När chefen för 4. armekåren, general Boelle, på morgonen den 1 september fick order om förflyttning från Lorraine till parisom rådet, hade kåren under tillbakaryckningen mot floden Meuse oavbrutet varit i strid under 12 dagar. Förbandet hade lidit svåra förluster och var slitet. Stämningen steg emellertid då, trots att målet för förflyttningen hölls hemligt för menig man, ett rykte spreds att man skulle till Paris, som var hemort för många av soldaterna.
4. armekårens 8. divisionen ilastade den 2 september vid middagstid och nådde fram till Pantin i nordöstra utkanten av Paris under natten till den 4 september. Efter att de första dygnen efter ankomsten ha utgjort en allmän reserv i Paris' försvar, fick divisionen order att grupperas på VI. armens högra flygel, där den skulle utgöra ett stöd för den brittiska expedi tionskårens vänstra flygel. Divisionen, som ställdes direkt under Maunoury, avmarscherade på kvällen den 6 september över Gournay-sur-Marne och Lagny mot Chessy. (se karta)
Om 8. divisionens transport från Lorraine till Paris gått rela tivt smärtfritt stötte transporten av den andra av kårens två divisioner - 7. divisionen - på desto flera komplikationer. Genom trafikstockningar, sammanstötningar och urspårningar uppstod stora fördröjningar och divisionens första delar nådde Pantin först på kvällen lördagen den 5 september. I sin helhet var divisionen inte urlastad förrän på morgonen måndagen den 7 september. Kårens artilleri anlände efter infanterienheterna och urlastade under måndagen. Vissa förband hade då måst vistas på tågen i fyra dygn.
Äntligen anländ och otåligt inväntad av Gallieni grupperades 7. divisionen omedelbart öster om Paris inom området Ville momble - Gagny - Neuilly-sur-Marne - Neuilly-Plaisance. VI. armen, vars framryckning österut hejdats den 5 september i linjen Cuisy - Penchard, hade på morgonen den 6 september fortsatt anfallet och efter svåra förluster nått linjen Champ Fleury - Barcy - Chambry - Penchard med 5. reservdivisions gruppen (55. och 56. DR) till vänster och 45. divisionen till höger. Kavallerikåren Sordet, som just anlänt till trakten av 88
Teckenförklaring
BouJ!,are,Mareull- avigny□ Rouvress -Ourc
0 □Acy*tm•Muttren 0Puisieux Gmmp-Jle11�y� SS�DRI -� , Barcy 56� DR
t
Chambiyl#
4-S�Dll Penchardo Cregy Meaux� markerar franska VI. armens ställningar den 7 sept em .
•
Skala:
markerar de tyska anfallstäterna fram till den 9 sept.
0 5 10km
Läget vid franska VI. armen eftermiddagen den 7 september.
Gonesse, skulle gå över Nanteuil för att sättas in på armens vänstra flygel. Denna hotades i kvällningen av en från Etavigny och Montrolles-skogen framryckande styrka. I gryningen mån dagen den 7. september var striderna igång längs armens hela front.
General Boelle inställde sig på förmiddagen hos general Mau noury på dennes stabsplats i Compans och fick då orientering om att tyskarna framför V. armen befann sig under reträtt norrut och att VI. armen skulle sättas in för att krossa de vikande tyskarna genom ett flankanfall. Det var oundgängligen nödvändigt att 4. kåren tidigt på natten ankom till området kring Mesnil-Amelot för att kunna sättas in klockan 7 på mor gonen tisdagen den 8 september.
Maunourys skriftliga order för anfallet, utfärdad kl 17.30, var formulerad i eggande ordalag. Truppen skulle entusiasmeras till stridsiver och energiska insatser, och med enda mål för ögonen att krossa det fientliga motståndet skulle den våldsamma offen siven med alla tillgängliga styrkor drivas längs hela fronten. Resultatet måste bli storslaget.16
Efter besöket hos general Maunoury på förmiddagen gav general Boelle omgående order till chefen för 7. divisionen - general de Trentinian att förbereda divisionen för att delta i armens anfall. Ordern innebar för divisionen en förflyttning på ca 50 kilometer. Bäst hade det naturligtvis varit om järnvägslinjen mot Soissons över Crepy-en-Valois hade kunnat utnyttjas, men det rådde stor tveksamhet om möjligheterna till detta. Flygspaning en hade den 3 september inrapporterat tyska styrkor vid Plessis Belleville och Nanteuil-le-Haudoin. Kanske satt tyskarna fortfa rande på järnvägen. Man befarade vidare att engelsmännen under sin reträtt över Nanteuil och Dammartin-en-Goele demo lerat järnvägen för att fördröja tyskarnas framryckning. Eller hade kanske tyskarna förstört den?
Den officer från 4. kåren som fått i uppgift att organisera transporten kapten Lepetit-kontaktade staben för Järnvägs område Nord i ärendet och mötte då stor tveksamhet hos den ansvarige chefen, monsieur Sartiaux. Denne visste inte var fien den befann sig, han hade inga upplysningar om järnvägslinjens tillstånd, och han kunde inte säga något om trafiken. I varje fall
Chefen för tyska I. armen, general von Kluck.
Chefen för franska VI. armen, general Maunoury.
bedömde han - inte oväntat med hänsyn till en sådan informa tionsbakgrund - det som vanskligt att transportera kåren med järnväg mot Nanteuil. Då kapten Lepetit emellertid energiskt insisterade, bad monsieur Sartiaux om en timmes betänketid. Efter det att timmen förflutit återkom han med löftet att ställa tåg till förfogande för 4. kårens transport. Men eftersom han inget kunde säga om hur långt tåget skulle kunna gå, rekommen derade han Lepetit att försöka få fram något annat transportme del för del av, eller helst hela förbandet.
För att utverka snabbast möjliga framtransport för 7. divi sionen hade Boelle personligen begett sig till Gallieni. Denne orienterade honom om att långtgående åtgärder redan vidtagits för att snabbt få fram den fördröjda 7. divisionen till VI. armens vänstra flygel, dels med järnväg, dels med bil.