföljd i andra neutrala stater. 35 Löjtnant Schi.issler
fick Svenska Redareföreningens minnesgåva för initiativet. 36
Neutralitetsbeteckning på handelsfartyg - nationalitetsfärgerna samt fartygets namn och hemort med stora bokstäver målade på fartygsskrovet - praktiserades för första gången under första världskriget, här på ångfartyget Boren av Göte borg.
För dåtidens sjöfart med dess begränsade navigationshjälpme del, var fyrbelysningen längs kusten mycket viktig. För att för svåra en invasion av Sverige, släcktes i stort sett samtliga fyr skepp, fyrar och lysbojar vid krigsutbrottet i augusti 1914. Detta vållade stora olägenheter för svensk kustsjöfart och sedan läget klarnat tändes i slutet av augusti nästan samtliga fyrar igen. De som då förblev släckta var inseglingarna till Karlskrona och Fårösund samt Stora och Lilla Middelgrund i Kattegatt. Fyrarna släcktes dock snart igen. Denna gången framförallt för att inte inbjuda till neutralitetskränkningar. Den 19 oktober utfärdades nådigt brev om att "samtliga fyrar, fyrskepp och lysbojar med lysvidd åt havet å rikets västra och södra kuster med tillhörande farvatten från Tistlarna till Ölands södra udde" tills vidare skulle hållas släckta. Vissa undantag gjordes i Öresund och på Sydkusten. 37 Dessa bestämmelser gällde sedan under större de len av kriget. Under 1917 och 1918 tändes dock en del fyrar i Österrsjön sedan förhållandena där blivit lugnare. Från och med våren 1916 utlades heller inte fyrskeppen Kopparstenarna, Al magrundet och Svenska Björn. Detta berodde på minfaran i området.
Ett flertal strandningar blev följden av dessa fyrsläckningar. Kanske även en del olyckor, som ändå skulle inträffat, skrevs på de släckta fyrarnas konto. Olycka på grund av släckta fyrar ingick nämligen i statens krigsförsäkringsvillkor. 38 CMS avstyrk te i flera fall framställningar från sjöfartshåll om att tända vissa fyrar. Bl a avstyrktes i november 1914 en begäran från Sveriges Redarförening om tändning av alla fyrar på syd- och västkus ten39 samt en annan begäran från sjöfartsnämnden i Karlskrona om tändning av Utklippan och Godnatt.40
Trots alla olägenheter som de släckta fyrarna innebar för sjöfarten kunde man även i sjöfartskretsar finna tecken på att man insåg nödvändigheten i åtgärden. Svensk Sjöfartstidning skrev i en artikel att sjöfarten hade tagit det nådiga brevet av den 19 oktober 1914 om förnyad släckning med jämnmod. Man ansåg att det var nödvändigt.41
Tragedierna i krigets spår blev många. Här följer ett utdrag ur ett brev till CSD skrivet av redaren för tremastskonaren Fa miljen. Hon strandade på Sandhammaren natten mellan den 19 och 20 oktober 1914. Redaren berättad� att fartyget var på resa
mellan Köpenhamn och Karlskrona. Vid olyckstillfället befann sig fartyget på kryss från Bornholm mot svenska kusten. Där skulle Sandhammarens fyr pejlas. Trots klart väder kunde fyren inte upptäckas. Detta berodde på att den bara timmarna före hade släckts. Något meddelande om detta hade emellertid ej nått befälhavaren. Fartyget styrde allt närmare kusten tills det till slut strandade. Fartyget förstördes fullständigt i en storm under natten. En tillkallad bärgningsångare kunde ingenting göra. Redaren yrkade ersättning av staten för fartyget och ansåg att det inte "överesstämmer med rätt och billighet" att han skulle få lida för en av staten vidtagen åtgärd i det allmännas intresse.
De övergripande samverkanssvårigheter som förekom mellan handelsflottan och örlogsflottan var inte särskilt framträdande. CMS fann dock anledning att, i ett brev till Konungen, framföra klagomål mot handelsflottans uppträdande gentemot örlogsflot tan. Han skrev att svenska handelsfartyg uppträdde odiscipline rat i sitt förhållande till örlogsfargyg. 42
- Uppenbar nonchalans av signaler
- Underlåtenhet att på uppmaning hissa flaggan - Brytande av örlogsfartygs formeringar
- Störande av minsvepning
Han skrev vidare att befälhavarna på handelsfartygen visade brist på förståelse och respekt för uppmaningar och anvisningar som lämnades av svenska örlogsfartyg rörande med kriget sam manhängande förhållanden. CMS ansåg det nödvändigt att vissa bestämmelser utfärdades angående svenska örlogsfartygs befo genheter mot handelsfartyg. Han skrev också att den svenska handelssjömannen var mindre disciplinerad i sin uppfattning om och sitt uppträdande mot svenskt örlogsfartyg. Han bifogade ett förslag till ku1J.glig kungörelse. Denna kungliga kungörelse utfär dades också senare under 1916.43 Den innehöll bestämmelser
om:
- Nationsflaggans hissande på handelsfartyg - Underlättande åtgärder vid visitering - Skyldigheter att stoppa vid prejning - Brytande av formering
- Avstånd från minsvepande fartyg - Hindrande av skjutövning
Detta var alltså något av ett embryo till dagens sjötrafikkungö relse där ovanstående bestämmelser i huvudsak finns kvar.
Vad antagonismen, som CMS framställde den, mellan han delsflottans och örlogsflottans personal föll tillbaka på har inte klart framgått. Det förhöll sig emellertid så att KMF var huvud man för alla navigationsskolor. Sjöofficerare var rektorer för dessa skolor. Sjöofficerare och underofficerare fick dessutom styrmansbrev utan erforderlig sjötid. Man skrev i en artikel i Nautisk Tidskrift 1918: "Hur länge skall befälsutbildningen i handelsflottan vara beroende av denna styvmoder". 44
CMS riktade ytterligare kritik mot handelsflottan i augusti 1916.45 Det hade uppstått en del rättstvister i samband med uppbringningar av svenska handelsfartyg. Var de eller var de inte innanför svensk tremilsgräns vid uppbringning? CMS skrev i ett brev till CSD att det var marinens erfarenhet att orts bestäm ningen på handelsfartyg var dålig och ville att CSD skulle påver ka kommerskollegium att utge cirkulär med följande innehåll. - Kompassen skall ofta justeras
- Pejlingar tas så ofta som möjligt. (Ungefärligt gjorda syftning- ar frånräknas allt värde)
- Horisontella vinklar mätas
Lodning och dess värde bör beaktas
Om befälhavaren vid uppbringning anser sig vara innanför svensk tremilsgräns skall han ankra och bestämma läge med alla medel.
Huruvida detta cirkulär någonsin kom ut har inte kunnat utrö nas.
Under 1916 spreds vissa rykten i press och i riksdagen om att flottans neutralitetsvakt kostade· mer än den smakade. CMS skrev i ett brev till CSD att det vore önskvärt om CSD utfärdade en kommunike som talade om vad flottan dittills uträttat under det pågående kriget. Detta som en upplysning till allmänheten samt för att stoppa vidare ryktesspridning. Denna kommunike har inte kunnat spåras men en redogörelse över flottans hela verksamhet under kriget utgavs av Sjöförsvarsdepartementet 1919 under rubriken "Flottans Neutralitetsvakt".
Örlogsflottan - Fiskeflottan
Fisket var, som tidigare sagts, mycket viktigt under hela kriget. Det ökade dessutom i betydelse under det kritiska folkförsörj ningsläget 1917-18. Marinstabens hållning till fisket var välvil lig under hela kriget. Man ansåg att fisket skulle främjas på alla sätt. Bl a yrkade CMS bifall till vissa lättnader i de bestämmelser för fisket som länsstyrelsen i Blekinge hade utfärdat. Lättnader na hade begärts av fiskeriintendenten i Blekinge.46
Avdelande av särskilt skyddsfartyg ur örlogsflottan för att skydda fisket behandlades flera gånger. Bevakningsfartyget Ska gerack och förhyrda trålaren Carolina utgjorde under vissa tider sådana skyddsfartyg för fisket på västkusten. Deras skyddsupp gift bestod främst i att oskadliggöra drivande minor på fiskeplat serna.47
Jordbruksdepartementet begärde under 1917 att särskilt far tyg skulle avdelas för att övervaka fisket i Öresund. 48 CMS skrev i sitt svar att alla fartyg i Öresundsavdelningen hade till uppgift att övervaka fisket och ingripa vid brott mot bestämmelserna i kunglig kungörelse av den 25 oktober 1907, angående fisket i farvattnen mellan Danmark och Sverige.
Släckning av fyrarna medförde men också för fiskeflottan. Detta kom särskilt till uttryck i Öresund där vattnen var grun da.49
År 1918 stod fisket inför sitt största hot under hela kriget nämligen de tyska och brittiska mineringarna mellan Herthas Flak och Tistlarna. Snabba beslut krävdes för att organisera röjning. Denna samordning kom också till stånd. CMS åkte personligen ner till Göteborg för att träffa fiskeriintendenten. Riktlinjer för att samordna fisket med minsvepningsåtgärderna drogs här upp.50 Även representant för Göteborgsavdelningen deltog.
Sammanfattning
Samverkan mellan ledningsorganisationerna för örlogs-, handels och fiskeflottan förekom under hela kriget men i mycket få fall som direktsamverkan.
Gemensamma frågor som fick en tillfredsställande lösning var följande:
Genom att utdrag ur ISB gavs ut som tillägg till Svensk Skeppslista fick alla fartyg, svenska som utländska, handels fartyg såväl som örlogsfartyg möjlighet att kommunicera med varandra.
- Genom införandet av statens krigsförsäkring minskades re darnas konsekvenser av de omfattande fyrsläckningar som genomfördes.
- Genom införandet av neutralitetsbeteckningar kunde man, även på stort avstånd och i mörker, markera ett handelsfar tygs neutrala status.
Den fråga som tyvärr inte fick någon tillfredsställande lösning under hela kriget var frågan om svenskt territorialvattens ut sträckning. Tre eller fyra distansminuter? Svaret blev tre och fyra distansminuter.
De samverkanssvårigheter som förekom och då särskilt mellan handelsflottans och örlogsflottans personal, grundade sig på öm sesidig misstro men även på viss toppridning och styvmoderlig behandling av handelsflottans personal från örlogsflottans sida.
Dessa samarbetssvårigheter hade dock det goda med sig att vissa förhållanden i umgänget mellan handels- och örlogsflottan slutgiltigt reglerades.
När det gällde fisket så fanns inom örlogsflottans ledning en insikt om denna närings betydelse. Det visades också både i ord och gärning.