FÖREBYGGANDE FAKTORER

5.3.1 Kollegor

Genomgående framkommer det i intervjuerna att kollegor är en av de viktigaste

förebyggande faktorerna för att hantera arbetets påfrestningar. Det kan handla om att få känslomässigt stöd före, under och efter mötet med klienter. Då samtliga socialarbetare har sekretess i sitt arbete upplevs det som ännu viktigare att få prata ut med kollegor. Anna uttrycker i intervjun att det är viktigt att få tid att reflektera och att prata med sina kollegor, då kollegorna förstår precis vad man går igenom.

Det framkommer att samtalen med kollegor kan handla om att reflektera efter mötet men även om hur man ska hantera ett kommande ärende. Viktor berättar om vikten av att ha med

en kollega i mötet då det skapar trygghet och att kollegan kunde agera både som bollplank och stöd. Även Maria förklarar att när vissa ärenden känns allvarliga och när det blir för svårt så tar hon hjälp av sin teamledare för att bolla tankar och få stöd:

Jag känner att det är jätteviktigt att arbetsplatsen ser till att arbetsgruppen får en bra gemenskap och att man stöttar varandra. Det är viktigt att teamledare har utrymme i sitt arbete att kolla hur alla mår och att det finns en öppenhet där man kan ta upp frågor som tas på allvar. Jag tar mycket hjälp av vår teamledare när jag känner att ett ärende blir för allvarligt och att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det. Om det finns en tydlig öppenhet på jobbet så är det lättare att ställa frågan eller säga att nu behöver jag verkligen prata av mig. Det ska vara okej att säga att det här påverkar mig, för vi ska vara där och stötta varandra. Det här tror jag är det allra viktigaste för att man ska ha en trygg och bra arbetsgrupp. Det måste även finnas förutsättningar, tid och utrymme om man behöver ventilera.

Citatet belyser att miljön spelar stor roll för hur respondenten hanterar arbetets utmaningar och att det är viktigt att arbetsgivaren ger plats och tid för återhämtning och reflektion med kollegor.

Även tidigare forskning belyser vikten av att ha bra kollegor på arbetsplatsen för att skydda socialarbetaren mot olika påfrestningar som uppstår i arbetet. En av dessa studier är Norrman Harling m.fl. (2020) som menar att ha kollegor att ventilera med kan vara en skyddande faktor i att hantera arbetets påfrestningar. Detta är något som uppmärksammas i intervjuerna då flera respondenter beskriver situationer i arbetet där de känt sig sårbara eller där de haft besvärliga möten med klienter och att de då gärna vände sig till en kollega för vägledning och stöd. De kunde vända sig till en kollega för att ventilera det som de precis hade upplevt eller för att använda kollegan som bollplank för nya idéer eller för att sortera sina tankar. Även Kalliath och Kalliath (2014) belyser detta och menar att socialarbetare använder kollegor som stöd och som en copingstrategi för att minska stressen när saker känns överväldigande. Cree m.fl., (2019) lyfter fördelarna med att reflektera kring sina känslor och upplevelser med en kollega och menar att det kan ha en positiv inverkan på socialarbetarens känslomässiga arbete. Det kan även skapa en självreflexivitet och ett sätt att utveckla sina förmågor att hantera sina känslor. Detta var även något som framkom i

intervjuerna, respondenterna förklarade att de aktivt använder sina kollegor för att reflektera kring känslor som uppstår i mötet med klienter. Gerdes och Segal (2019) menar att genom att reflektera med andra så kan socialarbetare förbättra sin känslomässiga förmåga vilket kan minska risken för att bli känslomässigt överväldigad i mötet med klienter. Detta är även i linje med Lazarus och Folkman (1984) som menar att hur vi hanterar olika situationer beror på vilka resurser vi har omkring oss eller inom oss. Dessa resurser kan vara stöd från andra människor, personliga egenskaper, bra hälsa eller materiella resurser. Detta är något som även speglar resultatet i denna studie då respondenterna vid flera tillfällen beskriver vikten av att ta hjälp av andra människor när det finns behov av stöd eller reflektion.

5.3.2 Arbetsmiljö

Utifrån det som framkommer i intervjuerna är det viktigt att ha en bra arbetsmiljö för att orka hantera de känslomässiga delarna av arbetet. En sådan viktig förebyggande

arbetsmiljöfaktor handlar om de resurser som arbetsplatsen erbjuder. Handledning var något som de flesta erbjöds på sin arbetsplats och de såg detta som ett viktigt stöd för att hantera arbetets känslomässiga påfrestningar. Det ansågs viktigt att få prata ut om sina känslor med en psykolog både ensam och i team. Handledning upplevdes även ge användbara strategier och verktyg som respondenterna kunde använda sig av i känsloladdade möten samt efter sådana möten. Susanne anser att arbetsgivaren borde erbjuda mer utbildning och fler kurser.

Något som efterfrågas var kurser i mindfulness, som ansågs kunna hjälpa en att lära sig mer om sig själv. Detta ansågs viktigt då en socialarbetare använder sig själv som ett redskap i arbetet vilket gör det ännu viktigare att ta hand om kropp och själ. Det ansågs även kunna hjälpa i förebyggande syfte för att man ska orka arbeta inom yrket under en längre tid samt för att slappna av.

Viktor förklarar att det är viktigt att få tid för att hinna göra klart påbörjade uppgifter samt tid till pauser. Det ansågs även viktigt med tydlig struktur samt tydlighet i vad som förväntas av en i arbetet. Några av respondenterna kände osäkerhet om det verkligen fanns tid och möjlighet till reflektion kring dagliga möten i arbetet. Susanne tar upp att det borde läggas mer resurser på att stötta socialarbetarna kring den emotionella påfrestning som de möter dagligen och att stödet idag är knappt. Jamal beskriver hur han anser att det på hans tidigare arbetsplats saknades förutsättningar och verktyg för att hantera påfrestningar i arbetet:

Där tycker jag inte alls att man fick några strategier eller verktyg. Jag tycker att det var mycket fokus på att man skulle lära sig arbetsuppgifterna, man skulle lära sig riktlinjerna, systemen man använde och hur man skulle skriva journaler. Men det var väldigt lite fokus på hur man faktiskt hanterar människor och känslor eller hur man gör när det händer något jobbigt. Visst fanns det teamledare som man kunde rådgöra med eller bolla saker med, men jag kan inte riktigt säga att jag var redo för hur jobbet faktiskt såg ut och jag hade nog önskat att man fick lite mer handledning kring såna saker.

Något som även framkom under intervjuerna är att det är viktigt att ha en bra ledare som ser till personalens bästa och lyssnar till deras behov. Susanne menar att bra kollegor och en chef som är tydlig och ger vägledning är något som är viktigt på arbetsplatsen. Vikten av att ha en bra arbetsmiljö och en fungerande struktur på arbetsplatser är något som Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) belyser i sin studie då de menar att hur det ser ut på

arbetsplatsen, kan ge både positiva och negativa konsekvenser för socialarbetarens förmåga att hantera de känslor som uppstår i mötet med klienter. Att det är viktigt att ha en chef som är en bra ledare med ett tydligt ledarskap och som kan se sina medarbetares behov och lyssna till dessa lyfts av Norrman Harling m.fl. (2020) som menar att en bra chef kan vara en

skyddande faktor och att det omvända gällde om chefen inte var bra. Anna lyfter att otydliga förväntningar på exempelvis när man kan gå hem för dagen gör att det blir svårt att planera sin fritid och att det i sin tur påverkar återhämtningen negativt. Att det ska finnas tydliga förväntningar, bra tidshantering och flexibilitet i arbetet är något som Kalliath och Kalliath

(2014) menar är viktigt då det kan hjälpa socialarbetare att hantera konflikter, både på arbetet och i hemmet.

5.3.3 Egenvård

Genomgående i intervjuerna lyfts vikten av att ta hand om sin hälsa för att få en så bra återhämtning som möjligt. Detta är något som respondenterna i studien anser är en bidragande orsak för att de ska kunna må bra i sitt arbete. Lazarus och Folkman (1984) uppmärksammar detta då de menar att ha en bra hälsa samt energi beskrivs som resurser som hjälper personen att orka hantera yttre och inre krav. Det framkom i intervjuerna att respondenterna använde sig av olika strategier efter arbetet för att återhämta sig från arbetets påfrestningar. Träning och motion var för de flesta en viktig strategi för att kunna släppa dagen och känna att man återhämtade sig. Anna beskriver ”Om jag får träna en timme efter jobbet mår jag bättre. Jag brukar kalla det för min vaccination för efter det så blir jag en annan människa och kan släppa jobbet. Men sen kan känslorna naturligtvis komma

krypandes tillbaka”.

Att ta sig tid för återhämtning och göra sådant som är bra för både kropp och själ var viktigt för att kunna släppa tankar kopplade till arbetet. Norrman Harling m.fl. (2020) studie visade att det var viktigt att ha andra aktiviteter utanför jobbet för att få ny energi. Detta är i linje med det respondenten beskriver kring sin träning och att den dagliga träningen är som att få en dos vaccin. Samtliga respondenter beskriver att de utför någon form av egenvård på sin fritid för att återhämta sig från sitt arbete.

Några av de strategier för återhämtning som även lyfts fram bland respondenterna är långa promenader med hunden, umgås med vänner och familj eller att läsa en bok. Jamal beskriver att han försöker göra klart och avsluta redan påbörjade ärenden innan han går för dagen för att slippa tänka på det under kvällen. De gånger han inte lyckats avsluta arbetet så fanns det ofta i bakhuvudet fram till nästa dag. Även Cuartero och Campos-Vidal (2019) visade i sin studie att egenvård både på och utanför arbetet var viktigt för att orka arbeta inom socialt arbete. Bland respondenterna var egenvård vanligare utanför arbetet då de inte ansågs finnas tid för detta under arbetstid. Den tid som fanns avsatt för denna typ av aktiviteter var

handledning en gång i månaden. Under handledningen fanns det tid att prata ut om sina känslor och andra saker som påverkat dem. I intervjuerna framkommer det att

respondenterna upplever att det finns för lite fokus på arbetsplatsen kring socialarbetares välmående och hur de påverkas av arbetet. Det var även tydligt att de anser att det borde erbjudas mer utbildning kring hur man tar hand om sig själv och hanterar arbetets

påfrestningar. Cuartero och Campos-Vidal (2019) studie visade att egenvård som meditation och yoga samt möjlighet till reflektion och återhämtning skulle kunna minska risken för socialarbetare att drabbas av empatitrötthet och utmattning. De menade vidare att denna typ av egenvård skulle kunna ge socialarbetare möjlighet att känna sig mer tillfreds med sitt arbete.

Egenvård kunde även handla om att arbeta med sig själv. I Bells (2003) studie fann man en tydlig skillnad mellan de kuratorer som kände mindre stress från dem som kände stress ofta.

Skillnaden var att de mindre stressade kuratorerna hanterade problem som uppstod på ett

mer kreativt och ihärdigt sätt. Det kan exempelvis handla om att ha kompetens att hantera stressiga situationer, att ha bra förebilder i sitt liv eller att kunna agera och se på arbetet mer objektivt och inte låta ens egna livssituation inkräkta på arbetslivet. Detta är i linje med studiens resultat då det i intervjuerna framstår som att det finns en medvetenhet kring hur arbetet kan påverka en. Resultatet av intervjuerna visar också på att det finns kunskap gällande exempelvis empatitrötthet och hur man kan undvika att drabbas av det. Maria beskriver hur hon har testat olika strategier och att hon under en längre tid arbetat med sig själv vilket har skapat kompetens att hantera och veta hur hon ska agera utifrån olika

situationer. Något som i intervjuerna framställs som en viktig faktor i hanteringen av arbetets påfrestningar är relevansen av arbetslivserfarenhet. Erfarenhet i arbetet kan enligt

respondenterna bidra till att det blir lättare att ändra sin syn på olika situationer och på så sätt kunna påverka hur påverkad man blir av det.